Nu är det snart dags för maran. Det är blandad förtjusning. Jag vill se hela loppet, men samtidigt känns 2,5 timmar framför TV:n som ett uthållighetsprov. Det händer ju inte så mycket annat roligt. Jag tror Isabellah är topp 5. Jag vågar inte hoppas på mer men är värmen där så har hon en god chans. Ryskorna kommer vara vassa, har de pratat ihop sig kan det bli en taktikmara. Finns en och annan sydeurope som också kommer vilja vara med i matchen. Mina tummar kommer att krampa för Bella! Heja heja!

Medan jag spanar på spjut- och höjdkval försöker jag läsa lite nyheter och bloggar men känner att det inte finns några roliga därute. Har ju alla löpar- och sportbloggar som favoriter men kanske att de inte håller måttet alternativt att de inte uppdateras tillräckligt ofta. Jag saknar Ulrika Johanssons och Lisa Blommés bloggar. Lisa verkar ju ha tagit ett break. Drömbloggar (förutom Anders Södergren) är Charlotte Kalla, Johan Wallerstein och kanska Usain Bolt. De bloggar säkert allihopa, men inte har jag hittat dit än. Kom på att jag inte läst Lisa Nordéns blogg på ett tag. Kan rekommendera orienteraren Helena Janssons sida; www.helenajansson.com. Hon är bra på att skriva.

Friidrotts-EM i veckan. Då är det okej att äta frukost kl 10.00 framför TV:n. Perfekt nog hade jag inget hemma så jag handlade så jag var tillbaka till TV-sändningarna. Kanske var jag lite underklädd när jag gick in på ICA med nattlinne och en långkofta över. Jag älskar att bo i en storstad där folk är uppklädda till tusen och äter frukost springandes över gatorna! Nu får det dock vara nog, ut i solen. I eftermiddag blir det en distanstur

Borde ha förstått det när jag vaknade upp igår. Att jag skulle passa mig och förbereda mig för en dag utan dess like. Seg var bara förnamnet, och intervallerna jag skulle springa avverkades i krypfart. Hade tänkt ta vila men insåg att jag inte skulle kunna träna idag, så det fick bli av. Benen var som gelé, eller så var dragningskraften extra stor igår. Det var ett pass att glömma.

Sen på jobbet. Allt hände, konstiga returer, fel storlekar, lagret var överfyllt av varor, korrigering av order, internetorders. Allt. You name it. Jag och kollegan svettades och skrattade om vartannat. Väldigt skum dag. Helt slut var vi. Väl hemma så fortsatte det, fixa allt som jag trodde jag skulle hinna på den rast jag aldrig hade. Halv tio stupade jag i säng. Hela dagen var som ett träningspass. Dagen var äntligen över!

Idag torsdag känns redan så mycket bättre. Värre kan det ju knappast bli. Jag har vila från träningen. Har även tagit beslutet att min kropp inte är tävlingsduglig ihelgen, känns bra att ha bestämt sig. Sen är det sista jobbdagen innan lite ledighet. Nästa vecka blir härlig och rolig!

En kollega erkände en dag att mannen i hennes drömmar var Anders Södergren. Jag tyckte det var lite underligt, jämfört med exempelvis Norrthug var han ju både sämre och inte lika ögonskön. Efter det så började jag uppmärksamma Södergren när han var på TV, reportage och interjuver. Han blev liksom ett bra samtalsämne på jobbet.

Med tiden ändrade jag min uppfattning. Här var det en man som tränare hårt som ett svin, går igenom sjukdom och svackor för att senare komma tillbaka och göra succé vid OS. Han åkte inte bäst av alla, men grymt imponerande. Tårarna sprutade när han spårade för de andra svenskarna och jublande gick i mål på en placering som jag inte ens kommer ihåg. Sagan blev ju dessutom ännu bättre när han får ett guld i stafetten.

Däremot är han fortfarande inte någon jag sätter upp idolporträtt på ovanför min säng. Jag skickar inte heller beundrarbrev. Däremot, ger han inspiration. När mina ben är fyllda med syra och jag har två intervaller kvar så kommer tanken på honom upp. "Södergren skulle bara köra hårdare" Södergren säger att man alltid har lite till att ge".

Han är helt enkelt en svensk version av Lance Armstrong, alltså utan hybris. Eller en mindre inoljad Colting. Södergren är rätt och slätt Blod, Svett och Tårar. Anders Södergren, vilken man!

Räknar minuterna innan det är dags  att springa en sväng, i skogen där det finns mjuk bark att sätta fötterna i.  Backe är min tanke för morgonen, jag har en liten uns nervositet i magen. Jag ogillar all tid före och under uppvärmningen då lugnet inte har infunnit sig.

Sen jobb till 19.00. Bara en vecka kvar, tills en veckas ledighet (eller start på nytt jobb), innan det blir ännu en vecka i butiken. Bästa med att jobba på sommaren är helt oslagbara kollegor. Igår var det långlöp längs Tavelsjöleden i hällregn. Jag fick ihop 1.50 innan jag fick skynda till butiken. 2,5h senare kom två blöta, glada kollegor inspringade efter 35km. Idag kör vi Afterwork på spinningcykeln. Så skönt att vi uppskattar samma typ av nedvarvning efter jobbet!

Supershortsen är på. Nu kör jag!

Med sommarsolen, sommarjobb och sommarkvällar blir det inte mycket sommarblogg.

Jag springer hellre.Idag blev det morgonjogg och på eftermiddagen tröskel i Gammliaskogen. Härliga backar, snyggaste shortsen (finns på ett Löplabb nära dig) och inte alltför mycket mygg. Formen är långt borta, hälsenorna är ömma men jag är glad.

Imorgon är det "friskvårdstimme" med jobbet. Halva gänget kör hela Tavelsjöleden och vi två stackare som ska jobba får nöja sig med ett 2-timmarspass. Sånt är livet. Rätt bra ändå.

JVM-guld till Angelica? Jag säger JA

En hel arbetsdag inomhus. Tog visserligen en morgonjogg och en lång promenad ner på stan imorse men i stort sett har jag inte sett solen idag. Tänk dig då att få stänga butiken, byta till träningskläder och få springa ut i solen.

Det var precis så det blev idag. 10 stycken minutintervaller (hälften i fivefingers) på Mariehemsängarna, med kvällssolen i ögonen. I dofterna av nyklippt gräs kändes det bra, nästan lätt. Härliga tider.

Nu måste jag koncentrera 100% på matchen. Spanien håller på att göra mål.

1000-metersintervaller är det jobbigaste man kan springa. Det är tufft och så tydligt på hur man ligger. I maj var jag helt förstörd efter ett fruktansvärt dåligt pass som jag bröt. Idag var det dags igen; 4x1k/90sek vila. Alltså tillräckligt lång vila och få intervaller för att det ska gå fort.

Efter en hel dag med jobb släpade jag mig ut i skogen. Trodde aldrig det skulle gå! Började dock springa och så flöt det bara på; 3.39-3.42-3.40-3.49 i terräng är det bästa på länge. Speciellt eftersom jag fegade lite på sista  – det finns mer. Och med en sån dag i benen kan jag nog våga säga att formen är på väg. Bara ett par veckor av samma träning så kanske detta kan bli en bra höst. Tänk vad mycket det kan göra att slappna av, jobba mindre och sova mera!

Jag måste bara få säga det igen; jag älskar att springa!

– De är mina!

Min söndagsrutin har blivit att bada i myra och lera. Istället för att mala runt på asfalt springer jag vilse i skogen. Bland myrarna var jag en desserttallrik för mygg. Tillslut rann allt tålamod ur mig och jag vände hemåt istället. 101minuter blev det.

I skogen tänkte jag på alla "skämmes-låtar" jag har så nu har jag grävt fram CD-skivor, lyssnar på Håkan Hellstöm och gör mig redo för att jobba. I eftermiddag blir det ingen träning för det ska bytas olja på bilen!

Hajar som hajar på TV. Jag tror jag tillhör fel målgrupp för jag hänger inte med, alternativt är jag för slö för att orka engagera mig. Solen skiner dock utanför och kanske skulle man ta tag i en fin sommarkväll som denna? Eller, så inväntar man fotbollsmatchen om 51 minuter. Är allmänt missnöjd för att jag missade Tyskland-Argentina men vissa måste ju faktiskt jobba – och springa!

Tanken var att jag idag skulle springa ut från jobbet kl 16, några kunder tyckte dock att de gott och väl kunde stanna kvar en kvart efter att vi stängt. 16.26 skyndade jag iväg mot Gammlia där jag fyra minuter senare skulle träffa min löpdate. Givetvis hann hon bli less och börja köra men jag hakade på där hon var.Trots att jag inte lyckades tajma in rätt klockslag så var vi båda sega i kropp & själ och beslöt oss för 3-2-1-3-2-1-1-1minuter med 1 min vila. Stressad och speedad körde jag på och försökte väcka sega ben.  Det kändes lätt! Kanske var det lycka att vara på plats, att få komma ut från källaren eller helt enkelt glädjen att få ha kanonbra träningskompisar som peppar och dessutom är synkroniserade med mig när det gäller dagsform! De långa intervaller kändes grymt bra, snart är jag kanske redo för hårdkörning.

Meningen med detta inlägg är alltså att utan henne, min träningskompis hade jag idag på sin höjd joggat hem. Nu sitter jag här nöjd med en kopp kaffe och med trötta ben och låtsas titta på TV. Sköönt!

P.S I veckan köpte Anja Pärson en garmin 405:a hos oss. Det är någon som kör hård sommarträning =)