Hej,
Under julhelgen har det blivit en del tid över till att fundera över vilket samhälle vi lever i och hur det samhällsklimatet skapats. Kanske stora frågor så här första dagarna in på det nya året, men ändå viktiga tycker jag. För ibland känns det som om vi alla varit med i ett gigantiskt socialdemokratiskt experiment att bygga ett elitsamhälle. Ett elitsamhälle där likasinnade får plats medan avvikelser placeras i en annan typ av samhälle, i beroendesamhället. I beroendesamhället svarar staten för försörjningen, förutsatt förstås att invånarna där förstår att det är tack vare att de röstar på socialdemokraterna som de får pengar. Med signalord som rättvisa och jämlikhet skapas en sammanhållning i beroendesamhället och alla som ifrågasätter en sådan samhällsordning blir ett perfekt yttre hot. Vad sluter samman en grupp bättre än ett yttre hot? I elitsamhället bor en ytterst välmående medelklass i välordnade villastäder och med bil, båt, skoter, sommarstuga och vinterstuga och allt man kan tänka sig. Inte en "avvikelse" så långt ögat når, inga invandare, inga behövande och inga resurskrävande ungdomar. Alla de bor i beroendesamhället. För sån är överenskommelsen med elitsamhället, om ni betalar den högsta skatten i världen så tar beroendesamhället hand om de övriga. Istället för att vi hjälper varandra så tar staten hand om det. Istället för att använda våra gemensamma resurser och trygghetssystem till dem som behöver hjälp och stöd, så används systemen till att städa undan människor som inte håller måttet. Alla som inte lever upp till den socialdemokratiska normen för elitsamhället placeras vid sidan av. 25-åringar som inte formas snabbt nog till ett vuxenliv blir istället förtidspensionärer, läkare som utbildats i ett annat land hotar "normen" och tillåts istället att köra taxi, och så vidare. Har den här indelningen i två typer av samhällsmedborgare, elit och beroende, påverkat vår människosyn? Skapat grogrund för främlingshat? Gjort oss mer toleranta?

Så småningom börjar experimentet få problem med finansieringen. Antalet människor i arbetsför ålder och som platsar i elitsamhället minskar och antalet människor i beroendesamhället ökar för mycket. Att höja skatten ytterligare för elitsamhället är svårt så istället tas osthyveln fram i beroendesamhället. Alla får lite mindre. Riktigt så beroende får man helt enkelt inte vara.
Ja, det är väl ungefär här vi befinner oss just nu. I ett tudelat samhälle som tilltufsat men ändå levande kom igenom samhällsexperimentet. Hur lång tid kommer det att ta innan ordningen är återställd? Jag säger återställd därför det var inte alltför länge sedan vi levde i ett land som arbetade hårt och tillät människor att vara olika. Hur lång tid kommer det att ta innan vi har ett samhällsklimat som tillåter olikheter och uppmuntrar människor att ha åsikter och avvikande meningar? Ett samhälle som förstår att ifrågasättande är drivkraft? Hur lång tid kommer det att ta innan arbetets heder och ett hederligt arbete värderas som viktigt igen? Oavsett om det är att hjälpa andra människor eller att skruva i en maskin.
Ja, det kommer definitivt att ta längre tid än en mandatperiod. Och det kommer inte att vara smärtfritt att återskapa ett samhälle där vi alla får plats och där vi bidrar efter vår förmåga. Men arbetet är påbörjat och jag är hedrad att få vara delaktig.

Vi hörs!
UlfG