http://www.tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/umea?videoId=1.1730779
Blå Vägen på cykel, fredag eftermiddag
Så var det klart! Min idé att cykla blå vägen för att jag valt den blå politikens väg och för att markera att man som riksdagsledamot är en representant för hela länet, fullbordades i eftermiddag när jag parkerade ekipaget på Rådhustorget. Resan dit var även idag rätt blöt men vad gör väl det när 36 mil är avklarade. Ikväll blir det att gå ut och äta en rejäl middag med familjen, jag tycker jag har gjort mig förtjänt av det. Om sen vädret tillåter så blir det kampanjarbete på Rådhustorget i morgon.
Känns ändå rätt bra att vara i form nu när valrörelsen drar igång på allvar. Så här vältränad har jag nog inte varit på 25 år.
Blå Vägen på cykel, fredag morgon
En lite annorlunda variant av att vara mobil. Jag gillar den!
Jag har inte sett några vindkraftverk efter Blå Vägen, likväl ägnas en tanke åt dessa.
I debatten om vindkraftskooperativ framstår det ibland som det tagits politiska beslut för att missgynna vindkraften. Så är det inte. Det är Skatteverket som för två år sedan gjorde en omtolkning av regelverket för beskattning av ekonomiska föreningar och det påverkar vindkraftskooperativen.
Vindkraften är en viktig del i Moderaternas och Alliansens energipolitik. Vindkraften har många viktiga miljö- och klimatfördelar och ska därför utvecklas. I vår energi- och klimatproposition har vi därför höjt målet för vindkraften till 30 TWh fram till 2020. Det motsvarar ungefär 20% av vårt totala energibehov. För att nå vårt mål höjer vi ambitionen i elcertifikatsystemet, vilket gynnar utbyggnaden av såväl kooperativt som bolagsmässigt ägd vindkraft.
Det som inträffar sedan Skatteverket ändrat tolkningen av regelverket är att delägare i vindkraftskooperativ får betala en uttagsskatt på den el de själva använder. De får alltså betala skatt på mellanskillnaden mellan marknadspriset och det pris de själva betalat. Vindkraftskooperativ enkelbeskattas alltså, medan exempelvis energibolag som drivs som aktiebolag dubbelbeskattas. Det innebär att ett vindkraftskooperativs resultat beskattas med bolagsskatten om 26,3 procent. Det som blir över kan de dela ut till sina ägare. Ett aktiebolags överskott beskattas först med bolagsskatten om 26,3 procent. Det som blir över beskattas sedan med 30 procent ägarskatt innan ägarna får pengar i sina plånböcker. Vindkraftskooperativen har alltså en fördelaktig skattesituation jämfört med andra ägarformer. Det känns rimligt att ett bolag betalar skatt en gång.
I den allmänna debatten förekommer också en diskussion om vad ett "marknadspris" är. Vindkraftskooperativen vill att "marknadspriset" ska vara så lågt som möjligt eftersom det minskar deras resultat och därmed deras skatt. I det här sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att politiker inte kan ha någon åsikt om vad "marknadspriset" bör vara. Vad "marknadspriset" har varit kan man däremot beräkna. Men då ska denna beräkning göras av oberoende parter och inte av politiker. Två sådana oberoende parter är Skatteverket och Energimyndigheten och de har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer hur marknadspriset ska beräknas.
Blå Vägen på cykel, torsdag eftermiddag
Nu är det bara en cykeldag kvar och enligt Google Maps har jag avverktat 281 km och har 74 kvar till Umeå. Kroppen känns bra och cykeln har fungerat utan problem hittills. Men det ska ändå bli skönt att komma fram.
Idag blev det ett lite annorlunda stopp i Granö. Där mötte TV4 upp för att göra ett reportage om min cykling. Det blir spännande att se resultatet.
Idag när jag cyklade förbi alla dessa tallhedar längs vägen började jag tänka på ett ord, biologisk enfald. Jag gillar tallskog för det är snyggt med alla dessa raka stammar men när man tänker efter så blir det lite torftigt och säkert är det många djur växter som fanns här när dessa hedar var blandskog, men som nu är borta. Skogsstyrelsen, å andra sidan, gillar säkert dessa tallhedar. Dom är ju uttolkare av skogsvårdslagen. Den reglerar hur skog och skogsmark skall skötas med hänsyn till en långsiktig, uthållig virkesproduktion och med hänsyn till naturvårdens intressen. Så långt är allt gott och väl, produktionshänsyn och naturhänsyn väger lika tungt i lagen. Men i Skogsstyrelsens verklighet ser det lite annorlunda ut. Där väger produktionshänsynen mycket tyngre. Det får till följd att en skogsägare inte får sköta sin skog som han eller hon vill och avverka efter de förutsättningar som hans eller hennes skog har. Nej, Skogsstyrelsen har bestämt att den enda metod som gäller är kalavverkning! Sen ska det markberedas och återplanteras tall. Resultatet blir att det som en gång var en skog med olika sorters barr- och lövträd i olika åldrar blir en tallplantage. Biologisk mångfald blir biologisk enfald med allt vad det innebär för djurlivet och övriga växter. Dessutom tar det många, många år här uppe i norr innan kalhygget ser ut som en skog igen.
En del skogsägare har framgångsrikt använt en avverkningsmetod som innebär att man tar ut de gamla fullvuxna träden och lämnar de yngre som får stå på tillväxt. När det blir lite större luckor i skogen sätts plantor där. Det här har fungerat i över 30 års tid men nu menar Skogsstyrelsen att denna forma av skogsbruk strider mot den nuvarande skogsvårdslagen och vill tvinga skogsägarna att övergå till kalhyggesbruk. Vi har ett fall här i Västerbotten där Skogsstyrelsen polisanmält skogsägaren för att han bryter mot deras regelverk. Han är den 5:e generationen som vårdar deras skog på det sätt som de alltid gjort, men nu är han helt plötsligt en brottsling!
Det kan inte vara rimligt att skogsvårdslagens uttolkare inte respekterar äganderätten. Den som vill använda sig av mer varsamma avverkningsmetoder för att behålla den biologiska mångfalden, borde också få göra det. Det kan inte vara så att skogsvårdslagen skall bygga på tvång, hinder och regleringar när andra avverkningsmetoder visat sig vara ett mer miljövänligt och klimatsmart alternativ än kalhygge.
Det finns ett tydligt behov av att modernisera den nuvarande skogsvårdslagen och se till att den tolkas på rätt sätt. Vill Skogsstyrelsen ha dessa tallplantager för att det är effektivt att avverka så får de väl anlägga dessa på statens marker. Vanliga skogsägare borde få kunna välja själva.
Blå Vägen på cykel, torsdag förmiddag
Dramatiska bilder!
Precis i den här backen höll det precis på att hända en olycka. När jag kommer susande nerför backen står helt plötsligt en stor jäkla älgtjur vid skogsbrynet och är på väg över. När jag bromsade så att det tjöt i däcken blev han rädd och vände om in i skogen igen.
Annars har morgonen varit utan större dramatik. lite regn i början men nu skiner solen då och då. Har avverkat 2,5 mil av dagens etapp.
Blå Vägen på cykel, onsdag kväll
Efter morgonens självömkan klev jag på cykeln igen och började trampa mot Lycksele. Och se, efter bara några kilometer så kändes det mycket bättre! Så vid lunchtid var jag framme och monterade upp min "monter" på torget. Riktigt kul med många positiva kommentarer om min cykling. Flera passade också på att sätta sig vid mitt campingbord och snacka bort en stund. Ramlösa hade jag att bjuda på, men det gick bra i värmen.
Motorveckan pågår för fullt i Lycksele med en massa aktiviteter. Förra året besökte över 30,000 personer veckan. Kvällens händelse måste ändå vara skoterracet på vattnet vid Hawaiiudden. Hur coolt som helst!
.. och när skotern "drunknat" kommer räddningsflotten och hämtar upp.
Blå Vägen på cykel, onsdag morgon
Förkylningen vägrar ge med sig, benen värker mer än igår och det känns allmänt tungt. Bra planerat med en kortare tur idag, 3,5 mil till Lycksele, om jag får säga det själv. Ska försöka hitta något att kurera mig med när jag kommer fram.
Kommer att stå på gågatan i Lycksele i eftermiddag.
Blå Vägen på cykel, tisdag eftermiddag
Sitter i en stuga i Kattisavan efter att ha avverkat 7 mil idag. Det var lika blött som igår.
Det finns tid att tänka när man sitter på cykeln och trampar på. När jag cyklade förbi Storumans flygplats idag började jag fundera.
Tänk om jag hade en hållbar affärsidé och kunde starta ett företag när min tid i Riksdagen är över. Idén var så bra att Någon sköt till det kapital som behövdes för att starta upp och driva till dess att företaget rullade av sig självt. Och de medarbetare som jag behövde rekrytera, de hade redan rätt kompetens som jag bara behövde underhålla med några kurser per år. Bredbandet var utbyggt så jag kunde marknadsföra företaget och ta emot beställningar via nätet utan problem. Transportmöjligheterna var bra så att råmaterialet kom till oss i tid och produkterna lämnade oss när kunderna behövde dem. Dessutom kunde kunderna lätt komma och hälsa på mitt företag och kanske få en upplevelse på köpet.
Frågan är bara: Var skulle företaget ligga? Få är nog de som kommer fram till att Norrlands inland är bäst, när man summerat för- och nackdelar. Brist på riskvilligt kapital, långa avstånd och taskiga kommunikationer gör förutsättningarna rent av dåliga för många typer av företag. Även om inlandsvägarna äntligen rustas upp och bredbandet fortsätter att byggas ut, så är den dåliga infrastrukturen ett hinder för utveckling. Därför gillar jag inte alls diskussionen om vilken eller vilka flygplatser som ska bort i länet. I många andra sammanhang stupar idéer på att det inte finns infrastruktur. Men nu har vi infrastruktur i form av flygplatser och då ägnas tid och kraft i kommunerna åt att försöka få bort den andra kommunens flygplats. För att kunna stärka sin egen konkurrenskraft. Jag begriper att det är tuffa förutsättningar men har vi inte en samsyn på att hela länet ska stärka sin konkurrenskraft och att vi försöker göra det tillsammans, ja då blir nog förutsättningarna ännu tuffare.
Blå Vägen på cykel, tisdag morgon
Ny dag, nya möjligheter! Vädret är riktigt bra för cykling, 16 grader och ingen vind. Idag är delmålet Gunnarn där det blir kampanj utanför konsum, dessutom har Olle och hans fru bjudit in mig på lunch. Etappmålet för i dag blir Kattisavan. Ganska skönt med en något lugnare sträcka idag efter urladdningen igår. Trots det känns kroppen oförskämt pigg idag.
Såg att min cykling var uppmärksammad i pappersvarianten av VK, kul!
Ju längre jag cyklat idag desto mer förundrad blir jag av nyhetsinslaget i morse om olika aktionsgrupper som protesterar mot att USA-flyg baserade i Tyskland kommer till Norrbotten för att öva, istället för att åka hela vägen till USA. På en punkt håller jag med de som protesterar, vi borde kunna lösa konflikter utan våld. Men nu är världen som den är och då måste vi ibland ta till militärt våld. Och då vill alla att de civila förlusterna ska vara så få som överhuvudtaget möjligt. Därför är precisionsbombning det som används idag, till skillnad från att lägga ut bombmattor som under Vietnamkriget. För att klara det måste man öva och det är här jag inte får ihop det med de som protesterar. De föraktar att civila dödas men samtidigt ska man inte få öva att precisionsbomba! Vilken deras lösning på problemet är det får vi inte reda på.
Blå Vägen på cykel, måndag eftermiddag
Jag kan inte nog beskriva hur skönt det var att komma fram till Storuman efter 13 tunga mil! Sista uppförsbacken innan Storuman måste jag erkänna att bensinen tog slut i mina ben så jag fick vackert kliva av och gå. Då, om inte förr, märktes det hur otroligt tung cykelkärra jag har med mig. Men det klart campingbord och stolar, datorväska, verktygsväska, kampanjmaterial och kläder väger sina modiga kilon. När jag cyklat halva vägen trodde jag i min enfald att det skulle vara en lätt resa resten. Då börjar två mil med uppförsbacke sånär som på två korta utförskörningar där det fanns en chans att vila rumpan! Sista 3 milen var jag dessutom utan vatten (det finns inga mackar!) så när Statoil uppenbarade sig precis när man kommit fram till Storuman, var det som en hägring i öknen. Nu blir det en tidig kväll, få se om jag är vaken till Rapport, och resten av min cykeltur blir mycket lugnare. Som längst cyklar jag 7 mil, piece of cake!
Senaste kommentarerna