Etikett: SVT

Våra allra kärasta kufar!

Av , , Bli först att kommentera 1

Perfekta familjer är tråkiga.Eller rättare sagt: SKITTRÅKIGA. De är nämligen ofta likadana, stereotypa på något sätt, stöpta i samma Sköna-hem-form. Ett helvitt hem med blänkande marmorskivor i köket och tre citroner i en keramikskål.
Gäsp.
De är den motsatta Norén-familjen som tråkar ihjäl oss istället för att göra oss upprörda.

Misärfamiljer däremot är spännande, mytiska på något sätt. Därför de sällan är den andra lik. Deras historier kan handla om allt från missbruk, psykisk sjukdom, misshandel, religiös fanatism, överdriven snålhet, pennalism, sexutnyttjande, ond bråd död, vanställdhet, pedofili, mördare, skrotsamlande, enfald, kärlekssorg till fattigdom. Now we´re talking!

Det är säkert därför som vi fascineras av alla dessa original som finns ute i byarna som Burk-Curt från Skellefteå, en ruggsliten man som dog stormrik efter att ha samlat tomburkar hela sitt liv och inte haft vett att sätta sprätt på förtjänsten. Han investerade istället i 124 guldtackor från Boliden.

I humorserien Ingen bor i skogen av Klungan som går på SVT i sommar, finns karaktären Hans-Erik "Geggan" Nordin. Han är ensamstående skolvaktmästare med eget skrotupplag och en okontrollerbar inre vrede. Han har på eget initiativ bosatt sig i en hundkoja. Vi ryser av både obehag och munterhet när han öppnar munnen och låter sin otämjda rotvälska lägga sig som en obehaglig blöt filt över tillvarons perfekta småstadsidyll.

Detsamma kände nog Jackie Onassis, fd. Kennedy, när hon en dag i början av 70-talet slog upp National Enquirer och fick läsa om sina två släktingar Big Edie och Little Edie, mor och dotter Bouvier Beale. Tidningen hade gjort ett hemma-hos-reportage hos hennes faster och kusin som hade tillhört den amerikanska societeten men som numera bodde i det förfallna pampiga Greys Garden. Ett hus med 28 rum fulla av skräp, katter, avföring och tvättbjörnar mitt i det fashionabla överklassområdet East Hampton på Long Island, New York.

Båda kvinnorna hade en misslyckad sångkarriär bakom sig. 1975 lyckades brödraparet Albert och David Maysles övertala dem att få göra dokumentärfilmen Greys Garden med dem. Bröderna delade deras hem i sex veckor och fick bära lopphalsband för att inte bli sönderbitna. De två damerna var excentriska men bad heller aldrig om ursäkt för sig. Mamman Big Edie var vid inspelningen drygt 80 år gammal och dottern 56 år. De hade bott tillsammans i huset sedan 1952 och levde på endast 3 000 kr per månad. Big Edie blev lämnad av sin make och det enda hon fick behålla var huset och det lämnade hon aldrig efter det. Huset förföll då hon inte kunde betala räkningar och allmänt underhåll. För att klara livhanken sålde de sina dyrbara juveler allt eftersom. Ingen i societeten lyfte ett finger för att hjälpa kvinnorna. De lämnades helt åt sitt öde.

Grannarna klagade slutligen till hälsomyndigheterna och när tidningarna fick veta att de var släktingar till rikets första dam, då ryckte Jackie Onassis ut och lät sanera huset. Det lär ha tömts på över 1 000 sopsäckar.

Men det skojiga i kråksången är att de här kvinnorna trots sina mediokra sångarkarriärer faktiskt blev kända till slut. Dokumentärfilmen fick kultstatus och Little Edies hundratals klädbyten och ständigt med en sjal på huvudet( för att dölja att hon inte har något hår )har gjort henne till en stilikon i modevärlden än i dag. Efter moderns död, två år efter filmens premiär, fick hon faktiskt en egen cabaretshow i New York.Filmen lär vara föregångare till dagens reality-tv.

2007 kom en spelfilm med Jessica Lang och Drew Barrymore som bygger på dokumentären med samma namn. Dessförinnan gjordes även en Broadway musikal med samma namn.

Som sagt, miserabla familjers livsöden fascinerar oss mycket mer än de perfekta. Undrar om jag inte ska strunta i att städa ur förråden i sommar och istället odla min framtida kultstatus? Glöm garageförsäljning. Gå på loppis och skaffa dig ett liv. Ett perfekt bohemliv som ingen sent kommer att glömma.

Klipp från dokumentärfilmen Greys Garden från 1975:

 

Relaterade länkar:

Den officiella Greys Gardens Fanpage

Alla har ett litet Bjästa inom sig

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag känner en otrolig ilska och vanmakt över SVT Uppdrag gransknings  "Den andra våldtäkten" från den lilla ångermanländska orten Bjästa. Där en ung pojke våldtog två jämnåriga flickor och trots att han dömdes för övergreppen vände bygden dem ryggen.

Systematiska trakasserier på internet och Facebook gjorde att en av tjejerna, "Linnea", nu går i skola 50 mil hemifrån.Över 4 000 anhängare hade hatgruppen mot henne på Facebook. Den lades ned som programmet visades igår, samtidigt startades flera hatgrupper mot Bjästa och flera stödgrupper för den först utsatta flickan Linnea, bara på ett dygn har en av de största grupperna" Hon våldtogs på skolan- pojken hyllades" över 50 000 anhängare. Läs mer här.

 

Mobilfilmer för asylsökande

Av , , Bli först att kommentera 0

Våra studenter på Informatik vid Umeå universitet, som läser Digital Medieproduktion, har på uppdrag av migrationsverket i Vilhelmina gjort mobilfilmer för asylsökande. Många av dem är analfabeter och har därför svårt att ta till sig skriftlig information men ofta äger de en egen mobil. Därför väcktes idén med mobilfilmer.

Syftet med filmerna är att ge dem snabb och enkel information om hur de bland annat ska kunna sköta en tvättmaskin eller hur de kan ta ut pengar i en bankomat. Studenternas projektarbete uppmärksammades av SVT Västerbottensnytt och sändes också på Rapport igår kväll. Kul! Det har gjort ett kanonjobb.

Och som av en händelse fick min iPhone också vara med på ett hörn. 🙂

Suddade bort reporterns bröst

Av , , Bli först att kommentera 1

Bröstdebatten rullar vidare. Nu har Västerbottensnytt redigerat om inslaget, tagit bort musiken, suddat ut brösten och anmält det till granskningsnämnden. Det är verkligen märkligt.

Allt verkar ha sin upprinnelse i min blogg från i söndags där flera av länets journalister och utanför både haussade och dissade inslaget. Lite mycket bröst, ja, men att  anmäla det till granskningsnämnden var väl ändå att ta i, eller?

Personligen tyckte jag det var trist att reportern fick bära skulden för inslaget. Det fanns ju flera chefer, fotografer, redigerare med mera på vägen som kunde ha hejdat att det sändes i det skicket.

Tyvärr, så är det svårt att bli tagen på allvar som kvinnlig journalist om man visar brösten i tv. Det är den andra sidan av myntet. Snart sitter reportern i en tv-soffa nära dig. Kom ihåg var du läste det först. 🙂

Reporterbröst mest lästa

Av , , Bli först att kommentera 1

Historien om SVT-reportern som visar brösten under ett reportage i Tärna förra veckan, toppar det mest lästa just nu på Expressen och i min blogg.

Det började redan i söndags efter en träff med länets journalister för att diskutera etikfrågor i både gamla och nya medier. Men det här inslaget pratades det inte om i det forumet, utan mer i kulisserna och på Facebook.

Bröstreportage i Expressen Och åsikterna är minst sagt delade i journalistkåren, allt från Berlusconi-tv i Västerbotten till att det inte egentligen är tuttarna som upprör utan bristen på journalistisk fingertoppskänsla och kreativet vilket kan tolkas som ett ledningsproblem över fotograf/ reporters nivå. Andra tycker att ingen skulle ha blivit upprörd om reportern varit plattbröstad. Jag tycker att hon har fina bröst men att kameramannen borde kanske ha stoppat inzoomningen i tid.

Det är hur som helst skojigt att både artikel och blogg får så höga rajting i dag med tanke på att oktober är bröstcancermånaden. För det är väl därför den här historien lockar till läsning just nu? Eller?

Läs mer om journalisternas kommentarer här.

Bröst i Tärnabyreportage- väcker debatt

Av , , Bli först att kommentera 2
Wheelforce Media- înu en dag i bloggfabriken...
Uploaded with plasq’s Skitch!

Att vara reporter i dag verka innebära en hel del uppoffringar, särskilt om man är vikarie från Stockholm. En kvinnlig vikarie för Västerbottensnytt gjorde ett inslag från Tärnaby i torsdags. Ett annorlunda inslag med både bröst och fjälldopp.

Journalistkollegor i länet och utanför både försvarar och förfärar sig över inslaget. Frågan är hur mycket ska en journalistvikarie egentligen behöva utstå? Vem bär ansvaret för att inslaget överhuvudtaget sändes?

Läs mer om inslaget här.