Länge sedan…

Nu var det länge sedan som jag skerv om Bubblans bravader.

Bubblan är en av mina ögonstenar. Hon är alltid glad och sprallig och ger mig energi.

När jag sitter i soffan ligger hon på en kudde bakom mig och snusar mig i nacken, på natten sover hon i min säng (under täcket) eller uppe på min kudde. När vi är ute och går har hon oftast full koll på mig och håller sig nära, men som den whippet hon är så tar hon sig naturligtvis ett whippetrace nu och då. För er som inte har sett ett whippetrace så är det en fröjd för gudarna. Hunden/ hundarna springer, studsar, nitar, racerstartar igen osv. osv. det ser så himla roligt och härligt ut!

I somras var vi ofta på någon sandstrand och lät hundarna springa, mina whippar älskar att springa i sand. Under hösten så har vi varit ute på långa promenader i skogen, Bubblan har hakat på i kantarellskogen mer än en gång. Vi har också varit ute på promenader med en valp som heter Voffie – en ursöt whippethanne!

För drygt två veckor sedan hände det som är varje hundägares mardröm. Bubblan fick hög feber och ville inte äta. Ingen av de andra hundarna som hon varit med insjuknade, men Bubblan blev sämre och sämre.

Efter en vecka med feber tog jag  Bubblan till veterinären (vi hade haft kontakt innan)som efter div. prover och lungröntgen kunde säga att Bubblan drabbats av ett elakt virus. Hon fick dropp och smärtstillande och började sakta men säkert bli bättre. Efter ytterligare fem dagar med feber så har nu äntligen den gett sig och Bubblan mår mkt bättre. Hon får fortfarande inte anstränga sig men börjar bli den glada och spralliga Bubbla jag känner!