Har utvecklat ett begär!

 Jag har varit/ är på mitt livs första pysselträff 🙂 för er som inte har varit på en så är det (som det låter) en träff för pysslare – och för mig var det sm sagt var en ny upplevelse, ja förutom när jag gick i skolan och alla skulle julpyssla en dag och man kom hem med diverse alster som mamma sedan skulle hänga i granen, stackarn… Jag har alltid varit lite pysslig av mig och gillar att skapa, men tiden har inte alltid funnits där. 

På en pysselträff får man träffa andra som gillar att pyssla och då menar jag verkligen att de som är där GILLAR att pyssla, jag tror aldrig jag har sett så mkt papper, pärlor, lim, paljetter, snören, biggare (fråga mig inte vad det är), cuttlebaggar (ingen aning vad man anväder dom till), saxar, skärmaskiner, stämplar och diverse andra pysselsaker på samma ställe.

Lokalerna där dessa Pysselhäxor (föreningens namn) håller till sjuder av kreativitet, fnitter (mest tjejer som pysslar), utmaningar, tävlingar, roliga samtalsämnen och en massa härliga leenden och en mysig känsla av samhörighet – alla verligen ÄLSKAR att pyssla. 

På plats finns också flera pysselbutiker, jag hade inte en aning om att jag "behövde" så många saker – men jag behöver massor! Att pyssla innebär också – har jag fått erfara i helgen – att man får ett enormt habegär och nu förstår jag varför dotterns rum ser ut som en mindre Pandurobutik.

Jag är rädd för att jag under den här träffen har utvecklat ett begär – ett begär att få vara kreativ och ett begär för papper, snören och saker med lustiga namn!