Frasigt goda havrekakor – glutenfria

Av , , Bli först att kommentera 0

Även en orolig magen blir sugen på nåt gott. Hittade ett enkelt och bra recept på havrekakor som jag bakade igår. www.kokaihop.se Smakade smaskens.  Jag hoppade över garneringen av den enkla anledningen att jag inte hade någon choklad hemma. Jag valde att göra lite större kakor så det blev 20 stycken istället för 30 stycken som anges i receptet. Ett litet tips! Mortla solroskärnorna istället för att mixa dem, sparar disk. Här kommer receptet:

125 gram rumsvarmt smör
1 dl strösocker
0,5 dl malda/ mixade solroskärnor eller nötter
0,75 dl maizena
3 dl havregryn ( tex. Sempers rena havre)
1 tsk hjorthornssalt
1,5 msk Vanilijsocker

Garnering

25 gram mörk choklad

 

GÖR SÅ HÄR

  1. Rör smör och socker poröst. Blanda ihop alla torra ingredienser och tillsätt dem till smöret och sockret.
  2. Forma degen till längder och skär så det blir ca 30 bitar. Rulla till bollar och lägg på plåtar med bakplåtspapper. (Tänk på att de flyter ut relativt mycket)
  3. Grädda i 175 graders ugnsvärme i 10-12 min. Tills kanterna börjat få lite färg.
  4.  Smält chokladen och ringla eller spritsa över kakorna. Låt svalna. Njut!

Lycka till/Susanne

 

 

Vad hände?

Av , , Bli först att kommentera 0

Som hundägare är jag ute och promenerar varje dag. Ofta blir det ungefär samma runda. Det innebär bland annat att jag är väl bekant med omgivningen och lägger märke till när något nytt tillkommer. Plötsligt en dag låg det en, till synes använd blöja vid vägkanten. Den syndes väl mot den nyasfalterade vägen. Min första tanke var; – Hur kan man vara så korkad att man slänger ut en blöja från bilen. Min andra tanke var; – Hur gick det till, varför och vad är historien bakom att en använd barnblöja ligger vid vägkanten? Alternativen är oändliga och det är bara att låta fantasin få fritt spelrum.

Alternativ 1: Familjen är försenade till ett kalas. Barnet är nyttbytt, men är lös i magen efter att ha ätit pannkakor till frukost. Pappan misstänker att barnet är överkänslig för gluten och upprörd över att mamman trots det bjudit barnet på pannkaka. Familjen sitter i bilen på väg ut ur centrum och har en halvtimmes bilfärd framför sig. Trots den tryckta stämningen försöker mamman och pappan att lätta upp det hela genom att sjunga; ”Hej hej Monica” i kanon. Dom vill ju komma till kalaset med ett leende på läpparna och värme i hjärtat. Precis när stämningen börjat normaliseras sprids en välbekant doft i bilen och föräldrarna förstår att blöjan återigen är fylld. De kommer överens om att genomföra blöjbytet i bilen eftersom de har full utrustning med sig, fuktade tvättlappar, barnolja och nya blöjor. Efter ett lyckat blöjbyte, tittar föräldrarna på varann med frågan hängande i luften: – Vad gör vi med blöjan? Mamman nickar lite försiktigt mot bilrutan, pappan ger sitt tysta medgivande med en fördröjd blinkning. Bilrutan vevas ner. I ett ögonblick när det till synes var ingen som såg, kastas blöjan ut. En kilometer senare, bryts tystnaden. – Jag tror vi ska rösta på Miljöpartiet nästa gång.

Alternativ 2: Tidig morgon. Solen går upp och fåglarna sjunger. Inflyttningsfestens sista gäster lämnade nyss tillställningen. Det dracks en hel del alkohol och dess efterverkningar börjar kännas i huvud och mage. Frun i huset står i köket och plockar in i diskmaskinen samtidigt som hon hulkar sig över diskhon. Hon bestämmer sig för att lägga sig på rumssoffan en stund med en hink inom räckhåll. – Mamma, lillebror har bajsat på sig! Det är storebror som försöker få liv i sin slumrande mamma. När han inte lyckas med det tar storebror saken i egna händer, byter bajsblöjan efter bästa förmåga. Den luktar URK så han går ut ur huset och kastar den över staketet. Den landar strax nedanför. Han vet att man inte får skräpa ner i naturen och rädd för att polisen ska komma, försöker han sopa igen spåren efter sig och klättrar han över staketet, tar upp blöjan igen, småspringer för att ta sats och kastar den närmare vägen. För DÄR kan inte polisen spåra blöjan till familjens hus.

Alternativ 3: Singelpappan sitter i bilen med sitt barn i barnstolen. Han är förväntansfull och samtidigt väldigt nervös. Inget får bli fel. Nyduschad, nyinköpta kläder, en vacker blombukett är inköpt och tänderna är nyborstade. Barnet sover gott, mätt och belåten efter en ekologisk lunch med morotsjucie och smörgåsar av surdegslimpa. Hembakat naturligtvis. Allt känns perfekt. Det gäller att barnet gör ett gott första intryck på den person som förhoppningsvis ska bli singelpappans framtida partner. Han är kär. Upp över öronen kär. Förväntningarna är högt ställda. Barnet vaknar, gnyr lite grann men somnar om när nappen bjuds. Bilen parkeras på bostadsområdets gästparkering. Föremålet för hans kärlek kommer småspringande från sitt hus, vinkar glatt och välkomnande. Han stannar bilen, lossar säkerhetsbälte och böjer sig över barnet för att rätta till kragen på den lilla tröjan. Då inser han, att det som inte fick hända hade hänt. Det doftade bajs. Med ett nervöst leende mot Kärleken och en liten vink ropade han att: – Jag måste åka och fixa en grej som jag glömt, jag kommer snart. Förvånad stannar Kärleken till, vinkar tillbaka. – Aha, han har kanske glömt en present eller blommor till mig, tänker hen. Singelpappan rivstartar, svänger snabbt ut från parkeringen och kör utom synhåll från Kärleken. Stannar bilen vid vägkanten, sätter världsrekord i blöjbyte. Han tittar sig omkring i bilen, letar efter något att lägga blöjan i. Hittar absolut ingenting. Vad göra? En stinkande bajsblöja hör inte till den perfekta bilden han eftersträvar. Försiktigt öppnar han passagerardörren, smyger ut blöjan och lämnar platsen lika snabbt som han kommit dit.

Ja, vad tror ni… kan det ha gått till på något av ovanstående sätt eller kanske just DU som läser detta sitter inne med vad som verkligen hände.

Önskar er en bra dag/Susanne

Vad är sanningen?

Av , , Bli först att kommentera 1

Vi tror många gånger att vi vet sanningen. Men vems sanning är det riktiga? Min eller din? Finns det överhuvudtagen en endaste sanning? Nej, jag tror inte det. Men det är inte alltid så enkelt att inse att det kan finnas flera sanningar. Det förutsätter att vi kan vara öppen, lyhörd, ödmjuk och eftertänksam, samt beredd på att ompröva vårt ställningstagande.

Att vara tvärsäker på att vi har rätt och vet vad som är sant kräver inte så mycket av oss. Vi sätter punkt och slutar att lyssna. Enkelt, men samtidigt stänger vi dörren till ett respektfullt bemötande av andra. Vi utestänger andras sanningar.

Allt vi är med om i livet, alla människor vi möter och alla våra upplevelser tolkar vi utifrån vårt eget personliga perspektiv, som grundar sig på våra tidigare upplevelser, erfarenheter och vår kunskap. Vi har alla vår egen ryggsäck att bära på och ingen ryggsäck är exakt den andra lik.

/Susanne

Så lite – kan göra så mycket

Av , , Bli först att kommentera 1

Ibland behövs det så lite för att man ska känna glädje.

På mina föreläsningar brukar jag prata om att vi inte ska underskatta vår makt att påverka. Allt det vi säger och gör har betydelse. Ibland tror jag att vi inte riktigt förstår hur mycket vi kan påverka det som sker i våra liv och hur mycket vi kan påverka människorna vi möter. Vi bestämmer hur vi bemöter andra, vad vi tänker och tycker om våra medmänniskor. Vi bestämmer om vi vill glädja eller såra. En liten positiv kommentar eller handling kan ha en stor betydelse för någon som just då behöver lite extra strålkastarljus.

Till alla er som läser detta – sprid lite av ert solsken till någon – visa att du bryr dig.

/Susanne

Det går trögt

Av , , 2 kommentarer 1

Det går trögt med mitt bloggande, men dessto lättsamare går det för min mammas nystartade blogg. Eftersom hon behöver lite hjälp så här i början har jag ägnat en hel del tid åt det. När det gäller min egen blogg har jag svårt att hitta en fungerande struktur. Vad ska jag skriva om? Måste det finnas en röd tråd? Vem är egentligen intresserad av vad jag tycker och gör? Och framför allt, vem skriver jag för? Är det för mig själv eller vill jag förmedla något till er där ute? Har inga svar på detta just nu, kanske behöver jag inte ha det heller. Tiden får väl utvisa.

Önskar er en bra söndag/Susanne

Monas BokTips

Av , , Bli först att kommentera 1

Min mamma älskar att läsa böcker. Det har alltid funnits en bok på mammas nattduksbord. Våra bokhyllor var fylld till bredden av böcker, de flesta från bokklubben Svalan. Hennes intresse för böcker har hållit i sig och hon har alltid en spännande bok på gång. Med stor inlevelse delar hon med sig av allt det spännande som händer i den aktuella boken. Jag har länge tänkt att hon skulle haft en blogg. Dels för att hon tycker om att skriva, har mycket att berätta om, men framför allt få möjligheten att tipsa och berätta om alla fantastiska böcker hon läst.

För ett par dagar sedan gjorde jag slag i saken och började färdigställa en blogg till henne med det passande namnet; Monas BokTips. Plötsligt upptäcker jag att bloggen börjar få besökare under tiden jag sitter och jobbar med den. Antalet besökare tickade på och en glädje spreds i min kropp. Jag förstod att; det här kommer att funka, det finns ett stort intresse. Jag kontaktade en ovetande mamma och berättade nyheten. Hon blev både glad och överraskad.

Dag två för hennes blogg och antalet besökare har dubblerats!!! Fantastisk. Nu håller vi som mest på att planera framåt, jag hjälper till så här i början med det tekniska samt lite idéer, men tanken är att mamma så småningom ska sköta det mesta själv. Det är en helt ny värld för henne och vi tar ett steg i taget. Jag är så glad för hennes skull. Gör gärna ett besök på: http://blogg.vk.se/monasboktips

Önskar er en bra dag/Susanne

 

Tisdagens hemuppgift – gränssättning

Av , , Bli först att kommentera 3

Näst sista kurstillfället i morgon tisdag och hemuppgiften vi fick med oss handlar om gränssättning. Vi skulle fundera på vilka gränser vi har i till våra nära och kära. Att sätta sina personliga gränser är inte alltid så enkelt.

En förutsättning för att kunna sätta gränser är:

  • Att du känner dig själv
  • Att du respekterar dina personliga behov
  • Att du respekterar dina värderingar

När det uppstår konflikter, missnöje eller irritation i en relation, upptäcker vi ofta, om vi nystar lite, att vi kanske inte alltid varit riktigt ärliga och tydliga med vad vi vill, känner och tycker. Om vi känner oss trampade på, förbisedda och utnyttjande beror det allt som oftast på att vi inte har satt tydliga gränser för vad vi accepterar och hur vi vill bli behandlade. Vårt ansvar är att lära omgivningen var våra gränser går. Lätt att säga – svårare i praktiken. Men det är bara att jobba på.

Önskar er en bra tisdag/Susanne

En 85-årings goda råd

Av , , 1 kommentar 1

Jag har under de senaste fyra veckorna deltagit i en kurs. Vi träffas en gång i veckan – varje gång får vi med oss en hemuppgift som vi ska fundera på för att sen delge för våra kurskamrater. Den senaste hemuppgiften vi fick var intressant. Den löd så här: – Tänk dig att du är 85 år, vilka råd och tips skulle din 85-åring ge till dig om ni kunde träffas i dag? Jag tog med mig denna fråga på mina promenader, det är då jag tänker som bäst.

När jag satt i bilen på väg till förra veckans kurstillfälle hade jag fortfarande inte riktigt formulerat mitt svar, men jag vet att när det väl är dags kommer svaret som serverat på ett silverfat. Jag har varit med om det så många gånger, så nu vet jag att jag inte behöver oroa mig, jag kan lita på mig själv. (Men visst tvivlar jag ofta ändå – en ovana jag sluta med)

Dags för redovisning av vår hemuppgift. – Vem vill börja frågar en av kursledarna? Först var det bara tyst. En kvinna bryter tystanden med att hon tyckte uppgiften var väldigt svår och att hon inte hade något direkt svar. Min tur.

Äg ditt eget liv, blir mitt svar. Det är vad min 85-åring skulle säga till mig själv i dag. Jag blir lite tacksam över att min hjärna lyckas klämma ur essensen från alla mina funderingar och hittat en summering och formulering som låter både klok och sann.

Plötsligt öppnade övriga deltagare upp sig och började resonera runt det jag nyss sagt. Alla var överens om att det är oerhört viktigt att just:

Äga sitt eget liv.

Ha en härlig dag/Susanne

 

Vadå misslyckad?

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag tror att de flesta av oss någon gång, eller ofta upplevt osäkerhet och rädsla inför att prova nya saker, eller göra sådant som vi känner att vi inte riktigt behärskar. Vi är rädda att göra bort oss, att bli till åtlöje och att vi ska framstå som mindre kompetenta och kunniga. Då är det enklare att välja bort eller försöka undvika dessa situationer. För vi vill ju inte skämma ut oss. Helt enkelt så vill vi inte känna oss misslyckade. Ordet misslyckad är för mig så negativt laddad. Det är verkligen tungt och destruktivt.

Jag tycker inte att vi ska dela in vårt liv och våra handlingar i: lyckat eller misslyckat. Varför inte kalla det för; erfarenheter, lärdomar eller kunskap? Visst låter det bättre? Det är mycket mer positivt laddat och ger utrymme för oss att acceptera att vi inte är mer än människor med både fel och brister. Samtidigt som det ger en mer rättvis bild att det som skett, att exempelvis kunna säga:

  • – Nu har jag erfarenhet av vilka konsekvenserna blir när jag…
  • – Nu har jag lärt mig hur jag inte ska göra nästa gång…
  • – Nu har jag kunskapen om hur jag fungerar i denna situation…

Att våga det vi egentligen inte törs

Men, hur ska vi kunna lära oss nya saker, utforska oss själva och världen om vi inte vågar prova nya saker eller tänka nya tankar? Nyfikenheten är ju det som hjälp oss att överleva som art och något som är en naturlig del av oss. Låter vi rädslan att misslyckas få styra i vårt liv, riskerar vi att hamna i en ond cirkel av negativa tankar, minskat självförtroende och självkänsla.

Jag är övertygad om att vi lever ett rikare liv om vi kliver utanför vår trygghetszon lite då och då för att utforska det okända och obekväma. Då växer och utvecklas vi som människor. Vår tolerans, tålamod och våra fördomar prövas och har vi tur – kanske vi inser att det som är vår sanning inte är sanning för alla andra.

Jag vill uppmana till att undvika ordet misslyckad. Det är hårt och fördömande. Det hindrar oss från att plocka fram modet att våga det vi vill men inte törs.

Önskar er en spännande måndag med lagomt många utmaningar. /Susanne