Idag kom det bud en bit söder ifrån. Där bor en av Tammys  tolvingar, Isolde.

Tidigare när det var vinter räddade, Isolde en man som låg översnöad på marken.

Flera människor hade gått förbi och nästan över honom, utan att märka något, men Isolde nosade upp honom en dag, när hon var på promenad.

Och tack vare henne, så lever mannen än idag.

För ett par veckor sedan hände något annat…

Isolde var hemma på gården och strosade runt. Hennes matte pysslade med sitt och allt var lugnt och fridfullt.

Men lugnet varade inte länge…

Plötsligt hörde Isoldes matte  fruktansvärda ljud utifrån. Och det lät som om ljuden kom från gårdsplanen.

Det var ett öronbedövande väsande och skrikande. Det lät som om en flock lejon var i farten och förskräckt rusade hon ut. Vad var det som hände?

Och Isolde var ju ute på gården!

Där ute på gårdsplanen såg hon pälstussar flyga runt och blod sprutade åt alla håll. Ett vilt slagsmål pågick och förskräckt såg hon, hur Isoldes ansikte var täckt av blod.

Det var Isolde och en stor grå svart klump som virvlade runt.

Plötsligt stannade det hela av och det blev tyst.

Isolde stod över den stora gråsvarta massan, som nu var täckt av blod. Hon höll fast den med sitt gap och tryckte den hårt mot marken. Sedan tog hon upp den och ruskade runt med den och slängde ner den på marken igen.

Blodet rann ner över Isoldes ansikte och blandades med blodet från den livlösa massan som låg där på marken.

Isoldes matte var chockad och rädd att Isolde blivit ordentligt skadad. Det såg ut som om blodet kom från hennes ögon…

Hon sprang fram till Isolde.

-Den här kom visst och intrång på min gård, flåsade Isolde. – Sånt tycker jag inte om! fortsatte hon.

– Hur är det med dig Isolde? frågade hennes matte oroligt. – Får jag se på ditt ansikte?

Hon torkade bort blod med sin tröjärm från Isoldes ögon och nos och såg några djupa revor i skinnet, men det var svårt att se om ögonen var skadade.

– Bäst vi åker till veterinären, sa hon.

Det var en stor grävlings hanne som kommit i vägen för Isolde. Ett vilt slagsmål hade utbrutit, men med sina vassa huggtänder och sin blixtsnabba reaktion, hade Isolde fått grepp om grävlingens mage, som hon lätt bet igenom, så han dog ganska omgående. Samtidigt hade han rivit Isolde över ögonen.

Hennes skador blev inte så omfattande och är nu nästan helt läkta.

Med en akitas alla säregna egenskaper, är hon en äkta Silver-Fangare, den sköna Isolde.