Nu är det inte så att vi alla sitter klistrade vid TV:n och ser varje rörelse, följer varje pausdiskussion eller ens ser hela matchen. Det som händer här hemma är att svärfar sitter framför TV:n och lever sig in i matchen. När matchen är slut finns inte ett okvädningsord osagt om domaren. De svenska spelarna får också höra högljudda salvor om vad de borde göra och hur usla dom är.

 

Min uppfattning är att det är förslösad energi att sitta och skrika framför TV:n. Jag hoppas ni förstår att ett OS eller ett VM blir fullständigt olidligt om Sveriges matcher blir jämna.

 

Det härliga med detta är ändå förmågan att se TV med sådan inlevelse och med det engagemanget. En bra egenskap att känna samma hetta då nyheterna visar utsatta människor i nöd och barn som far illa eller en tår i ögat då Svenska hjältar får sin utmärkelse. Mänskligt.