Åsa Ögren

Utveckling och framtid blir vad vi gör den till

Förändringar kan vara tuffa att förhålla sig till. Ibland behövs det lagstiftning för att vi ska förstå allvaret och vårt eget bästa. Hur framtiden ter sig vet vi först då vi befinner oss i verkligheten och vardagen om några år. Förmodligen är det redan då aktuellt att blicka framåt och lämna historien bakom sig. Jag delar Robban Brobergs känsla av att det finns inget nu, bara nyss.

Häromdagen såg jag en hel familj gående på promenad med familjens hund. Samtliga hade reflexväst och hunden hade ett halsband med reflexer. Fantastiskt lätt att upptäcka i eftermiddagsdunklet. Jag kan bara konstatera att för tiotalet år sedan skulle ingen självmant ta på sig reflexväst ifall du inte var jägare eller möjligen om du var rullskidåkare.
 
Ett annat exempel på en positiv utveckling är säkerhetstänket då man färdas i bil. Jag minns min barndoms bilturer då jag själv satt i baksätet inkilad med benen mellan framsätena och nästan halvvägs i framsätena följde bilturen. Ingen hade bilbälte och pappa rökte oavbrutet. Idag skulle väldigt få köra bilen utan bälten och absolut inte skjutsa barn utan bälten och kuddar vid behov.
 
Inom miljöområdet finns det gott om exempel där vi i vardagen tidigare agerat kortsiktigt och dumt men där ny kunskap påverkat oss i hur vi lever. Asbest förbjöds som byggmaterial redan 1976 men finns fortfarande kvar i vissa rör och isoleringar och drabbar de byggnadsarbetare som ibland tvingas jobba med det. Förr var Totex, Round-up och Klorex ett vanligt och accepterat bekämpningsmedel men idag vet vi att det är synnerligen olämpligt. Inom avfallsområdet bidrar idag nästan alla medborgare i miljöarbetet genom att sortera sina sopor så att återvinning av materialslag kan spara energi och råvaruåtgång.
 
Min uppfattning är att det konsumtionssamhälle vi lever i måste omprövas och korrigeras. Jordens resurser räcker inte till om produktion och konsumtion inte fördelas på ett rimligare sätt än idag. Det är inte rimligt att vi i Sverige slänger skolmat till en kostnad av en halv miljard per år då 15 % av jordens befolkning svälter. Det är inte rimligt att svenskarna slänger läkemedel för en miljard kronor årligen då vi samtidigt vet det gigantiska behovet av malariamedicin, TBC-vaccin och koleravaccin till katastrofområden i Haiti och översvämmande områden i Pakistan.
 
Jag menar inte att vi, du och jag, ska avstå från livets njutningar och ägodelar men det liv vi lever måste vila på en värdering som gör att vi också kan tänka lite större, lite längre och även avstå. Slitochsläng-mentalitet måste ersättas med måttlighet och solidaritet. Köp inte mer mat än du kan äta upp, stäng av bilmotorn medan du väntar och ge dina omoderna men fullt användbara kläder till någon som behöver dom. Och varför inte pröva en shopping-fri månad?

En kommentar

  1. lf

    En mycket bra blogg.Om vi hela tiden måste bygga vårt välstånd på en ständigt ökad inhemsk konsumtion kommer vi att gå under.Vi måste stanna upp och fundera.Är det denna den väg vi vill gå.Vårat överflöd måste gå till att bekämpa fattigdom i u-länder för att förhindra terrorism och krig, som även drabbar oss.Solidaritet måste bli ledordet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.