Åsa Ögren

Vem bygger en villa i framtiden? Och varför?

”Sedan bolånetaket infördes i oktober 2010 har småhusbranschens orderingång minskat med 34 procent”. Jag sitter och läser byggindustrins egen branschtidning vars senaste nummer, nr 11/2012, innehåller ett par artiklar om bolånetaket och dess konsekvenser. Det betyder att 8 – 10 000 småhus inte kommer att uppföras med det nya systemet. Det betyder arbetstillfällen som går om intet, minskade skatteintäkter och krympande tillväxt. Men främst betyder det att drömmen om ett eget hus krossas för väldigt många unga människor. Systemet bygger på att unga människor ska hinna spara ihop 2 – 300 000 kronor innan man kan efterfråga en nyproducerad villa. Syftet är helt enkelt att inte försätta sig i en skuldfälla där bolånet riskerar försätta människor i ohållbara ekonomisk knipa ifall räntorna höjs. Detta är en sympatisk tanke men kan vi leva med konsekvenserna? Det kanske hade varit att föredra att införa någon form av bolånesystem eller amorteringstvång.

Vi lär våra ungdomar att studera för att få jobb. Vi lär våra ungdomar att de ska jobba och göra rätt för sig. Vi lär våra ungdomar att pengar är en prioriteringsfråga som innebär att man kan inte ha råd till allt utan man måste först prioritera att betala hyran.

Nu får vi även lära ungdomar att det inte räcker med egen amorteringskraft i dina boendekalkyler. Om du inte har rika föräldrar som täcker de sista 15 procenten i kontanter för att kunna bygga en villa så kan du glömma det. Vi lär dom också att villabyggandet inte alls meningen att småbarnsföräldrar ska drömma om utan det är välbetalda medelålders som kan finansiera möjligen då barnen flyttat hemifrån.

I tillväxtkommuner som t.ex. Umeå har villabyggandet stått för 100 – 150 villor per år under hela min tid som byggnadsnämndsordförande. Det är främst unga och/eller studenter som hittat kärleken, bildat parrelationer och planerar eller nyligen har fått sitt första barn. En bra uppväxtmiljö för barn. För Umeås räkning skulle bolånetaket tyvärr även kunna medföra att dessa nyligen rotade nya Umebor väljer bort husbyggandet. Vi har därför valt att ompröva vår Bostadsstrategi för att se hur vi på andra sätt kan planera boendet för dessa.

Bolånetaket har fått avsedd effekt om man enbart ser det finansiellt men bostadspolitiskt är det tvärnit för egnahem till arbetarklass och studenter. Att sen bostadsminister Stefan Attefall inte vill se att det är en bostadspolitisk fråga utan skyller på finansen gör ju bara det hela ännu mera sorgligt. Ska nästa generation som efterfrågar bostäder måste ta ansvar för tidigare generationers överkonsumtion? Ska man måsta ha en massa pengar för att få låna pengar? Klyftorna ökar och understöds av rådande bostadspolitik.

11 kommentarer

  1. Daniel

    Om man skall vara helt ärlig har vi fått en restriktion inom bolånemarknaden till följd av att vi har sett en orimlig prisutveckling i kombination med alltför låg amorteringsgrad bland lägenheter i stortstadsområden i landet. En förändring av bankernas krav för lån straffar naturligtvis hela landets lånemarknad – inte bara de områden där det främst behövs. Samtidigt är detta det mest effektiva sättet att minska svenskars lån.

    Det är naturligtvis synd att vi kanske ser en minskning i privata småhusbyggnationer till följd av detta men den svenska bolånesituationen är allvarlig och att en broms nu slår in är förmodligen nödvändig. Vi kan inte hamna i en situation när människor belånar kanske ett decenniums beskattade inkomster för att finansiera köpet av ett boende (i många fall mindre lägenheter). Kanske är problemet att det byggts för få lägenheter i flerbostadshus i storstäderna vilket i så fall skulle skapa än större problem än hjälpa situationen.

  2. Hasse

    Du glömmer att skriva om byråkratin som byggnadsnämnden framför allt i Umeå ( om man jämför med grannkommunerna) ställer till med !

    Att bara skylla på bolånetaket är inte rättvist .

    Innan någon överhuvudtaget får sätta spaden i jorden så har det kostat ett antal hundra tusen kronor , p g a allt byråkrat krångel som vi får dras med från er.

    Jag arbetar inom byggvaruhandeln och stöter på detta problem (enligt många av mina kunder) nästan varje dag .

  3. Åsa Ögren

    Svar till Hasse (2012-03-26 20:04)
    Byråkratin är ju inget som vi i Umeå har hittat på. Den nya plan- och bygglagen som kom förra året har ökat administrationen med 20 – 25% enligt SKLs beräkningar. Boverkets byggregler följer inte heller nutidens syn på möbleringar eller krav som ställs från de som ska bo. Men BBR gäller ändå och alla eventuella avvikelser måste vi i politiken ta ansvar för ifall någon överprövande myndighet sätter fingret på det vi gör.

    Om det nu finns någon skillnad mellan Umeå och våra kranskommuner så är det troligen volymen men även det faktum att Umeås medborgare inte ser mellan fingrarna på vad grannen eller vad vi politiker håller på med. Allt granskas. Så vi följer lagen och använder politiska beslut för eventuella avsteg.

    Jag tycker också att detta är en mycket begränsad del av den totala byggkostnaden och den påverkar knappas unga människors möjligheter att köpa hus.

  4. Åsa Ögren

    Svar till Daniel (2012-03-26 18:30)
    Du har ju helt rätt i att åtgärden fick avsedd effekt. Det lånas mindre och det var ju själva poängen med åtgärden. Jag vet inte i vilken grad man övervägde andra alternativ som inte slog så hårt mot nyproduktion och mot unga människor utan eget kapital. När jag växte upp fanns det bolånesparande och vad jag minns så var amorteringen ganska tuff. Men då fanns det ju också en arbetsmarknad som gjorde att man dels kunde få ett heltidsjobb ganska enkelt och om man var ambitiös kunde man också ta ett extrajobb för att förstärka ekonomin. Så ser det ju inte riktigt ut idag. Och du har ju alldelens rätt i att det byggs på tok för lite. Även där är de finansiella villkoren boven i dramat plus en total avsaknad av nationell bostadspolitik. Men det kommer jag troligen att fördjupa mig i vid någon kommande blogg.

  5. Byggare Bob

    Hej Åsa.

    Är det inte möjligt att införa den regel som fanns när vi byggde 1981 att Kommunen ”borgade” för att man skulle få lån. Skulle inte kommunen kunna göra det med den del som de sista 15% utgör så vi får i gång byggandet och rotationen bland bostäder?

    Ett sånt system skulle kunna ge en bättre kontroll på de som vill lägga ner pengar på sitt boende utan att sitta med egna eller föräldrars pengar för de sista 15%:en.

    Marknaden klarar till synes inte denna svårlösta fråga att skapa ”rättvisa” i detta system.

  6. Åsa Ögren

    Svar till Byggare Bob (2012-05-16 11:47)
    Anledningen till att kommunen kunde borga för lånen tidigare var att dessa var kopplade till den statliga räntesubvention som gavs. När dessa togs bort i början på 1990-talet så föll hela systemet ihop. Tyvärr har inget parti tagit tag i frågan att bygga upp ett nytt socialt bostadspolitiskt system utan alltsedan dess har marknaden fått styra. Detta har gjort att orter med tillväxt har fått en segregering där rika väljer attraktiva bostäder och ifall det blir några bostäder över så får andra bo där. I kommunerna gör vi så gott vi kan att blanda bebyggelse och upplåtelseformer men vi behöver en statlig bostadspolitik som ger förutsättningar att utjämna skillnaderna.

    När nu inte kommunerna får eller kan borga så ställer jag mig istället frågan – Varför borgar inte de som vill sälja bostäder? Det är ju dom som ska locka till sig boende/köpare/kunder. Vore väl en innovativ lösning?

  7. Byggare Bob

    Hej igen

    Det finns ju även idag en räntesubvention via skattsedeln vilket borde ge det allmänna en möjlighet att borga!

    Din idé att säljaren skulle borga för de sista 15%en är idé god som någon, det måste till något så de unga får en möjlighet att komma in på boendemarknaden så att inte bara är vi äldre som får ”förmånen” att ha ett eget boende – det är faktiskt när man är ung med barn som den typen av boende behövs som bäst!

    Kanske det skulle vara en valvinnare 2014 om S tog upp frågan om ”borgen” för unga förstagångsboende?

  8. Åsa Ögren

    Svar till Byggare Bob (2012-05-16 12:32)
    Jag får ta med mig frågan till partiets bostadspolitiska arbetsgrupp. Tack för ditt engagemang. För det behövs helt klart ett folkligt engagemang i bostadsfrågan om den borgerliga regeringen ska agera överhuvudtaget.

  9. Franck

    Några synpunkter:

    1. Systemet ska sporra till sparande. 300 000 kr delat på två personer är mindre än ca 1700 kr per månad under 7 år per person. Såklart en betydande summa, men inte alls omöjligt. Och detta då beräknat på 2 miljonersvillan. Det finns gott om villor rätt nära Umeå som kostar några hundratusen under 2 miljoner. Många unga lägger idag stora summor pegar på annat, som tex resande. Då kan man även säga att systemet med ”spartvång” sporrar till hållbarhet, mindre resande och konsumtion av onödiga prylar, samtidigt som man direkt äger minst 15% av sitt boende, istället för 0%. Detta ger lägre räntor och en hållbarare ekonomi.

    2. Vad är ”unga människor”? Är det 20 eller 30 åringar? Är det dagens melodi att ”unga människor” ens ska ha råd med en ny villa? Är det inte rimligt att se över vad Umeå har att erbjuda i radhus- och brf väg? Handlar det om 30 åringar så är man på god väg med sparandet, OM man sparar.Visst har unga tidigare bott i nybyggda villor, men då kanske ett som man byggt själv (med föräldrars och släktens hjälp).

    Låter lite som ett ickeproblem egentligen då man tänker på vad unga har framför sig, säg vid 25 års ålder. Att inte ha råd med NYA villan direkt är kanske inte det största problemet. Umeå kan prioritera att få till billiga tomter och även sånt boende dit 50+arna kan flytta så att befintliga villor blir lediga för dem som sas behöver dem bättre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.