KFUM skyller inte på skadorna

Måndag och dags för en gästblogg signerad Gustav Pettersson. Under helgen laddade han upp med att döma tre matcher i U19-SM. Han var dessutom speaker i ett par matcher så det blev minst tio timmar basket.

Jag har ett rykte som bitter Björklövenbloggare här på VK. Här kommer min första insats i Basketbloggen. Självklart i klassisk bitter Gustavton, men med en positiv slutknorr.

KFUM Umeå leder Superettan och är på väg mot Basketligan. Nu blev det visserligen förlust mot Polisen, men det mesta har varit en solskenshistoria när det gäller KFUM i år. Om vi inte tittar längre än förbi den skinande fasaden.

Det som de inte talas om så mycket är skadorna/missödena.
* KFUM inledde säsongen med den genomgående bästa spelaren i laget från säsongen före Per Bergmark skadad i hälen. Istället för att bli skadefri och komma tillbaka fick Per jobb i Luleå och flyttade.
* Den bästa returtagaren och tredje bästa poängplockaren från i fjol Fredrik Karlsson hade klubben stora planer för, men Karlsson valde att ta en time-out från basketen. En time-out som fortfarande varar trots att han finns i stan.
* Johan Pierre har ett SM-guld och landskamper på meritlistan. Han gör ett riktigt bra jobb som assisterande coach, men utan höftskada hade definitivt klubbledningen velat se honom på banan. Det blir en hel säsong utan spel för Johan den här säsongen. Trist så att det förslår.
* KFUM fick en gåva inför säsongen. Erik Vestin som spelat flera säsonger i ligan, tagit SM-guld och med ungdomslandskamper på meritlistan flyttade till Umeå för att studera. Tanken var att han skulle spela med KFUM. Ryggen har gjort att det blivit ett par träningar, men ingen match än.
* Egal Saleman inledde säsongen med Umeå, men imponerade för mycket på försäsongen fick ett bra kontrakt av Jämtland. Svårare spelare att ersätta är svårt att hitta. Egal är Umeåkille, håller hög ligaklass och är en riktig ledare/förebild för unga Umeåkillar.
* Omar Krayem kom till Umeå, gjorde stor succé och skulle spela fyra matcher. Efter tre blev KFUM tvingade att släppa honom. När Superettaplatsen skulle spelas hem befann sig Omar i Finland. Nu slutade den historien med en återkomst, men det var helt klart tufft att tappa seriens bästa spelare.
* Andrew Mitchell skulle ersätta Omar. Vad Andrew gjorde vid sidan av banan kan vi släppa, men på banan imponerade han inte på många. En spillra av sitt forna jag är ett bra uttryck. Blev hemskickad ganska snabbt.
’ Richard Blomberg inledde säsongen suveränt och skulle vara en kugge i KFUMs lag. Bara efter ett par matcher så kom ett benbrott i handen som höll honom borta i sex veckor.
* Sist men inte minst. 208 cm Sermed Hasan kom till KFUM inför matchen mot Polisen. Han spelade åtta minuter, sköt 0 av 3 från golvet, hade en foul och en block. Träningen efter matchen så bröt Hasan ett ben i handen och missar stora delar av säsongen.

Till slutknorren. Trots detta fullständiga skadeelände och dessa misärer som aldrig tar slut har det hela tiden varit ett fokus från coach Jesper Gustavsson och övriga runt KFUM på ”Vad ska vi göra för att vinna nu”. Det har inte skyllts på skador när de få förlusterna har kommit. Det har bara pratats om ”det här gjorde vi fel”.

Många i det läget KFUM befinner sig i skulle ha funderat på hur det skulle varit om alla kunnat vara med, men vem snackar om skador i medgång? Då är det mest en naturlig del av vardagen som man hanterar. I motgång, då kommer tankarna (hur hade det blivit om….)

Tar sig då KFUM till ligan? Jag tror det, men en sak är jag säker på.Misslyckas laget så tror jag inte ledningen kommer att skylla på skador eller missöden. Det är inte deras stil.

/ Gustav Pettersson
VK-medarbetare, domarjävel, förbundspamp och Knicksfan