Jobben, glesbygden och framtiden.

Vi behöver arbetstillfällen, vi behöver fler människor i byar och samhälle för att inte krympa till ingenting. Frågan är hur vi ska göra det.

En av de lösningar som ofta högt höjts till skyarna är turismen. Turister kommer i vågor, på semesterveckor, helger och är rätt nyckfulla i sina val. Det är bara att se till sig själv när man planerar sin resa, det är många variabler som ska räknas in; pris, avstånd, erbjudanden, släkt, vänner, arbetstider, sevärdheter och så vidare. Det är en bransch med säsongsjobb, otacksamma arbetstider och höga krav på social kompetens.

I flera vetenskapliga studier jag läst har turism ansetts vara ett bra komplement till andra branscher men kan inte ensamt ge en stabil arbetsmarknad, den kräver stöd av andra verksamheter för att kunna ge en bas till försörjning till flera och till flera i samma hushåll vilket ofta är en stor orsak till flytt. Lever man i en familj där bara en i hushållet har jobb så flyttar man gärna till en ort där båda kan arbeta vilket kräver ett bredare utbud av branscher. Utanför de vetenskapliga rummen ute i verkligheten där jag bor ser jag att turismen är viktig men trots många års träget arbete så ökar den sakta men ack så långsamt. Den är en bra inkomstkälla för oss men den klara inte att försörja oss alla.

Nästa lösning brukar vara gruvindustrin men den är i förändring liksom allt annat. I Kiruna där världens största järnmalmsgruva finns har befolkningen ändå fortsatt att minska sedan mitten av 70-talet. Orsaken till det säger Nils-Gustav Lundgren i Luleå, som är professor i ekonomisk historia, är att enbart arbetstillfällen inte är tillräckligt för att locka till inflyttning utan området måste satsa på att bli attraktivt att bo i också.

Källa: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=4919710

Vad ska vi då göra?

 ”Det är inte i industrin tillväxten finns utan i tjänsteproduktionen.

 – De orter i Norrland som har tillväxt är Östersund, Sundsvall-Timrå, Umeå, Piteå och Luleå. Till 99 procent beror tillväxten på tjänsteproduktion. Så ser samhällsutvecklingen ut och den ska stimuleras. Det blev ett Ikea i Haparanda, sysselsättningen ökade men befolkningen minskade. Det säger en del om äldrestrukturen, en gigantisk process i norra Sverige och även om vi släpper ner ett Ikea i varje kommun fortsätter den befolkningsutveckling vi har.” citat från Nils-Gustav Lundgren. Han fortsätter:

– Såväl massmedia som politik utgår ifrån ett kommunalt perspektiv. Därnäst tittar man på länet. När politikerna åker på riksstämman försöker man förstå allt utifrån kommunal nivå eller länsnivå. Vinner jag eller förlorar jag? Det blir ett kattrakande. Frågorna blir underligt ställda. Sammanhanget diskuteras aldrig, anser Nils-Gustav Lundgren.

I avsaknad av politiskt grepp förlorar norra Sverige.

 – I Västra Götaland och Skåne har man insett det. Där är man starka. När en statlig myndighet ska utlokaliseras hit upp kan generaldirektören spela ut flera landshövdingar och landsting mot varandra. Ingen pratar om vad som är bäst för norra Sverige och då avgörs det i stället av var 10-15 tjänstemän vill bo. Det finns ingen aktör med legitimitet och auktoritet i norra Sverige som kan stoppa det.

citat från Nils-Gustav Lundgren i http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=5205314

Vad är då summan av kardemumman?

Utifrån ovan nämnda ser jag att vi har stora möjligheter i norrlands inland. Vi har en fantastik möjlighet att erbjuda ett rikt liv, ett liv utan bilköer och stressande till dagis, affär och jobb. Det finns arbetstillfällen inom turism och gruvindustri men de måste kompletteras med fler tjänsteföretag och satsningar på de växande branscherna som kan ge varierade och kvalificerade jobb.

Vi måste bli bättre på att presentera våra orter mer attraktiva att bo i och därmed nå de som vill bo här men inte vågar då de inte har erfarenhet av att bo i glesbygd.

Vi måste kräva att få till ett dugligt nät att telefonera och internetta i för att kunna sköta våra tjänsteföretag effektivt.  Vi bör få fler arbetstillfällen som kan skötas via datorn, vi kan göra väldigt mycket som de som sitter i kontor i stan kan – vi bör se till att Sverige centralt vill att fler kan jobba där de mår bra av att bo. Vi måste se till att vi får jobb som decentraliseras från dyra kontor i innerstad till billiga i glesbygd men sköts av lika kompetenta personer.

Vi måste bli bättre på att hålla ihop över kommungränser och landstingsgränser, sluta se till bara den egna lilla cirkeln utan även se vad som är bra för regionen. Vi måste bli mindre egoistiska i det kortsiktiga för att bli framgångsrika i det långsiktiga. Detta gäller politikerna och för företagen.