Forskning är framtiden

 

Det bredrivs mycket forskning i och om Vilhelmina och av forskare med rötterna i Vilhelmina. Två exempel på det är att kommunen är en modellskog vilket bland annat innebär stora områden har dokumenterats och analyserats och det andra exemplet är statsvetaren Camilla Sandström i Dikanäs som bedriver forskning om hållbar landsbygdsutveckling. Bara dessa två delar är en guldgruva att ösa kunskap från och använda i de lokala verksamheterna. Vi måste bli bättre på att dra nytta av den kunskap som finns runt om oss. Kommuner, företagare och föreningar – allihopa.

 

När jag skulle göra min praktik på North Sweden European Office i Bryssel så hörde jag av mig till kommunen på olika ställen om de hade någon önskan om möten jag skulle gå på för deras skull, information jag skulle ta reda på, kontakter att etablera och så vidare men nej tack. Då skrev jag och min praktikkollega en rapport om när i processen med att ta fram nya fördrag inom den Europeiska unionen kommunerna bör komma in med åsikter och så kallat lobba för sina behov och åsikter för att få största möjliga effekt. Vi skrev rapporten och erbjöd gratis utbildning för kommun- och tekniska chefer i kommunerna i Norr- och Västerbotten i Piteå i samarbete med Kommunförbundet. Inga representanter från Vilhelmina kom, däremot från i princip varenda annan kommun. Jag minns att jag var så besviken. Vår rapports slutsatser resulterade i att det blev en tjänst på kommunförbundet Västerbotten som hade till uppgift att hålla koll på nya påbörjade arbeten till fördrag och dylikt som kunde vara av intresse för de norra länen. Jag vet inte om den tjänsten finns kvar. Behovet finns nog kvar men sättet att nå det kan vara förändrat.

 

Vad jag vill ha sagt med det är att vi har haft en historia av att vara rätt dåliga på att identifiera och dra nytta av nya rön och råd som kommer från forskarvärlden. Våra skattepengar pumpas in i univeristet, högskolor och finansierar doktorander, professorer och docenter som arbetar hårt för att ta fram fakta för vår skull. Vi måste bli bättre på att ta till vara den nya kunskapen och kräva sätt att omsätta den i vår verklighet.

 

Jag hade glädjen att få arbeta åt SLU i Umeå, Sveriges lantbruks universitet, i ett projekt som handlade om att hitta sätt att på lokal nivå få nytta av de data som NILS (Nationell inventering av landskapet i Sverige) samlar in. Det var lättare sagt än gjort. Dels berodde det på att datainsamlingen görs i en skala som passar nationella undersökningar och dels på att vi på lokal nivå har svårt att formulera vad vi har behov av. Där hade jag åter igen en påminnelse om att vi måste vässa vår förmåga att se möjligheterna med ny information – vad kan den ge mig, hur kan jag göra om den så den passar mig?

 

Södra lappmarkens forskningsenhet kunde inte ge oss inlandsbor de verktyg vi behövde för att förstå hur vi ska dra nytta av forskningen eller var det kanske vi inlandsbor som inte hade vett nog att använda oss av forskningsenheten på rätt sätt?

 

Hur som helst den är historia och nu måste kommunerna själva knyta kontakterna, skapa arenor att möta universitetsvärlden på, läsa och tolka avhandlingar och rapporter för att se hur de kan hjälpa oss att överleva, växa och utvecklas. Ett som är säkert är att det måste kommunerna, företagarna och privatpersonerna göra nu för det ser jag som bland de få strån vi har att ta till för att detta ska gå vägen, åt rätt håll… Så ta en stund till att läsa på ett universitets webbplats och se ifall de har någon nyhet som du kan ha nytta av, det har både du och din framtid nytta av.