Inom snar framtid ska jag vandra på Stockholms gator igen med mina tankar som det enda sällskapet, som jag gjort allt för många gånger förr. Tårar kommer rulla och minnet av min barndoms hand skall torka mina kinder. Med sorg i hjärtat, över historier viskandes i mitt huvud om en stad jag aldrig tillhört, ska jag leta svar. För vem finns där för ett glömt barn?
Jag skriver för min egna skull när jag känner starkt att jag behöver. Det kan handla om vad som helst. Glädje, sorg, något spännande, ilska över något, förklara en tanke osv. Ja det kan bli långt, likväl som det kan bli kort.
Har nu börjat dela med mig alltmer av dessa texter och reaktionerna hade jag inte förväntat mig! Blev som glatt överaskad kan man nog säga…. Fler har sagt att jag borde börja skriva och ge ut. Det är lite skrämmande tycker jag. Men vi får se…
Skänker idag en underbar tanke till mina ex-partners mammor (förutom en). På sitt sätt fantastiska kvinnor som jag på sätt och vis saknar, även om jag inte saknar deras söner.
Skänker även tankar till min egna mamma som lever, känner igen mig men inte minns längre vem jag är. *fäller en tår*
Mormor och farmor (sistnämnda ej biologisk), får självklart inte glömmas bort! Förvisso var det länge sen de var i livet men de lever i allra högsta grad i mitt hjärta. Mormor var så kreativ (mitt estetiska sinne är från henne) och farmor var en sån där lugn och trygg person varje barn behöver.
Ja jag är ju som bekant själv mamma på gott och ont. Ont för de barn jag bar, men inte hann träffa, gott för min dotter som jag är så otroligt stolt över!
Efter en tuff natt med frustrerande oro för en annans persons hälsa, sitter jag och lyssnar nu på en låt som inte går över 60bpm. Min vän säger att den går i herointempo.
Idag har jag frågat mig hur det står till med människors etik och moral vid skilsmässor.
Jag anser att det är allt för många som tar äktenskap allt för lättvindigt från första början. Det också oftast de som också förmodligen begär att få avsluta äktenskapet tillslut på sätt och vis. Den värsta sorten enligt mitt tycke, är de som gör det genom otrohet eller någon likvärdig sårande handling.
För mig är äktenskap ett juridiskt avtal mellan två personer. Om de lovar inför gud eller inte spelar egentligen ingen roll. Även om jag föredrar personligen att man lovar inför gud. Det är fortfarande ett juridiskt avtal!
Det är inte nog med att det är sårande att bli bedragen av sin partner genom otrohet, utan även den falskhet som uppvisas hos den man förlitat sig på under äktenskapet, ska man nu dessutom behöva bearbeta! Alltså är det inte synd om den som bedrar, utan det är synd om den som blir bedragen (om det nu ska vara synd om någon överhuvudtaget).
Jag funderar även på hur det är ställt hos de som, om man nu har barn, inte kan vänta med att hoppa i säng tills skilsmässans väntetid (6månader) är över. Är driften så stark, så att det inte räcker med att tillfredsställa sig själv under väntetiden?! Måste man hoppa i säng med den ’nya’ speciellt om barnen visar starka reaktioner så som utåtriktade aggressioner osv?! Nä! Det måste man inte! Och om nu du tycker annorlunda tänker du förmodligen mer på dig själv som individ än på dina barns bästa!
Tack för mig!
Lever som om jag var yrkeschaufför! Tänker i andra banor och insett att det är nog inte så dumt….. Min tid delas in i när och hur lång vilotid jag har/får och där emellan kör jag på med högt tempo!
Så efter att idag ha cyklat till jobbet, jobbat fram till lunch, cyklat från jobbet till IKSU, kört en stenhård gymträning, cyklat tillbaka till jobbet, jobbat några timmar, promenerat 5,6km hem (dottern lånade cykeln) och nu slutligen träffat några lajvare (som behövde få låna lite rekvisita till ett Cafélajv på Hamnmagasinet imorgon), känner jag att det är dags för dygnsvilan!
Efter dygnsvilan är det ny arbetsdag inkl. motion och sen går jag på helgvila!
Skrev så här på FB idag på morgonen till bilden "Tog en bild innan jag gick å la mig. Inser att jag är hyffsat vältränad nu och drar storlek 36/38. På torsdag ska det börjas bygga lite mer muskler!"
Vad blev det för reaktioner/svar? Jo den första "Snygging där", den andra "Lookin´good" och den tredje "Fin!". Det som stör mig är inte vad jag antar är välmenade kommentarer, utan snarare att det är killar som tydligen inte kan ge mig samma tränings uppskattning som om jag hade varit en kille! Jag är inte ute efter fin och snygg, utan vill hellre ha uppskattande ord som typ "Bra jobbat!" eller "Snyggt kämpat! Fortsätt så!". För vad jag vet så är det minst lika tufft för en tjej att träna sig till att bli "hyffsat vältränad"!
Slut som hjältinna efter en späckad dag!
Cyklade ca 5,6km till jobbet, jobbade ca 3timmar, cyklade ytterligare ca 5,6km, satt på sammanträde i nästan 4 timmar, cyklade från Hamnmagasinet till Tegskyrkan, deltog på fullmäktige till straxt efter 21.00, cyklade ca 6,2km för att komma hem och ja jag kommer garanterat sova stenhårt i natt!
Jag har nu döpt om min blogg till Sallys drömmar och verklighet. Ja ju längre tiden går inser jag allt mer att jag är såååå mycket Sally från filmen Nightmare Before Christmas (å lite den galne hattmakaren från Alice i underlandet)! Känns som att jag har fått ytterligare en pusselbit på plats i mitt liv! Tänkte även att ta det här med namn ett steg längre….. att faktiskt döpa mig till Sally. Inser att det kan vara ganska smidigt med ett kort förnamn och jag är ganska less på mitt nuvarande långa förnamn som är Catharina. Så nu ska jag bara förbereda för ett namnbyte helt enkelt.
Har för ett bra tag sedan bestämt mig för att min bostad ska vara ett stort konstprojekt! Så nu fixar jag diverse inredning som skall passa temat. Grundtemat är steampunk med inslag av skräck/science fiction. Ja jag vill att min bostad skall se ut som typ hotell Gasten (på Liseberg) och andra spökhus! Det kommer förhoppningsvis bli hur coolt som helst!
.JPG)
Denna lilla prydnad kallas benbrott och speglar min känsla av mitt lårbensbrott vid bilolyckan 17dec. -95 och kommer passa fint i prydnadshyllan.
Jag har även fixat två creepy ljuslyktor!
Så ja ni ser…. lite udda kanske…..
men spännande iaf!
Dessa kallar jag för Bright Eyes
Lite om mig:
1970 föddes jag i Stockholm
1991 blev jag mamma
1995 överlevde jag den första av totalt tre bilolyckor
2002 flyttade till Umeå
2011 min roll som kreatören Steampunkers föddes
2013 blev fotomodellen Cat D
Senaste kommentarerna