Med ett ledsamt hjärta sitter jag och funderar idag. Den senaste tiden har jag velat blogga om så mycket, både ditt och datt men inte kommit på hur. Det känns som min gnista finns inom räckhåll men jag når inte fram.

Jag tänder ljus för glatta livet i jakten på den mysiga stämningen. Inser att jag är inte gjord för ensamhet utan snarare tvåsamhet, även om jag har ett väldigt stort behov av egen tid. Skrev idag på FB ”Jag är kanske färdig med den här staden eller så kanske den är färdig med mig? Kanske dags att flytta på sig, när nästa generation flyger ut. *sitter och funderar* Vem skulle sakna?”

Ja vem skulle sakna?

Fick frågan om vem jag skulle sakna och mitt svar blev ”vad hjälper det om jag saknar, om den/de inte saknar mig?”. Har nu fått följdfrågan ”Skulle du bli mindre ensam om du flyttade?”. Svar: ”Näe förmodligen inte men jag skulle iaf ha valt det själv.”

Ofrivillig ensamhet sköljer över mig som en tidvattenvåg. Då är behovet som störst att rätt person kramar eller bara håller om.

Personen som ställer frågorna förstår inte, vill väl men förstår som sagt inte. Jag är inte ute efter en handuppräckning i vilka som vill att jag ska vara kvar i Umeå. Jag vill ha stöd och tröst. För det är väl det de flesta vill ha när man är ledsen och ensam, eller? Att fundera är väl inte ett upprop på eller ett krav på svar, även om funderingarna ställs i frågeform?

Så där ja då har jag gjort det igen! Gjort det som faller mig in. Tänkte att varför kan inte en kurvig kvinna med synliga ärr och åldern 40+ vara fotomodell? Det är klart jag kan! Så nu finns det en sida på fb. Det är bara att söka på Cat D. Säkert irriterar det någon men det är egentligen inte mitt problem. Avsikten med att göra detta är att delvis stärka mitt självförtroende men samtidigt förhoppningsvis vara en inspiration för andra kvinnor och unga tjejer. Är egentligen för kort, gammal och ’tjock’ för att vara modell. Tack och lov finns det en hel del folk som gillar mitt utseende och den jag är! Tack vare er vågar jag göra detta!

Idag ringde en god vän och fotograf mig på jobbet. Nej det är inte Fredrik! Det finns fler vänner som är fotografer. Han undrade om jag ville följa med efter jobbet bort till I20. Jag tänkte varför inte….

Så sagt och gjort, så ikväll har jag för första gången i mitt liv varit på en Drive-In-bio! Kul med oplanerade händelser. De visades en Wallander-film jag inte redan hade sett.

Ja så kallar fotograf Fredrik Larsson en serie bilder med modellen Harris Karipidis. Bilderna togs i fjol där Maria TheLion stod för sminkning och jag stod för rekvisitan. Som sagt så är Fredrik en talang som talar sitt egna tydliga språk, det är bara att titta så fattar ni vad jag menar. Åh ja vad ska jag säga om Harris…. tror att hans utseende talar för sig själv! Det var otroligt roligt att ha fått jobba med dessa personer! Skulle jag mot förmodan få förfrågan igen om ett samarbete så skulle svaret garanterat bli ja! 🙂

Här är länken till Fredriks hemsida: http://www.fredriklarsson.se/