Har inlett en omstrukturering här hemma som fyller min tid när jag inte skapar/pysslar. Tänkte att det kan vara bra, att under tiden så får ämnet kvinnlig ”gubbsjuka” ligga till sig lite, innan jag avrundar och sammanställer vad jag kommit fram till.

Vad är det då för omstrukturering som sker? Jo, då jag behöver matrummet till annan användning än vad som det är tänkt från början, så måste bord och stolar m.m. flyttas. Så nu får vardagsrummet/biblioteket bli ett ”allrum”. Inte så dumt faktiskt om jag får säga det själv! *ler nöjt*

Fick en hel del att läsa utan att skriva något. Men jag fick även några att skriva kommentarer öppet på facebook.

En bekant skrev: ”Kärlek har ingen ålder.dock en lag vilket är bra. Men myndig ålder så tycker jag att spelrummet är fritt. Skit i va andra säger. Skulle vi lyssna på media skulle alla ha jeans risa parkas och köpa Justin bibers senaste platta. Tack Gud för individer med eget tänkande. För kärlek har varken en ålder eller ett bäst före datum. Är själv sambo med en 12 år yngre tjej ju. Mitt bästa val ever!”

Mitt svar: ”Nu handlade det ju egentligen inte om kärlek utan snarare vad som anses som okej för mig som äldre kvinna att dejta/umgås med. Självklart handlar det om myndiga personer, inget annat skulle jag inte ens tänka på över huvud taget.”

En annan bekant: ”word”

En mycket speciell vän: ”Internationella creepy-regeln säger att man tar sin egen ålder, delar med två, lägger till sju. Är objektet yngre än siffran man får så får man räkna med att folk tittar snett på en.
Inte som att jag skulle bry mig.”

Mina svar på den sista: 1. ”Så det skulle innebära att det är okej med en som är 28 men inte ex 27 nu i mitt fall.” och 2. ”Så då skulle det anses som nästintill pedofili om han var yngre än 28 men äldre än min dotter (som blir 23) även om det handlar om myndiga personer eller?”

Behöver jag säga att det är män som skrivit till mig? Vars är kvinnornas åsikter i den här frågan? Min erfarenhet säger att det pratas mer om mig, men inte till mig från de andra kvinnorna. Iofs säger det mer om dem än om mig. Förövrigt så har jag fått som typ tummen upp från några bi/queer.

Jag vill bara som (hetero)kvinna få ha rätten att öppet vara ”gubbsjuk” utan att någon ens bryr sig!

Hade jag varit man skulle många ha ansett mig som gubbsjuk, men nu är det så att jag är en kvinna som gillar yngre män. Får titt som tätt goda råd om hur unga männen får vara som jag träffar. Det är allt för sällan som jag möts av samma bemötande som många män får när de dejtar yngre kvinnor. Blir så less på detta skeva fördömande, att jag som kvinna ska hålla mig inom en liten snäv godkänd ram, av samhället utsett som okej. Ramen för männen är garanterat inte lika snäv. Visst finns det undantag men de är få. Många kan säga att om jag träffar en tio år yngre man så är det okej, det kan till och med vara okej med en femton år yngre, men många börjar då skruva sig lite illa till mods. Är helt övertygad om att hade jag varit man hade de bara sagt att jag är gubbsjuk och sen struntat i det.

Min tanke är att när vuxna människor oavsett ålder, kön, osv träffas/dejtar, inte skall fördömas. Det är upp till de inblandade att avgöra om det är för något kortvarigt eller långvarigt. Tro nu inte bara för att jag skriver detta att alla unga män är i farozonen! Ja jag är fortfarande singel men inte desperat! Precis som för andra, vill och behöver jag en viss kemi, så enkelt är det. Så åter igen nej alla män är inte av intresse för mig! Ni behöver inte förstå mina val. Jag vill bara att ni ska respektera dem!

Lyssnar på radioskvalslåtar och steker valfläsk på balkong, optimist at heart, kitchen has food, helg, vila, högflygande erbjudande, Animal, charlestonfredag, smyckespimpning, snygg konst, bärs, lammkött, sushi, Steam Powered Giraffe, unga arrangörer och mycket mycket mer sammanfattar den senaste tiden. Eller summerar med orden That’s Sallys life! 😀