I storspovars rike

Här- där jag bor – ett antal veckor till; finns en fjärd därifrån jag varje vår hör storspoven.Detta underbara drillande, detta ljud så löftesrikt minnandes om försommar, sommar, bara ben, skratt och prat i sena sommarkvällen…

Detta ljud vill jag inte leva utan…

Döm om min förvåning när Storspoven visar sig vara västerbottens landskapsfågel!

I samma veva upptäcker jag Storspovens vänner på Facebook och anmäler mig förstås omgående!

Tror att jag börjar bli gammal – OK det här med storspoven men även andra fåglar!?

Skarven har jag ju i många år tyckt vara ganska rockig, och så är det ju det här med utsatthet. Jag ser nog lite extra till det udda, det begabbade – de utstötta.

Skarven stjäl ju varan för yrkesfiskarna och dess träck dödar allt i dess närhet.

Efter en tid börjar det dock blomstra väldeliga på de platser där skarvarna lämnat sina "visitkort"!

Sedan har de ju ett utseende som är utöver det vanliga. Som jag sa i inledningen – lite rockiga så där…

Skarven har ingen fanclub – ännu.

Läser i lokaltidningen att en tofsvipa har siktats några mil nordväst härifrån.Koltrasten och bofinken landade 11 april.

Mannen som rapporterar detta säger också: Storspoven har jag inte sett ännu. Men den kommer. 2008 var den här 23 april.

Ser fram emot det…men fortsätter att grubbla: Vad har fåglar med åldrande att göra..?