http://blogg.vk.se/nonpareillen/ tror detta och jag kan nog inte annat än hålla med!

Eller föreslå ett alternativ:

Om alla fick börja varje sommarmorgon med en Lasse Åberg-skål full med ortens jordgubbar fullkomligen dränkta i riktig (ovispad) vispgrädde!

 "Natten smyger sig på morgonen, underbart att få vara en del av det"…skriver en av mina dyrbara väninnor på Facebook.

Hon uttrycker sig så fint – som en Ranelid utan "pråliga underkläder"!

Hon skriver om tidiga morgontimmar, naturens växlingar, långa hundpromenader, härliga snöstormar, ljuset i norr, mörkret…… och så mycket mer – där hon känner att hon l-ev-e-r och att hon är lyckligt utvald att få delta i Äventyret Livet!

Att hon dessutom beskriver det så jordnära men ändå med en slags sinnlig touch – det är det som gör det så underbart att få möjligheten att tillhöra hennes "läsekrets"…

 En blogg utan applåder, kritik, tillägg, inbjudan till annans blogg mm – är inte mycket till blogg. Den får liksom inget syre. Den kan inte ens flämta till för att så småningom återtända en klar och het låga.

Allt orkar man inte besvara. 

En del vill man inte…

En del lämnar en fullkomligt oberörd medan en annan…eller ett annat inlägg gör att man känner igenkännandets glädje eller någon slags samhörighet.

Utan gensvar tynar bloggen bort…

 På Kvantum för någon timme sedan. En mamma ropar till sin tonårsdotter, ber henne hämta en lök.

-VAA?

Dottern glider just förbi mig och maken med en närmast "oseende" blick.Tittar så upp på mig lite truligt – möjligen lite generad för att vi har "hört".

Ansiktet är välsminkat. Orörligt.Hela hon är orörlig trots att hon har lök i alla upptänkliga former alldeles strax bakom den svarta  skinnminijackeklädda ryggen.

Maken kan inte hålla sig:

– Du ska hämta lök! förmedlar han…- Vet du hur en lök ser ut?

Innan jag hinner tänka att värst vad maken var gåpåig så spricker flickan upp i ett blygt leende.

En kvinna i närheten är full i skratt, jag vänder mig till maken och "säger med ögonen" men oj hur lyckades du med det där!?

,ovälkommen! lär min gamle spjuver till morbror ha ropat där han stod på förstubron och släkten nalkades hemgården.

Kanske han menade det ibland – han fick ju säkert många besök speciellt sommartid.

Även om man tycker om att få besök så kan det hända ändå att det inte alltid är så lämpligt.

Fast – jag tror han älskade att få besök!

Och han var ju som sagt en stor spjuver!

OVÄLKOMMEN ropar jag inte ut men tänker det likafullt när jag vid vattning ser att min lilla Levisia drabbats av bladlöss!

I min iver att inte låta chokladblomman bli så lång och spretig kan jag ha varit för snål med vatten då har de nedriga (hungriga?) lössen sett sin chans!

Adressen kände de ju redan till!

Nu har de gett sig på den vackert rosa Levisian också – som precis börjat blomma igen efter att ha tagit en time out!

På chokladblomman var de dock inte så många…

Min välkomstdrink består av några delar citronsåpa och några delar vatten…

Hoppas passen är i ordning för snart får ni ger er av dit pepparn växer LUS-USLINGAR!!!

 Visste ni att det fanns en sådan dag?

Inte jag heller…

Den infaller den tredje torsdagen i oktober i år alltså 21/10.

Grynkorv låter inte särskilt gott.

Tror jag håller mig till Onsala Original.

Överbevisa mig den som kan!?

Nu ska jag gå och göra mig en limpmacka och brygga mig en ny omgång kaffe…

 2011-08-08 KRÄFTPREMIÄR!

2011-08-18 SURSTRÖMMINGSPREMIÄR!

Är inte så bra på det förstnämnda – har inte mycket vana men gillar det!

Ska bli roligt att äta kräftor hos M o L här framöver; det ser vi verkligen fram emot!

Surströmming det är ju en annan sak…det hör som till när man kommer från Norrbotten.