Den värsta boken jag äger har titeln Truly cultured av Nancy Lee Bentlay. Det är en bok om mjölsyrad/fermenterad mat. Nuförtiden kan man köpa sådana böcker på svenska, böcker som därmed i alla fall använder bekanta måttenheter. Nåja, att en kokbok på engelska använder konstiga måttenheter är inget att klaga på – man kan lika gärna klaga över att många engelsktalande kör på fel sida av vägen – det man kan klaga på är hur absurda teorier som framförs i boken. Jag kom ihåg när jag bläddrade i boken och tänkte: “Det där om enzymer är inte riktigt rätt, men det är typ snobbigt av mig att tänka så, för hon skriver samma sak som stod i kemiboken på gymnasiet. Att det är lite mer komplicerat i verkligheten, behöver man inte bry sig om.” Sedan tänkte jag: “Vad hon hypar etanol från majs som drivmedel. Det är värre än att inte ha helt koll på enzymer.” Och slutligen kom jag till sidorna där hon först påstår att mikrober inte orsakar sjukdomar – och att självaste Louis Pasteur skulle ha erkänt på sin dödsbädd att han hade fel – och sedan att virus kan förvandlas till bakterier, eller t.o.m. till svampceller och tvärtom. Jepp, om hon kan bevisa att mikrober inte orsakar sjukdomar, varför skriver hon då kokböcker? Det är en så banbrytande upptäckt att hon borde publicera det i en vetenskaplig tidskrift varpå hon kan resa till Stockholm, hämta sitt nobelpris och bli odödlig inom medicinhistorien. Och om hon kan bevisa att virus kan förvandlas till bakterier, varför skriver hon då kokböcker? Det är en så banbrytande upptäckt hon kunde publicera även det i en vetenskaplig tidskrift varpå hon kan resa till Stockholm, hämta sitt andra nobelpris och bli ännu mer odödlig inom medicinhistorien.

Nej frågan är väl nästan om hon själv tro på sina absurda påståenden, eller om hon bara vill tjäna pengar på de som köper hennes böcker? Och tro mig, det finns många mer problem i boken. För att ta ett rent fakta exempel påstår hon att WHO gjorde ett uttalande år 1940, åtta år innan organisationen bildades. Med andra ord, man undrar om det fanns någon tillstymmelse till faktakontroll på det förlaget. Men nog om felaktigheterna. Man kan också klaga på recepten. Av de recepten jag har provat är det bara ett recept jag gillar och det kan jag återge här. Mjölksyrejästa rödbetor (med egna modifikationer, se nedan):

1 del, vikt, rödbetor
0.1 del vitkål
0.5 tsk anis per sammanlagt kilo
1 tsk hel kryddpeppar per kilo
2 % i vikt salt utan tillsatt jod

Skala och riv rödbetorna. Hacka vitkålen. Blanda alla ingredienser för över till kruka, glasburk eller vakumförpackning och tyng ner ingredienserna med vikt så att de hamnar under lagen. Varpå det hela får jäsa i rumstemperatur. Själv brukar jag aldrig jäsa i rumstemperatur mer än tre-fyra dagar, men det finns olika åsikter. I originalreceptet anges även saltet i volym (msk). Att man ska väga och räkna i procent var något jag lärde mig från samma bok som föreslog man kan jäsa i vakuumförpackning, nämligen boken The Noma guide to fermentation. En bok som vad jag minns inte framför lika galna idéer om mikrobiologi.