Förra hösten lanserats för första gången sk gmo-vete på öppna marknaden. Det är i Argentina bönder får odla vete modifierat till att tåla torka på sina åkrar. Grejen med det är att man länge har kunnat läsa om ”gmo-vete”, trotts att det alltså inte har funnits förrän nu. I ett tidigare inlägg på en annan blogg, nämnde jag en artikel som dök upp på min facebookvägg: Modern wheat old diet staple turned modern health nightmare. En artikel som kopplar samman rädslan för gluten med den anti-vetenskapliga rädslan för GMO, och påstår att dvärgvete är framtaget med “primitiv genmodifiering”. Det är av flera skäl löjligt. Första gången en gen från en annan organism fördes över till en växt var 1983. Modernt dvärgvete togs faktiskt fram i Japan redan på artonhundratalet. Och nej, i detta fallet var japanerna inte 100 år förre alla andra.

I samma inlägg skrev jag också om följande artikel från 2014. En artikel med Luleå hockeys dietist som bl.a. påstod: “Speciellt amerikanskt vete är extremt genmanipulerat för att bli tåligt och ge stora skördar”.

Om han bara hade kollat wikipedia hade han sett att det inte fanns genmanipulerat vete på marknaden. Det skulle alltså dröja sex år innan det kom. Pga den hårda lagstiftningen var, och är, det egentligen ganska få grödor tekniken tillämpas på.

Sedan, dietisten i Luleå, får det att låta som om det är dåligt med hög avkastning och tåliga grödor. Jordbrukets uppgift är att producera näring till oss, självklart är grödorna förädlade till att ge så stor skörd som möjligt. Det säger något om hur långt vi moderna stadsbor är ifrån modernäringen att man behöver förklara något så självklart för oss. Vi känner alla till Karl-Oskar och Kristina, de i likhet med undernärda människor i dagens låginkomstländer, skulle antagligen offra kroppsdelarna för grödor som ger större skördar. Vi klagar på att skördarna är för stora? Nej, samtidigt får vi förstå kritikerna. Problemen vi har här är inte undernäring eller svält, problemen är övervikt, icke hållbara jordbruksmetoder, matsvinn, med mera.