Ekergårds fisk och grönt

Etikett: Lyrik

Konst : Skamlöst skriva om mitt manus

Av , , Bli först att kommentera 0

Ett nöje med A.I. är att be den rita bilder från dikter. Karin Boyes dikt Önskan innehåller följande rad: “Så är den vida världen ett daggkåpeblad”.

Bladen är väl inte från daggkåpa, A.I. gör inte skillnad på blad och blad? Eventuellt är det roligare om jag gör samma sak med rader från mitt eget manus. Inspirerad av bioteknik, av forskning på Umeå universitet och av populärkultur innehåller det lyrik-manuset rader om renar med vingar och om en kvinna som har transplanterat tigerpäls till armen. Det första är också inspirerat av Västerbottens och Venedigs vapen: “Venedigs vapen föreställer ett lejon med vingar / Västerbottens vapen en ren utan vingar”. Om det andra, A.I. ritar bara attraktiva människor. Om du vill “sälj grej med tjej” kan den bilden bli ett bra bokomslag. Haha. Förutom då frågan om vem som har copywrite till A.I. generade bilder?

Svensk 1900-tals poesi, om du lyssnar på äldre svensk poesi på youtube kan algoritmerna rekommendera dig Igår var jag full av Nils Ferlin (”Vi träffas – i bakrus på yttersta dagen”). Jag säger inte att alkohol inte längre har någon koppling till universitet, men när jag var där hade vi en och annan teoretisk diskussion om andra sätt att påverka kroppen. Det är inte vad ni tror, jag syftar på teoretiska anti-åldrande-mediciner och så kallade smart drugs. Det kanske inte är alla som känner till det sista men det är iden att vissa läkemedel teoretiskt (tredje gången jag använder det ordet) kan hjälpa dig att prestera intellektuellt. Det var faktiskt första gången jag hörde talas om Joe Rogan, en vän där delade en länk till hans podcast om ämnet. Detta är också med i mitt manus.

Om jag slutligen får utveckla om renen med vingar. Det är inte en inspiration men kul att nämna. Den amerikanska paleontolog Jack Horner har sagt att vi med Crispr-Cas9 kan tillverka ”självlysande enhörningar”, om vi känner för det. Fast vingar kan vara svårare att få fram än ett horn. Här är det obligatoriskt att nämna att Jack Horner var inspiration till Dr. Alan Grant i Jurassic park och att Emmanuelle Charpentier, som fick delade ett nobelpris för hennes arbete med Crispr-Cas9, var anställd av Umeå universitet samtidigt som jag var där. Ni förstår att detta måste var med i en diktsamling om Umeå/Västerbotten.

 

Ps. jag skrev jag skulle ta upp JK Rowling. Det får vänta tills nästa vecka.

Både poesi och fisk, försäkringskassan och högflygande planer

Av , , Bli först att kommentera 1

Trots att jag är medelålders och barnlös får jag denna månad klara mig ekonomisk på mina besparingar och på den lön jag fick från  kommunen, efter att ha varit med och läst en dikt på biblioteket. Anledningen till mina pengabekymmer är att jag var tvungen att bråka med försäkringskassan, extra irriterande är att deras hemsida inte fungerade i mobilen eller i min laptop*. Självklart hade jag inte planerat att vara i en situation när jag behöva pengar från försäkringskassan. Jag hade högre ställda mål än så. Det är lätt att hamna i planer som är lite väl spektakulära. Denna blogg tar ofta upp mina idéer om att kunna utveckla mig, kunna skapa något eget. Jag har redan nämnt poesi och mitt förra inlägg handlade helt och hållet om det. Ni får gissa hur mycket jag skämtar men någonstans inom mig tror jag fortfarande att mina dikter kommer att leda till att jag en dag kommer att få vara med i en större pratshow, kanske kommer de andra gästerna vara Michel Houellebecq och Fröken Slas. Visst, vad jag vet finns det inte någon kändis med namnet Fröken Slas, jag tyckte det var charmigt att slå ihop namnen Stig “Slas” Claesson och Fröken Snusk.

Bild: DALL E3.

Jag har någon gång skrivit att jag började studera life science när jag var i samma ålder som Ulrich i romanen Mannen utan egenskaper, av Robert Musil, var när Ulrich gjorde sitt sista försök att bli en betydande man. Och naturvetenskap är ännu mer intressant än litteratur. Tydligen var det en man i Montana som olagligen importerade klonade embryon av marco polo får (Ovis ammon polii), vilda får med enorma horn**, för att erbjuda jakt till rika trofejägare. Jag har några poäng biokemi, plus en yrkeshögskoleutbildning om fiskuppfödning. Det var omöjligt att inte fundera på att göra samma sak med fiskar. Klona exotiska fiskar, plantera in de i en damm och låta rika betala för att fiska exotiska troféer. Jag säger inte det är en bra ide, om inte annat kan vi funderar över ordet ”olaglig”. Däremot är jag ganska säker på att vi kan klona fiskar, rättare sagt, enligt 15 sekunder på google kan vi det. Det är inte alla djur som kan klonas. Skämtsamt tänker anta att jag alla vet vi inte kan klona t.ex. fåglar och sniglar. En dag kommer en betydande man, eller en betydande kvinna, att utveckla metoder för att klona en snigel från adulta celler. Nåja, det är inte det viktiga. Saken är väl att jag hade hoppats komma längre i livet. Men att inte nå sina mål, är väl en anledning till att var och varannan människa drabbas av medelålders-ångest? Jag har aldrig sagt jag är unik.

 

* Nej jag kunde inte öppna myndighetens hemsida med min laptop eller med min budgettelefon. Det är lätt att tänka sig att mina enheter har för lite datakraft för att kunna öppna dessa sidor, och myndigheter tänker: ”Vi kan programmera ihop en sida som kräver mycket datakraft. Personer på bidrag är kända för att ha kraftfulla och dyra datorer”, Men jag insåg att problemet egentligen var att jag hade en VPN-tunnel påslagen. 

** Rekordet är på 190 cm.

Poesi, björklöv, Molly Ringwald

Av , , Bli först att kommentera 1

Om jag kan säga att delar av Umeås kulturarbetare* har berömt mig för mina dikter, betyder det att jag åtminstone ska skriva ett poesimanus, och ha en favoritpoet. Det sista först, min favoritpoet är nog ändå Nils Ferlin. Det råkar vara så att jag mins två dikter från högstadiets svenskalektioner: Du har tappat ditt ord och Stjärnorna kvittar det lika. Nu hade jag en väldigt bra svenskalärare på högstadiet, men det säger väl ändå något att jag minns två dikter från mina tidiga tonår och att båda var från samma poet. Mannen hade talang.

Meningen med att ha ett manus kan ifrågasättas. Eller kan det vara så att medelålders män är en brist i kulturvärden, nu för tiden? Jag har ett manus, med ett arbetsnamn efter den sista dikten, ett namn som också sammanfaller med titeln på ett av mina tidigare inlägg: Weird wild north. Den första dikten heter Dansa med björklöv, eftersom den ukrainsk-amerikanska poeten Ilya Kaminsky – som var på littfest 2023 och som hamnade i USA pga sovjetisk antisemitism – debuterade med boken Dansa i Odessa (är inte Odessa rysk stavning?).

För att utveckla om manuset. Umeåbor som besöker universitetet har kanske lagt märke till att busskuren vid universum sticker ut. Jag säger inte att den är bra designad, men jag tror mig förstår att just den busskuren ska vara mer kreativ och sticka ut. På samma sätt, mitt manus i skrivandets stund inleds med en drogreferens och avslutas med ett könsord. Därimellan är det oskyldigt, förutom någon enstaka referens till självskadebeteende. Sådana grejer, försök att vara edgy, är säkert vanliga och behöver det inte vara en bra idé, men det ger kanske något extra – i alla fall om det i detta fall inte är en vanlig gatudrog.

Vad mera säga? Det är dikter från norr, i en värld där det kan snöa varje dag i en vecka, där det kan bli -35°C, men mera stad än landsbyggd. Mera industriprodukter än vilda växter. Mera amerikanska skådespelare än renskötare. Ja, när jag hänvisar till min gymnasietid, kan jag alltid referera till The breakfast club.

PS. om du reagerar på liknelsen mellan en busskur och mitt manus. Jag hade även en annan liknelse som jag tog bort.

*En konstnär, en författare och en kameraoperatör (engelska Wikipedia använder orden “camera operator”).

Annorlunda inlägg : en dikt

Av , , Bli först att kommentera 0

Borde jag ha förberett ett inlägg om Emmanuelle Charpentier? Vi visste att hon förr eller senare skulle få Nobelpriset tillsammans med Jennifer Doudna och hur ofta kommer Umeå universitet att vara kopplat till ett Nobelpris? Nåja, jag kom på att hon typ spelar en roll i en dikt jag skrev om Umeå. Det är en av dikterna på temat natur – civilisation jag skrev som arbetsprov till en folkhögskolekurs. (Huvudtemat i arbetsprovet var natur – civilisation, medan denna dikt var om Umeå.) Som Umeå-bo är det naturligt att en text på det temat refererar till Emmanuelle Carpentier.

När jag såg etiketten till en
Marinella-flaska
minns jag en barndomsvän
hade jag sett varumärket
den aperitifen från öster
hemma hos honom?
han bodde med sin mamma
hade ett finsk efternamn

när migration är som bäst är den entropi
sannolikheten att alla individer
i en population ska stanna på sin plats
närmar sig noll
boende i staden döp efter älven
måste tro på
migration som bäst
till 63 breddgraden reser du inte för att frysa till stoft
inte för att festa som en vikning
norrut reser
forskare som
serveras vindaloo på renkött
ser Veronica Mars på folkets bio
och vässar gensaxar till växtceller
tills vi kan odla vin, inte Marinella, på vår breddgrad
frosttåliga grödor
odla vår trädgård eller vårt varumärke
Venedigs vapen föreställer ett lejon med vingar
Västerbottens vapen en ren utan vingar
västerbottniskt vin
djur med vingar
odla vår trädgård och vårt varumärke

 

Är det ide att läsa in en sådan här dikt till en video och dela här? Nej, för att vara ärlig misstänker jag att få ens läser hit. Förövrigt, folkhögskolan var en folkhögskola jag egentligen visste att jag inte skulle komma in på, nämligen Biskop-Arnö. Lite fåfängt att tro de skulle ta in mig.