Försöker Netflix öka den europeiska integrationen genom att visa oss bl.a. sci-fi från våran egen kontinent, från länder som Tyskland och Frankrike? Det är ändå så att jag har förknippat just sci-fi med anglosfären. Men tack vare netflix har jag sett den tyska serien Biohackers samt den franska serien Osmosis. Båda om teknik och biologi. I Osmosis följer vi ett ungt syskonpar som har tagit fram ett hjärnimplantat som hjälper dig att hitta ditt livs kärlek. När det gäller teknik och dating, web 2.0’s datingappar är naturligtvis dumma och designade till att minska ditt självförtroende – hjärnimplantat is the way forward (hur mycket jag skämtar när jag skriver det får du avgöra). Den typen av teknik fick mig att kalla Osmosis för en fransk Black mirror. Biohackers handlar om tyska studenter och i serien är biohackning, t.ex. ta fram kraftigt självlysande cannabisplantor, lika enkelt som Hollywood-hackare tar sig in i typ Pentagon.

Om jag utvecklar följande mer, skulle det bli en spoiler, men huvudpersonen i den tyska serien lyssnar till det svenskklingande namnet Mia Akerlund. Också när jag skriver “självlysande”. Plantorna i serien är bioflourescerande, det vill säga de lyser under blacklight. På universitet fick vi göra bioflourecerande bakterier, så jag vet något om det. Eller förresten, jag har faktiskt sett fluorescerande växter, när jag besökte Ars Electronica, Linz, Österrike. Fast det var Nicotiana tabacum, inte cannabis. Och ja, N. tabacum är precis den växten du tror det är. Den används ibland som “modellorganism”.

Mitt foto av tobaksplanta med GFP i Österrike.

Om jag får föreläsa mer, proteinet som används i detta sammanhang kommer från en manet och heter grönt fluorescerande protein (GFP). GFP används som markör och anses så viktig att metoden belönades med Nobelpris i kemi 2008.

Växter som lyser lite svagt, inte bara under blacklight, har förövrigt också gjorts. Då används en gen från eldflugor.