I survived!

 Det var fantastisk väder att springa i, lagom svalt och fuktigt. Jag sprang drygt 5 kilometer och jag stannade inte en enda gång! Det brukar vara mitt problem, inte att det egentligen är så jobbigt utan att jag helt enkelt tappar motivationen och psykar mig med att konstant tänka på hur långt det är kvar. Men nu kunde man småprata med de man sprang med och vips hade man tagit sig varvet runt!

Om det kommer att bli en vana?
Knappast
Tyvärr

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.