Sverigedemokrater och virus

Av , , 2 kommentarer 1

Jag har en kompis på Facebook som har försökt ge sig in i diskussioner om och med de han kallar "brunskjortor" eller "nassar" men som själva kallar sig sverigedemokrater.

Efter varje försök till diskussion har han fått rejäla virusattacker och hans konto på FB har kapats två gånger. Idag har han ett rejält virusskydd och dubbla brandväggar och vill fortfarande föra en diskussion med dem. Det enda han får tillbaka är att virusskyddet larmar mer eller mindre hela tiden.

Kontenta:
Diskussioner kan föras på många olika sätt. Vissa bra, andra inte fullt lika bra. Min kompis ger sig inte. Han vägrar ge efter. 

VK:s helgbilaga idag

Av , , 2 kommentarer 1

Idag finns ett trevligt repotage i VKs helgbilaga om föreningen Wontanara nordic, som är de jag dansar med på Träningsvärkstan. Bra text och färggranna bilder. Vi dansar västafrikanskt och har två killar som spelar trummor till! Alltså live – ingen bandad musik här inte!

Erica Sjöström beskriver det så bra i ledaren:
"Akompanjemanget av maffiga livetrummor är ett bonus för en trumnörd som jag. På väg hem från Träningsvärkstan svängde jag förbi macken för att köpa smågodis och jag fick riktigt hålla i mig för att inte dansa in till godishyllan. I flera dagar var jag glad och fylld av rytmerna" skriver Erica.


Bilden är tagen på ett 50-årskalas i höstas där faktiskt ALLA dansade! Längst fram Lena Lindgren, som är en av de som startat Wontanara, och Ousmande Camara, en av våra trummisar.

I repotaget berättar Erica Sjöström mer och här kommer en berättelse som vår pedagog, Abdoulaye Camara, berättade för oss. En berättelse som hans mormor (som för övrigt just fyllt 108 år!) har berättat för honom om Yamama – en dans som hon håller i nere i Guinea:
"Yamama är en hyllning till kvinnan. Ni är vädligt starka och det finns en stark kraft i den här dansen. En gång per år samlas alla byns kvinnor på ett hemligt ställe i skogen. De pratar med varandra om vad som varit bra och vad som varit mindre bra under året, vad de önskar sig av det nya året och vad de vill ha hjälp med. Det är stor power, stor power, i det här mötet. De äter, dansar, spelar och innan de går därifrån får de svar av anden Nimba (en kvinnlig symbol för den Guineanska republiken) om vad som kommer hända dem under året. När de går tillbaka till byn lämnar de disken från kärlen de ätit ur och tidigt nästa morgon skickas de yngre kvinnorna upp till stället igen för att ta reda på sakerna. Då är allt skinande rent och diskat!"

Prova på och dansa Du också! Tisdagar och torsdagar kl 18.30 på Träningsvärkstan. Onsdagar kl 11-12 för seniorer.

Abdoulaye menar att ALLA kan dansa! Hans 108-åriga mormor dansar fortfarande.

1000 sidvisningar!

Av , , 10 kommentarer 1

Den 4 februari det här året startade jag den här bloggen. Så himla många inlägg har jag inte skrivit, men nu i afton passerade den 1000 sidvisningar! Det är ju ett tecken på att många faktiskt läser bloggarna här på vk.

Jag skulle uppskatta om Du som läser mina inlägg lämnade en kommentar, säger vad du tycker, om det jag skriver väcker något os dig. Nej, inte ska du känna dig tvingad, men samtal är roliga tycker jag 🙂

Nu ska jag njuta av teet och kvällsmackan.

Allt gott!
Kram
Erika

Avatar och coaching

Av , , Bli först att kommentera 0

Igår gick vi äntligen och såg Avatar. Förmodligen är vi bland de allra sista som såg den och jag är mycket glad att vi gjorde det! Vilken bioupplevelse det var! Storslaget, är ordet. Nattens drömmar var mycket kring planeten Pandora.

Under förmiddagen idag har jag haft förmånen att sitta på Leia företagshotell där Shift Education håller till med sina coachningsutbildningar. De har anlitat mig för att marknadsföra dem via bloggar och andra sociala medier, så jag kände jag måste vara delaktig. Jag kom in i den här gruppens andra omgång av det som kallas Shift 1, det finns en vidareutbildning, Shift 2 också. Gruppen består av människor från olika håll och kanter. De vill inte alla bli coacher, men vill lära sig ett coachande förhållningssätt. De träffades för en månad sedan och morgonen började med vad som hänt sedan sist. Alla vittnade om att de känner sig förvirrade, processer har startat inom dem – en del smärtsamma, andra inte. Men omvälvande upplevelser har de alla varit med om och alla tycker att det är en spännande resa de har påbörjat.

Om en månad ska jag själv gå utbildningen och jag ser fram emot vad det kan komma att innebära i mitt liv! 

Och då jag ser tillbaka på Avatar så handlar filmen också en hel del om coaching: om att våga lyssna, om att vilja förändra, om att se framåt.

Så var man 40!

Av , , 6 kommentarer 0

Jahaja. Jamen då har även jag sällat mig till skaran som ska skriva sin ålder med en 4:a framför. Och ja! Jag trivs! Det här med nojjor för ålder har jag aldrig sysslat med.

Jag har kompisar som tyckte de var gamla då de fyllde 25, 27, 30… osv. Inte jag. Jag har trivts i varje ålder, även om det har känts lite konstigt sådär just efter födelsedagen. Faktiskt ganska mycket under de år jag stavade en 3:a framför. I och för sig hände en hel del omvälvande saker i mitt  liv under det årtiondet. Nu hoppas jag att det kommer lugna ner sig en smula.

Blombudet kom med blommor till undertecknad. Två paket blommor var det och jag öppnade ivrigt. Den ena var från "GulliGunnar" (min Faster Gullvi. Men då jag var litet barn blandade jag ihop Gullvis namn med hennes makes namn, Bo-Gunnar. Gullvi blev GulliGunnar, Bo-Gunnar fick heta Bo-Gullvi). Det andra blompaketet chockade mig. En god vän från förr som jag inte haft någon alls kontakt med på – i runda slängar – 20 år! Han hade googlat på mig och tillslut hittat rätt (han kände bara till mitt flicknamn Andersson, inte Åberg. Under en veckas tid har han försökt hitta mig!). Chockad och glad blev jag och nu har vi varandras telefonnummer igen. Efter en hel del eftersök från min sida. Allt går! 

Kram på er därute!

//Erika, 40 år

Min Farmor var en ängel

Av , , 4 kommentarer 2

Den 11 februari 1970 föddes jag. Samma dag fyllde min Farmor 59 år. Då jag fyllde 1 år, fyllde hon 60 år och då hade vi kalas tillsammans. Jag var också Farmors äldsta barnbarn, så vi hade något speciellt hon och jag. Enda nackdelen var att hon bodde i Småland, 100 mil från mig uppe i Umeå, så vi sågs inte så ofta. Men då vi sågs höll vi ihop.

Hon var en härlig kvinna! Inte tvekade hon att resa upp till oss då det var stor fest som bröllop, jämna födelsedagar eller disputation. Hon reste med min faster med BIL till Stockholm och tog flyg där ifrån. Även vid väldigt hög ålder. Farmor var glömsk de sista åren. Inte alltid förvirrad, mest glömsk. Då man ringde till henne skrev hon upp det i sin bok för att inte glömma bort det, till exempel.

Jag hälsade på henne sommaren 2004 och hade fått berättat för mig att hon mindes bäst om man tittade på gamla bilder från 40- och 50-talen. Så jag tog fram ett album och hon fattade ingen ting.
– Erika, varför tittar vi på de här bilderna? frågade hon. Vi har ju nyare bilder på dig och mig. Och nu är du här och jag vill prata med dig, sa hon. (Andra som hälsat på före mig hade mötts av något annat, lite mer förvirrat hos henne. Den här dagen var hon klar i skallen och jag vill tro att det var min och Farmors grej, det var vår stund).

Jag är så fantastiskt glad att hon reste hit upp till mitt bröllop, men mest glad är jag att hon kom upp då min Pappa fyllde 60 år så mina barn fick träffa henne och få ett fint minne av henne. Hon och barn var något speciellt vackert. Hon fångade deras intresse på ett sätt jag inte sett varken innan eller efteråt hos någon annan. Min dotter, som då var 4 år, satt med Farmor och pratade och samtalet gick något i stil med det här:
Farmor: Men vem är du, då?
Min dotter: Jag heter Tilde.
Farmor: Vems lilla flicka är du?
Tilde: Erikas
Farmor: Hur gammal är du?
Tilde: Jag är 4 år.
Farmor: Men vem är du, min söta flicka?
Tilde: Jag heter Tilde…
Samtalet fortsatte så i 40 minuter!  Och Tilde blev inte alls less!

 

Då hon gick bort, hösten 2004, gick det upp ett ljus för mig under minnesstunden. Min Farmor måste ha varit en ängel som gick runt på vårt jord! Alla pratade om min Farmor, deras Tant Maria, och alla hade så fina minnen från henne och alla tyckte att hon hade varit något alldeles särskilt. En ängel. Farfar gick bort för länge sedan och jag är säker på att han ordnade en fest för henne däruppe i himlen den dagen hon dog.

 

Idag är det den 11 februari 2010.
Jag fyller 40 år.
Farmor skulle ha blivit 99.
Numera kan jag inte ringa och gratta henne på födelsedagen.
Jag gör den här tributen till henne istället.

Min Farmor

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, Farmor Maria!

Ny-coachad

Av , , Bli först att kommentera 0

Coaching är intressant. Det är skönt att bolla med någon annan som hjälper till med bollandet. I alla fall jag fungerar lite så att jag lätt kör fast och då ger min coach mig en fråga som gör att jag måste vända på allt. Utvecklande! Nu kommer jag just från dagens session och har ny energi i min jakt på ett jobb och i funderingarna på vad jag ska göra då jag blir stor.

Laddar för kvällens dans till afrikanska trummor! Kommer sova gott sedan 🙂

Förresten! Vi hade ett möte med delar av planeringsgruppen för VIPGALAN under förmiddagen. Har DU några idéer och önskemål på vad du vill se/höra/göra under VIPGALAN? Skriv en kommentar här så ska jag ta det i beaktning!

Erika Åberg och Magdalena Sundqvist, VIPGALAN 2009
Jag och Magdalena Sundqvist, projektledare och galageneral VIPGALAN

Allt gott!
//Erika

 

VIPGALAN, coaching och västafrikansk dans

Av , , 2 kommentarer 0

Snart ska jag träffa två av våra duktiga personer och vi ska lägga upp planer för VIPGALAN som går av stapeln den 4 september i år. Det ska bli intressant att höra hur deras arbete har gått hittills och se hur vi kan göra årets gala minnesvärd. Vi har en idé som jag hoppas kan bli verklighet, men jag kan inte berätta om den än. Inte innan det är mer klart än det är idag.

Efter lunch ska jag träffa min jobbcoach för andra gången. Även det ser jag fram emot och hoppas gå därifrån med ny energi.

Abdoulaye Camara

Bild från www.duniyadrumanddance.org

Dagen kommer avslutas med ett pass västafrikansk dans! Det är så vansinnigt roligt, det är bra träning och en lisa för själen. Efter passet i torsdags hade jag enorm träningvärk – det kändes som om högra vadmuskeln hade kortats av en bit 🙂 Men det ska väl vara så efter ett träningspass. Wontanara Nordic är en alldels nystartad dansförening och träffarna är på Träningsvärkstan. Vi har levande musik och en mycket bra pedagog. Kom gärna och prova! Klockan 18.30-20 på Träningsvärkstan, allltså!

Önskar er alla en mycket bra dag!

//Erika

Det blev lite tokigt – men roligt!

Av , , Bli först att kommentera 1

I går skulle jag och gode vännen Jögge Sundqvist gå på mingel med Företagarna i Umeå som hade bjudit upp folk från Övik. I entén till Rex mötte vi en som berättade vi skulle till Vardagsrummet så vi gick dit. Fullt med folk, vi fick tallrikar, tog för oss av maten och satte oss ner med en annan kompis. Jögge frågade de som satt närmast honom om de var från Övik, svaret han fick var en fråga:
– Hur känner ni Christian?

Vi förstod ingenting alls. Fortatte prata och äta. Vi är lite av mingelproffs! Tillslut trillade polletten ner. Vi måste vara på fel fest! Jag frågade min kompis som jag satt mig bredvid vilken tillställning hon var på.
– Vadå? sa hon.
– Jamen vad är du på för tillställning? frågade jag igen.
– Det här är ju Christians 60 årskalas! blev svaret. 

Men hur pinsamt var inte det, på en skala?

Vi förklarade oss för födelsedagsbarnet och smög ut till ett annat rum där Företagarna höll till på riktigt.

Vi kom dit sent, mitt i presentationen, men vad sjutton. Man ska ju göra entré!