FILMRECENSION
Originaltitel: Ôdishon
Regissör: Takashi Miike
Skådespelare: Ryo Ishibashi, Eihi Shiina, Tetsu Sawaki, Jun Kunimura, Renji Ishibashi, Miyuki Matsuda, Ayaka Izumi, Toshie Negishi, Ren Ôsugi
Produktionsland: Japan, Sydkorea
Genre: Drama, Thriller, Skräck
Längd: 115 minuter
År: 1999

—–
Aoyoma (Ryo Ishibashi) är en blyg medelåldersman som för drygt sju år sedan förlorade sin hustru i cancer. Hans son (Tetsu Sawaki) börjar fundera på att lämna hemmet för att flytta till en egen bostad och en dag påpekar han att pappan börjar se gammal ut och att han snart måste hitta en kvinna att gifta sig med innan det är försent. Då Aoyoma berättar allt för en nära vän (Jun Kunimura), som arbetar som filmproducent, kommer han på idén att annordna en påhittad audition till en film för att kanske där finna honom en ny kvinna. Han faller för den tystlåtna, unga och förföriska Asami (Eihi Shiina), en föredetta ballerinadansös med ett dunkelt förflutet.

"Audition", eller "Ôdishon" som den egentligen heter, är en japansk film av regissören Takashi Miike som producerades år 1999. Filmen brukar vara listan på en hel del topplistor över de bästa eller främsta skräckfilmer som gjorts genom tiderna. Man blandar här flera olika genrer som till exempel drama, skräck och thriller. Fotot är fint rätt igenom och skådespelet från samtliga inblandade håller en hög nivå från början till slut.

Det hela börjar egentligen med något som man skulle kunna kalla för romantiskt dramakomedi där änklingen träffar och har det bra tillsammans med den tystlåtna och unga kvinnan. Den halvan är riktigt bra och man har även byggt upp en väldigt bra och trevlig stämning i långsamt tempo tillsammans med stillsam och lugn musik. Sedan kommer andra halvan, eller främst slutet, där filmen byter riktning och drar åt ett helt annat håll och förvandlas istället till en riktig mardröm som verkligen tär på nerverna genom denna psykologiska skräck som jag personligen tycker är sjuk och extrem. Med tyngre tongångar i musik och bildspråk avslutar Takashi Miike den här filmen.

Mot slutet hoppar man mycket mellan dröm och verklighet och det kan ibland vara svårt att skilja på vad som riktigt är vad och det känns dessutom påtvingat. Budskapet är också något som jag började fundera över och vad filmen eller regissören egentligen vill ha sagt. Personligen tror jag att man kan få ut lite olika teorier ur allt det här, men att säga vilken eller vad som stämmer är som sagt svårt att avgöra. Själv var jag inne på två, tre stycken olika teorier under filmens gång.

Filmen går i ett långsamt tempo, och det är något som jag faktiskt tycker är bra till den här handlingen. Det är en väldigt obehaglig film som dessutom är skrämmande. Den tär mycket psykologiskt på en och mot slutet, där det mesta händer, var jag tvungen att stanna filmen vid ett tillfälle för att sedan kunna se klart den. Nu då jag sitter och skriver det här drygt en timmen efteråt så spelas många delar av slutet upp på min ögonhinna, så den satte tydliga spår efter sig.

Det här är en typisk film som man antingen älskar eller hatar. Tycker man om filmer som bjuder på överdrivet våld och som töjer på gränserna så är det här verkligen en film för den åskådaren. Tyvärr har jag inte sett speciellt mycket av den här stilen och har därför en inte alltför stor grund att stå på utifrån kvalitet vilket gör det svårare med betygsättningen. Av de filmer som jag tidigare sett så har den här varit bland dem bättre. Jag ger den en trea, men vill ändå påpeka att det här är inte är en film för alla.

BETYG: 3