On tour – part 2

Jag skyller på att jag fortfarande är ung, men de enda "stora" matcherna som jag har sett tidigare är det knappt nånsin nämnda Madridderbyt mellan "giganten" Getafe och Atlético Madrid. Atlético i sig var jag väldigt taggad på att se, men så visade det sig att de spelade med b-laget. Ingen Forlan, ingen Aguero, ingen de Gea. Den enda spelaren jag kände till sedan tidigare var den ena ytterbacken, men nu så här på tåget i Tyskland minns jag inte ens vad han heter. 3 -0 till Getafe tror jag det blev, så jag vet inte om jag vill räkna den matchen. 

 

Den andra "stora" matchen blir då Sverige-Ungern på Råsunda förra hösten, men den matchen är väl inte heller någon man går runt och skryter om att man har sett. Wernbloom gånger två, kanske ni minns.

 

Nej, det är därför jag är ute och reser, för att få uppleva internationell fotboll på plats. Att den här resan kom att börja med Werder Bremen-Dortmund var bara en slump. Men efter min scanning av spelscheman blev det så. Och de lagen är ju faktiskt inte alls så pjåkiga, snarare tvärtom. Dock måste jag erkänna att min kunskap om tyska ligan tyvärr är aningen begränsad.

 

Bremen visade sig vara en riktigt trevlig stad. Utan att ha några befolkningslistor framför mig så skulle jag gissa på att den är rätt lik Göteborg i storlek, kanske aningen mindre. Jag anlände typ fyra timmar innan matchstart så det blev en middag + en brezel (sån där stor kringlig salt pinne) på torget innan jag begav mig, naturligtvis via fots (man vill ju se så mycket som möjligt), till Weserstadion. Enligt navigeringsskyltarna runt om i stan och min personliga uppfattning så ligger stadion ungefär 3 km från citykärnan/centralstationen, så mer eller mindre en halvtimme behöver man ha på sig för att gå sträckan.

 

Kl 19.45 bänkade jag mig på min plats på långsidan, kanske 15 meter till höger om mittlinjen och nästan högst upp, (tur att arenan inte är så mycket större än Råsunda). Jag är en s.k. nördig samlare så naturligtvis satt jag där med en Werder Bremen-halsduk (kommer inhandla en halsduk på alla arenor som souvenir).  Självklart hamnade jag dock mittemellan två Dortmundsupporters, men no hard feelings (förklarade att jag var turist och BARA hade på mig halsduken för att det var en souvenir). Inga blåtiror i varje fall. 

 

Matchen då? Ja, helt ärligt tror jag ingen här egentligen bryr sig. Dortmund vann med 2-0. Rättvist? Njao, ja kanske. Bremen hade ett ribbskott, men inte så mycket mer till chanser. Mario Götze är en lirare, men det kände vi redan till. Claudio Pizarros betydelse för Bremens offensiv verkar vara enorm. Markus Rosenberg startade, och gjorde en hel del fina saker. Dock lite ojämn, vilket enligt mig också är orsaken till att han inte riktigt platsar i landslaget. En man värd att se upp med är dock Bremens mittback Naldo. Snacka om att styra och ställa. Möcket bra.

 

I övrigt var det kanonstämning på läktaren. De Dortmundfans som åkt norrut för att se matchen live sjöng livligt hela matchen, mer än hemmafansen (och högre). Kan bara tänka mig hur det är i Dortmund och få se "den gula väggen". Det får bli nästa resa.

Tåg ja. Jag sitter just nu på tåget mellan Bremen och Köln där jag ska byta tåg vid 3-snåret i natt till ett München-tåg. Bayern München-Hertha Berlin således i morgon.

 

Alltså lite btw men. Ni som har varit i Tyskland vet ju skillnaden på synen (och lagarna) mot alkohol är. Hur som helst, står det kiosk på en liten mini-affär så behöver det inte betyda den svenska benämningen av kiosk. Ja, ni förstår.

 

Jag har begränsad tillgång till internet, därför kommer uppdateringarna när de kommer.

 

Auf Wiedersehen