Så bra – men stackars, stackars!

Umeå FC spelade under långa tider ut Hammarby (!), men dubbla tabbar (en från stackars Jonathan Johansson i UFC-målet, och en från domaren) kostade laget samtliga poäng denna afton.
Innan säsongen har jag tvivlat på att detta UFC har vad som krävs i den här serien. Dessa tvivel har nu blåst all världens väg. Laget stod upp mot en av förhandsfavoriterna på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt. 1-0 i halvlek kunde ha varit mer och Hammarbys första kvalifiverade målchans kom först i matchminut 37.
I andra halvlek tappade UFC lite av initiativet, utan att för den delen vara sämmre än sina motståndare. Två situationer sabbade dock festen inför de dryga 7000 (!) på läktaren.

1. Stackars reservkeepern Jonathan Johansson (som knappt spelat en match på två år) styrde in en boll som annars inte inte ens hade gått på mål. Han kunde ha släppte den, eller bara använt skopan, men styrde den på något konstig vis in i eget mål. I övrigt var han superb och det är så tråkigt att det skall inträffa just i denna match.
2. Situationen där Danny Persson är i genom på en misslyckad Hammarby-rensning, men dras omkull. Solklar utvisning (!) men dommaren uppfann en offiside som bara storlag får med sig (UFC är inte ett sådant i denna serie).

Dessa två situationer förtog lite av den folkfest som utspelade sig på T3 arena, men inte allt. Det var förtfarande över 7000 personer på plats och det var fortfarande en superb insats rent spelmässigt. Laget var värda så mycket mer, men som tur är brukar sådant här jämna ut sig över en hel säsong. Hoppas publiken fortsätter att hänga med på den resan, för detta var bara början!

Återkommer med spelarkritik senare.