Talande siffror

Hade bara möjlighet att se den första halvleken mellan UIK och Göteborg då jag sedan skulle skriva MSK:s match. Några rader tänkte jag ändå plita ned.

Det var inget snack om att UIK spelmässigt ägde stora delar av den första halvleken. Att Göteborg startat säsongen så bra resultatmässigt var inte lätt att förstå, och jag har helt ärligt svårt att se dem sluta topp tre efter gårdagens insats. Manon Melis är för visso ett ständigt hot, men mycket mer än det och något enstaka försök på UIK:s högerkant var det inte.

UIK i sin tur hade som sagt mer boll, försvarade sig bra, men hade väldigt svårt att komma fram till några riktiga farligheter. Det kändes liksom aldrig riktigt naturligt och självklart när laget kom fram i sina attacker. Allt för ofta blandades felbeslut med missuppfattningar – allt som oftast med bolltapp där efter.

Det är inte konstigt att Hjohlman är en bit från toppformen, och även Hurtig är väl delvis ursäktad med sina landslagsresor och småskador. Jag skulle dock vilja se lite mer vilja från Hurtig att ta tag i saker och ting när det uppenbart inte fungerar. Hon är inte 16 år längre, och vill hon in i A-landslaget så måste hon börja ta mer ansvar och alltid vara den stjärna hon faktiskt är i detta lag.

Den andra halvleken var enligt uppgifter inte bättre än den första, och vi kan efter tre spelade matcher gnälla på ett mål framåt, men imponeras väldigt mycket av noll insläppta. Siffrorna visar rätt bra vad som fungerar och inte fungerar, och det är alltid enklare att börja med låga än höga siffror.