Clementinernas tid är inte förbi – än mindre apelsinernas! Nå´n mer som är glad…?

Tänk ändå – att man bryr sig så mycket! Jag menar att plocka fram en massa saker, och nästan älska att göra det. För att sen plocka bort det efter några veckor. Ibland bara efter typ två. Och tycker då om att göra det också! Fast kanske inte lika mycket förstås!

Undrar egentligen varför man tycker att det känns så skönt! Jag menar att mycket av saker man har, har man ju framme hela tiden. Och skulle man plocka bort det – ja, då är det rätt så ok, men inte upplever man någon ”så-skönt-att-plocka-bort-känsla”.

Visst ändrar man ibland på en del, alltifrån att byta plåtburkar efter årstider (gör i varje fall jag) till att kanske möblera om i någon vrå. Men ändå! Ta bara det här med dukar. Visst får en del icke-jul-dukar ligga framme över jul. Men att ha kvar juldukar till långt efter jul – det känns bara så fel. Och tänk bara om man skulle lägga fram en julduk till midsommar. ”Hemska öde” som man säger häruppe ibland. Fastän det bara är som olika typer av motiv. Eller… är det kanske inte det ändå?

Varför är det egentligen så här med det som rör julen? Faktum är att jag inte vet…

(Och jodå, det är likadant med påsk, men då har man ju inte lika mycket!)

Sen fick de fly – Maria och Josef med sitt nyfödda barn. Ja, exakt hur gammalt barnet hade hunnit bli vet vi förstås inte. Men särskilt gammal kan han inte ha varit och svävade i dödsfara gjorde han, då den grymme Herodes var ute efter hans liv…

Just den händelsen, som egentligen följer på Trettondagshelgen, uppmärksammar vi inte något särskilt. Juletiden som slutar med Trettondagshelgen. Den helg som vi firar till minne av att det kom visa, och förmodligen högt uppsatta män, långväga ifrån och firade Jesu födelse. Och gav honom kostbara gåvor, som måste ha kommit väl till pass under flykten.

Tycker nog att det kunde uppmärksammas och lyftas fram lite mer. Och försöka komma ihåg alla dem lite mer, som idag flyr undan från andra regimer och grymma ledare. Ledare som likt Herodes inte vill dela makten med någon annan. Inte ens med dem som tänker annorlunda.

Men det behöver det förstås inte vara jul för att vi ska komma ihåg…

Vilken bok! Eller, ska jag kanske hellre säga – vilken människa! Det här med att kämpa och inte ge upp, många gånger mot alla odds…

Sen att få ta del av Kongos historia gör boken extra intressant, plus Mukweges egen. Men hjärtat nästan brister för Kongos kvinnor – de kvinnor som Mukwege arbetar för, dels i egenskap av läkare, och dels med att lyfta upp deras situation inför världen. Med vad hjälper det dem att jag gråter…

Margot Wallström har skrivit förordet.

Trettondagshelgen – jag gillar den! Först och främst för att jag gillar att de här vise männen – en del säger att det var kungar – kom så långväga ifrån. Och ändå så kom de, för att fira att Gud hade fötts in i världen. På nå´t sätt hade de fått kännedom om det och visste sanningen bakom händelsen. Har svårt att tro att det bara var för att en stjärna ledde dem. Tror att de visst något mer – innan dess!

Nu tror jag inte att det var så här nära i tiden, som bara 13 dagar efter att Jesus var född. Men det passar ju som ändå att fira i nära anslutning. Och exakt hur långt tid efter som det var kan man ju som ändå inte veta. Förresten vet vi ju inte säkert när det var som Jesus föddes heller, varken år eller datum. Tror mycket väl det kan ha varit vid något annat datum, än just vid slutet av december. Men för mig personligen har innehållet större betydelse än själva datumet.

Kanske är det vanan som gör det. Men jag tycker det passar ganska bra att det blir några stycken helger tillsammans så här års. Man är lite trött av mörkret och höstens myckna jobb, och så följer nyår på jul och sen kommer – Trettondagshelgen! Den känns lite extra, som att man får en bonus på de helger och – förhoppningsvis – ledighet, som redan har varit. Och i år är den som tre dagar lång. Man hinner med att både ha bjudning, läsa böcker, lösa korsord och kanske se någon film. Och ikväll är det nästan som Trettondagshelgen börjar.

Jodå, jag vet att många måste jobba! Man kan inte stänga en massa viktiga funktioner. (Fast jag tycker handeln kunde stänga, såväl livsmedels som en massa andra.) Och själv behöver jag bokföra 2013 års sista verifikationer imorgon – kommer att ta några timmar. Men det spelar ingen roll! Det är ändå nästan som Trettondagshelg, fast den egentligen börjar på söndag!

Blotta tanken gör mig så glad!

Det här med vädrets växlingar – visst är det lite intressant ändå! Så många väder som kan förekomma, under en vecka eller två.

Jodå, jag vet så väl att om det regnar några dagar, i synnerhet om det gör det när många menar att det inte ska göra det, så är det det som många minns. Och så glömmer man lätt de där dagarna emellan när solen sken, eller när frosten målade vackra mönster på bilrutorna på grund av kylan. Eller de dagar när man vaknar och det ligger ett vackert snötäcke på marken… (Jodå, de finns de också!)

… Eller hur trivsamt det kan vara inomhus – Oavsett!