Tänker på så många små kryp det finns. Och många så nära oss, en del vi ser och tänker på, en del som bara finns där. Som alla de här små myrorna som kilar omkring i trädgården, alltid på väg någonstans tycks det. Som de här två på väg uppför en blomstjälk, där de snart var uppe på själva blomman. Sen finns ju alla nyckelpigor, man ser så många av just nu. Mest den här vanligaste av dem alla, och som vi väl tänker mest på när det kommer till nyckelpigor. Men också den här lilla gula, som en vän tror kan vara ”tioprickig nyckelpiga”. Ja, kanske det, även om det kanske inte är riktigt tio prickar (har inte försökt räkna). Men enligt samma vän lär det finnas ett 60-tal arter nyckelpigor, bara här i Sverige, så det finns ju att välja på. Sen finns ju vanliga flugor förstås, som ser guldglänsande i det klara solskenet. Och jordgetingarna vi gärna vill bli av med, då de börjar bli lite väl många. Fast man måste beundra deras idoghet och byggnadskonst, som det blir alltfler av på en rad intill cementplattorna. Men sen finns ju alla de här andra, som man ofta ser först när man tar fram fotona. Som på den här häggen, som just börjat slå ut. Jodå, jag vet de är små, men de finns med där ändå, och det är lite fint att veta! (Sen om de är nyttiga eller så kallade skadeinsekter – ja, det är kanske skönt ibland att inte veta…)
Sorterar böcker…
Försöker sortera bort lite böcker med ojämna mellanrum. Onödigt att så´nt står i bokhyllan och (bokstavligen) samlar damm, som man vet med sig att man inte kommer att läsa igen. Även om det kan röra sig om en del riktigt bra böcker. Bättre då att de får glädja någon annan. Fast det är lite svårt att bestämma sig om en del. Och några – ganska många faktiskt – får man lust att läsa om. Men några åker alltid iväg, det gäller att vara hård. Fast så´na man tycker riktigt mycket om behåller man förstås – oavsett! Man vill ju inte ge bort sina vänner!
Vita och blå…
En annan dag i Pingst!
Det är måndag och Annandag Pingst! En annan dag i Pingst! Jodå, den står i almanackan fortfarande, även om den inte är rödmärkt. Hittade faktist en länk, där dagen omnämns som helgdag, och när den infaller flera år framöver. Märkta som röda dagar! Se bara – http://www.kalender-365.se/helgdagar/annandag-pingst.html
Själv minns jag den förstås, även om jag har den som en måndag ändå och jobbar på… Men mitt hjärta glömmer inte! Aldrig så länge jag lever….
För övrigt inföll NT-läsningen i ”Anta utmaningen” så lämpligt idag, med Jesu löfte om att sända Hjälparen, Den Helige Ande – ”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid…” (Joh 14:15ff). Det kändes fint, så här en annan dag i Pingst! Som det på sitt sätt är – imorgon också!
Falnande vitsippor och nyckelpigor på G…
Nu falnar de alltmer vitsipporna. Men länge hängde de med i år, på grund av det kylslagna vädret. Antar att de fått någon form av, vad vi kallar ohyra, men som nyckelpigorna gillar. För dem har vi gott om just nu, just på vitsippebladen. En såg ut att vilka kontakta en spindel. Men det blev nog bara så. Det såg jag förresten inte förrän jag tog fram fotot. Men jag hade ett foto på den sen ett par dagar tidigare, då jag såg den. Skulle tro att det är samma spindel. Den har sitt nät vid foten av stenen. Men det är för mörkt därnere bland bladen, för att det ska synas särskilt bra. (Jodå, jag har prövat.) Två små kryp ur skapelsens mångfald, en insekt och ett leddjur, som tittar fram bland våra vitsippsblad. ”Gud sade: ”Jorden skall frambringa levande varelser…” (1 Mos 1:24). Sen står det inte specifikt att han skapade alla småkrypen. Men det vet vi ju som ändå, de finns ju här…
Pingst är mer än äppelblom…
På nåt sätt så tänker jag alltid på äppelblom, när det kommer till pingst. Nu är de ju inte särskilt långt komna än i år. Så lite fint att man har foton sparade från förra året, så man kan se dem på bild ändå. Sen dyker den här gamla, fina sången alltid upp i tankarna också. Har en gammal ärvd inspelning på kassettband med Artur Eriksson. Men tyvärr ingen fungerande kassettbandspelare, så jag får sjunga den inombords. Och det kan ju passa bra! Pingstens liv i hjärta, sinne och tankar. Pingst är ju så mycket mer än äppleblommor. Men vackra är de, och jag ser fram emot tiden då de slår ut!
”1. Nu är det pingst. I vårdräkt skön
står lunden doftande och grön,
och tusen fåglar sjunger glatt
i trädens kronor dag och natt.
2. Med nyfödd skönhet, kraft och hopp
naturens liv har vaknat opp.
I solskensbad vår jord sej ställt
och blommor smyckar skog och fält.
3. Men säg, min själ, har du väl fått
i pingstens glädje del och lott?
Kan du med glada lovsångsljud
för Andens gåva tacka Gud?
4. Har du med Jesus blivit nöjd
och så fått smaka Andens fröjd?
Ja, är du löst ur syndens garn,
ett fritt, ett levande Guds barn?
5. Nu är det pingst, nu är det tid
att få Guds Ande, ljus och frid.
Guds Ande, fräls oss, du som kan,och lär oss älska rent varann.”
Bara ett par vanliga fåglar…
Visst är det fint med exotiska fåglar, i all sin färgranna prakt! Och stora fåglar, som örnar, albatrosser och sekreterarfåglar. För att inte tala om små – som vackra och intressanta kolibrier. Ja, tänk vilken mångfald det finns! Men sen finns ju alla de här, vi tänker på som enkla och vardagliga. Dem som finns runtomkring oss, utan att vi ibland knappt lägger märke till dem. Som duvor, som bara kommer där gåendes när man är ute. Eller en mås, som satt sig på brevlådan, en dag då man tittar ut! Tycker de är ganska fina de också! Det enkla är många gånger nog. Även när det kommer till fåglar! (Fast visst – varje fågel är förstås ett underverk i sig!)
Om dukar och små ord…
Ibland behövs det så lite! Man lägger på en duk eller ett par, som man inte använt på ett tag. Och hela hemmet känns nytt och fräscht. Nåja, nästan i alla fall! Någon säger ett vänligt ord, i rätt ögonblick. När man kanske kände sig lite nere. Ja, det måste ju vara ärligt menat förstås! (Eller – att man själv får tillfälle att säga något till någon, som gör denne glad.) Tyvärr behövs det ju bara lite åt andra hållet också, ett surt ord eller min och ja, ni vet själva… (Här gäller det att inte låta det gå en till sinnes.) Som ordspråksboken säger så sant, så sant ”Ord från en tanklös kan hugga som svärd, de visas tunga ger läkedom. (Ords 12:18.) Så där kunde jag hålla på, men nöjer mig just nu med att önska att jag kunde förbättra genom positiva små saker, och inte göra saker sämre genom negativa. Om det nu gäller ord eller dukar. Eller vad det vara må!
Att lite mossa kan vara så vacker…
Tänk ändå, att lite mossa kan vara så vacker! Just lite mossa bara, på en sten i vår trädgård, vid vitsippsbladens hägn och skugga. Antar att man inte ska vara glad för det, utan tycka att det är jobbigt med mossa i sin trädgård. Och nu är det väl inte just att vi har mossa i trådgården som jag är glad för, utan för att den är så vacker. Liksom denna, som ligger vid en annan, lite mindre sten. Sen är det mossa lite varstans, och det är väl egentligen lite suck. Men det är väl bara att rensa någon dag, antar jag! För övrigt fångade jag lite insekter, med kameran vill säga. Såväl blommorna som bina är också så vackra, inte minst när man kommer till detaljer. Formfulländat skönt designade och skapade genom den store Konstnärens tankar och ord – ”Han sa och så blev de till”, för att förenkla språket en smula. Även binas skuggor blir skönt tecknade, även om det bara är – just skuggbilder. Till och med stjälken på Vallmon, som nu knoppas så fint är så vacker i sina detaljer. Det är så mycket som knoppas nu. Och rhoddendrons knoppar som tåligt bidat stillastående sen i höstas, har vuxit lite, lite till. Om det nu är för att jag klippte bort några fula blad, eller för att sommaren är så nära. Ja, man får väl lov att säga, att den redan är här!
Vitsipporna håller sig kvar…
Det blev som en extra lördag, känns det som när det var helg och vardag lite blandat. Och inte mig emot, då lördags-sysslor, tillika med lite lagom avkoppling – som lördagar ofta bjuder på – kunde göras två dagar i streck.
I trädgården håller sig vitsipporna kvar. Är glad för insekternas skull, som tycks välja dem framför andra, mer nytutslagna. Och bakom dem, mot den fortfarande ofullbordade muren, har ett par av rosens blad börjat veckla ut sig! Vecklar ut sig så smått gör även ormbunksbladen. Och jag tycker så väldigt mycket om dem just så! Fast jag tycker om dem sedan också. varje fas av deras utveckling och som fullt utvecklade med för den delen. Julrosen tycks tacka för sig, och bildar tacksamt nog frökapslar för förökning i kommande dagar. Även blåsipporna har tackat för sig (förutom någon enstaka här och var), vars blad nu blivit blankare och vackrare när blomningens tid är över. (Funderar lite på varför det är så med blåsippsblad. Andras blad brukar vissna med blommorna.) Ja, så finns det så mycket mer förstås, men gullvivor och pärlhyacinter intar mitt hjärta just nu. Men nya små knoppar och skott som kommer, är inte att förakta. De har en plats i mitt hjärta de också! Och hur gick det då med lördagsbestyren? Jo, jag ska nog dammsuga lite nu. Om jag inte tar en kopp kaffe bland blomstren!