Vi styr mot november – med allt snabbare fart nu! Och jodå, knopparna har blivit lite större nu än på fotot. Lite grand som på följande foton, fast ändå inte riktigt så mycket (foton från tidigare år). Fast slå ut i fullaste blom lär de inte göra förrän vi hunnit en bit in i den månad många kallar grå! Jag vet inte det jag, om jag ska hålla med om det! I varje fall inte rakt igenom. Novemberljus – finns det något som heter! Som exempelvis en liten lågmäld blomma (som vi varken har någon eller något foto av), och en sång av den omtyckte sångaren och sångförfattaren Bengt Johansson. ”Kom till ro min själ, här finns tid för begrundan” sjunger han i sin sång med just det nämnda namnet. Och lite så kan jag tycka november är och handlar om – begrundan! Man behöver det så väl ibland, även när det inte är november! Och snart blommar november här hemma hos oss igen – precis som den gjort så många gånger förut…
Solljuset bryter igenom…
Morgonkaffet passerat, solljuset bryter igenom och jag vandrar vidare genom kontorets dagliga id. Detta vanliga, varje dags liv – kan inte säga att jag har något emot det! Nej, egentligen är det precis tvärtom! Sen är det ju det förstås – att helt vanligt är heller aldrig det helt vanliga! Och förmiddagssolen fortsätter lysa…
Och det blev morgon…
Fick ett par nya krukväxter…
Har just fått ett par nya krukväxter. Båda nya för vår del – Eldboll och Philodendron. Philodendron är ju ett välbekant namn, men får mig att funderar på att vi inte benämner den här växten för Trädvän. När vi nu säger Eldboll på svenska menar jag! Den fick vi förresten två av, och jag tänker särskilt på namnet när solen faller in och blommorna nästan glöder i solen. Sen är de ju ganska höstvackra dessutom, med sin så passande oranga färg. Får ligga i lite med vattningen, då de enligt utsago inte får torka ut. Vilket får mig att tänka på vad Paulus skrev en gång i ett brev – att en är den som sår och en den som vattnar. Men den gången gällde det människor, som förstås är så mycket viktigare än växter. Men som ibland kan liknas vid sköra plantor. Det ska jag försöka minnas och tänka på, när jag gör min del av krukväxts-omsorgen, den med vattningen. Och förhoppningsvis får det inte bara stanna vid tankar. Just här håller jag med Stefan Einhorn, att det inte stämmer det här med att ”det är tanken som räknas”, utan handlingen. Och tänk om jag bara tänkte på att vattna så väl Eldbollarna som vår nya Philodendron och alla våra andra växter. Då skulle de knappast leva särskilt långe. Det är värt att tänka på! Om man så får säga…
Dags att byta kaffeburk – och kanske årstid?
Kanske dags att ställa undan sommar-kaffeburken? Tömde den i morse och hållde det nya i burken som syns till höger. En ganska neutral sådan. Kanske byter jag igen då jag tömmer denna… Att ställa undan sommaren – knappast ett beslut man skulle välja, om man själv fick välja! Men helt fel är det inte med hösten heller – förstås! Även om fjärilarna dött undan eller gått till vila. ”Allt har sin tid…”! Jodå, det finns 1000 och 1 anledningar att citera Predikarens kloka Ord. Och se där – en neutral kaffeburk till! Fast den är i praktiken förvandlad till teburk. Den är helt enkelt för liten för ett halvt kilo kaffe!
Vad bryr sig en svamp…
Bara en liten mygga…
Solblänk i morgonkaffet…
Jo, jag vet! Det är några timmar sedan nu som solen lyste in och blänkte i morgonkaffet. Och sedan den under förmiddagen förgyllde sommarens kvardröjande rosenknoppar, och spred sitt röda sken bland de gulnande löven i björkarna på andra sidan gatan. Sen fortsatte den lysa när jag vandrade kring bland kottar och löv i söndags-eftermiddagens varma, avslappnande glädje! Himlen var alldeles blå – det är den inte längre. Men ljuset och värmen som solen spred ligger kvar som en mjuk och varm ton inom mig. Och jag kan fortfarande nästan känna och höra höstlöven prassla under mina fötter…
Vi köpte lite potatis…
Det känns på något sätt så gediget, jordnära och tryggt med potatis! Vi köpte en del på ”självplock” igår! Nåja, mandelpotatisen var behändigt packade i säck. De stora – paltpären som odlarna/försäljarna kallar dem – fick man plocka själv i påse. Och de här stora – så behändiga och lätta att använda till en mängd olika rätter. Började redan till middagen med en potatis- och purjosoppa. Men en röd paprika, gul lök och lite olika kryddor som extra ingredienser. Om något står för variation så är det potatis! Och som en vardagslivets trygga bas, åtminstone här i Sverige och Västerbotten!