Dags att packa ihop och vinka farväl – för denna gången! Och bara när det gäller pynt och lite materialla ting! Påsken förgår, men dess innersta budskap består – året om! 

Stilla veckan säger vi nu om den här veckan! Och nog är det fint att vara stilla, åtminstone inombords, och minnas allt som hände den här veckan då för länge sedan. Men tänker att särskilt stilla var det inte den här veckan som vi ska minnas tillbaka på. I varje fall inte för Jesus. Tvärtom så var det väldigt mycket som hände hela veckan. Från det att Han red in i Jerusalem tills Han uppstod igen efter döden en vecka senare. Så kanske man skulle kalla den för aktiva veckan kanske? Eller stökiga veckan som någon kallade den i en artikel jag just läste. Om man vill minnas riktigt hur det var! 

Och under gammal och nyfallen spirar våren och vittnar om liv, mitt i det kaos som råder i världen. Tänker på vad som står i Psataren 48:15 att ”Han ska leda oss bortom döden”. Ett Ord om trygghet!  

. Påsken växer fram, allt eftersom… 

Ganska mycket nu faktiskt! Även om där finns lite kvar att lägga på på plats. Något måste ju få finnas kvar, tills precis innan. Och på kökets anslagstavla vittnar ett slitet gammalt kort om påskens sanna budskap. Levande och varmt i mitt hjärtas djup – även idag!

Smygpyntar lite till påsk…  Och sätter upp lite påskkort på kökets anslagstavla. Så´na jag sparat lite på…  …eller ganska mycket till synes. Men gillar det slitna kortet bäst, eftersom det riktigt handlar om påsken.  Det mesta andra med kort och pynt kring påsken är ju som egentligen bara vårtecken, som påsken råkar sammanfalla med (när det vill sig väl med vädret). Kanske skulle man skicka något påskkort, åtminstone någon hälsning till påsk per vanlig post. Och inte bara något ytligt på fb! Fast – det behöver ju inte vara ytligt för den skull. Beror ju på hur man uttrycker det. Kan ju i och för sig vara ytligt med snigelposten också. Men det blir i varje fall lite personligare om man går och stoppar ner det i brevlådan, kan jag tycka! Det tål att tänka på… Innan dess ska jag pynta lite mera! 

Husknutsfika med husfluga….   En fluga gör ingen sommar brukar det heta. Men kanske en vår? Åtminstone vårvinter, även m det är mycket annat än en endaste liten fluga som får ligga till grund för det. Funderar ibland på varför vi säger vårvinter, men aldrig vintervår. Det kunde väl passa bra på våra breddgrader? Det här fikat var för ett par dagar sedan. Kanske blir det ett nytt idag? Och fåglarna sjunger så vackert… 

Slog på P1 och hörde sista meningarna i en intervju. Mannen som intervjuar tackar den intervjuade att hon kom till intervjun, varpå hon svarar – ”Nöjet var helt på min sida”!

Har som aldrig tänkt på förut hur tokigt det uttrycket egentligen är.
Om man nu ska ta det här bokstavligt. Menade hon verkligen att han som intervjuade inte alls hade något nöje av intervjun. Bara att hon som haft möjligheten att få svara på hans frågor fann något nöje i det?

Nej, jag tror inte det egentligen! Tror bara det är en artighetsfras som man säger utan att tänka på vad den står för. Och tänker – att många artighetsfraser är kanske just så! Att man säger utan att tänka…

Läste lite igår…  Sen löste jag lite korsord också! Det kallar jag söndagsvila! 

”Allt har sin tid”! Jodå, så ock årstiderna! Har funnit mig tämligen väl till mods med vintern tycker jag. Men nog börjar man längta liitte! Kommer inte humlorna snart månntro? Och må blommor och gräs snart fylla marken! Skönt att veta att det blir så, tämligen snart.Till dess får man vara glad när man hör och ser hur det droppar från taken. Det är något visst – det också!   För att fortsätta med Predikarens ord som jag började med – ” Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund… Det som är, fanns redan förut. Det som kommer att ske, skedde också tidigare.Gud kallar på det förflutna.” Om man läser kapitlet – kapitel 3- i sin helhet så var det kanske just inte årstiderna som författaren tänkte på. Årstider som såg tämligen olika ut för kung Salomo, som förmodligen var den som skrev. Men personligen tror jag att man kan rymma in årstiderna också. ”Plantera har sin tid” –  det bör väl syfta lite på det?

Gumman Tö tycker inte om snö… Eller tvärtom, kanske ännu mera så! Märkte det idag då jag försökte ta en tur med sparken. Men jodå, jag förlåt henne, vem kan väl annat, en dag som denna? Och nog finns det för Tö-gumman att jobba med – ett bra tag än!

Medan snön ömsom faller och ömsom tinar bort blir det ljusare för varje ny morgon. Så ock eftermiddagstiden – och efter middagen om man så vill. Och då menar jag förstås inte 12-tiden utan middagen vid 17-tiden som den ofta är hemma hos oss. Tänker lite på hur språk och begrepp förändras med tiden. .Tänker lite särskilt på det här, med det framväxande ljuset, vid köksbordet. Då man ofta nu slipper tända lampan vid matstundernas läsning med mera. Fast de nästa bilderna är från någon annan årstid. Det ser man på den skymtande grönskan utanför fönstret. Men tycker det är fint när ljuset faller in över köksbordet och själen… Sen tänker jag också – att det är något särskilt med köksbord!