Och sen alla dessa små kryp, som rör sig överallt bland blommor och växtlighet… Tycker så mycket om dem… ”Allt har han gjort skönt för sin tid…”. Måste gälla dem också – förstås!
Gick en sväng bort till en äng…
Gick en sväng bort till en äng, för att se om rödklinten blommade. Och det gjorde den – i överflöd! Och insekter av allehanda slag surrade bland dem, samlade pollen och drack nektar. Och allt var så där underbart somrigt som det kan vara en högsommardag. Lite väl varmt i solskenet kanske, men i skuggan blåste en sval bris…
Överblommat är också vackert…
Överblommat också kan vara vackert – det tänker jag ofta på. Se bara på de här nässelklockorna… Eller den här frökapslen från löjtnanthjärtan. Och som så ofta med överblommat, bär med sig frö för framtiden. Eller tänk bara på överblommade maskrosor (även om man kanske önskade att de inte skulle sprida sig riktigt såå mycket… Eller som de pioner jag gick förbi häromdagen. Bara för att nämna, just några få exempel…
I all enkelhet…
Lördagsmorgon-fika – i all enkelhet! Husmans med ost och kaffe, blir alltid detsamma och tröttnar inte! Jo, jag vet – det var några timmar sen nu… Så dags för sommar- eftermiddags-fika… Också i all enkelhet. Men lite mer varierat från dag till dag blir det, om det alls blir. Men idag blir det, om än lite sent! Och jodå, jag ser att färgerna skär sig, men låter det vara för omväxlings skull. Lägger in lite backtimjan som kompensation, där humlorna förser sig dagligdags. Utan att titta på klockan!
Nyttan av rutiner…
Tänker ibland på rutiner och till vilken hjälp de är i vår vardag. Men också hur de uppstår. Ibland har de som bara blivit till, och då är de som bäst. I varje fall för min del. Men sen ibland tänker jag att jag ska skapa dem, så att jag får bättre struktur i min vardag. Men där har jag lite svårt att riktigt få det att fungera, vilket resulterar i att vissa saker blir som sällan eller aldrig gjorda. Och så förblir det, år efter år, lite suck faktiskt… Men – sen kan ju förstås för mycket rutiner vara ett hinder, att göra något lite oväntat och annorlunda. Att gå ”out of the box” som det brukar heta, och det är väl inte heller så bra. Men till största delen gillar jag rutiner, som ett ramverk och ett stöd, inte som en bundenhet. Lite så här tänker jag och vandrar vidare i vår vackra sommardag…
I kvällsljuset…
Eller bara på väg hem från ICA…
”Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer… Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara.”
Så tänkte och skrev Johan Olof Wallin 1818 – och så tänker och känner jag det idag! Bara man går ner till Tvärån… Ja, hem ifrån ICA… Ja, bara ut genom dörren… Så finns där så mycket vackert! Så otroligt mycket vackert!
I blomflugornas rike…
Blir mer och mer fascinerad av blomflugor. Och nu pratar jag inte om små svarta sorgmyggor, dagg- eller bananflugor som brukar angripa våra krukväxter. (Jo, jag brukar också felaktigt kalla dem blomflugor.) Nej, jag menar dem som med rätta här i Sverige bär namnet blomflugor för att de ofta besöker blommande växter utomhus. Även på engelska kallas de ibland “flower flies”, även om “hoverflies” är vanligare. Ett ganska passande namn då de kan hovra i luften, dvs sväva på ett och samma ställe, som små helikoptrar. Som säkert många redan känner till har blomflugor en avancerad flygteknik, de är snabba vid starten och kan flyga, manövrera och landa snabbt och exakt. Allt detta med endast ett vingpar, vilket likt andra flugor skiljer dem från humlor, bin och getingar. Ett bra kännetecken då några av dem liknar getingar genom sin långsmala form och gul- och svart-randig “klädedräkt”. Men blomflugor är helt ofarliga, och dessutom nyttiga, inte minst genom att de är betydelsefulla som pollinerare. (Även getingar gör nytta, men att bli stucken av någon är inte särskilt roligt.) Därför kan man obehindrat studera dem nära, och upptäcka vilken mångfald av olika arter där finns – och så vackra! Fastän jag har själv förstås bara sett några få av den mångfalden… Men glad blir jag varje gång jag ser dem – riktigt, riktigt glad!
Inte bara det storslagna…
Visst är det storslagna i naturen vackert, men själv gillar jag även det lite oansenliga. Det som inte märks så mycket, och som kanske är så vanligt att vi inte tänker på det på grund av det. Som till exempel ängssyra. Eller bara helt vanligt – eller ovanligt – gräs! För att inte tala om gatukamomill! En klar favorit för min del, trots det lite tråkiga namnet. (Brukar förväxla med baldersbrå, ett namn jag gillar bättre – men rätt ska vara rätt,) Tänker att det är när man kommer nära, som man ser skönheten i det lilla… Nej, jag sa ingenting om människor, det kunde jag ju förstås ha gjort… Men lämnar lite kvar åt den fria tanken!
Daglilje-tankar…
”Denna dagen ett liv…”! Tänker ibland på de där orden av farbror Melker när dagliljorna blommar, så vackert men bara för en dag. Som häromdagen i Broparken, när de blommade i överflöd. Nog fanns det både knoppar och visset ibland dem, men de utslagna tog hela synintrycket, och jag tänkte på hur fullt av liv här fanns. Och se´n tänkte jag på att Jesus sagt att han kommit för att vi ”ska ha liv, och liv i överflöd” (Joh 10:10)… Och ja, det kändes så bra!
Våra egna tegel-färgade hemma i trädgården har inte slagit ut ännu. Men knopparna kommer fint och rikligt. Så där finns många ”liv” kvar att glädjas åt, även om det inte blir i samma överflöd. Men var och en enskild är också fint… Det hinner man liksom inte med när det är många (om man inte tar sig tid). Men ganska överväldigande är det, när man ser så där många. Ett överflödande liv – och blomsterprakt!