Mästerbantaren Tomas Bäck med bibel och mustasch.

Prepare to suck cock in hell. It´s really not all that bad once you get past the smell…
Entombed, ’When it hits home’

Ponera följande. En vacker vårdag kör du i din bil längs väg E4 söderut. Några mil söder om Umeå väljer du att stanna på en rastplats. Du går ur bilen och är omgiven av kaffedrickande finska och östeuropeiska lastbilschaufförer. En personbil svänger in på rastplatsen. Ur bilen stiger några stycken stora korthåriga unga män samt en lite mindre korthårig man. Dem större klär av den mindre hans kläder. När han är näst intill naken tar dem fram några förpackningar med gladpack, plastfolie. Dem större männen börjar omsorgsfullt rulla in den mindre nakne mannen i gladpack från topp till tå tills hans framtoning är något av en gigantisk kondom. När detta är färdigt så tillåts den mindre mannen att klä på sig sina kläder utanpå sin nyförvärvade kroppststrumpa av plastfolie. Männen går in i bilen och far vidare söderut och lämnar dig och de utländska lastbilschaufförerna med gapande munnar, undrandes vilken sexuell fetisch, alternativt brottsligt frihetsberövande dem nyss fått stifta bekantskap med.

Ok… Nu byter vi perspektiv… Tänk dig in i följande scenario. Du har suttit i baksätet i en bil inlindad i gladpack i den ansenliga mängd timmar det tar att köra mellan Umeå och staden Uddevalla på västkusten. Tanken bakom jättekondomen av plastfolie är att du skall svettas ur dig de kilon du behöver gå ner till rätt viktklass för att tävla i submissionwrestling. Alltså brottning med ledlås och strypningar eller MMA utan slag och sparkar om man så vill. Du har inte druckit någon vätska eller ätit något på ett dygn. Dygnen innan har din kosthållning varit begränsad till några burkar konserverad makrill i tomatsås utspritt över dagen. Din kropp känns som ett cancersjukt, strålskadat offer från Tjernobyl som kedjats fast i ett solarium på högsta effekt. Du kommer fram till din destination endast för att väga dig och mötas av det obönhörliga beskedet att du fortfarande väger något kilo för mycket. Du måste in i bastun för att svettas ner kroppsvikten ytterliggare. Du kravlar dig in i bastun. Du hatar mänskligheten, jordklotet, universum och du förbannar den dag då din moder fick idén att skita ut dig till jordelivet. Du går in i bastun och sätter dig ner i den förhatliga värmen. Någon sitter redan därinne och börjar glatt och hysteriskt söka kontakt för att hurtigt och spralligt socialisera med dig. Mannen är den superklämkäcka bastubadande TV kändisen Peter Siepen! Peter Siepen dödar dina öron med en svada som fortgår tills du efter någon timme kan fly fältet från hotellbastun i Uddevalla och äntligen väga in i rätt viktklass. Vätskeersättningsdrycken Resorb smakar som den dyraste champagne. De tappade kilona rusar tillbaks på din utmärglade kropp. Du äter en banan som om du skulle ha kommit direkt med båten ifrån svältkatastrofens Ruanda.

Mannen i gladpacken var den tappre finlandssvensken Tomas Bäck från RenYi Umeå. Tävlingen var Gameness 2007, vilken då var den största turneringen i submission wrestling i Sverige. Tomas plöjde igenom motståndet som en grapplingens virtuos och vann guldet i sin viktklass, gladpack och Peter Siepen till trots!

Många som inte är bekanta med våra sporter blandar ihop bantningen inför en tävling som har viktklasser med hälsotips i Amelia eller kroppsbyggarnas deffperioder. Det finns ingen koppling där emellan. När man bantar inför en viktklass så räknas inte, fettprocent, måttet runt midjan, hur man äter för att slippa klimakteriebesvär, mensvärk eller inkontinens etc. Det är kilon som räknas. Man tar dem i det som går. Fett, vätska och muskler. Kilona ska av kosta vad det kosta vill. Landslagsbrottaren Ara Abrahimian skall enligt legenden ha satt ribban när han inför en invägning på ett mästerskap skall ha tappat ur några deciliter blod för att klara vikten när bastun och svettdräkten inte räckte till. Respekt!