”En midsommarnattsdröm” eller ”Varför man ALDRIG ska jiddra med dvärgpudlar”

Bilden ovan får illustrera vilken oerhört grym träningsdisciplin undertecknad besitter i dessa dagar. "Cerveza por favor!" Hoppas att ni liksom jag njuter av värmen i fulla drag. Sommaren häruppe brukar ju vara i ungefär 35 minuter så det gäller att passa på. Sitter man på toa för länge så är det höst när man kommer ut.

Rykten gick om att jag och Jonas Hellkvist skulle slåss i Grekland i sommar men det sket sig av någon andledning. Det hade ju varit strålande. Tanken på en pröjsad finsemester i "Krekland" med enda motprestation att få stryk av någon anonym grek lät ju minst sagt fantastisk! Alla är vi prostituerade. Det är bara prislappen på våra själar som är olika. Min lapp är röd med texten "kort bäst föredatum -halva priset".

Jag skulle vilja passa på att tacka alla läsare för er support. Era kommentarer på nätet och ni som kommit fram och "tjötat" i den verkliga verkligheten har gjort det kul att skriva. Tack vare er fick jag den äran att skriva en gästkrönika i det senaste numret av Fighter Magazine. Så gå och köp den så får ni läsa om när jag fiser min tränare i ansiktet, leker ninja och blir välkommen till förorten!

Tjejerna på RenYi slåss i Stockholm i morgon och grabbarna laddar för snar MMA batalj i Finland. Mer om detta nästa gång.

Hare gött, och kom ihåg… Jiddra ALDRIG med ett gäng dvärgpudlar…

Anna-Clara Stål, Payman Hair, Jessika Isaksson och Ulrika Lundgren är redo att äntra ringen.

You’re gonna fall behind me
You’re gonna cry and beg for mercy
’Cause you’re not ready baby
And you got nothin’ on me

-The Donnas

Sommaren har inträtt. Eller den nordsibiriska varianten av den i alla fall. Man vet att det är sommar i norrland när förfrysningsskadorna inte behöver alltför akut sjukvård efter en kväll på uteservering utan dunjacka och pälsmössa. För många av oss erbjuder sommaren en legitim ursäkt för att ägna tiden åt att intaga starkare varianter av saft, grilla kadaver av djur (eller nåt päck av soja), hoppa i förorenade vattendrag, samt att hitta lämpliga exemplar av det motsatta könet (eller vad folk nu föredrar… Ni från Byske släpper geten!) för att i samförstånd öva inseminering. Men det finns dock ett fåtal starka själar som står emot denna vedervärdiga dekadens. I RenYis källare svettas ett gäng damer och herrar för stundande matcher. För vissa finns ingen rast och ingen ro. Först ut brudarna…

Sporten denna gång är Muay Thai dvs thaiboxning. Våra kvinnliga amazonkrigare skall nu på lördag den 27 juni invadera Stockholm och Täby för att fightas på turneringen "Girls night out" vars första deltävling av tre går under namnet "The Cat Fight". Galan går utomhus och arrangör är mycket aktiva Strike Boxing Club. Man har satsat ordentligt på att göra en prestigeladdad gala med inriktning på damsidan. Underhållning, mat och superfights skall locka fightfansen i "den kungliga huhfvudstaden". Deltagare på lördag från RenYi är Jessika Isaksson, Ulrika Lundgren och Payman Hair. Inför kommande arrangemang är Anna-Clara Stål inbokad. Om generna har någonting att säga till om så har Anna-Clara goda förutsättningar då hon är syster till Slagskeppets Jenni Stål som är ett etablerat namn inom svensk damthaiboxning och har gått ett flertal matcher mot den svenska eliten.

För Jessica och Ulrika är det debut i ringen. Mycket starkt att göra sin debut på en tävling av det här formatet. Jessica Isaksson går i turnering i -54 kg vilket kan innebära en ytterligare match vid vinst. Ulrika Lundgren går en singelmatch i -64 kg. Payman Hair tävlar i -66 kg och kommer med självförtroendet av att ha en nytagen seger i bagaget. Vilken jag personligen hade förmånen att se i ringen. Payman har bra fotarbete och en rörlig boxningsstil, nästan på gränsen till den klassiska amerikanska kickboxningsstilen.

Girls night out, är ett strålande initiativ för att stärka damsidan av thaiboxningssverige och det är ännu mer strålande att våra krigande damer från Umeå och RenYi är med och representerar.

Marcus ”The Irish Handgranade” Davis

’Always count your fingers after shaking hands with a brit’ Irländskt ordspråk

Ibland är en match inte bara en match. Den betyder något mer. Det finns bakomliggande faktorer som talar till oss åskådare och gör att matchen blir en symbol för en annan sorts kamp. Italiensk fotboll har Livorno och Lazio. Matcherna är inte längre bara fotboll. Speciellt när frontfigurerna Lucarelli och Paulo di Canio var aktiva och tog det till sin spets så blev matcherna en symbol för den ständiga kampen mellan socialism och fascism. Ikväll går en liknande match. UFC 99 i Tyskland bjuder på en drabbning mellan britten Dan "The Outlaw" Hardy och den amerikanska irländaren Marcus "The Irish Handgranade" Davis. Matchen hade kunnat passera förbi som en anonym historia mellan två fighters i de övre mellanskiktet om inte Dan Hardy inlett en osedvanligt intensiv "trashtalk" kampanj. Hardy har lyckats med sitt uppsåt att "sälja" matchen och få igång snacket runt den. Hardy gick dock över en gräns. Han började ifrågasätta Davis ursprung och etnicitet. Han kallade Davis nedsättande för "plastic paddy", och hävdade att Davis inte hade med Irland att göra. Hardy hävdade att Davis kärlek till sitt Irland är en fejkad gimmick. Att som britt kritisera och ifrågasätta en irländares patriotism känns lite som att en Israel "dissar" en palestinsk arab. Irländare har varit i väpnade konflikter med engelsmännen från och till i väl en ungefär 800 år. Det känns som ett lite väl infekterat sår att peta i. Så ibland är en match mer än en match. Vi är många som håller på Marcus Davis ikväll. Som hoppas på att en "plastic paddy" tar hem segern mot den arroganta översittaren Hardy en gång för alla. Marcus Davis blir en symbol för alla som är stolta över sitt ursprung, som är stolta över sina förfäder och som inte behöver nedvärdera någon annan för att höja sig själv.

För de som ännu inte utforskat MMA organisationerna utanför UFC så är det hög tid att göra detta. WEC 41 (World Extreme Cagefighting) som gick av stapeln nyligen är en av de bästa MMA galorna på myyycket länge! Jag kan bara ställa mig i kören av lovsångare till denna tävling. Sinnessjukt bra fighting på alla plan och förbannat roligt att "lillebror" till UFC lyckats nå dessa oanade höjder.

Samma sak gäller Strikeforce. Galorna blir bara bättre och bättre. Fler och fler kända fighters skriver på för Strikeforce. En av mina absoluta favoritfighters Nick Diaz har sällskap av Frank Shamrock, Joe Riggs, Jake Shields, Robbie Lawler etc. Den första riktiga stormatchen för damer kommer att gå i denna organisation. Carano vs Cyborg, skönheten mot odjuret. En spännande matchning. En svårtippad sådan. Att UFC konsekvent ignorerar damsidan lämnar ett tomrum som Strikeforce tacksamt fyller ut. Mycket bra Strikeforce!

De amerikanska MMA galorna börjar att få en riktig bredd. Även om UFC än så länge står ohotad på toppen så är det inte kattskit som finns utanför. Så ge fingret till IPRED svinen, och tanka hem WEC 41, och njut av riktigt bra fighting i väntan på att Marcus Davis hammrar in lite vett i Dan Hardys tuppkamsbeklädda huvud!

I ett ryck av konstnärlig frihet så börjar Tor gestalta Viet Cong vid en fontän som snart skall komma att besudlas av nakna skotska fighters…

Superior Challenge 3 "Untamed" är avklarad. På det hela en mycket trevlig tillställning. För våra fighters från Umeå så var det dock som om en förbannelse vilade över denna tävling. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så försvann ju Jonas Hellqvist match i och med att hans motståndare Magnus "Jycken" Cedenblad skadade sitt knä på träning. Vi fick tillfälle att prata med Jycken i Stockholm och han blir tvungen att operera sitt knä i veckan.

Tor Troengs motståndare Manuel Garcia visade sig vara en man utan ryggrad och heder. Han gjorde sig okontaktbar och försvann från jordens yta. Han kom aldrig till invägningen. Vi hade länge hoppet uppe då någon spridit ut ett rykte om att han satt fast på någon flygplats efter en mellanlandning. Men det visade sig vara falskt. Han fegade helt enkelt ur. Misstänkt skumt är även att Forca Fightings Visar Kelmendi skulle ha mött en spanjor ifrån samma team som drog sig ur någon dag innan och uppgav som orsak en påstådd bruten hand. Här ligger en hund begraven och jag tror att detta spanska team kommer att ha svårigheter att få matcher i norden igen.

Att som fighter förbereda sig för en fight och sedan bli utan är en mental resa ner i helvetet som är svår att föreställa sig för den som aldrig varit där. Man har genomlidit stenhård träning och sparring, genomlidit bantningen, genomlidit vätskedräneringen i bastun, genomlidigt den psykiska stressen och slutligen gjort sig klar i huvudet för en fight. Känslan av att inte få ut allt man packat ihop inom sig är värre än att förlora. Har du gått upp fightats och förlorat så har du i alla fall fått utlopp. När en match blir inställd så sitter du där med en boll av uppladdade, lagrade känslor och frustration inuti dig och du vet inte vart det skall ta vägen.

Galan då! Bäst på galan var domaren! Grant Waterman från Storbritannien och Cage Rage höjde stämningen i varje match med sin patenterade "prepare for war" fras.

Tråkigt för mig var att några vänner som fightades på galan fick notera förluster. Min gamla polare Thomas "Spider" Hytten ifrån Team Hellboy, Oslo, gjorde en efterlängtad comeback men torskade på TKO mot en spanjor. Även vår nyfunna polska kompis "Cuba" Grzegorzek från samma gym torskade på KO. Meher Aziz från GBG MMA såg lika briljant ut i inledningen som han gjorde på Battle of Botnia men blev sedan hårt träffad, groggy och utstrypt av en fransos. Alex Gustavsson fick ett slaktoffer från Ukraina serverat på ett fat och noterade ännu en vinst. Ukrainaren var två huvuden kortare och knallade in i ringen i färgglad träningsoverall á la Fresh Prince i Bel Air, till ukrainsk sprallig folkmusik pop. Han toppade sedan detta genom att ha sina thaiboxningsbrallor så högt uppvikta att han konstant visade röven när han brottades. Tack Ukraina, för den impotensgivande erotiska bilden på näthinnan! Jag gillar verkligen Alexander. Han är en riktigt duktig fighter och en riktigt "go kille" med hjärtat på rätta stället när man lär känna honom. Men de måste kunna gräva fram bättre motstånd. Det måste finnas ryssar och holländare är riktiga tungviktare och som kan matcha honom. En som ständigt utmärker sig är Reza "Maddog" Maddadi ifrån Hilti. Han tog mikrofonen efter sin vinst på giljotinstrypning och utmanade Joakim Engberg från GBG MMA för att som han sa göra slut på snacket om vem som är bäst i viktklassen. Det skulle kunna bli en episk match med svenska mått mätt. En bad boy från Sthlm mot en "go gubbe" från Partille. Vi är många som hoppas att Jocke tar emot utmaningen med öppna armar och levererar.

I övrigt så går det vilda rykten om att nakna skotska fighters skall ha rusat upp och ner i Stockholmsmässans Hotellfontän, att Mosebacke har brunchbira för 33 spänn, att Stureplan är ett jävla ställe, att någon vaknade upp i en stuga på landet i ett militärt övningsområde, att en engelskspråkig fighter övernattade på trappen till hotellet, att "frys"-huset kändes mer som en microugn på maxeffekt, att det luktade därefter, att Tor Troengs fisar får taket att lyfta, att syriansk politik är komplicerad, att dobra pagoda betyder vackert väder på polska, att en fighter bastade ur ett kg extra bara för att kunna goffa i sig hotellfrukost innan invägning och dessutom…….

ATT TOR TROENG HAR BÖRJAT BLOGGA! Är ni intresserade av att följa Tors träningsupplägg och tävlingsförberedelser så följ länken till nyheter24. Klart ni är! Klicka dårå!

Tor Troengs blogg!