Marcus ”The Irish Handgranade” Davis

’Always count your fingers after shaking hands with a brit’ Irländskt ordspråk

Ibland är en match inte bara en match. Den betyder något mer. Det finns bakomliggande faktorer som talar till oss åskådare och gör att matchen blir en symbol för en annan sorts kamp. Italiensk fotboll har Livorno och Lazio. Matcherna är inte längre bara fotboll. Speciellt när frontfigurerna Lucarelli och Paulo di Canio var aktiva och tog det till sin spets så blev matcherna en symbol för den ständiga kampen mellan socialism och fascism. Ikväll går en liknande match. UFC 99 i Tyskland bjuder på en drabbning mellan britten Dan "The Outlaw" Hardy och den amerikanska irländaren Marcus "The Irish Handgranade" Davis. Matchen hade kunnat passera förbi som en anonym historia mellan två fighters i de övre mellanskiktet om inte Dan Hardy inlett en osedvanligt intensiv "trashtalk" kampanj. Hardy har lyckats med sitt uppsåt att "sälja" matchen och få igång snacket runt den. Hardy gick dock över en gräns. Han började ifrågasätta Davis ursprung och etnicitet. Han kallade Davis nedsättande för "plastic paddy", och hävdade att Davis inte hade med Irland att göra. Hardy hävdade att Davis kärlek till sitt Irland är en fejkad gimmick. Att som britt kritisera och ifrågasätta en irländares patriotism känns lite som att en Israel "dissar" en palestinsk arab. Irländare har varit i väpnade konflikter med engelsmännen från och till i väl en ungefär 800 år. Det känns som ett lite väl infekterat sår att peta i. Så ibland är en match mer än en match. Vi är många som håller på Marcus Davis ikväll. Som hoppas på att en "plastic paddy" tar hem segern mot den arroganta översittaren Hardy en gång för alla. Marcus Davis blir en symbol för alla som är stolta över sitt ursprung, som är stolta över sina förfäder och som inte behöver nedvärdera någon annan för att höja sig själv.

För de som ännu inte utforskat MMA organisationerna utanför UFC så är det hög tid att göra detta. WEC 41 (World Extreme Cagefighting) som gick av stapeln nyligen är en av de bästa MMA galorna på myyycket länge! Jag kan bara ställa mig i kören av lovsångare till denna tävling. Sinnessjukt bra fighting på alla plan och förbannat roligt att "lillebror" till UFC lyckats nå dessa oanade höjder.

Samma sak gäller Strikeforce. Galorna blir bara bättre och bättre. Fler och fler kända fighters skriver på för Strikeforce. En av mina absoluta favoritfighters Nick Diaz har sällskap av Frank Shamrock, Joe Riggs, Jake Shields, Robbie Lawler etc. Den första riktiga stormatchen för damer kommer att gå i denna organisation. Carano vs Cyborg, skönheten mot odjuret. En spännande matchning. En svårtippad sådan. Att UFC konsekvent ignorerar damsidan lämnar ett tomrum som Strikeforce tacksamt fyller ut. Mycket bra Strikeforce!

De amerikanska MMA galorna börjar att få en riktig bredd. Även om UFC än så länge står ohotad på toppen så är det inte kattskit som finns utanför. Så ge fingret till IPRED svinen, och tanka hem WEC 41, och njut av riktigt bra fighting i väntan på att Marcus Davis hammrar in lite vett i Dan Hardys tuppkamsbeklädda huvud!