Sympatier.
Så har vi ett ministeravhopp igen. Det är lätt att känna sympatier med en pressad Littorin som lyfter fram sina tre barn som skäl till att lämna uppdraget som minister. Politikens värld är hård och stundtals kan man tycka för hård. Att media använder barnen som slagträn för att komma åt information känns faktiskt både trist och irriterande. Vem vill ta uppdrag i offentlighetens ljus när även ens familj ska offras på offentlighetens altare.
Roligt är dock och det visar att det finns människor bakom politiken. Det jag tänker på är intervjun med Mona Sahlin där hon utryckte sympatier med Littorin. Där fick faktiskt Mona pluspoäng av mig (även om de är få :-)) Mona har ju också vetskap vilket pris offentligheten har. Det jag tänker på är de affärer runt hennes person som också drabbade hennes familj.
Tro inte det är lättare att ta på sig uppgifter som politiker när man blir jagad av media som ett skadeskjutet villebråd. Behöver svenska folket gotta sig i alla familjetragedier?
Senaste kommentarerna