Fantastisk barnpsykolog!

Den konferens för familjehem som jag relaterade till var intressant på många sätt. En av föreläsarna lyfte fram att det absolut inte var bättre förr för barnen som växte upp.

Han nämnde att Astrid Lindgren var en av de bästa barnpsykologer han kände till. Emil som hade en frånvarande pappa och hade det som nu alla pratar om men inte då visste vad det hette: ADHD. Han blev uppfostrad på det klassiska arbetarsättet: – Vänta tills pappa kommer hem så får vi reda ut detta, sa mamman. Så sökte han det avsaknade vuxenstödet hos drängen Alfred. Inte brydde han sig om fisken han ev skulle få utan det var helt enkelt närheten han sökte när han och Alfred var ute och fiskade. – Du o jag Alfred!

Karlsson på taget hade nog Asberger och Pippi hon hade en tydliga tecken på DAMP. Barnavårdsmyndigheterna hade ju som vi vet problem med Pippi. Hon hade också en frånvarande och försupen pappa. Självklart visst Pippi att pappan var en försupen sjöman men höll masken när det talades om kung på en söderhavsö. Hon höll masken för att inte pappan skulle behöva tappa ansiktet. Men på frågan om hon skulle följa med så sa Pippa att hon måste vara hemma och ta hand om herr Nilsson och hästen.

Ja många alkoholistbarn får ta betydligt större ansvar hemma än vad de skulle behöva göra. De får ofta inte vara barn utan får tidigt ta vuxnas ansvar, ja t om att ta hand om vuxna.

Så Astrid hade klart för sig mycket när hon skrev böckerna fast man möjligen inte hade namngett diagnoserna. Sen kan man nog tycka att mängden diagnoser exploderar. Det får diskuteras en annan gång.