Höjden av pinsamhet!

Det har hänt en hel del här idag. Har befunnit mig i riksdagshuset hela dagen.

Vid dagens början var det utfrågning med konstitutionsutskottets om registreringen av Romer där rikspolischefen fick sina fiskar varma. En intressant tillställning med många känslor.

Under dagen hade jag ett antal intressanta möten. Och sen var det dags för dagens omröstning i kammaren. Ingen kan undgå att missa när det är votering. Det är liksom ett brandlarm som tjuter i hela huset när det är dags. Men tydligen var inte signalen nog stark för att Sjöstedt, Damberg och nån fler skulle infinna sig och rösta.

Satt man mån tro och drack kaffe och smidde planer inför valet? Att partiledaren för V och gruppledaren för S råkade var borta när man vill fälla regeringens förslag är intressant. Ville man inte det egentligen? Var det bara ett spel för gallerian? Kändes det pinsamt att med hjälp av Sverigedemokraterna försöka slå regeringens förslag i sank?

Ja frågorna är många. Men nog måste man säga att det är mer än pinsamt att man inte kan infinna sig och göra sitt jobb trots den goda lön man har som riksdagsledamot. Man ”tror” inte man är utkvittad när det är en stor votering. Det ”ska” man veta. Att handskas så vårdslöst med sitt arbete som riksdagsledamot ger mig på intet sätt trygghet att man kan sköta landet på ett bättre sätt.

Att vara tillsammans med Sverigedemokraterna måste vara hemskt. Att dessutom förlora en votering tillsammans med Sverigedemokraterna är ju ännu värre. Pinsamt är det och man kan inte sen tala om att man vill ha högre skatt när man inte är närvarande för att rösta det man tror på. Skärpning!