Nu måste kriminaliteten stukas.

Äntligen enighet för att hantera de yttre hot som vårt land står inför. Vad krävs för att Sverige också på allvar ska ta itu med de stora inre hot som vi möter idag?

Justitieminister Morgan Johansson (S) har gjort för lite. Vi har just haft det blodigaste kvartalet någonsin när det kommer till dödsskjutningar. Påskkravallerna är de värsta på över 20 år. Och många barn och unga går runt och är rädda för att bli rånade på väg hem från skolan.

Den farliga utvecklingen går att vända. Men det kräver en ny politik och en ny regering. Detta är några av förslagen vi och Moderaterna är redo att sätta igång med direkt efter valet:

• Väsentligt höja polislönerna, vilket Socialdemokraterna har stoppat, och införa betald polisutbildning.
• Göra det straffbart att vara med i ett kriminellt gäng.
• Fördubbla straffen för gängkriminella.
• Införa ett system med anonyma vittnen.
Läs alla förslag i Ulfs och Ebbas artikel.
Läs artikeln här: https://www.aftonbladet.se/debatt/a/WjGPWa/m-och-kd-kriminaliteten-borjar-bli-systemhotande

Vad tycker du. Kommentera gärna nedan.

7 kommentarer

  1. brorson

    Bra förslag. Vill särskilt nämna förslagen att flytta unga kriminella från SIS-hem till fängelse samt att det ska bli straffbart att rymma. Också rätt att utvisa utländska medborgare, som är medlemmar i kriminella gäng, även om de inte har dömts för brott. Men hur bevisar man i sådana fall att de är medlemmar? Jag saknar dock förvaring som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare. Det räcker inte med dubbla straff för gängkriminella.

    1. De särskilt farliga undviker att åka fast för allvarliga brott, som ger tillräckligt långa straff för att hindra dem att begå nya brott under nödvändig tid, utan använder andra för att begå de grövsta brotten. Vilket är särskilt lätt för just gängkriminella. Men de åker kanske fast för någon mindre förseelse, av ren otur. Åtta i stället för fyra månader i fängelse räcker inte.

    2. Alla farliga återfallsförbrytare är inte medlemmar i kriminella gäng. Observera att alla tre rekvisiten (1. särskilt, 2. farlig, 3. återfallsförbrytare) ska vara uppfyllda för att någon ska dömas till förvaring och att det nu handlar om personen, och inte om de brott som han redan har begått. Ett mord är förvisso ett farligt brott, men det bevisar inte att mördaren kommer att begå nya brott.

    När Moderaternas rättspolitiska talesperson sa att M kan tänka sig att införa ”förvaringsstraff”, avslöjar ordvalet att han inte satt sig in ordentligt vad det innebär. Eller i vart fall inte tagit ställning till just mitt förslag. Som innebär att förvaringen ska påbörjas, när brottslingen i normalfallet hade fått lämna fängelset som en fri man. I stället ska han flyttas från fängelset till en särskild förvaringsanstalt, där han kommer att åtnjuta en del förmåner, som han inte har haft i fängelset.

    Han kommer ju vid den tidpunkten att vara tillräckligt straffad för sina redan begångna brott. Nu handlar det om att hindra honom att begå nya brott, inte om att han ska straffas ännu mer. Många bloggläsare lyfte nog på ögonbrynen, när jag skrev att dessa individer ska bo i lägenheter på 45 kvm och ha tillgång till rejäla ytor för utomhusvistelser inom förvaringsansalterna.

    Men jag svarade att enligt nuvarande regler har samma individer rätt till lägenheter på upp till 60 kvm på socialtjänstens bekostnad + drygt 4.000 kr i ekonomiskt försörjningsstöd + ett engångsbelopp till möbler och husgeråd. Och är dessutom fullständigt fria och kan göra precis vad de vill. Det handlar alltså inte om alternativ till fängelse, utom om en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff. Och ej heller om straff för ännu ej begångna brott, utan att syftet tvärtom är att förhindra nya brott. Och därför ska förvaringen ha så små likheter som möjligt med straff.

    Den extra påföljden förvaring ska utdömas samtidigt med fängelsestraffet för de begångna brotten, och ska – efter ansökan av internen – omprövas efter fem år sedan förvaringen påbörjades och därefter vart femte år. När en domstol dömer någon till förvaring ska domstolen också bestämma den maximala tiden för förvaringen, till 10, 20 eller 30 år eller på livstid. Men kan alltså i praktiken bli kortare.

    • Hans-Inge Smetana (inläggsförfattare)

      Oj det var många kloka tankar.
      En sak som är enormt viktigt är det förebyggande arbetet som parallellt måste förstärkas. Det ska inte vara tufft hamna i gängen utan det ska vara tufft att stå emot.

  2. brorson

    När Lars F Eklund, då KD-kommunalråd i Göteborg, försökte få en diskussion i partiet om straffets syfte värvade partiets rättspolitiska talesperson i riksdagen, advokaten Rolf Åbjörnsson, kändisadvokaten Peter Althin som sin efterträdare, uppenbarligen med partiledaren Alf Svenssons samtycke. Althin, som är en extrem straffrättsliberal kommer under femton års tid att för alltid (?) skada KD;s anseende som både värdekonservativt och humant parti med rötter i bl.a. den kristna rättstraditionen.

    Althin lade sig i utrikespolitiken och gjorde Sverige till ett vilohem för terrorister och drev sin advokatbyrå jämsides med riksdagsuppdraget och försvarade en av landet grövsta förbrytare i både rollerna som försvarare och lagstiftare. Dessutom misskötte han grovt – enligt min mening – försvaret av Anna Lindhs mördare Mijailo Mijailovic, genom att agera politiker i stället för försvarare i hovrätten. KD drev ju då en kampanj för ökad tvångsmedicinering inom psykiatrin. Mijailovic hade dagen före mordet fått recept på två mediciner, som inte får ges i kombination, och hade sedan tidigare recept på en extremt våldsframkallande medicin. Milailovic borde ha blivit frikänd och läkaren åtalad.

    Althin är också upphovsman till de löjliga benådningsrättegångarna i Örebro tingsrätt, där livstidsstraff omvandlas till tidsbestämda straff på helt godtyckliga grunder, vilken p.g.a dessa skådeprocesser är en tämligen korrumperad domstol, som i flera fall har dömt ut lindriga straff i stället för frikännande dom, när bevis för den åtalades skuld har saknats. Lagmannen (domstolschefen) har nyligen tvingats avgå p.g.a. ”dålig arbetsmiljo” i domstolen.

    Jag bara frågar hur en domstol kan döma så fel, så att den dömer ut ett livstidsstraff, när ett rättmätigt straff hade varit fängelse i 18, d.v.s en strafftid i prakktiken på 18 år, inräknat frigivning efter 2 / 3 -delar av strafftiden. Detta har Althin lyckats driva igenom i riskdagen, sedan han misslyckats med att få ett tidsbestämt straff för polismördaren Tony Olsson, som verkar ha varit hans favoritklient.

    Jag hade vid den här tiden många kontakter med Eklund i straffrättsliga frågor, inte minst beträffande rättspsykiatrisk vård och påverkan av psykiatriska medicener,. en gång med Althin, som jag tipsade om ord i USA under påverkan av samma medicin som Mijjailovic hade fått, samt en gång med Anna Lindhs make. Detta är en bakgrund till mitt förslag om förvaring som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare. Jag har också inspirerats av förvaringsdomen i Norge mot massmördaren Anders Behring Breivik. Vi hade en liknande påföljd i Sverige 1927 – 1980, men kallades här ”internering”.

    Lagstiftningen i Sverige 1927, hade föregåtts av en utredning som tillsattes 1922, sedan man konstaterat att det finns en liten grupp särskilt farliga återfallsförbrytare, som inga straff ”biter” på. Det är inte rimligt att höja straffen för alla. som har begått samma slags brott, till den längd, som behövs för att denna lilla grupp inte ska begå nya brott. Lösningen 1980 var ”medikalisering” av farligheten, d.v.s. man hittade på psykiatriska sjukdomar, rena bluffdiagnoser på de farliga individerna. Vilket har korrumperat såväl psykiatrin som juridiekn och domstolarna.

    Den som tog strid mot detta oskick var chefsöverläkaren vid Karsuddens rättspsykiatriska klinik Kent Persson, vars vetenskapligt grundade diagnoser underkändes av juristerna vid länsrätten i Nyköping. Även han har inspirerat till mitt förslag om förvaring, genom sitt uttalande att det är ett juridisk problem hur, inte en uppgift för läkarvetenskapen, hur samhället ska skydda sig mot de farliga. Även fullt friska personer kan vara farliga.

    • Hans-Inge Smetana (inläggsförfattare)

      Intressant, intressant. Althin är ju i faggorna igen och lyfts fram av Aftonbladet. Min känsla när han var i partiet var att han inte hade koll på så mycket annat än han engagerade sig i rättspolitiska frågor. Har också själv suttit som nämndeman i Hovrätten i 20 år. Och det finns många reflektioner att göra inom det rättspolitiska området.

  3. brorson

    Jag har kämpat länge för ett totalförbud för placering av kriminella, som avtjänar straff eller påföljd för brott, på institutioner för tvångsvård av icke kriminella individer enligt LVU, LVT och LVM. De kan inte rymma och slå larm om den rädsla de känner och de övergrepp som de utsätts för av såväl de kriminella som av personal, som slentrianmässigt använder samma metoder mot kriminella och icke-kriminella. De kriminella, som är mer försigkomna, kan både rymma och smuggla in knark.

    Det är illa nog att icke-kriminella alkoholister, som inte missbrukar andra droger, placeras på LVM-hem, där knarket flödar. Det är ännu värre att kriminella missbrukare med abstinensbesvär löper amok på allmänpsykiatriska kliniker bland patienter med psykiska trauman efter brott som de utsatts för, medan personalen har låst in sig på toaletten. Men allra värst är att regeringen med berått mot använder våldtäktsoffer i nedre tonåren som sällskapsdamer åt grova våldsbrottslingar i övre tonåren, på kommunernas bekostnad men i statens regi.

    I uppenbart syfte att dölja att vi redan har ungdomsfängelser i Sverige. Det är dags att byta skylt på dessa SIS-hem, rensa dem från icke-kriminella vårdtagare och låta Kriminalvården ta över driften. Jag har varit nämndeman i en förvaltningsdomstol,. och det är ju en domstolstyp som dömer de icke-kriminella till tvångsvård enligt de nämnda lagarna. och dessutom bestämmer över vården för dem, som av andra domstolar har dömts till rättspsykiatrisk vård.

    Brott är ingen sjukdom. Men jag förnekar inte att även sjuka personer kan begå brott och att brottslingar kan bli sjuka och att personer med en kriminell livsstil utsätter sig för större psykiska hälsorisker än genomsnittsbefolkningen. Av ovanstående skäl, att skona de icke-kriminella psyk-patienterna, behövs de rättspsykiatriska klinikerna. Men de ska inte vara ett sätt att slippa fängelse.

    Under de diskussioner, som fördes inom KD innan Althin förstörde allting. fanns ett förslag om ”mjukfängelser” för personer, som blivit friska och skrivits ut från en rättspsykiatrisk klinik. Ett bra förslag, enligt min mening, eftersom vistelse i en liten fängelsecell kan vara en psykisk hälsorisk. Men Kent Persson hade helt rätt i att friska inte ska ligga på sjukhus, Deras fortsatta vistelse där, försvårar ju behandlingen av de sjuka.

    För staten och regeringen är nuvarande (o-) ordning inte bara ett sätt att dölja förekomsten av ungdomsfängelser, genom att kalla de något annat än det de är utan också ett bekvämt sätt att skjuta över kostnadsansvaret på kommunerna. Jag har inte bara föreslagit att denna kostnad tas över av staten. Jag har också föreslagit att denna kostnad kvittas mot att kommunerna tar över huvudmannaskapet för närpolisen / kvarterspolisen.

    Det brottsförebyggande arbetet är inte enbart en uppgift för nuvarande kommunala verksamheter, utan är även en polisiär uppgift.

  4. brorson

    Althin hade i en intervju förklarat att han är fängelsemotståndare och ville avskaffa fängelsestraffet. På frågan vad vi ska ha i stället för fängelser hade han svarat otydligt något om sjukvården .Min följdfråga är om friska personer utan sjukdomsdiagnos- eller friska personer med bluffdiagnoser ska ligga inlåsta på sjukhus under flera år. Althin angrep också nåde-institutet, som han lyckades ersätta med skådeprocesser med advokat.

    Nåde-institutet var / är ett utomrättsligt förfarande, som grundas i att alla lagar stiftas innan de brott har begåtts, för vilka straff utdöms efter dessa lagar. Och därför kan det bli fel, trots att ingen har gjort något fel. Typfallen för benådning var / är att den allmänna rättsuppfattningen har ändrats, så att en tidigare straffbar handling inte längre anses vara ett brott. Och då ska de, som fortfarande avtjänar straff enligt den lagen, benådas. Så har homosexualitet omvandlats från brott till sjukdom, varefter Socialstyrelsen har upphävt denna sjukdom. Hur kan en myndighet upphäva en sjukdom? Varför inte avskaffa cancer på samma sätt? Och vad kommer att hända med sexköpslagen?

    En annan grund för benådning kan vara senare inträffade förhållanden, som domstolen inte kunnat förutse, när den dömde, exempelvis att en brottsling, som har dömts till ett tidsbestämt straff och alltså kunnat se fram mot ett liv i frihet, har blivit svårt sjuk och kommer att dö i fängelset, om han inte får straffet avkortat genom benådning .Detta är en human, rentav kristen princip, som jag tycker ska återinföras, att nåd i vissa fall får gå före rätt.

    Däremot, tycker jag att skenrättegångarna, varigenom livstidsstraff omvandlas till tidsbestämda straff utan att vare den allmänna rättsuppfattningen eller fångens hälsotillstånd har förändrats, ska avskaffa. Dessa skenrättegångar utgår ju från att brottslingar är vårdbehövande sjuklingar som blivit friska tidigare än förväntat, och underminerar därigenom det som enligt Lars F Eklund borde vara straffets huvudsyfte, och som jag något förenklat förklarar så här:

    Den som har begått ett brott har tagit sig en frihet, som han inte haft rätt till, och ska därför plikta genom förlust av frihet under en viss tid, som bestäms av hur grovt brottet var. Detta kallas ”den klassiska straffrättsskolan”, som dock har varit under attack under mycket lång tid i vårt land. Men detta är en princip, som de kriminella förstår och tycker är rättvis.
    1. Lika brott ska ge lika straff.
    2, Ju grövre brott, desto hårdare straff. vilket i vårt land är liktydigt med längre straff.

    Men straffen har också en del bi-effekter, både önskvärda och icke önskvärda:
    1. Normgivande, att vissa handlingar även utan straffhot uppfattas som klandervärda-
    2. Allmänprevention, att personen som inte tidigare har begått brott,. avskräcks från att begå ett brott.
    3. Individprevention, att brottslingar avskräcks från att begå nya brott.
    4. Ibkapacitering, att brottslingar fysiskt hindras att begå nya brott genom att sitta inlåsta.

    Problemet, som vi har att ta itu med, är att straff av rimlig längd i förhållande till hur grovt brottet var, inte ger tillräcklig inkapacitering för alla starkt brottsbenägna personer. Och om de då kan befaras begå särskilt allvarliga brott, såsom mord eller grov misshandel, behövs förvaring som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff. Detta är en ekonomiskt billig åtgärd jämfört med att förlänga strafftiderna för alla.

  5. brorson

    En kort sammanfattning.
    1. Lika brott ska ge lika straff,
    2, Denna princip upprätthålls vid dom till förvaring genom en tydlig skillnad mellan straffet och förvaringen.
    3. Benådning ska vara ett utomrättsligt förfarande (”ren nåd”), som inte beror på den benådades prestationer (är alltså inget som denne har förtjänat), utan enbart p.g.a. omständigheter, som domstolen inte kunnat förutse när den dömde, och som har gjort straffet hårdare än vad som då var avsikten med domen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.