Nu har jag sett det igen. Senast igår vid besök i vår angränsande stad. Det fanns både på HM, Lindex o Kappahl o på några butiker till. De verkar bli fler o fler och en aldrig sinande skara utökas av de yngre som växer upp och får samma beteende.

Tycker mig se det allt ofta inom vissa delar av mänskligheten. Verkar mer liggande på dem med överrepresentation av X –kromosomer. Även om det i något mindre utsträckning även finns inom den andra delen av populationen.

Det jag tänker på är alla dessa människor som hela tiden går och tittar på kläder. Tittar är nog ett alldeles för fattigt ord. Tittar liksom man vill sluka plagget med blicken. Man plockar ut galgen med klädesplagget ur sin plats och verkligen tittar på plagget på ett sätt som man verkligen undrar om det manliga i det hushållet någonsin fått en sådan blick.

Sedan vänder man på galgen och ger samma blick igen. Sedan lägger man huvudet på sned och tittar igen. Sedan tar man plagget och lutar det mot sin kropp för att se om det skulle passa. Men liksom för att vara säker så går man mot ljuset och lägger återigen huvudet på sned igen för att se om det är rätt färg i ljuset.

Sedan börjar provhyttsprocessen. Stå i kö för att komma till provhytten där det ofta redan är en lång rad av människor som också gått förbi tittarstadiet och ska nu prova plagget. När man väl kommer till provhytten har armen domnat av alla medhavda kläder som nu ska provas.

Och man kan också då o då hitta en man i kön som väntar medan kvinnan springer runt och plockar för att inte tappa möjligheten att prova nåt plagg. Väl framme vid provhytten kan man se de män som stått i kön med en längtande blick tittar mot någon pall eller liknande. Och ännu bättre om man genom fönstret kan få syn på Claes Ohlsson skylten. Den liksom inger hopp om förbättring av tillvaron.

För nu börjar klädbyteskarusellen. Eftersom plaggen provas ska nya hämtas och man ser de män som följer med börjar tröttna på detta och tar upp börsen. Sen hör man dessa män med lite hes röst genom mungipan krysta fram: – Jag kan betala detta.

Det kan ju alla förstå att det är värt att betala för att komma sig ut ur butiken innan tristessen helt tar överhanden. Vad man då inte tänkt på är att det fanns fler plagg som måste synas. Så efter provhyttsprocessen så börjar ofta samma runda en gång till.

Dock inte med samma plagg utan man tar nya tag. Om inte så byter man butik och där startar med all sannolikhet processen igen. Tänk på detta när du är på en klädbutik. Lyft blicken så ser du dem. Du kommer liksom jag bli förvånad över med vilken energi detta sker.

Själv brukar jag, om jag ska ha t ex ett bar byxor, inom loppet av några minuter söker jag mig till den rätta avdelningen och sedan färg och storlek. Sedan skyndar jag mig till kassan innan jag hinner ångra mig. Det där med att titta och lägga huvudet på sned och luta klädplagget mot kroppen etc. hinner jag aldrig med. Men det är det ju andra som prioriterar.