För några dagar sedan kunde vi läsa i VK om det s k påskupproret. Kyrkan ger sig nu in i politiken på fullt allvar. Är det kyrkans roll?

Kyrkan ska naturligtvis vara en hjälp till människor som på olika sätt kommit i kläm. Och nu menar man att det är ett sådant scenario och det kan jag till viss del köpa. Och visst kunde påskupproret bli nåt bra om man tar det från individen håll och inte blandar in politiken.

Men sen ska man plocka in dem som ska medverkar i detta. Vad gör man då? Jo i Umeå ska LiseLotte Olsson medverka. Hon säger att hon medverkar som privatperson. Är det någon som tror på detta? Alla vet vi att LiseLotte Olsson är vänsterpartist och engagerad på många sätt i samhället som just vänsterpartist.

Men hon bedyrar att hon är medverkande i detta uppror som privatperson. Hör hur dumt det låter. Hon har alla incitament för att medverka för att få sitt synsätt applicerat på fler människor och när då kyrkan är så ”opartisk” att de kallar henne så tackar hon naturligtvis ja och sen kommer efterkonstruktionen att hon är engagerad som privatperson.

På riksnivå har bl a LO gjort gemensam sak med kyrkan. När har man gjort det för att inte få egna vinningar?

Detta är bland de mest pinsamma efterkonstruktioner jag hört. Och det leder till en annan fundering. När är man som politiker helt privat utan partikoppling? Är det nån som kan tala om det för mig.

Jag tappar förståss förtroende för LiseLotte Olssons bedömning, men framför allt kyrkans trovärdighet med sitt påskuppror som kunde blivit nåt bra om man tänkt till på ett ”neutralt” och trovärdigt sätt.