Så har vi haft en kommunstyrelse igen och den viktigaste punkten på dagordningen var kanske investeringsbudgeten. Det blev inte heller denna gång särskilt mycket diskussioner kring den. I spåret av den dåliga ekonomin ligger också investeringarna på mycket låg nivå, drygt 9 miljoner, där den största posten är utbyte av vägbelysningsarmaturer till mera energisnålt alternativ. Den näst största posten är utbyte av ventilation och tak på sista huskroppen på Centrumhuset. De vi kom att diskutera mera är försäljning av kommunala fastigheter där vi Socialdemokrater utan tvekan kan tänka oss sälja fastigheter som vi inte har någon verksamhet i medan, majoriteten tydligen inte har några betänkligheter att även kunna sälja ut t.ex. Mårsgården. Visst kan vi tänka oss privat ägande av fastigheter som kommunen hyr men låt oss först titta på vad vi själva har för kostnad på respektive fastighet. Vi har nämligen ett internhyressystem som kritiserats av många och som definitivt inte längre kan sägas avspegla den verkliga kostnaden. Skulle vi i ett sådant läge sälja vet vi inte vad som i längden är en god affär. Kommunen har som prioriterat mål att förvalta de vi skattebetalare gemensamt har byggt upp på bästa sätt, inte att föda enskilda företagare. Nu blev förslaget också att vi skulle inventera och till nästa kommunstyrelse ta ställning till vilka objekt vi kan tänka oss bjuda ut till försäljning.
Ett allt återkommande argument för just denna typ av utförsäljning är att kommunen inte skulle vara en effektiv förvaltare, underförstått privata företagare skulle vara effektivare och billigare. Personligen tror jag inte på den typen av argument utan att det blir ordentligt synat. Jag tror också att är det något kommunen är bra på är det just att förvalta och bedriva verksamhet utan vinstintresse. Dessutom är mycket av det vi gemensamt äger så kallad infrastruktur typ vatten, bredband o.s.v. Vem tror egentligen att det skulle bli billigare vatten om det drevs privat. Är det någon som tycker att det blev bättre med de så kallade avregleringarna. Det är också därför jag ser med viss skepsis på förslagen om valfrihet. Det handlar egentligen inte så mycket om valfrihet utan mera om att få in privata intressen i offentlig verksamhet. Därmed inte sagt att det alltid är av ondo, exemplet i Umeå man brukar visa på där en privat entreprenör såg möjligheten att erbjuda hemtjänst med personal som klarade brukarnas språk och även kom från samma kultur, visar på att det finns sådana goda exempel. Men där tillför man något nytt som kommunen inte har kunnat svara upp till.
Slutligen kan jag inte undvika den stora frågan som ska avgöras på fullmäktige den 2 december Jenningsskolan. Jag förvånas fortfarande över att majoriteten så hårdnackat biter sig fast vid att Jenningsskolan är så dyr. Det finns egentligen inget som säger det. SCB-s statistik stämmer inte, Barn och utbildnings bristfälliga utredning stämmer inte men ändå håller man fast vid sitt ställningstagande. Nu senast läste jag en artikel i VF där Marta Pettersson påstår att överkostnaden är 4,5 miljoner för skolan. Den siffran är plockad ur den utredning som Barn och utbildning tagit fram, en utredning som vi vid ett flertal tillfällen visat på stämmer inte. Jag skulle önska att främst Centerpartiet faktiskt lyfter blicken och börjar lyssna till andra argument än det hopsnickrade siffrorna man själva tagit fram. Men det kanske finns hopp, i artikeln framgick också att Marta Pettersson såg rött, man kanske kan hoppas att hon och resten av Centern börjar klättra upp från det mörkblåa dike man hamnat i.
Senaste kommentarerna