Fast idag var det på arbetstid. Fint väder, lagom med folk och trevligt sällskap. För övrigt har jag väldigt lite att rapportera, min hjärna är liksom urlakad när jag har arbetshelg. Kan i allafall skryta lite med att jag cyklade från jobbet idag, cirka 1 mil, och det tycker jag var storartat gjort av mig då jag i grund och botten är en väldigt bekväm person. Jag kan också upplysa er om att jag vet utmärkt väl var min bakdel sitter vilket i och för sig kan vara en fördel men också en rejäl nackdel. Nåja, vi får höras mera efter helgen. Ha en riktigt fin morgondag på er =)

och köpt en brödpåse för 80 spänn. Solen sken och det var hett som i Gehenna och gubben var nöjd för han fick titta på en slåttermaskin som man kan slå ut gammåkern och sly med. Den vill han ha. Jag har ingen aning om varför jag fortfarande är vaken och varför jag kände för att dela med mig av detta men varför ska det finnas en förklaring till allting? Har varit på middag på andra sidan sjön tillsammans med cafégänget och det var mycket trevligt ska jag säga. Trevligt hade också dom 200 miljoner flygmyror som bestämt sig för att svärma och därför behövde mer än halva altanen till detta nöje. Jag tycktedet var ganska fräckt att hålla på med sånt när folk ska sitta och äta men myrorna struntade fullständigt i det. Får nog lov att sluta svamla för i morgon väntar jobbet, godnatt på er =)

Den gröna anlände idag och då var måttet rågat för min del. Dessa grunkor anländer till mig i klatchiga kuvert från Bonniers bokklubb. Meningen är väl att jag, i min stora tacksamhet över denna underbara gåva, omedelbart ska bli medlem och fylla mitt hem med ännu fler böcker än jag redan har. En god tanke kan tyckas om det inte vore för det att dessa presenter endast fyller mig med huvudbry och viss irritation för vad i h…vete ska man ha dom till? Jag har vridit och vänt på dom, letat efter ouppsprättade böcker, försökt öppna kuvert och slutligen försökt skala apelsiner med dom utan att ha någon framgång alls. Varje gång jag blir utvald att få en sån här pickamoj så lusläser jag allt som följer med i kuvertet eftersom jag hoppas att det nånstans ska finnas en ledtråd men icke. Kanske det är det som är meningen förresten. Att man mitt i den där lusläsningen glömmer bort den lilla pilurven och börjar intressera sig för dom mer begripliga erbjudandena, men se den gubben går inte! Snälla läsare, hjälp mig nu så att jag kan börja använda alla mina duttar till nåt vettigt…snälla, snälla, snälla, snälla.

Träffade en kvinna igår som hade besökt sommarcaféet och hon var väldigt nöjd och tackade så mycket för go´fikat och det vänliga bemötandet. Hon hade faktiskt blivit så nöjd att hon gått in under Applåden här på webben och skrivit några rader. Jo, sa jag, jag läste det. Då undrade hon om jag sett kommentaren till hennes applåd. Det hade jag naturligtvis. Det var någon som hoppades att vi på caféet följde livsmedelsverkets regler och så en länk till kommunens hemsida där man kunde fördjupa sig i dessa regler. Det här tyckte kvinnan var en lite smådryg kommentar så hon bestämde sig för att svara med att skriva att dom fikat gott och mådde bra men om man nu var så insatt i livsmedelsverkets regler kanske man hellre skulle fundera över pizzeriornas personal som växlar mellan att hantera pengar och kladda med deg utan att tvätta sig däremellan.

Det är nu det märkliga inträffar. Hennes svar publicerades inte och någon riktig förklaring fick hon heller aldrig trots att hon minsann gjort allt för att få veta vad som var problemet. Hade hon brutit mot några pressetiska regler och i så fall vilka? Hon var iallafall fortfarande mäkta irriterad fast det gått flera veckor. Nu handlade det ju bara om en applåd till ett sommarcafé,  men nånstans var det någon som valde att plocka bort hennes kommentar och sen struntade i att besvara hennes frågor om varför och det tycker jag är en aningens kusligt faktiskt.

Nu finns det ju en risk att hela jag blir bortplockad från bloggen eftersom jag haft den dåliga smaken att berätta det här men då må "he vara dompe", som vi säger här i tassemarken. Nu ska jag ut i solens sken, ha en fiiiiin dag 😉

Det är dags att bli finväder nu minsann. Solen skiner, fåglarna kvittrar och som genom ett herrans under är det sommar igen. Under mina tre semesterveckor har jag sagt ett flertal gånger att "vänta bara till min semester är slut då ska ni få se." Typiskt! Men det är inte så värst synd om mig egentligen för i mitten av september far jag tillbaka till Kreta, jag längtar. Nä, jag får återkomma senare för nu är det dags snart att packa ihop sig och fara på jobbet. Ha en bra dag!

Valet stod mellan dammsugning eller gräsklippning och då väljer man ju gräsklippning alla gånger. Men vad händer? Gräsklipparen från helv… hoppar och skuttar som en ledbruten ko, svart rök bolmar, den klipper halvdåligt och till sist stannar den naturligtvis av. Fyller bensin, rycker i snöret, drar barnförbjudna ramsor men till sist inser jag att tingesten är död, stendöd eller sur, men knappast surare än jag. Tänker att jag går in och vilar lite, lugnar nerverna för det kanske är säkrast att vi är ifrån varandra ett tag, jag och den där….! Vad händer då? Jo, då börjar det regna! Så fantastiskt typiskt och nu har jag ryckt och slitit några gånger för mycket med högern så min redan sorgliga axel och arm känns redo för amputation. Ja, ja men regna på för allt i världen. Se om jag bryr mig! Jag ska tröstäta en glasstrut och absolut skita i alltihop, HAH!!!

Inte på grund av strålande solsken utan för att äta födelsedagssurströmming. Guuben fyller år idag och det stående önskemålet på menyn är surströmming och sen ska det vara jordgubbstårta på det. Vi brukar alltid sitta på altanen och äta men idag fick vi ge vika för vädret och inta firrarna inomhus istället. Visserligen kikade solen fram men nån större värme kände vi då inte av. 13 personer klämde in sig i vårt lilla kök, men finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Vi kom att prata om önskningar av olika slag och då kom jag ihåg yngsta dotterns hetaste julklappsönskning. Hon kan ha varit fem eller sex år gammal och det hon mest av allt ville ha var hörapparater. Ja, du läste rätt. Hörapparater, precis som morfar, ville hon ha och inget annat. Men snälla vän vad ska du med dom till, undrade jag. Jo, svarade mitt finurliga barn, det är så bra med dom för då kan man plocka ut dom då man vill! Ja det var ju en tanke förstås för när vi träffas i den här familjen är ljudvolymen så pass hög att det skulle vara lite skönt ibland att ha apparater och plocka ut så det blev tyst. 

Nä hörrni, nu är det kväll och dags att vika in årorna. Har köpt två böcker på rea på Konsum och längtar efter att få försvinna in i fantasins värld ett tag. Ha´ de´. 

om det går att reklamera sin semester. I så fall vill jag göra det typ nu!!!!! Igår gjorde vi ett utflyktsförsök till Norrfällsviken tillsammans med några vänner. Vi såg väldigt mycket vatten och då menar jag inte havet precis. Idag regnar det också, vilken surprise, men vi har iallafall fikat på Nyåkers sommarcafé och inte vunnit några priser på deras lotteri. Yngsta dottern roar sig med att baka chokladmuffins och lyssna till Fantomen på operan själv tror jag att jag går och lägger mig och drar nåt gammalt över mig. Väck mig då solen skiner!

Vackert, men ack så blött.

Just som jag gått vidare från "fet eller inte-tankarna" och glatt studsar genom köket iförd BH och trosor, tittar Pernilla upp och utbrister "Mamma, det är otroligt! Du har fått tre barn och du är som en ko". Jag tvärnitar mitt på köksgolvet. "Vad i himlens namn säger du? Ser jag ut som en ko"? Nånstans här bryter hennes pojkvän ihop och rusar ut i badrummet där det låter som om han håller på att kvävas till döds. Pernilla försöker nu förklara för mig att jag är "oföränderlig som en ko" och att jag därför ska ta detta som en komplimang. Hm, jag vet inte riktigt. Tål att tänkas på.

Ah, nu känns det bättre. Vi satt vid bordet och pratade om våra motstridiga resultat i fetmatestet. Det har ju känts lite kymigt att vi inte klarade det där ligga på golvet med boken på magen-testet. Då kom min själs älskade fram med en teori som gick ut på att ju större arsel man har desto längre kommer man från golvet och då beror ju ett taskigt resultat inte på bukfetma utan på att man har…ja…hm…ett stort arsel helt enkelt. Underligt nog kände vi oss tröstade av denna tanke. När jag nu läser igenom vad jag skrivit börjar jag undra om vi är riktigt kloka.