Yttrande och tryckfrihet hotas av vildvuxna värdegrunder. Men grundlagen gäller även i Umeå – islamister och medlöpare inräknade.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

 

Ingress
Då frågor som har med värderingar att göra skall avgöras, exempelvis av offentliga institutioner, verkar Sverige vara efterblivet. Under fyra-fem månader våren 2019 kritiserade jag Umeå stadsbibliotek för att detta hade plockat bort boken ”Feindliche Übernahme” av författaren ”Thilo Sarrazin”. Skälet att boken togs bort från stadsbiliotekets hyllor var, bland annat, att en besökare hade riktat kritik mot boken för att den förde fram, i besökarens ögon, felaktiga värderingar. Det kan även ha funnits andra skäl till att boken plockades bort från hyllorna. Jag fick höra talas om många motiv. Ett var att det var trångt på hyllorna… Ett annat var att boken köpts in av misstag – i tron om att den var skönlitterär. Med flera!

Vad som dock står utom varje tvivel är att kritiken från besökaren, som ogillade bokens värderingar, var ett avgörande skäl till att boken av Thilo Sarrazin plockades bort. Vad som också står utom varje tvivel är att en minoritet av de anställda på stadsbiblioteket i Umeå – en högljudd minoritet som kunde sätta tonen – visste att de gjorde fel då de plockade bort boken. Det var därför som det tog mig drygt fyra månader att få någon på Stadsbiblioteket att säga sanningen om varför boken hade plockats bort. Den minoritet som satte tonen på stadsbiblioteket i Umeå, och som än idag har ansvaret för att boken plockades bort, bröt genom sin handling (bortplockandet av boken) mot både grundlag och mot bibliotekslag.

 

Del ett
Detta sätter fokus på ett stort och växande problem i Sverige
Då frågor skall avgöras, som har med värderingar att göra, tas alltför sällan grundlagarna som utgångspunkt. Detta är ofattbart. Det borde naturligtvis vara självklart att grundlagarna tas som utgångspunkt då frågor som har med värderingar att göra ska avgöras. Men tyvärr används alltså grundlagarna alltför sällan. Detta är efterblivet. Sedan en tid tillbaka har det alltså växt fram en alltmer vildvuxen flora av ”värdegrunder”, alternativt ”åsikts- eller tyckardokument”, utan juridiskt värde. Ja, värre än så, dessa vildvuxna åsikts- eller tyckardokument strider inte sällan mot lagarna. Och ibland t.o.m. mot grundlagarna!

Katastrofen i Falköping år 2016.

Låt oss ta ett av de mest tragikomiska, men samtidigt mycket allvarliga, exemplen ur denna vildvuxna flora av åsiktsdokument som ofta benämns med det pretentiösa namnet ”värdegrunder”. Just i detta fall kallades åsikts- eller tyckardokumentet för ”medieplan”. Falköping hade ett antal särskilt kreativa politiker under åren 2014-2018 (jag undrar om de finns kvar). Låt oss därför förflytta oss till kommunen Falköping. År 2016.

I denna kommun hade Kultur- och Fritidsnämnden tagit sig sällsynt stora friheter när det gällde det att trampa på grundlag samt bibliotekslag. På grund av okunnighet, eller en medveten vilja att bryta mot grundlag och bibliotekslag, hade nämligen Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping bestämt sig för att strunta i vad regeringskansliet kallar för ”The Swedish Constitution” (då människor från utlandet vill veta hur Sveriges demokrati fungerar). Den svenska konstitutionen (fyra grundlagar) är inget för Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping. Och inte heller den demokratiska process som lett fram till stiftandet av dessa lagar förmodar jag.

Falköpings biblioteksväsende (folkbibliotek) vägrade nämligen både att köpa in, och fjärrlåna, boken ”Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt”. Jag har inte läst boken, men av titeln att döma är det troligtvis en bok som vissa skulle beteckna som ”icke PK”. Men detta har i sammanhanget ingen som helst betydelse. Verksamhet baserad på svensk lagstiftning – exempelvis på grundlagen och bibliotekslagen – borde även ha viss betydelse för bland annat biblioteksväsendet i Sverige. Så även i Falköping. Samt för Kultur- och Fritidsnämndens beslut (om innehållet i ”mediaplanen” i nämnda kommun).

Men, men, grundlag och bibliotekslag bekymrade inte Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping.

Istället hade denna nämnd satt de demokratiska fri- och rättigheterna, som baseras på grundlagarna, på undantag. Detta till förmån för sin egen ”medieplan” (ett av de mer vildvuxna exemplen på hemmasnickrade ”värdegrunder”). Nämnden hade bland annat utarbetat nedanstående formuleringar som vägledning för bibliotekets verksamhet i Falköping. Som svar på en fråga från JO om varför biblioteket inte kunde tillhandahålla boken ”Världsmästarna: när Sverige blev mångkulturellt” angavs följande:
”Anledningen till att kultur- och fritidsnämnden i medieplanen fastställt att värderingar är det viktigaste kvalitetskriteriet är att nämnden vill vara säker på att en låntagare kan känna sig trygg med att när hen lånar litteratur inte få sina mänskliga rättigheter kränkta genom att läsa den. Detta gäller oavsett om litteraturen är skönlitterär eller en ren faktabok.”

 

Del två
Detta är inte endast ”bara” absurt – det utgör även ett brott mot både grundlag och bibliotekslag
Och vad värre är – det utgör ett exempel på en metod att kringgå Sveriges viktigaste juridiska dokument – nämligen grundlagen! I sitt yttrande över Falköpings egenmäktiga förfarande yttrade sig Justitieombudsmannen (JO) bland annat på följande sätt:

”JO uttalar att biblioteken i sitt urval självklart inte behöver förhålla sig neutrala till brister i den vetenskapliga kvaliteten eller rena sakfel i en bok. Så länge ett yttrande inte är brottsligt finns det däremot inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de värderingar och åsikter som förs fram. Ett urval som sker på sådan grund står i direkt strid med bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning och är inte heller förenligt med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen. JO uttalar vidare att yttrandefriheten innebär att det får föras fram åsikter och påståenden som inte är i enlighet med principen om alla människors lika värde eller andra grundläggande principer för en demokrati, så länge uttalandena inte är brottsliga. Att ett bibliotek tillhandahåller en bok med sådant innehåll kan inte i rättslig mening anses kränka låntagarnas eller andras mänskliga rättigheter. Grundtanken i en demokrati är att uttalandena kan bemötas av dem som har en annan uppfattning.”

Kommentarer:
1. Ett bibliotek har ingen som helst rätt att sätta sig över grundlagen och bibliotekslagen genom ett ”hittepå-argument” om att det viktigaste kvalitetskriteriet är ”värderingar” och med detta som utgångspunkt omyndigförklara låntagare.
2. ”Värderingar” tillhör också det mest subjektiva som existerar och, som alla utom Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping känner till, och har också en tendens att förändras över tid. Låt mig tala ur hjärtat: citatet från ”mediaplanen” är bland det dummaste och förmyndarmässiga jag någonsin läst när det gäller officiella dokument.
3. JO skriver bland annat att så länge ett yttrande inte är brottsligt så finns det inte något utrymme för ett folkbibliotek att ta hänsyn till de åsikter eller värderingar som förs fram och om ett urval av böcker skulle ske på en sådan grund (bibliotekets egna åsikter och egna  värderingar) står detta i direkt strid med bibliotekslagens krav på allsidighet och fri åsiktsbildning. Det står också i strid med objektivitetsprincipen i 1 kap 9§ regeringsformen.

Bara för att förtydliga: regeringsformen är en av Sveriges fyra grundlagar.

4. JO fortsätter ”yttrandefriheten innebär att det får föras fram åsikter och påståenden som inte är i enlighet med principen om alla människors lika värde eller andra grundläggande principer för en demokrati, så länge uttalandena inte är brottsliga”.
4. Vidare: ”Att ett bibliotek tillhandahåller en bok med sådant innehåll kan inte i rättslig mening anses kränka låntagarnas eller andras mänskliga rättigheter. Grundtanken i en demokrati är att uttalandena kan bemötas av dem som har en annan uppfattning”.

 

Del tre
Då inte alla förstår JO:s resonemang i punkterna 2, 3 och 4 ovan tänker jag (med tanke på vissa politiker) göra en  förenkling Ett bibliotek ska tillhandahålla böcker även om dessa innehåller åsikter som att alla människor inte har lika värde – så länge sådana uttalanden kan bemötas av andra människor (via exempelvis böcker och filmer) som anser att alla människor har samma värde. Låt oss ta ett exempel. Många välsorterade bibliotek (troligen inte Falköping) innehar boken ”Mein Kampf” av Adolf Hitler. Detta är helt i enlighet med både grundlag och bibliotekslag, OM samma bibliotek även innehar böcker som bemöter de åsikter som framförs Hitlers ”Mein Kampf”. Det är alltså kombinationen av böcker som förnekar människors lika värde, och förespråkar människors lika värde, som utgör grundtanken i en demokrati.

Detta bygger naturligtvis på en tilltro till den svenska befolkningens förmåga att avgöra vad som är rimliga, respektive orimliga, åsikter. Denna tilltro till befolkningen saknade dock Kultur- och Fritidsnämnden i Falköpings kommun. Detsamma gällde den minoritet på Stadsbiblioteket i Umeå som, bland annat då en islamist hade beklagat sig, plockade bort ”Thilo Sarrazins” bok ”Feindliche Übernahme”.

 

Del IV.
Jag försvarade inte en viss bok mot en minoritet på Stadsbiblioteket i Umeå våren 2019 – jag försvarade grundlag och bibliotekslag mot denna minoritet.

Skälet till att jag, just nu, vill lyfta fram denna vildvuxna flora av ”värdegrunder” – av tyckar- och åsiktsdokument, och speciellt det skräckexempel i form av ”medieplan” som Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping producerat, troligen alldeles själv – är att någon/några har hittat på att Umeå kommunfullmäktige ska diskutera tonen i debatten – inte endast i kommunfullmäktige – utan även på exempelvis bloggar borde föras.

Jag misstänker att detta beror på att islamisterna och deras medlöparna, försvararna av hedersförtryck och deras medlöpare, känner sig pressade bland annat av mig. (Jag glömde minoriteten på Stadsbiblioteket i Umeå).

DÄRFÖR vill jag betona att jag och övriga i Arbetarpartiet kommer att både försvara grundlagar som yttrande- och tryckfriheten – men också använda oss av yttrande- och tryckfriheten. Det är dessa grundlagar som utgör den självklara utgångspunkten för frågor som har med värderingar att göra.

 

Avslutning
Jag misstänker att kretsar, bland annat bland Umeå kommuns politiker, kommer att försöka inskränka yttrande- och tryckfriheten just genom att hänvisa till hemsnickrade ”värdegrunder” – och annan skit.

Det ligger i allmänintresset – åtminstone för de som försvarar de demokratiska fri- och rättigheterna i Sverige – att det som får sägas och inte sägas, det som får skrivas och inte får skrivas – baseras på de svenska grundlagarna.

Inte på sådana katastrofala försök att begränsa grundlagarna och därmed strypa yttrande- och tryckfriheten på det sätt som den auktoritära Kultur- och Fritidsnämnden i Falköping.

För auktoritär är just vad denna nämnd är. Precis som den minoritet bland personalen som stödde att boken ”Feindliche Übernahme”  skulle plockas bort på Stadsbiblioteket i Umeå.

Vi ska bekämpa denna auktoritära trend med hjälp av yttrande- och tryckfriheten – som vi samtidigt ska försvara.

 

____________________________________

Seger mot lawfare!

Du som vill läsa om hur det tidigare socialdemokratiska kommunalrådet i Göteborg,
Ann-Sofie Hermansson, besegrade de som utsatte henne för grov ”lawfare”
kan göra detta i Nya Arbetartidningen. Klicka här.