Umeås högtravande miljömål kräver en åtgärdsplan för att vara trovärdiga. Kommunen är lika dålig på konkreta åtgärder som de är bra på fina mål

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

Varken S eller SD – det som behövs är ett riktigt arbetarparti

 ____________________________________

Ingress
I dagens VK finns nedanstående debattartikel publicerad på sidan 4. Vi i Arbetarpartiet har strävat efter att Umeå kommun ska leva upp till det ”åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid i Umeå” som regeringen redan 2005 tvingade kommunen att utarbeta, tillsammans med länsstyrelsen och Vägverket, vilket antyder regeringens bristande förtroende för kommunen. Detta med rätta. För trots att miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande har Umeå kommun aldrig lyckats klara dessa – inte under ett enda år under perioden 2003-2019! Vi är därför skeptiska, till med ironiska, när en (i miljöfrågor mycket nyvaknad) politisk majoritet antar högtravande miljö- och klimatmål. Samma politiska majoritet saknar nämligen ett åtgärdsprogram som ska visa hur miljömålen ska klaras. Umeå kommuns politiska majoritet har inte klarat miljökvalitetsnormen för kvävedioxid trots att:
*miljökvalitetsnormerna är juridiskt bindande,
*regeringen tvingade Umeå kommun att utarbeta ett åtgärdsprogram tillsammans med länsstyrelsen och Vägverket,
*Umeå kommun har haft snart 15 år på sig.
Varför ska någon NU tro på en nyvaknad politisk majoritets förmåga – UTAN ett åtgärdsprogram?

Arbetarpartiet tillhör de som sedan 2007 har arbetat för att visa hur utsläppen av koldioxid ska kunna fås att vända nedåt. Detta för att den globala uppvärmningen ska stanna vid 2-2,4 grader år 2100. Det var en del av en IPCC-rapport som fick oss att sträva efter detta, i bästa fall, uppnåeliga mål. Vi har försökt bidra genom att lyfta fram olika åtgärder som skulle kunna hjälpa till att förverkliga klimatmålet. En sak vet vi: högtravande mål, som inte backas upp av konkreta åtgärder, har sällan eller aldrig visat sig hålla måttet. Det gäller Parisavtalet från 2015. Det gäller, definitivt, för Umeå kommuns miljöarbete under de senaste 15 åren.

Saknar helt trovärdighet

Det finns ingen anledning att tro på politiker i Umeå som påstår att de, på tio år, ska klara vad Europa ska göra på 30. Mål, utan åtgärder för deras förverkligande imponerar inte. Det gäller klimatmålen i Paris 2015 och miljömålen i Umeå i dag. Då mål separeras från åtgärder för att uppnå desamma blir det enklare att inte tala sanning. Låt oss först utarbeta en åtgärdsplan för miljömålen. Det skriver Jan Hägglund och Davis Kaza.

Den 24/2 röstade S, C, V, L och MP för nya miljömål. Dessa partier försöker få beslutet att framstå som ett historiskt steg framåt för Umeå. Arbetarpartiet håller inte med. Beslutet antogs nämligen trots att det saknades en åtgärdsplan för hur målen ska förverkligas. Det saknas exempelvis tidsmässiga kontrollstationer för att mäta de idag inte presenterade åtgärdernas effekter. Företrädare för S, C, V, L och MP sa dessutom att någon sammanhållen åtgärdsplan inte skulle presenteras för fullmäktige. Fina mål och en icke-existerande åtgärdsplan för målens förverkligande är ett bra recept för en misslyckad miljöpolitik. Exempel finns.

Parisavtalet, omtalat även i fullmäktige, visar hur fel det kan gå då målen inte backas upp av konkreta åtgärder. Avtalets mål ”slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader” (Naturvårdsverket). Men organisationen Climate Action Tracker, CAT (bl a finansierad av det tyska miljödepartementet) har summerat de klimatmål som länderna bakom Parisavtalet har satt – vart land för sig. Och redan här framträder en annan bild. Dessa länder har visserligen anslutit sig till Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen på mellan 1,5-2 grader. Men summeringen samma länders mål, ett och ett, innebär en höjning av den globala temperaturen på hela 2,3-3,5 grader!

Den sammanräkning som gjordes av CAT i december 2019 försämrar bilden av verkligheten. Men de trosvissa påverkas inte av en förändrad verklighet. Plötsligt verkar det som om nyfrälsta aktivister och politiker (under årtionden likgiltiga för miljön) har en sak gemensam: de vill bli lurade. De verkar tro att bara alla stöder Parisavtalet kommer verkligheten att förbättras. Men tyvärr räcker inte tron på målen. Det krävs konkreta åtgärder som kan förverkliga målen. Även när det gäller Parisavtalet.

Men låt oss fortsätta vår smärtsamma vandring och lämna avtal och målsättningar för att beskåda verkligheten. CAT:s summering visar att ländernas nuvarande politik ökar risken än mer för en ytterligare höjning av den globala temperaturen. Det som CAT fått fram, genom att studera ländernas åtgärder, pekar mot en ökning av temperaturen från 2,3 grader och ända upp till 4,1 grader fram till år 2100!

Låt oss nu jämföra verkligheten med Parisavtalet, som ”slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 grader”. En sak borde vara uppenbar: de som ”slår fast” något i form av mål, men som saknar en åtgärdsplan för målens förverkligande, har ersatt vetenskap med tro. Ländernas nuvarande politik, verkligheten, innebär att den globala temperaturökningen riskerar att bli dubbelt så stor som nivåerna i Parisavtalet.

Den globala uppvärmningen utgör ett gigantiskt hot mot den mänskliga civilisationen. Vi tillhör de som sedan 2007 har arbetat för att visa hur utsläppen av koldioxid ska kunna fås att vända nedåt. Detta för att den globala uppvärmningen ska stanna vid 2-2,4 grader. I fullmäktige har vi, så gott som ensamma, krävt att kommunen ska leva upp till det ”åtgärdsprogram för att uppfylla miljökvalitetsnormen för kvävedioxid i Umeå” som regeringen tvingade kommunen att utarbeta. Men trots att normerna blev juridiskt bindande 2006 har Umeå inte klarat att leva upp till dessa under ett enda år sedan mätningarna började. Resultat: umeborna har utsatts för ökad risk att få lungcancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt demens. Det finns ingen anledning att tro på politiker som påstår att de, på tio år, ska klara vad Europa ska göra på 30.

Mål, utan åtgärder för deras förverkligande, imponerar inte på oss. Det gäller klimatmålen i Paris 2015 och miljömålen i Umeå idag. Då mål separeras från åtgärder för att uppnå desamma blir det enklare att inte tala sanning. Detta var ett av skälen till att vi inte röstade för miljömålen. Men vi deltar gärna då en åtgärdsplan ska utarbetas.

Jan Hägglund
Davis Kaza
Arbetarpartiet