Socialdemokraterna och MP förlorade valet – men fortsatte att ”styra”. Detta bäddar för en moderatledd regering 2022. Del två av tre.

Om näste statsminister heter Ulf Kristersson,
och Jimmie Åkesson deltar i utarbetandet av politiken,
har Socialdemokraterna endast sig själva att skylla. Del två av tre.

Repetition

”Folket har tappat regeringens förtroende. Vore det inte enklare, om regeringen upplöste folket och valde ett annat?”

Orden är den tyske författaren Bertolt Brechts. Brecht skrev dessa ord 1953, då han bodde i dåvarande Östtyskland, som en satirisk kritik riktad mot ledningen i landet. Naturligtvis ska inte Socialdemokraterna i Sverige jämföras med regimen i DDR. Likheten finns i den bitterhet som man idag kan finna hos vissa socialdemokrater när det gäller väljarkåren i allmänhet och LO-grupperna i synnerhet. Väljarna har sedan 1994 har övergett Socialdemokraterna på ett sätt som är oemotsvarad i landets historia. Partiet förlorade nästan fyra av tio väljare under perioden 1994-2018. Sverigedemokraternas tillväxt motsvarar nästan exakt Socialdemokraternas tillbakagång.

Socialdemokraterna verkar behöva en ny väljarkår. Men någon sådan står icke att finna.

Socialdemokraterna förlorade valet 2018
Socialdemokraterna och MP vann inte valet 2018. Sanningen är att dessa partier, sammantaget, gick kraftigt bakåt i jämförelse med valresultatet 2014 (se tabell).

Regeringspositioner och regeringsmakt
Vi måste göra en distinktion mellan regeringsmakt och regeringsposition. Det som Socialdemokraterna har innehaft efter valet 2018, tillsammans med MP, är regeringspositionen. Inte regeringsmakten.
Regeringsmakt kräver nämligen att en regering har ett någorlunda stort och stabilt underlag i riksdagen. Detta kan, stundom, lyckas även för en minoritetsregering. Men Socialdemokraterna och MP lyckades varken erövra det ena eller det andra i det senaste riksdagsvalet.

För att sammanfatta: Det var omöjligheten att skapa ett regeringsalternativ som vilade på en majoritet i riksdagen som tvingade fram en minoritetsregering. Då denna minoritetsregering kom att bestå av S och MP blev det, dessutom, en sällsynt svag minoritetsregering. Detta dels beroende på regeringens sällsynt svaga ställning i riksdagen. Dels på att S+MP var djupt oense i exempelvis en så avgörande fråga som migrationspolitiken.

Denna svaghet har styrt agerandet från S och MP i avgörande situationer efter valet 2018. Detta har i sin tur minskat minoritetsregeringens möjligheter till framgång i valet 2022. Låt oss göra en återblick på perioden efter valet 2018 och titta på den vanmakt som kännetecknat minoritetsregeringen.

Löfvens många misslyckanden
Kom ihåg: Socialdemokraterna vann inte riksdagsvalet 2018. Partiet gick bakåt. Och Miljöpartiet gick också bakåt. Även om vi räknar samman S+MP+V gick denna konstellation bakåt. Resultatet har blivit som följer:
1. Det budgetalternativ som S+MP lade fram hösten efter valet för 2019 röstades ned av riksdagen. Detta borde ha avhållit Socialdemokraterna från att försöka sig på att bilda en minoritetsregering. De visste ju att de skulle bli tvungna att regera med på ett borgerligt budgetförslag. Det budgetförslag som riksdagen ställde till S+MP:s förfogande var det budgetförslag som utarbetats av M och KD.

2. Samtidigt drog regeringsbildandet ut på tiden. Först drygt fyra månader efter valet, den 18 januari 2019, släpptes en ny regering S+MP igenom av riksdagen.

3. Regeringen Stefan Löfven II hade minst sagt bundna händer. Det var inte endast att den måste regera med en budget som utarbetats av M och KD. På detta följde även Januariavtalet. Detta var en uppgörelse i 73 punkter mellan regeringen och samarbetspartierna Centern och Liberalerna. Bland det mest uppseendeväckande i Januariavtalet var att Socialdemokraterna där gick med på att försämra anställningstryggheten, försvaga ställningen för kollektivavtalen samt öppna för marknadshyror i nyproducerade bostäder!

4. Dessa eftergifter – speciellt frågan om att förändra ”Lagen om anställningsskydd (Las)” och därmed försämra arbetsrätten – lade grunden till sprickan mellan S och V. Det är främst frågan om anställningstryggheten som har gjort att Vänsterpartiet, gång på gång, hotat att ta initiativ till en misstroendeomröstning i riksdagen som skulle ha kunnat fälla regeringen, d v s , leda till dess avgång.

5. Slutligen: i den budget som togs under denna höst gick Socialdemokraterna med på ytterligare eftergifter till samarbetspartierna – främst Centern. Trots att Socialdemokraterna, i samband med sin partikongress 2017, stolt deklarerat att skattesänkningarnas era var över gick partiet med på att sänka skatterna med 30 miljarder.
Detta visar på minst tre saker:
a) Socialdemokraterna bröt sitt löfte om att skattesänkningarnas era var över för att behålla regeringspositionen,
b) Skattesänkningen på 30 miljarder innebar även ett indirekt godkännande av Alliansens tidigare skattesänkningar på cirka 140 miljarder,
c) Socialdemokraterna kan sälja ut allt – arbetsrätt, kollektivavtal, motståndet mot marknadshyror och skattepolitiken – för att få behålla, inte regeringsmakten, utan en allt mer tom regeringsposition.

Dessa ideologiska svek från S har bäddat för Ulf Kristersson.
Hur kunde Socialdemokraterna ha agerat istället
och lagt grunden till en valseger 2022?

Läs morgondagens blogg.