Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Förord

Det är hoppfullt när så många engagerar sig i en fråga som den om LOV eller LOU.

Jag ber om ursäkt för dröjsmålet och jag kommer att besvara frågorna från Fredrik, Patrik och Kim rörande LOV och LOU ikväll. Dröjsmålet beror bland annat på att jag har tvingats avsätta den tid som jag har för bloggande till att bemöta Alejandro Caviedes. Denne socialdemokrat har haft följande för sig:
* han har bluffat om fackförbundet Kommunals verkliga åsikter i dessa frågor,
* han har felaktigt påstått att vi har talat i namn av kommunals medlemmar,
* Caviedes har slutligen haft följande vänliga ord att säga om mig som person:
a) ”Jan Hägglund är helt ute och cyklar”,
b) ”har inte en djävla aning om vad han talar om”
c) ”verkar leva i en helt annan planet!!!”,
d) ”Han sviker Kommunals medlemmar!!”.
Caviedes har även fällt följande småputtriga uttalande om Arbetarpartiet som jag tillhör:
e) ”Hur fan kan man som arbetarparti tro mer på arbetsgivarna när det gäller anställningsvillkoren i bramschen än på den fackliga organisation som organiserar medlemmarna i den branschen? Det är fullständigt galet.”

Jag har känt mig tvungen att besvara Alejandro Caviedes smutskastning. Därför har ni fått vänta på mina svar på era frågor. Men här nere följer dessa.

Ingress
Jag tänkte berätta om vad beslutet den 28 januari 2019 handlade om – och vad beslutet inte handlade om. Jag vill verkligen understryka detta. För att jag ska kunna besvara era frågor korrekt måste vi, alla, vara på det klara med a) varför beslutet måste tas, b) vad beslutet handlade om, c) och slutligen vad beslutet inte handlade om.
Det har under hela debatten rått en större, eller mindre, förvirring kring dessa frågor. Därför tänkte jag göra mitt bästa för att reda ut detta. Jag är säker på att vissa av er kommer att tycka att vissa saker som jag förklarar är självklara. Men tänk då så här – det som är självklart för dig i en fråga behöver inte vara självklart för de två övriga. Och tvärtom i andra frågor. Jag tar därför det säkra före det osäkra.

Beslutet handlade alltså om följande och inte om någonting annat: – ska den hemtjänst som utförs av privata hemtjänstföretag – i Umeå – organiseras enligt LOV (lagen om valfrihet) eller upphandlas enligt LOU (lagen om offentlig upphandling).
Det var denna fråga som Arbetarpartiet och alla andra partier skulle ta ställning till. Vi skulle inte ta ställning till ifall skolan, särskilda boenden för äldre och yngre eller delar av sjukvården som exempelvis vårdcentraler eller lasarett skulle drivas av privata utförare enligt LOV.

– – –            – – –            – – –            – – –

Fredrik – fråga ett: Vad är den främsta fördelen för de ANSTÄLLDA, gräsrötterna, fotfolket, att jobba i en LOV bransch? …
det som jag saknar svar på från din sida är arbetar perspektivet, de unga människor (för det är mest unga som jobbar inom privat hemtjänst, dom är billigast att anställa, ett företag måste ju gå runt, är ingen välgörenhet att driva privat hemtjänst ) som ska utföra jobbet med att ta hand om äldre, hur ger du dom bäst förutsättningar …?

Svar till Fredrik: Jag vet inte svaret på din fråga. Arbetarpartiet var nämligen inte för beslutet att hemtjänsten inom Umeå kommun skulle organiserades enligt LOV. De partier som röstade igenom beslutet var Socialdemokraterna och Allianspartierna (jag vet inte hur MP ställde sig). När det gäller V skulle jag tro att de röstade som oss. Under åren som gått har de privata utförarna av hemtjänst blivit allt mer populära. År 2007 valde endast två procent av de som fått hemtjänst beviljad av en biståndshandläggare på Umeå kommun en privat utförare (och övriga valde den kommunala hemtjänsten). Men i juni 2018 var det hela 54 % av de som fått hemtjänst beviljad som valde en privat utförare. Det var i detta läge, när de privata hade ”bevisat” sin popularitet som alla partier tvingades fatta ett beslut.

Vid omröstningen fanns inget alternativ om att avskaffa de privata utförarna.

Det vi i Arbetarpartiet hade att ta ställningen var vad som var bäst för helheten. Till helheten hör brukarna och deras anhöriga (som ofta bidrar väldigt mycket till brukarnas välmående) och de anställda inom de privata hemtjänstföretagen. Det är uppenbart att de privata är mer populära hos brukarna, av just hemtjänst, än kommunen på grund av att de kan erbjuda färre personer som följer med in på toaletten och hjälper till med de allra mest intima. Ökningen från två procent till 54 % måste tas på allvar av den som vill diskutera denna fråga seriöst.

Det vi inom Arbetarpartiet kan ta ställning till är hur ska situationen förbättras för de anställda. Det är så att både inom den kommunala hemtjänsten, och inom den privata, är hemtjänsten ett genomgångsyrke.
a) Kollektivavtal: När det gäller de anställda så har Umeå kommun ställt krav på att de som arbetar åt en privat utförare ska ha kollektivavtal – inte ”kollektivavtalsliknande villkor”. Och de anställda som arbetar åt de privata utförarna, inom Umeå kommun, har också kollektivavtal – någon som fackförbundet Kommunal understryker är väldigt viktigt.
b) Lönen: När det gäller förbättringar för personalen så är det faktiskt Umeå kommun som sitter med bollen – inte de privata utförarna. Skälet är att av Sveriges 290 kommuner är Umeå den kommun som betalar lägst ersättning för varje utförd timme hemtjänst Umeå är alltså snålast i Sverige! Effekten blir följande: de privata hemtjänstföretagen har en väldigt pressad ekonomisk situation. Detta går naturligtvis ut över lönerna hos de anställda. Men Umeå kommuns snålhet drabbar de privata utförarna och deras anställda hårdast. Varför? Därför att om den kommunala hemtjänsten går med underskott i förhållande till den uppsatta budgeten kan (och har) kommunfullmäktige avskrivit detta underskott. Innebörden av detta är att den kommunala hemtjänsten i verkligen har en högre hemtjänstpeng än vad de privata utförarna har. Kommunen har både ersättningen per utförd timme hemtjänst OCH summan av det underskott som den kommunala hemtjänst får skriva av! De privata utförarna, däremot, kan inte komma till Umeå kommun och be att få sitt eventuella underskott avskrivet. De privata hemtjänstföretagen måste klara sig på Sveriges lägsta hemtjänstpeng. OM vi vill att de anställda ska få exempelvis högre lön hos de privata utförarna finns det bara ett sätt: Umeå kommun måste slutar upp att vara den snålaste kommunen i hela Sverige när det gäller utbetald ersättning per utförd timme hemtjänst!
c) Arbetstrygghet: Umeå kommun har utan någon särskild grund beslutat att 70 % av alla som får tillsvidareanställning (fast anställning) ska vara utbildade undersköterskor – gäller från och med år 2020-07-01. Detta klarar varken den kommunala hemtjänsten av eller de privata utförarna. Men, ett skäl till att den kommunala hemtjänsten i Umeå har fler fasta (tillsvidare) anställningar är att kommunen kan räkna in en rad andra yrkeskategorier som om de vore undersköterskor när det gäller att komma upp till de 70 procenten. Några exempel: förskollärare, socionomer, sjukgymnaster, barnskötare. Men när det gäller de privata utförarna är en undersköterska en undersköterska. De privata får alltså inte räkna in exempelvis barnskötare eller förskolärare i kvoten som ska upp till 70 procent. Detta gör att det är lättare för den kommunala hemtjänsten att nå de 70 procenten och därmed kunna anställa fler på säkra tillsvidareanställningar. Den som vill förbättra situationen för de privatanställda ska naturligtvis inte ställa så höga krav att dessa inte kan uppnås – och samtidigt göra den möjligt för kommunen att ”fuska” (i brist på ett bättre ord). Detta är en del av bakgrunden till att det finns färre med fasta anställningar hos de privata utförarna.
d) internutbildning. Umeå kommun vidareutbildar sin personal till undersköterskor på ett generöst sätt. De som går denna utbildning på ca 1½ år kan få utbildningen förkortad p g a lång erfarenhet inom vård och omsorg, de få fullgöra en del av studietiden på betald arbetstid, de får gratis kurslitteratur, de får även genomföra den nödvändiga praktiken med full lön. Denna väldigt betydelsefulla subvention av vidareutbildning av personal, via skattemedel, kommer inte de anställda hos de privata utförarna tillgodo. Detta är ett annat skäl till att den kommunala hemtjänsten har lättare att uppnå kravet på 70 % undersköterskor och därmed kan erbjuda en större andel av personalen fasta anställningar. Dessutom ger detta naturligtvis ett värdefullt tillskott av kunskap (fler undersköterskor) inom den kommunala hemtjänsten.

Kommentar: eftersom Socialdemokraterna vill att det ska finnas privata utförare inom hemtjänsten blir det väldigt fel av Umeå kommun att dels gynna den egna verksamheten vad gäller möjlighet att erbjuda bättre löner b) och fler tillsvidareanställningar c) och d), dels att kritisera de privata utförarna för att de inte kan erbjuda samma löner och lika många fasta anställningar.

Sammanfattningsvis: jag röstade emot att LOV skulle införas inom hemtjänsten. Nu har de privata utförarna av hemtjänst blivit mer omtyckta än den kommunala då de erbjuder ”färre ansikten” hemma hos brukarna. I detta läge ska inte personalen hos de privata utförarna bestraffas. De ska istället få samma villkor vad gäller ekonomiska resurser och utbildning som den kommunala personalen. Vad kommunen kan göra är att lära sig att lägga scheman så att den möter brukarna med färre ansikten. För det är inte så att brukarna anser att den kommunala hemtjänstpersonalen är dålig. Men de är får många olika människor inom de äldres väggar och som följer med dem in på toaletten.
Detta är det bästa svar som jag kan ge dig utifrån att jag aldrig röstade för att införa LOV, men samtidigt ser det som sin plikt att göra det bästa möjliga av dagens situation. Och med tanke på den stora ”nöjdheten” bland brukarna är jag säker på att mina exempel (a – d) ger en antydan om hur detta ska gå till.

– – –            – – –            – – –            – – –

Patrik – fråga två: Men en viktigare punkt är, om ni i AP är missnöjda med både LOU och LOV, vad vill ni ha istället? Hur ska det organiseras enligt er? För även jag anser att de båda är skit. LOV är bara ett sätt att öppna upp en marknad med godtycke (hoppa in när man vill och ut när man vill, som i friskolevärlden) och LOU var även den från sin födelse konstruerad för att gynna privata företag att ta sig in på områden som tidigare har varit förbehållna det offentliga. . . . Så återigen, hur vill ni i AP reformera eller ersätta LOU och LOV?
Med vänliga hälsningar.

Svar till Patrik: Vi vet att det går att göra väldigt mycket mer inom ramen för LOV än vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har gjort. Jag har ovan, som ett svar på fråga ett, på ett så utförligt sätt som jag har kunnat, redogjort för hur en bättre personalpolitik skulle kunna genomföras. Men detta går naturligtvis inte så länge som Umeå kommun är Sveriges snålaste kommun när det gäller ersättning per utförd hemtjänsttimme.

Det finns tre avgörande saker:
1. vi måste alla vara överens om att det vi talar om är hemtjänsten, i Umeå kommun, och inte exempelvis skolor, vårdcentraler eller busstrafik i hela länet eller i hela Sverige (och det hoppas och tror jag att vi är),
2. vi måste få mer resurser till personalen både till den hemtjänst som utförs av kommunen och till den som utförs av privata hemtjänstföretag. Det spelar ingen roll om den lagstiftning som styr är LOV eller LOU så länge Umeå kommun har den lägsta ersättningen per utförd timme hemtjänst av alla Sveriges 290 kommuner.
3. Om kommunen ska ha privat utförd hemtjänst krävs det att hemtjänstföretagen vågar investera. Detta gör de inte med LOU. Skälet är att när företaget riskerar att förlora nästa upphandling vågar man inte göra långsiktiga investeringar. Detta har lett till en rad katastrofer med hundratals döda både i Förenade Kungariket och Spanien. Då gällde det räls, vagnar och varningssystem. När det gäller hemtjänsten handlar de långsiktiga investeringarna i personalen. Men längden på de upphandlingskontrakt som Socialdemokraterna har tänkt sig inom hemtjänsten i Umeå kommun ligger på 2-3 år, med möjlighet till förlängning! Men även tre år är inte mycket. Och då alla vet att Socialdemokraterna vill minska antalet privata utförare, men inte med hur många, har inte de privata utförarna vågat investera i personalen under den tid som debatten har pågått. Och debatten i sig har skapat ett ”överhäng” av kvardröjande oro.

Men det som går att göra är följande: förbättra personalpolitiken enligt ovan – både för den kommunala hemtjänsten och de privata utförarna – samt skapa de långsiktiga spelregler som de privata utförarna måste ha för att våga göra långsiktiga investeringar främst i personalen. Syftet är att skapa en ”karriärstege” som minskar karaktären av genomgångsjobb inom äldreomsorg (hemtjänst och arbete på särskilda boenden). Det finns inga lösningar som endast kan ta fasta på LOV, LOU eller någon annan lagstiftning så länge Umeå kommun är snålast i Sverige vad gäller ersättningen per utförd hemtjänsttimme. Eller så länge de privata utförarna inte vågar investera i personalen p g a osäkra spelregler. Förhoppningsvis blir det bättre efter beslutet den 28/1-2019.

– – –            – – –            – – –            – – –

Kim – fråga tre: MEN hur har utvecklingen varit i de branscher där vi i Sverige i många avseenden är världens mest liberala land? Fortsätter det att vara lokala företag eller kommer riskkapitalisterna och köper upp?

Svar till Kim: Du känner till Sveriges kommuner och landsting (SKL). Du vet att det är hemtjänsten i Umeå som vi talar om. Enligt SKL rullade de stora internationella företagen in över Sverige som en stor våg när det gällde hemtjänsten i Sverige. Dessa storföretag upptäckte att det inte fanns några pengar att tjäna inom hemtjänsten inom Sverige. Inte ens i mer kapitalstarka storstadsområden. Så vågen av stora internationella och kapitalstarka företag rullade ut från Sverige. Enligt SKL finns egentligen endast ett enda internationellt storföretag kvar i Sverige Attendo Care. Detta beror till stor del på att företaget är svenskt. Den internationella verksamheten finns i grannländerna Norge, Danmark och Finland. Om vi får tro på SKL är risken alltså över när det gäller hemtjänsten. Och när det gäller hemtjänsten i Umeå är 17 av 18 privata utförare lokala. Ser vi till hela Sverige finns det totalt 520 privata utförare. Av dessa är ca 400 endast verksamma i en enda kommun. Allt tyder på att hemtjänstbranschen inte är något för internationella globala riskkapitalister. Definitivt inte i Umeå.

Kim – fråga fyra: Dels är ju de privata alternativen dyrare redan i grunden MEN det innebär även att det som ”blir över” till det kommunala blir det som är svårast att få vinst på. Alltså – ”det som blir kvar” kommer att öka i kostnad medan de privata kan plocka russinen ur kakan. Det troliga är att det blir så att endast ett fåtal blir kvar hos kommunen eftersom de MÅSTE leverera. Dessa blir då väldigt dyra. De privata intressen som vanligtvis varmt pratar om samordningsvinster och storskaliga fördelar brukar ”glömma” det då det gäller offentlig verksamhet.

Svar till Kim: Jag har inte hittat något som tyder på att ”de privata alternativen är dyrare redan i grunden”. Som jag har skrivit till både Fredrik och Patrik är Umeå kommun snålast av Sveriges 290 kommuner när det gäller ersättningen per genomförd hemtjänsttimme. Inte heller kan de privata utförarna dra nytta av möjligheten av att skriva under olika underskott i hemtjänstverksamheten via partierna i Umeå kommunfullmäktige (medan de privata är tvingade att få det hela att gå ihop på Sveriges lägsta ersättning för utförd hemtjänst). Lägg till de subventioner som kommunen gör på den delvis betalda vidareutbildningen för sina anställda (som jag anser vara bra trots att den kostar) så skulle jag vilja påstå att ”de privata alternative inte är dyrare redan i grunden”. Allt som jag sett tyder faktiskt på motsatsen.

Jag vill tillägga att de privata utförarna kan inte heller plocka russinen ur kakan om du med det menar ”ta de lättaste brukarna”. Hemtjänsten består av två delar – städning och omsorg. I Umeå har kommunen slagit samman dessa två delar. Så inget hemtjänstföretag kan strunta i de brukare som behöver omsorg och endast ta de piggare som ”bara” behöver städning. De privata utförare som gett sig in i leken måste alltså ta de brukare som de blir tilldelade. Annars kommer de inte att få vara kvar som privat utförare inom kommunen.

Kim – fråga fem. Sist skulle jag vilja den fråga … hur ”valfriheten” ökar segregationen, i dagens fall inom skolan. Det är enkel, vanlig logik för den som håller sig i verkligheten. Konsekvenserna blir iofs större för samhället då det är inom skolan, men konsekvensen för den enskilde som inte ”passar in” i de privata alternativen kan bli stor även vid LOV.
Ha det gott.

Svar till Kim:
A. Som jag skrev till Fredrik så röstade jag aldrig för LOV inom hemtjänsten.
Men när den väl var installerad hos brukarna ansåg jag att det var min plikt att göra det bästa möjliga av situationen. Och till min glädje har jag lagt märke till att alla privata utförare som jag träffat, med sin personal, har en positiv attityd och också vill göra det bästa av det nuvarande läget. De enda som surar är Vänsterpartiet och delar av Socialdemokraterna (Schwänstern).

B. Jag och det parti jag tillhör är helt emot att skolan ska införa LOV.
De partier som stöder detta är M+KD+SD samt S+MP+C+L och uppgörelsen mellan dessa röstades sedan igenom av Vänsterpartiet trots att V – för denna den kanske enda gången fram till nästa val – befann sig i en vågmästarroll då de hade kunnat stoppa denna uppgörelse. Så jag vill påminna om vad jag skrev inledningsvis – Arbetarpartiet tvingades att ta ställning till en situation som uppstod som ett resultat av att Socialdemokraterna hade gått med på LOV i hemtjänsten – och vi gjorde det bästa möjliga av situationen. Detta var att behålla LOV istället för att införa upphandling via LOU.

Jag är övertygad om att skolan kommer att segregeras på grund av LOV. Detta har de av mig uppräknade partierna kommit överens om. Liksom att införa LOV inom Arbetsförmedlingen. Men det är inget som hör hemma här. Återigen: vad det handlade om i Umeå var att göra det bästa möjliga avb situationen inom hemtjänsten – i Umeå. Och det kommer jag och Arbetarpartiet att göra.

Men jag kan inte se att LOV inom hemtjänsten leder till någon form av segregering i Umeå. Ditt uttryck om att inte ”passa in” är något som jag inte förstår. Tyvärr tror jag att du, i ett olyckligt ögonblick, har försökt att belasta hemtjänsten i Umeå med skolans problem.

– – –            – – –            – – –            – – –

Vi måste avhålla oss från att dra in skolan i denna diskussion om hemtjänsten för att sedan försöka dra någon parallell till hemtjänsten som inte finns. De privata utförarna av hemtjänst ger inte upphov till någon segregering – i Umeå – via LOV. Inte som jag kan se.

Detta är mina bästa svar till er – Fredrik, Patrik och KIM –  som ställt relevanta frågor. Jag vet att det är svårt att tillgodose alla. Men bättre än så här kan jag tyvärr inte besvara era frågor.

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Jag bjuder alltså in Alejandro Caviedes till en debatt när och var han vill. Ämnet blir LOV och LOU. Vi kan välja och fortsätta polemiken. Eller resonera om hur LOV går att använda på bästa sätt.

Du är välkommen. Det blir kaffe och bullar.

Till er som fått vänta på era frågor rörande LOV vs LOU:
Jag ber återigen om ursäkt för att jag inte har hunnit besvara dessa. Men nu är vår tidning klar. Och jag kommer att besvara frågorna senare idag.

Svaren kommer på denna sida.
Här nedan!

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Är det acceptabelt att Caviedes bluff har fått skapa så mycket ångest och oro hos umeborna? Det handlar totalt om tiotusentals brukare, anhöriga och anställda hos privata utförare inom hemtjänsten !

Alejandro Caviedes, S, påstår att jag uttalar mig i namn av Kommunals medlemmar. Genom detta påstående fortsätter han vägen nedåt på det sluttande tak där han befinner sig. Den politiska bluffens sluttande tak.

Varken jag eller någon annan från Arbetarpartiet har mandat att uttalat oss för Kommunals medlemmar. Och detta har vi heller aldrig, till skillnad från Alejandro Caviedes, gjort sken av. Alla som läser detta blogginlägg har kommit hit via rubriken. I denna följande: ”Arbetarpartiet ligger närmare Kommunals kongressbeslut än Kommunal Umeå + (S)wänstern. Jag synar Alejandro Caviede(s) bluff”

Vi i Arbetarpartiet ger inte oss själva något mandat att tala för Kommunals medlemmar. Däremot drar vi in det mandat som Alejandro Caviedes har gett sig själv när det gäller att tala för just Kommunals medlemmar genom att använda sig av en väldigt stor och allvarlig politisk-facklig bluff.

A.
Arbetarpartiet och fackförbundet kommunal

Arbetarpartiets politik innebär att LOV inte ska avskaffas för att ersättas med dagens LOU. Det är detta som fackförbundet Kommunals beslut i samband med motionsbehandlingen på 2016 års Kongress innebär. Denna nyanserade hållning har aldrig Alejandro Caviedes, S, förmått framföra. Istället har Caviedes vid upprepade tillfällen sagt följande om  Fackförbundet Kommunals ståndpunkt: Vi i Kommunal har ett kongressbeslut på att LOV ska avskaffas. Därefter har Caviedes satt punkt i sitt referat av Kongressbeslutet.

Detta påstående har Alejandro Caviedes, S, fört fram oavsett om han har talat med sina politiska meningsfränder inom (S)chwänstern (de socialdemokrater som vill vara mer som V än vänsterpartisterna själva) eller sina politiska motståndare – både inom S och utanför.

Det är detta påstående om innebörden av beslutet på fackförbundet Kommunals Kongress 2016 som gör Alejandro Caviedes, S, till en politisk bluffmakare. Det är genom denna bluff som Caviedes har medvetet gett sken av att tala för Kommunals medlemmar under hela debatten om hemtjänsten i Umeå.

B.
Sanningen om fackförbundet Kommunals position

Det vi i Arbetarpartiet nu gör är att ”dra in” Caviedes självpåtagna rätt att tala för Kommunals medlemmar. Och vår metod är att berätta det som Caviedes så länge undanhållit såväl sina politiska meningsfränder som sina politiska motståndare – såväl inom som utanför Socialdemokratin.

Sanningen är nämligen den att fackförbundet Kommunal varken anser att LOV eller dagens LOU passar för välfärdssektorerna. Då menar Kommunal inte hemtjänsten i Umeå, såvitt jag vet har inte fackförbundet (riksorganisationen) någon position alls när det gäller just hemtjänsten just i Umeå.

Det fackförbundet (riksorganisationen) Kommunal uttalade sig om i samband med motionsbehandlingen på sin Kongress 2016 var skolan, socialtjänsten och sjukvården i hela Sverige. Och vad fackförbundet önskade sig var en ny lagstiftning när det gäller dessa sektorer. Skälet är att Kommunal som fackförbundet inte anser att varken LOV eller LOU är tillfredställande.

Det skrevs en motion till fackförbundet Kommunals kongress 2016 om att avskaffa LOV. I yttrandet från Kommunals ledning (förbundsstyrelsen) i samband med debatten skrev ledningen bland annat följande:

”För att Kommunal ska kunna få gehör för sitt krav att LOV ska avskaffas är en viktig pusselbit att det skapas en annan juridisk lösning för de kommuner och landsting som vill erbjuda sina medborgare möjlighet att välja ett privat välfärdsalternativ. Förbundet har därför till regeringen lagt fram förslag på hur lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver förändras för att bättre passa välfärden. Centralt är att villkor enligt kollektivavtal säkras för all upphandlad verksamhet.”

C.
Kommentarer till detta yttrande från Kommunals förbundsstyrelse

a) Fackförbundet Kommunal säger alltså att det först måste skapas ett alternativ till ”lagen om valfrihet” LOV innan LOV kan avskaffas.
b) Det framgår att detta alternativ inte är dagens variant av ”lagen om offentlig upphandling” LOU. Istället står det, klart och tydligt, att förbundsstyrelsen anser att ”lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver förändras för att bättre passa välfärden…”.
c) Vi kan även, klart och tydligt, läsa att ”Förbundet har därför till regeringen lagt fram förslag på hur…” LOU ska förändras.
d) Det står även att det är centralt är ”att villkor enligt kollektivavtal säkras för all upphandlad verksamhet”. Detta viktiga krav är redan tillgodosett inom hemtjänsten i Umeå kommun – under LOV!
e) Denna ståndpunkt från fackförbundet Kommunal har framkommit vid flera tillfällen. Så skriver exempelvis Oskar Taxén, jurist på Kommunal riksorganisation, bland annat följande:” Sammantaget är min uppfattning att såväl LOU som LOV är illa anpassade för upphandling i välfärden och att de bör utmönstras till förmån för en egen särskild lag om välfärdsupphandling … ”!

D.
Tillbaka till Alejandro Caviedes

Det som inte står är att fackförbundet Kommunal vill avskaffa LOV – för ersätta denna lagstiftning med dagens LOU! Det som står i förbundsstyrelsens kommentar är att fackförbundet Kommunal vill att regeringen ska förändra dagens LOU – inte använda sig av dagens LOU. Det som juristen skriver är att både LOV och LOU borde avskaffas och ersättas med en ny lagstiftning.
Men ingenstans står det att fackförbundet Kommunal vill avskaffa LOV för att ersätta denna lagstiftning med dagens LOU.

Det är just detta som gör Alejandro Caviedes, S, till en politisk bluffmakare. Caviedes har nämligen, under en lång tid, drivit frågan om att just ersätta dagens LOV med dagens LOU. Och i detta sammanhang har Caviedes alltså påstått att Vi i Kommunal har ett kongressbeslut på att LOV ska avskaffas. Därefter har Caviedes satt punkt i sitt referat av Kongressbeslutet. Hur vi än vrider på det som fackförbundet Kommunal skrivit, och det Alejandro Caviedes, S, har sagt (gång på gång) blir det helt enkelt inte samma sak.

Det är inte alls samma sak!

På samma sätt är det en desperat bluff då Caviedes påstår att jag (eller andra inom Arbetarpartiet) skulle ha tagit oss rätten att tala för Kommunals medlemmar. Detta har vi naturligtvis aldrig gjort sken av. Däremot syftar det jag skriver här till att ”dra in” den rätt som Alejandro Caviedes – genom sin grova bluff om Kongressbeslutet – har gett sig själv när det gäller att tala för Kommunals medlemmar – något som han medvetet har gjort sken av under hela debatten om hemtjänsten i Umeå.

E.
Alejandro Caviedes politiska framtid

Har Alejandro Caviedes har haft mage nog att bluffa när det gällde innehållet i beslutet på fackförbundet Kommunals kongress, både då han bidrog till att få med sig eget parti Socialdemokraterna och i debatter med andra partier, måste frågan ställas om Caviedes är lämplig att inneha förtroendeuppdrag.

Frågan måste naturligtvis ställas av det parti han tillhör (Socialdemokraterna).

Men om det är Caviedes bluff som ligger bakom den plötsliga vändning inom S – till förmån för att avskaffa LOV och ersätta denna med dagen LOU – så har bluffen påverkat hela Umeå kommun.

Debatten om hemtjänsten i Umeå hade kanske aldrig behövt tas. Och om det verkligen skulle vara så att hela debatten bygger på Alejandro Caviedes (m fl) bluff innebär detta varken mer eller mindre en skandal.

Vi hade, i så fall, kunnat undvika all oro och ångest hos tiotusentals umebor. För det är nämligen så många som har berörts av debatten om hemtjänsten i Umeå. Detta om vi lägger samman de över 1600 brukare och deras anhöriga, de 18 privata hemtjänstföretagen och alla deras anställda som idag tar hand om över hälften av alla som har blivit beviljade hemtjänst i Umeå kommun.

Och om denna debatt, med all ångest och ängslan, har skett helt i onödan så hoppas jag att Alejandro Caviedes parti, Socialdemokraterna, ställer sig följande fråga: är denna representant för S en tillgång för partiet – eller motsatsen?

Är det acceptabelt att Caviedes bluff har fått skapa så mycken ångest och ängslan hos brukare, anhöriga och anställda hos privata utförare inom hemtjänsten. Totalt handlar det om tiotusentals umebor som har berörts !

__________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Alejandro Caviedes, S-politiker i Region Västerbotten, påstår nu att jag uttalar mig i fackförbundet Kommunals namn. Men detta har jag naturligtvis aldrig gjort. Alla som läser detta har gått via rubriken på detta blogginlägg. Där står följande: ”Arbetarpartiet ligger närmare Kommunals kongressbeslut än Kommunal Umeå + (S)wänstern. Jag synar Alejandro Caviede(s) bluff”

Och så är det verkligen.

Arbetarpartiets politik innebär (liksom beslutet på fackförbundet Kommunals Kongress 2016) att LOV inte ska avskaffas för att ersättas med dagens LOU. Men denna nyanserade hållning har Alejandro Caviedes aldrig förmått framföra. Caviedes har däremot – gång på gång på gång – sagt följande om vad Kommunal anser: ”Vi har kongressbeslut på att LOV ska avskaffas”.

Därefter har Caviedes satt punkt. Detta oavsett om han har talat med politiska meningsfränder eller motståndare. Det är detta som gör Alejandro Caviedes till en bluffmakare. Sanningen är att fackförbundet Kommunal anser är att varken LOV eller LOU passar för välfärdssektorerna. Kommunal vill helst ha en helt ny lagstiftning när det gäller dessa sektorer.

Då jag berättar detta har jag tillgång till exakt samma källor som Alejandro Caviedes. Men jag blandar inte ihop mina egna åsikter med fackförbundet Kommunals åsikter. Jag klarar av att berätta vad som Kommunals förbundsstyrelse, jurister och utredare har uttalat. Detta innebär inte att jag uttalar mig i Kommunals namn. Däremot innebär det två andra saker:
a) Jag kan läsa innantill,
b) Jag kan tala sanning.

Tragikomiskt eller lyteskomik?
Det som återstår av Caviedes kritik är följande: Jag borde, enligt Caviedes, ha använt orden ”utlåtande om motionen” eller ”yttrande om förslaget” istället för min formulering ”kommentar till beslutet”… Tillåt mig påminna Caviedes att utan oss i Arbetarpartiet hade en bredare allmänhet i Umeå aldrig fått veta sanningen om VAD Kommunals förbundsstyrelse verkligen ansåg i samband med motionsbehandlingen 2016. Detta då Caviedes har gjort allt för att dölja detta. Jag är övertygad om att läsarna håller med mig om att sanningen om VAD förbundsstyrelsen ansåg är viktigare än om sanningen kallas för utlåtande, yttrande eller kommentar.

Detta pinsamma ordklyveri är ytterligare ett uttryck för samma desperation som Alejandro Caviedes, S-politiker i Region Västerbotten, visat då han uttryckt sig om mig på följande sätt …

a) ”Jan Hägglund är helt ute och cyklar”,
b) ”har inte en djävla aning om vad han talar om”
c) ”verkar leva i en helt annan planet!!!”
d) ”Han sviker Kommunals medlemmar!!”

… Och om Arbetarpartiet på följande sätt …
e) ”Hur fan kan man som arbetarparti tro mer på arbetsgivarna när det gäller anställningsvillkoren i bramschen än på den fackliga organisation som organiserar medlemmarna i den branschen? Det är fullständigt galet.”

Ingen annan har uttryckt sig på samma vulgära sätt som Alejandro Caviedes. Detta vare sig de har velat avskaffa lagen om valfrihet (LOV), som exempelvis Caviedes partivänner inom S, eller bland de som har vill behålla LOV men utnyttja dess möjligheter.

Del I

Låt oss därmed lämna det tragikomiska och återgå till debatten.

Alejandro Caviedes har, till skillnad från mig, verkligen uttalat sig i Kommunals namn! Detta inte bara en gång utan många gånger. Denne socialdemokratiske politiker, i Region Västerbotten, har uppenbarligen inte talat sanning när det gäller vad fackförbundet Kommunal verkligen står för.

När det gäller Alejandro Caviedes personliga uppfattning anser han att alla privata utförare av hemtjänst i Umeå ska bort. Därmed delar Alejandro Caviedes inte sitt eget partis ståndpunkt. Han delar Vänsterpartiets ståndpunkt.

Jag vill i detta sammanhang påminna alla läsare om den Uppgörelse som Socialdemokraterna – det parti som Alejandro Caviedes kallar sitt? – har gjort med C, L och MP. I denna Uppgörelse är det fritt fram för LOV inte endast inom hemtjänsten – i Umeå. I den Uppgörelse som (S) har gjort med C, L och MP är det fritt fram för LOV inom sjukvården, särskilda boenden, skola och inom Arbetsförmedlingen.

Vi i Arbetarpartiet anser att detta är helt fel !
Vi har försvarat LOV mot LOU – inom hemtjänsten – i Umeå. Vi i Arbetarpartiet har däremot inte förespråkat LOV inom alla välfärdssektorer över hela Sverige. Det vore intressant att höra vad Alejandro Caviedes, och de övriga inom Schwänstern (de socialdemokrater som vill vara mer V än Vänsterpartisterna) har att säga om den Uppgörelse som S har gjort med C, L och MP på riksplanet i syfte att klänga sig fast vid ministerposterna?

Del II: desperation på grund av rädsla
Vi tror på förbundsstyrelsen beskrivning av vad Kommunal står för i denna fråga. Det vi inte tror på är vad Alejandro Caviedes påstår att Kommunal står för. Alejandro Caviedes verkar vara rädd. Mycket rädd. Därför har han börjat angripa min person med svordomar och lögner. Problemet när någon har byggt sin argumentation på lögner  – precis som om han har något att dölja – och det har han. Verkligen. Men låt oss vänta med detta ett tag och beskriva de utryck som Caviedes rädsla har tagit sig de senaste 24 timmarna – efter att en av mina partikollegor skrev en kommentar till Caviedes senaste blogginlägg. Låt mig exemplifiera:

a. Caviedes har inte vågat publicera min partikollegas kommentar till Caviedes blogginlägg,
b. Caviedes har även blockerat min partikollega från sin facebook,
c. Caviedes har även strukit en annan medlem av Arbetarpartiet, som sin vän, från sin facebook,
d. Caviedes har slutligen blockerat mig från sin facebook, liksom i förväg, trots att jag aldrig har varit vän med Caviedes på facebook. Men en rädd person, vilket Caviedes har all anledning att vara, har behov att förebygga insyn. Annars löper han en stor risk att förlora sitt inflytande inom Socialdemokraterna.

Vi har upptäckt att Caviedes har försökt bluffa oss i Arbetarpartiet. Och det finns en stor chans att han även har bluffat, lyckosamt, sina egna socialdemokratiska partikollegor och nu är livrädd att bli avklädd inför dessa. Och avklädd kommer Alejandro Caviedes att bli. Hans rädsla har varit befogad. Liksom den desperation som lyst igenom i alla hans påhopp på mig som person.

Del III: Jag utmanar nu Alejandro Caviedes på en offentlig debatt
Jag kommer att återkomma med datum, tid och plats – samt med en inbjudan till alla som vill komma och lyssna – och sedan vänta på S-politikern (i Region Västerbotten) Alejandro Caviedes i en timme. Vi får sedan se om Caviedes vågar dyka upp. Det borde inte vara svårt för Alejandro Caviedes att ställa upp ”face to face” mot mig. Han har ju en sådan låg uppfattning om mig som person. Kom ihåg några av hans beskrivningar av mig:
* ”Jan Hägglund är helt ute och cyklar”,
*  ”har inte en djävla aning om vad han talar om”
*  ”verkar leva i en helt annan planet!!!”
*  ”Han sviker Kommunals medlemmar!!”

Det borde inte vara svårt för Alejandro, S-politikern i Region Västerbotten, att ta en debatt med någon som är en svikare som inte har en djävla aning om vad han talar om eftersom han verkar leva på en annan planet där han är ute och cyklar!

Del IV:
Hur kan Caviedes ha fått upp förslaget att avskaffa LOV på fullmäktiges bord ?

Caviedes har skrutit offentligt med att det är han och en annan (som arbetar för Kommunal lokalt) som har lyckats få upp frågan om att avskaffa ”lagen om valfrihet” (LOV) på den politiska dagordningen i Umeå kommun. Detta skryt har jag noterat, både i samband med en skriftlig offentlig debatt som Caviedes fört med Veronica Kerr på nätet, men också vi träffade honom face-to-face. ”Detta kommer från Kommunal i Umeå” var en replik som återkom gång på gång på gång från hans sida. Inte alltså inte endast till oss.

Hur kan en S-politiker i Region Västerbotten sätta dagordningen för fullmäktige i en så viktig fråga?

Hur kom Alejandro Caviedes i den positionen att han lyckades skapa oro hos över 1600 brukare och alla deras anhöriga, hos 18 privata hemtjänstföretag och alla deras anställda (ofta med familjer) som idag tar hand om 54 procent av alla som har beviljats hemtjänst? Hur fick denne Caviedes en position där han kunde skapa oro hos tiotusentals personer?

Detta beror på ett principlöst manövrerande från Alejandro Caviedes och co. Ibland bär de socialdemokratiska kläder för att vinna gillande på de övre nivåerna inom facket (där ”alla” måste vara socialdemokrater). På så sätt utser socialdemokraterna på de högre fackliga nivåerna sådana som Caviedes och co. till fackliga positioner på sektionsnivå. Sedan bär de sina fackliga kläder för att framstå som (oantastliga) fackliga radikaler när de debatterar med borgerliga, andra socialdemokrater och oss i Arbetarpartiet. Det är då de försöker skrämma med uttalanden som: ”hur fan kan man som arbetarparti tro mer på arbetsgivarna när det gäller anställningsvillkoren i bramschen än på den fackliga organisation som organiserar medlemmarna i den branschen? Det är fullständigt galet”.

Och många faller för detta manövrerande. Vissa imponeras. Andra skräms. Men det är så det går till. Så idag har Alejandro och co. – genom ett politiskt zick-zackande, med snabbare klädbyten än Clark Kent – bufflat sig fram och erövrat positioner som gör att de kan få upp saker på den politiska dagordningen. Ibland genom ombud.

När det gäller frågan om hemtjänsten i Umeå är Socialdemokraternas högsta beslutande organ inte S-gruppen i Umeå kommunfullmäktige. Det högsta beslutande organet för (S) i Umeå kallas Arbetarekommunens representantskap (AK:s repskap). Och det är via detta politiska fora som Alejandro Caviedes, med hjälp av andra i Schwänstern, har lyckats driva igenom att S-gruppen i fullmäktige ska avskaffa LOV – trots att Caviedes inte själv sitter i kommunfullmäktige.

Och för att få över andra socialdemokrater på sin sida – under debatterna i AK:s repskap (S högsta beslutande organ i Umeå) – har Alejandro Caviedes bluffat genom att hänvisa till ett beslut på Kommunals Kongress 2016 som alltså inte existerar.

Personligen tror jag att Schwänstern (ni vet de socialdemokrater som vill vara mer V än vänsterpartisterna själva), med Alejandro Caviedes i spetsen, har lyckats vinna en majoritet inom Arbetarekommunens representantskap. Sedan har AK:s repskap gett S-fullmäktigegrupp order att avskaffa LOV. Det kan ha varit svårt för många socialdemokrater på AK:s repskap att gå emot vad som påstods vara ett beslut taget på fackförbundet Kommunals kongress. Kommunal har många medlemmar (väljare) och detta fackförbund har stött S väldigt mycket i en rad valrörelser både i form av reda pengar och genom arbetskraft i form av förtroendevalda och ombudsmän. Här visar sig fördelarna med att ibland kunna bära S-kläder och ibland fack-kläder.

Del V:  Men i slutänden hänger allt på en sak: innehållet i kongressbeslutet som gett Caviedes makt över andra!

Alejandro Caviedes har ständigt kommit dragandes med Kommunals kongressbeslut från 2016 under hela den offentliga debatten mellan partierna i Umeå kommunfullmäktige och gissningsvis även inom S (själv eller via andra inom Schwänstern). Så låt oss då se vad som blev innebörden av det beslut som Alejandro Caviedes under månader har hänvisat till !

Det skrevs en motion till fackförbundet Kommunals kongress 2016 om att avskaffa LOV. Men förbundsstyrelsens inom Kommunal yttrade sig över denna motion. Det går att säga så här: förbundsstyrelsen yttrande över motionen var den avgörande delen av det beslut som kom att fattas på Kommunals kongress 2016.

I sin kommentar till beslutet att anta motionen skriver Kommunals förbundsstyrelse följande:

”För att Kommunal ska kunna få gehör för sitt krav att LOV ska avskaffas är en viktig pusselbit att det skapas en annan juridisk lösning för de kommuner och landsting som vill erbjuda sina medborgare möjlighet att välja ett privat välfärdsalternativ. Förbundet har därför till regeringen lagt fram förslag på hur lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver förändras för att bättre passa välfärden. Centralt är att villkor enligt kollektivavtal säkras för all upphandlad verksamhet.”

Kommentarer:

– Fackförbundet Kommunal säger alltså att det först måste skapas ett alternativ till LOV innan Kommunal kan få gehör för kravet att avskaffa LOV. Vidare framgår att detta alternativ inte är dagens variant av ”lagen om offentlig upphandling” (LOU). Istället kan vi alla läsa, klart och tydligt, att förbundsstyrelsen anser att ”lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver förändras för att bättre passa välfärden”.
– Låt oss repetera detta med betoning på ett annat led i förbundsstyrelsens kommentar: ”Förbundet har därför till regeringen lagt fram förslag på hur lagen om offentlig upphandling (LOU) behöver förändras för att bättre passa välfärden”.

– Det står även att det är centralt är ”att villkor enligt kollektivavtal säkras för all upphandlad verksamhet”. Detta viktiga krav är redan tillgodosett i Umeå kommun – som har LOV!

– Det som alltså inte står är att fackförbundet Kommunal vill avskaffa LOV – för ersätta denna med dagens LOU! Det som står i förbundsstyrelsens kommentar är att fackförbundet Kommunal vill att regeringen ska förändra dagens LOU – inte använda sig av dagens LOU.

– Denna ståndpunkt från fackförbundet Kommunal framkommer vid flera tillfällen. Så skriver exempelvis Oskar Taxén, jurist på fackförbundet Kommunal, bland annat följande:” Sammantaget är min uppfattning att såväl LOU som LOV är illa anpassade för upphandling i välfärden och att de bör utmönstras till förmån för en egen särskild lag om välfärdsupphandling … ”!

Del VI: När vi synar vad Kommunal verkligen står för framstår Alejandro Caviedes som en bluffmakare  

Vi i Arbetarpartiet har argumenterat mycket mer i linje med fackförbundet Kommunal än vad Alejandro Caviedes har gjort. Vi har även legat mer i linje med fackförbundet Kommunal än vad Socialdemokraterna i Umeå har gjort (troligtvis på grund av Caviedes inverkan). Detta om det stämmer, som Caviedes skrytsamt har påstått, att det är han och ”Kommunal Umeå” som ligger bakom att Socialdemokraterna plötsligt fick för sig att avskaffa LOV till förmån för dagens variant av LOU (Caviedes kan ju tänkas ha bluffat då han debatterade skriftligt med Veronica Kerr och talade med oss). Detta vore ju en mindre bluff än att få ”alla” inom S att tro på ett kongressbeslut som endast presenterats till hälften – och som därför inte stämmer.

Arbetarpartiet har, liksom fackförbundet Kommunal, inte velat ersätta dagens LOV med dagens LOU. Men Alejandro Caviedes, och övriga Socialdemokrater i Umeå, ledda av sin Schwänsterfalang, har velat ersätta LOV med dagens LOU.

Arbetarpartiet har inte varit nöjd varken med LOV eller LOU. Vi har därför försökt finna vägar att förändra hemtjänsten inom ramen för LOV och vi har öppet redogjort för flera av de förbättringar som går att göra inom ramen för LOV. Alejandro Caviedes, och övriga Socialdemokrater i Umeå, ledda av sin Schwänsterfalang, har inte redogjort för hur de vill förbättra någonting.

Jag kan, mot denna bakgrund, avvisa Alejandro Caviedes påstående om att jag och övriga i Arbetarpartiet inte skulle ha en enda ”djävla aning om vad [jag] talar om”. Vi avvisar även påståendet om att vi ”sviker kommunals medlemmar”.

VII:  Caviedes bluffade om beslutet på Kommunals kongress – bluffar han då han påstår sig vara Socialdemokrat?

De saker som Socialdemokraterna faktiskt har sagt är följande:
a) de vill minska antalet privata utförare – men oklart med hur många,
b) de vill att kommunen ska behålla hälften av all hemtjänst – och därmed en viss valfrihet.

Men detta är inte vad Alejandro Caviedes står för. Om han bestämma skulle alla privata utförare avskaffas. Han har därmed samma uppfattning som Vänsterpartiet. För även V vill avskaffa alla privata utförare inom hemtjänsten i Umeå. Alejandro bluffade när det gällde innehållet i beslutet på fackförbundet Kommunals kongress. Vi frågar oss nu om han bluffar när det gäller att han är Socialdemokrat. Hans ståndpunkt är alltså densamma som Vänsterpartiets.

VIII: Den avgörande frågan vad gäller Alejandro Caviedes politiska framtid

Fråga kan ställas på följande sätt: om Alejandro Caviedes hade mage nog att bluffa när det gällde innehållet i beslutet på fackförbundet Kommunals kongress då han debatterade med exempelvis representanter för andra partier, kan Caviedes även ha bluffat om Kommunals kongressbeslutet intern – inom socialdemokratin – så att han och övriga inom Schvänsterfalangen vann en majoritet inom den socialdemokratiska arbetarekommunens representantskap?

Om så var fallet – att Alejandro Caviedes har lurat sina partikamrater – måste detta ha skapat en dålig eftersmak inom Socialdemokraterna i Umeå. Men om det är Caviedes bluff som ligger bakom den plötsliga vändning inom S så har bluffen inneburit något långt värre än att ha påverkat stämningen negativt inom S. Möjligheten finns att det är Caviedes bluff som har skapat en så stor oro och ångest hos de över 1600 brukare och över tiotusen anhöriga, hos de 18 privata hemtjänstföretagen och alla deras anställda (som idag tar hand om över hälften av alla som blivit beviljade hemtjänst i Umeå kommun) och detta helt i onödan!

Detta skulle i så fall vara totalt oacceptabelt. Detta är nämligen inte acceptabelt att skapa ångest och oro hos gamla som är beroende av andra för när det gäller det mest intima vid toalettbesök och som därför vill vara beroende av så få personer som möjligt. Detsamma gäller för exempelvis autistiska barn – barn som liksom de äldre blir oroliga om det kommer för många nya och okända ansikten in i hemmet.
För alla dessa handlar det inte om något maktspel eller någon lek – det handlar om dödligt allvar.

Och om Caviedes har skapat alla denna ångest och oro hos så många, genom att bluffa för egna dunkla syften, hoppas jag att dennes lämplighet att anförtros offentligt ansvar ifrågasätts.

Del IX
Det som står utom varje rimligt tvivel är att Alejandro Caviedes har haft ett stort inflytande när det gäller socialdemokratins agerande – tyvärr utan att behöva stå till svars. Det måste nu vara slut med denna ansvarslöshet. Det vore på sin plats med ett klargörande om vems intressen Caviedes egentligen representerar:
* Hela socialdemokratins,
* Enbart Schwänsterfalangens,
* Vänsterpartiets,
* Eller enbart sina egna

Klart är dock att Caviedes är en bluffmakare. Frågan är bara hur mycket han bluffar?

Avrundning

Till sist: på måndag återkommer jag med ett försök att redogöra för Socialdemokraternas alla försuttna chanser med LOV – samt med nya avslöjanden om Alejandro Caviedes politiska manövrer!

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress
Min uppgörelse med den aggressive Alejandro Caviedes (AC) – han som uppträder i facklig skepnad då det passar, och som förtroendevald representant för socialdemokraterna då DETTA passar – får vänta till på torsdag. Men då ska jag publicera en analys av de argument som han har använt för att angripa mig mellan de svordomar och andra okvädningsord som han också har riktat mot mig. Jag ska dessutom redovisa hans (enligt Caviedes egen utsago) stora roll bakom att frågan om att ersätta LOV med LOU överhuvudtaget kom upp till prövning i Umeå kommunfullmäktige. Jag lovar att detta kommer att bli en lärorik läsning. Skälet till att jag skjuter upp del två av min uppgörelse med AC är att jag inte kan låta bli att kommentera en annan och våldsam debatt under Umeå kommunfullmäktige måndagen den 28/1. En debatt som inte refererades i tisdagens VK.

Del I

Vi i Arbetarpartiet hade i en motion föreslagit att kommunen skulle hedra Umeås första offentliga transperson i modern tid, Gustav Bertil Lindgren, mer känd som ”Bertilda”. Bertilda är som alla förstår ett könsöverskridande namn bestående av det manliga namnet Bertil och det kvinnliga Tilda vilka tillsammans blir Bertilda. Skälet till att vi anser att Bertilda ska hedras är att denna människa blev förvandlad till en fredlös i Umeå kommun, en ”var mans niding” (för att använda ett ålderdomligt uttryck) och trots detta visade ett förtvivlans mod för att få vara sig själv.

Här publicerar jag den dikt som fanns på Bertildas dödsannons 1988 – en dikt så full av insikt om denna tappra människas svåra liv.

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

Del II

De övriga partierna ville fortsätta att tysta sanningen – och blev primitivt aggressiva

Vår motion om Bertilda verkade passa dagens makthavare lika illa som Bertilda själv passade gårdagens makthavare. De övriga partierna hade gått samman för att avslå vår motion om att hedra Bertilda. Denna människa som alltså hade förvandlats till en fredlös under 1960- och 70-talen, här i vårt ”fina” Umeå, på grund av att han var transsexuell. Några individer sköt till och med på Bertilda med luftgevär under dennas färd på sin moped på E4:an. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av ett skott exempelvis i ansiktet, körandes moped på E4:an, kan du vingla till och hamna under hjulen på en bil. Och DÅ dör du!

Umeå tillhör idag de mest politiskt korrekta (PK) städerna i Sverige. Därför visste vi att det skulle krävas en hel del av dagens makthavare för att erkänna gårdagens sanningen eftersom denna sanning inte var vacker. Vi visste även att vi i Arbetarpartiet inte tillhör den klick inom Umeå kommunfullmäktige som anser sig ”äga” en fråga som den om transpersoner som Bertilda. Till dessa ”ägare” hör främst Vänsterpartiet och Schwänstern (den del av S som strävar efter att vara mer V än Vänsterpartiet). Till viss del även Miljöpartiet.

Och ett parti som inte är PK, utan som har den dåliga smaken att bekämpa hedersförtryck och islamister som Arbetarpartiet – islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn och homosexuella – ska inte komma och påstå sig kunna något om en transperson. Om detta var alla partier i Kommunstyrelsens ledande utskott eniga. Inte endast S och V utan även M, C och L. Däremot var skillnaden väldigt stor mellan dessa partier när det gällde den primitiva aggressivitet som kom att uppvisas i den följande debatten.

Del III

Du kan existera utan att vara omnämnd i forskningen. Det är alldeles, alldeles säkert!

Ett skäl till den väldigt knapphändiga beredningen av vår motion – som innebar knapphändiga kunskaper vilket i sin tur  utgjorde en del av det officiella motivet till att avslå motionen – var att Queerforskningen inte visste mycket om Bertilda. Denna slutsats hade dragits efter att beredarna hade ringt till två (2) personer …
Nu ju det gjorde ingenting eftersom vi i Arbetarpartiet visste desto mer. Detta efter att ha kontaktat Nordmalings kyrkogård, Folkbokföringen (Skatteverket), riksarkivet, två journalister, nordmalingsbor som växt upp på den ort där Bertilda bodde och som därför träffat personen i fråga många gånger och besatt mycket förstahandskunskap. Men vår kunskap gjorde inte våra motståndare mindre aggressiva. Tvärtom fick våra stora kunskaper en helt motsatt effekt.

Men åter till queerforskningen. Jag känner ju inte till hur stora resurser som denna forskningsgren har. Eller deras metoder. Men rent allmänt gäller följande: vissa personer och händelser är för gamla för att alla ska minnas dem, samtidigt som de ligger för nära i tiden för att ha hunnit bli forskningsobjekt. Personer och händelser kan alltså, tidsmässigt sett, falla mellan stolarna. Det kan hända i de bästa familjer. Och även inom forskningen. Sannolikt även inom queerforskningen.

Jag minns själv Bertilda väldigt väl.

Och jag besatt dessutom väldigt mycket ackumulerad kunskap om Bertilda då vår motion behandlades i måndags. Detta efter att ha tillgodogjort mig all den information vi fått från nämnda myndigheter och personer. Därför blev det alltför magstarkt för mig att läsa följande, både förnumstiga och nedlåtande, formulering från någon på Umeå kommun: ”Just Bertilda finns inte omnämnd i någon av den queerhistoriska forskning som har fokus på norra Sverige eller Västerbotten”.

Jag vill understryka att denna formulering inte kommer från queerforskarna själva utan från någon på Umeå kommun.

Men detta skulle alltså vara ett av skälen till att Umeå, den kommun i vilken Bertilda bokstavligen hade förvandlats till en fredlös, inte kunde hedra denna den första offentliga transpersonen i modern tid. Luckor i queerforskningens kunskaper! Men det kan ju hända att forskningen inte hinner med allt. Och alla. Dessutom finns det brister inom forskning. All forskning. Sannolikt även inom queerforskning. Det finns exempelvis många människor (varning ironi) som faktiskt har existerat och haft det svårt trots att de inte finns omnämnda i någon forskning alls. Många miljarder människor. Helt obrydda av just forskningen.

Men kunskapen om Bertildas liv fanns. Och dessutom väldigt nära. Helt öppen för dem som ville ta del av denna kunskap om hur Bertilda blev förvandlad till en fredlös, inom Umeå kommuns gränser, utan att makthavarna gjorde något åt detta. Kunskapen låg öppen för dem som ville att Umeå nu skulle hedra denna person för kommunens tidigare tillkortakommanden och även för det förtvivlans mod som Bertilda visade för att få vara sig själv. Därför var jag bara tvungen att säga något i stil med detta: ”bristen på kunskap om Bertilda inom queerforskningen säger mer om denna forskning än om tillgången på kunskap”.

Detta var ingen elak kommentar mot forskningen. Däremot dem som i mitt tycke missbrukade forskningens luckor i egna syften.

Del IV

Då bröt helvetet löst! Den primitiva aggressivitet som legat under ytan bröt fram med full kraft.

Vänsterpartiets Gudrun Nordborg stegade fram till talarstolen. Där berättade Gudrun Nordborg att jag var ”oseriös, oetisk” och ohistorisk”. Tre o:n på en gång. Därtill kunde Gudrun Nordborg berätta att även hon mindes Bertilda, men att hon, till skillnad från mig, inte hade trakasserat Bertilda!

Till saken hör att jag har berättat att jag vid 13-års ålder hörde till dem som hade kastat snöboll på Bertilda. Och det var denna snöboll som Gudrun Nordborg nu hänsyftade på (småaktigt är bara förnamnet).

Sedan försökte Gudrun Nordborg, med ofattbar fräckhet och arrogans, bortförklara mitt engagemang för att Umeå kommun ska hedra Bertilda med att jag, personligen, skulle ha skuldkänslor…

Nej, Gudrun Nordborg och alla andra rättrådiga som inte kastade en snöboll men som inte heller försökte sätta stopp för brutaliteten. Mitt engagemang beror på att så många myndighetspersoner på 60-talet vid socialtjänst, skola, polis – samt de förbannade politiker som ansvarade för dessa myndigheter – passivt tillät den stegvisa normaliseringsprocess som slutade med att Bertilda blev fredlös. Så fredlös att några till och med ansåg att det vara legitimt att skjuta på denna människa som kom körandes oskyddad med moped på E4:an! Mitt engagemang beror på de många vuxna människorna som under tystnad vände bort blicken inför den brutala behandling som Bertilda utsattes för. Människor som inte gjorde något själva men vars moraliska brott bestod i de passivt lät det hända.

Detta passiva accepterande är något helt annat än en snöboll från en 13-åring, som inte visste bättre, men som åtminstone vågar berätta sanningen som vuxen. Och som vågar kräva att Umeå kommun ska erkänna denna sanningen och, i efterhand, bidra till att återupprätta den person som drabbades så hårt.

Del V
Sådana som Gudrun Nordborg talar ofta, och länge, om ”härskartekniker” som en metod att ”förminska” andra. Men hon, och andra från Vänsterpartiet och Schwänstern, använde verkligen härskartekniker själva för att förminska mitt och Arbetarpartiets engagemang. Sådana som vi, som inte är PK, måste till precis varje pris – även till priset av lögner om varför vi driver denna frågan – stoppas från att få igenom ett förslag om att hedra Umeås första öppna transperson i modern tid. Detta är nämligen frågor som Vänstern och Schwänstern anser sig ha monopol på. Åtminstone i Umeå. Möjligen skulle de kunna acceptera att MP och FI kom med ett förslag. Men absolut inte Arbetarpartiet. Och speciellt inte jag. Jag ska förklara varför.

VI
Hämnden för vår kamp mot det växande inflytandet från islamister och deras medlöpare.
Efter debatten fick jag frågan, från en representant för ett parti som inte visat någon primitiv aggressivitet under debatten, om det kändes tungt. Det gjorde det inte. Men skälet till detta var att jag hade känt på mig att debatten skulle kunna utveckla sig just som den gjorde – att den skulle kunna bli primitivt aggressiv – och medföra en allmän hets mot oss. För vi måste alltså till varje pris hållas borta från det politiska territorium som främst V och Schwänstern anser vara deras.

Men det fanns även ett annat skäl till denna primitiva aggressivitet. Hämnd. Låt oss åter använda Gudrun Nordborg som exempel. Det var denna vänsterpartist som, i samband med att Umeå kommunfullmäktige debatterade hedersförtrycket, hävdade att ”det gynnar rasismen att ens diskutera denna fråga Och jag tillhör de som har varit bland de flitigaste när det gäller att kräva åtgärder mot just hedersförtrycket. I Umeå kommunfullmäktiges debatter. Men inte bara det.

Jag har även kritiserat islamister eller deras medlöpare – de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn, homosexuella (samt andra HBTQ-personer) –  för deras strävan efter att skapa parallellsamhällen där allmänna och fria val, för män och kvinnor, inte ska gälla för de som kommer från huvudsakligen muslimska länder. Under måndagens kommunfullmäktige gick en annan vänsterpartist, Abdi Hanad, upp i talarstolen. Och vad tror ni att denne gör, trots att ärendet handlar om en motion som gick ut på att hedra Bertilda, jo Abdi Hanad påstår att jag har angripit ALLA MUSLIMER under de senaste tolv månaderna´!

VII

Detta är rent makabert – på två sätt:
a) för det första säger reglerna skulle Abdi Hanad omdelbart skulle ha blivit avbruten av presidiet för att Abdi Hanad angrep mig för något som han inte ens hade formell rätt att ta upp från talarstolen. Fullmäktige diskuterade vår motion om att hedra Bertilda och inte islamisternas växande inflytande – eller motsatsen. Men Abdi Hanad blev inte avbruten. Presidiet hörde nämligen inte vad han sa. Men hur reagerade då alla de övriga i fullmäktige – de 59 ordinarie ledamöterna som inte var direkt inblandade – och alla närvarande ersättare och andra – minst 90 personer totalt. Jo, trots att de allra flesta av dem visste att Abdi Hanads angrepp på mig var ett svårt regelbrott protesterade absolut ingen. Återigen visade sig den primitiva aggressiviteten. Fast passivt. De 90 personernas tystnad var ett godkännande av detta, svåra, regelbrott,
b) det andra var innehållet i det som Abdi Hanad sa: Han påstod nämligen att just min kamp mot det växande inflytandet från islamister, och deras medlöpare, innebär mobbning och trakasserier. Han, och andra islamister eller medlöpare, försöker göra det till ett moraliskt brott (ett tabu) att ifrågasätta deras växande inflytande – ett inflytande som bl a tar sig uttryck i form av förtryck av andra muslimer, kvinnor (via månggifte) och barn (via barnäktenskap) samt hets mot homosexuella – vilket tillsammans utmynnar i att samhällets demokratiska fri- och rättigheter urgröps.

Men det pågår en alltmer intensiv debatt i samhället.

Jag och mina partikamrater hämtar våra argument från bl a två rapporter från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), en rapport från Försvarshögskolan samt från egna böcker skrivna av bland annat just de forskare som fått uppdragen att ta fram rapporterna till MSB och Försvarshögskolan. Vår kritik är legitim och utgör ett normalt inslag i ett demokratiskt samhälle. Men denna uppfattning om yttrandefrihet delas inte av vänsterpartisten Abdi Hanad.

Det finns en påtaglig överlappning mellan de personer som anser sig ha monopol på frågor om exempelvis transpersoner och de personer som anser att det gynnar rasismen att ens diskutera åtgärder mot hedersförtryck och att kritisera islamisternas växande inflytande.

Tyvärr möttes alltså Abni Hanads dubbla övertramp med ett tyst accepterande från övriga närvarande i fullmäktigesalen. Just en sådant tyst accepterande som jag kritiserar när det gällde det som drabbade Bertilda. Jag tror dock att vissa var tysta av rädsla för att även de själva skulle bli utsatta för samma primitiva aggressivitet som vi blev. Men det är illa nog.

Del VIII

Under lunchen, efter debatten, samtalade olika personer med mig, och underströk hur rätt jag hade haft i debatten.
Och hur viktigt det var att någon hade modet att säga sanningen om hur det verkligen var. Vissa hade själva kastat snöbollar eller glåpord. Andra hade, vilket var det vanligaste, inte vågat eller velat ingripa.

Genom att berätta sanningen tog jag, och det parti jag tillhör, ansvar för att bryta tystnaden om det vidriga sätt på vilket Bertilda blev behandlad. Det som främst Vänstern och Schwänstern i Umeå kommunfullmäktige gjorde, i måndags, var att fortsätta att försöka tysta ned sanningen om hur Bertilda blev behandlad.

Det är svårt att sjunka djupare. Men det går.

IX

Här är ett exempel

Under lunchen fick jag veta att Vänsterpartiets gruppledare, Ulrika Edman, hade sänt ett mail till gruppledarna för partierna i Umeå kommunfullmäktige – mig undantagen – i syfte att organisera någon form av aktion mot just mig. Detta då Ulrika Edman påstod att jag angripit en ensamstående trebarnsmor på min blogg!
Informationen kom inte från någon gruppledare, utan från en person inom ett parti vars gruppledare uppenbarligen inte ställt upp på Ulrika Edman korståg mot mig, på grund av min kritik mot islamisterna. Alla utom Ulrika Edman förstår, naturligtvis, att jag aldrig har angripit någon människa för att hon är en ensamstående trebarnsmor.

Men jag har under ett par år kritiserat det växande inflytandet för islamister och deras medlöpare – de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn och homosexuella samt strävar efter att skapa parallellsamhällen – parallella samhällen där allmänna och fria val för män och kvinnor inte ska gälla för människor från muslimska länder. Och om någon av dessa skulle vara ensamstående och mor till tre barn så måste debatten gå vidare i alla fall. I en demokrati. Detta trick – att försöka komma undan kritik genom att framställa vanlig normal debatt i en demokrati som något otillåtet – är något som Vänsterpartiet har försökt tidigare. Vi vek inte ned oss då och vi kommer inte att vika ned oss nu. Men alla ska veta att detta trick är något som V – tillsammans med islamister från bl a Muslimska brödraskapet och Salafiströrelsen – har satt i system och som de kommer att försöka med igen. Detta tillsammans med islamisterna och deras medlöpare som bl a finns inom Vänsterpartiets egna led.

Vänsterpartiet i Umeå är rikt på auktoritära intrigmakare.

Avrundning om Bertilda
Här tar alltså detta blogginlägg slut.

Men låt mig först säga följande: medan en tidigare generation av politiker i Umeå kommun tillät övergreppen på Bertilda att fortgå, vägrar dagens generation av politiker att sona detta moraliska brott genom att hedra Bertildas minne.

Vissa av dagens generation tror också att de kan skrämma oss genom att hetsa i kommunfullmäktiges instängda atmosfär. Detta kommer inte att lyckas. Vi i Arbetarpartiet har nämligen vinden i ryggen.

Detta blogginlägg började med en beskrivning av hur vår motion om att hedra Bertilda blev behandlad – eller misshandlad. Detta blogginlägg kommer att sluta med vackra och sanna ord om Bertilda, denna så hårt prövade människa. Vi i Arbetarpartiet kommer att hitta andra vägar för att låta de människor som bor i Umeå, Nordmaling och annorstädes – som förstår vikten av att sanningen kommer i dagen – och som vill hedra denna person som trots alla hugg och slag ändå orkade mobilisera kraft och ett förtvivlans mod för rätten att få vara sig själv.

Jag publicerar slutligen åter den vers som stod att läsa i Bertildas dödsannons 1988.

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

                                                        – – –          – – –          – – –

Återpublicerat inlägg från söndagen 27/1-2019

I övermorgon kommer jag att referera debatten om varför Umeås kommunfullmäktige vägrar att hedra en person som var öppet transsexuell bland annat under 60- och 70-talen. Personen var döpt till Gustav Bertil Lindgren men kallades för ”Bertilda”. i hela länet. Bertilda var biologiskt sett en man men bar läppstift, en annorlunda klädsel och uppträdde feminint. Bertilda var ursprungligen ett öknamn som begreppet ”bög”. Men begreppet bög övertogs av de homosexuella själva och har inte samma negativa klang (för många) idag som under exempelvis 60- och 70-talen. Det finns en sorts parallell med namnet ”Bertilda”. Under alla år som jag hörde Bertilda kallas för just detta blev svaret alltid ett leende och ord som ”vilka fina kavaljerer jag har”.
Jag hörde aldrig Bertilda be om att få bli kallad för något annat än just ”Bertilda”. Sammansättningen av det manliga namnet Bertil och den feminina ändelsen ”tillda”(som i Matilda) innebar troligen ett sorts kvitto på att Gustav Bertil Lindgren var en transperson – eller transvestit som man sade på den tiden. Det finns, åtminstone delvis, en parallell mellan hur det ursprungliga skällsordet bög har övertagits av många homosexuella män och hur namnet ”Bertilda” bekräftade Bertil Lindgren som transperson. Vad Bertilda innerst inne kände inför detta namn vet varken jag eller någon av de som jag har träffat och talat med om personen som döptes till Gustav Bertil Lindgren.

De som motsätter sig att Umeå kommun ska hedra Bertilda kryper bakom argumentet att han var född och skriven i Nordmaling. Men det var i Umeå som han fick ett helvete. Det var här i Umeå som han blev fredlös!

För fredlös var just vad Bertilda blev.

Det var inte ”skolan i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men ”vår” rektor på Mimer bidrog, det var inte ”polismyndigheten i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men vissa poliser struntade blankt i Bertildas klagomål och just dessa bidrog, det var inte alla vuxna som uttalade att Bertilda var fredlös – men alltför många undvek att ta Bertilda i försvar och alltför många visade istället sitt gillande då vi kastade snöbollar vilket bidrog.

En unge som kastar en snöboll en gång är ingenting. Många barn i de yngre tonåren som omringar och kastar många hårda snöbollar vid många tillfällen innebär trakasserier. Detta, och mycket värre trakasserier från de som var äldre, under åratal, kan endast ske med myndigheternas och vuxenvärldens gillande och indirekta uppmuntran. Vilket var just det som skedde.

Jag var tretton år höstterminen 1966 på Mimerskolan. Vi ville inte skada, och vi skadade inte eller heller Bertilda, fysiskt. Det fanns däremot äldre killar som låg i bakhåll för honom då han körde fram och tillbaka Levar – Umeå, periodvis nästan varje dag, på sin moped. De sköt med luftgevär då han kom på E4:an. Åtminstone enligt en lokaltidning. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av skottet i ansiktet eller halsen, och vinglar till i trafiken på E4:an, kan du hamna under hjulen på en lastbil. Eller framför kylaren på en personbil. Och då dör du.

Bertilda var fredlös. Bertilda var mans niding. Bertilda var så långt borta från Christer Lindarw och After Dark som det går att komma. Samhället tog avstånd från Bertilda.

I Nazityskland, bara 10 – 15 år innan Gustav Bertil Lindgren gjorde entré i Umeå, hade Bertilda hamnat i ett dödsläger. Detta om Bertilda hade vågat vara sig själv på det sätt som Gustav Bertil Lindgren vågade. I Umeå på 60-talet hamnade inte Bertilda i ett dödsläger. Men  blev verkligen fredlös.

Del IV.
Jag har aldrig förlåtit mig själv för allt våld som jag var en del av på Mimerskolan under högstadiet. Ni som har följt min blogg sedan hösten 2017 vet att detta var huvudskälet till att jag började blogga överhuvudtaget. Mimerskolans högstadium hösten 1966 till våren 1969 påminde skrämmande mycket om filmen ”Ondskan”. Inte boken. Men filmen.

Då jag siktade på Bertilda med snöbollar, tillsammans med mina jämnåriga från Mimer, var jag alltså tretton år och gick i sjuan. Jag gjorde mycket värre saker också. Mot andra elever. Och andra elever mot mig. Men jag var aldrig ensam och övergiven. Jag var aldrig fredlös. Jag var en del av ett gäng. Och denna delaktighet gjorde livet uthärdligt. Även om ärren aldrig går bort.

Men Bertilda var inte en del av något gäng.För honom måste livet ofta ha känts outhärdligt.

Många anser att samhället är mycket bättre och öppnare idag. Och det stämmer på många sätt. Och Umeå kommun jagar sina utmärkelser. Men när det kommer till kritan är det mesta bara yta. Det verkliga testet består, som jag ser det, i att kunna erkänna begångna misstag.
*  Att göra upp med arvet som de 50 000 organiserade nazisterna efterlämnat är något som Sverige hoppade över – vilket underlättade för nynazismen under 80- och 90-talen,
*  Att erkänna att Umeå kommun har brutit mot Miljökvalitetsnormen (MKN) sedan 2003, när det gäller koncentrationen av kvävedioxid i luften på grund av avgasutsläpp är något som kommunens politiker hoppat över, med resultat att de riskerat att umeborna fått sina friska liv förkortade på grund av demenssjukdomar som Alzheimer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer samt astma och allergi,
*  Att gottgöra en person som blev fredlös på grund av att dåtidens politiker, myndigheter och vuxenvärld svek, genom att hedra denna människa även om det sker efter döden, är inget för dagens politiska makthavare i Umeå kommun.

Om Umeå och Sverige har utvecklats åt rätt håll när det gäller frågor som berör HBTQ beror det mer på personer som Bertilda än på Christer Lindarw och After Dark. Sådana som Bertilda var droppen som urholkade stenen. Vem kunde låta bli att bli upprörd och tänka till när man fick läsa om att några idioter hade beskjutit denna människa på sin moped! Man eller kvinna. Men Bertilda var som alla vi andra först och främst en människa. Vi beskjuter inte människor. På moped. På E4:an.

Men Umeås styrande tänker inte bifalla min motion att hedra Bertilda (Gustav Bertil Lindgren) som dog den 19 maj 1988. Argumenten är krystade och fegt formalistiska. En sak är säker: Umeås ledande politiker kommer inte att erkänna sin egen och sina föregångares skuld.

Del V
I dödsrunan som publicerades bland annat i VK kan man läsa följande:
”…
Det stämmer. Det fanns absolut ingen som det skvallrades, och ljögs, om så mycket som om Bertilda.

Till sist: låt mig avsluta med den vers som fanns införd i Bertildas dödsannons:

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

Denna dikt är en oändligt bra sammanfattning av Bertildas liv.
En dikt så full av smärtsam kunskap.
Den som valde, eller själv skrev, versen visste det som jag med hjälp av andra har berättat om – här och tidigare.

Låt mig sluta med att säga följande:
genom att vägra hedra Gustav Bertil Lindgren, eller Bertilda för dem som så vill, utsätter de ledande politikerna i Umeå kommun Bertilda för ett andra övergrepp.

Här ser ni mentaliteten hos den Socialdemokratiske politikern i Region Västerbotten då han diskuterar med en av våra ledamöter i Umeå kommunfullmäktige. Lägg märke till hans ordval, speciellt när det gäller min person.

Det som slår varje insatt människa är att det var hans parti Socialdemokraterna som införde valfrihet inom hemtjänsten i Umeå kommun. Där är 17 av 18 privata utförare lokala och de har påfallande ofta sin bakgrund i den kommunala hemtjänsten.

Men efter uppgörelsen med C, L och MP har Alejandro Caviedes parti Socialdemokraterna släppt lös privata utförare i 290 kommuner och 20 landsting/regioner – inom hela välfärdssektorn (Arbetsförmedlingen, skolor och vårdcentraler). Detta borde få Alejandro att agera med lite ödmjukhet. Men detta ligger inte för honom.

Istället påstår han om mig personligen: ”Jan Hägglund är helt ute och cyklar”; ”… har inte en djävla aning om vad han talar om … ” . I ett annat inlägg påstår Alejandro, stilfullt, att jag ” … verkar leva i en helt annan planet!!!”

Det jag vill att du som läsare ska minnas, när du läser Alejandro Caviedes påhopp på mig här nedan, är att det inte finns något som Socialdemokraterna har talat om att de vill förändra inom hemtjänsten i Umeå, som inte också kan göras inom ramen för den nuvarande lagstiftningen LOV. Som Socialdemokraterna själva var med om att införa.

Jag tänker återkomma, efter dagens debatt i Umeå kommunfullmäktige, och dels bemöta vad Alejandro Caviedes skriver på sina inlägg (bl a här nere), dels vad hans partikamrater inom Socialdemokraterna sade under fullmäktigedebatten om hemtjänsten idag.

Återigen: tänk på vad Socialdemokraterna har kommit överens om med C, L och MP när det gäller privata utförare i hemtjänsten och vinster i välfärden. Alejandro Caviedes tillhör den typ av politiker som underskattar väljarna och arbetarna i synnerhet. De ser vilket parti som står på deras sida. Detta oavsett om de har en privat eller kommunal arbetsgivare.

Ett sådant parti heter Arbetarpartiet. Jag är stolt över att tillhöra detta.

Klicka här för att följa debatten live.

 – – –          – – –          – – –

 INLÄGG från Alejandro Caviedes 

Gun Sandström, du har ju fel. Andelen visstidsanställningar inom privat hemtjänst är ju redan hög. Personalomsättningen är hög. Det beror bl a på att det råder total etableringsfrihet från företagens sida, vilket leder till att företag drar sig från att tillsvidareanställa i viss utsträckning eftersom de inte vet hur deras kundunderlag kommer att se ut i framtiden (ena året kan du ha 20 utförare, nästa år 50, nästa år 10, etc). Vid långa upphandlingar däremot kan du ha bättre stabilitet. Jämför t ex med lokaltrafiken som är upphandlad. Om det är som du säger, nämligen att LOU skulle leda till otrygga anställningar, hur kommer det sig att andelen tillsvidareanställningar är högre inom t ex lokaltrafiken (som går efter lou) än inom privat hemtjänst? Snacket om att lou innebär 3-åriga avtal är bullshit! Detvdär bestäms av huvudmannen. Inom lokaltrafiken har man t ex 10-åriga avtal. Betydligt mer stabilt än med loven, där alla utförare förutom kommunen kan dra sig ur när de vill.

Med lou kan du också ställa krav på personalävertagande så att personalen varken förlorar jobbet eller las-tiden om företaget går i konkurs eller förlorar upphandlingen. Med lov:en så kastas personalen ut på gatan om ett företag går i konkurs eller drar sig ut. På sin höjd kan man få nytt jobb hos ny arbetsgivare, eftersom alla skriker efter uskor, men du tappar din las-tid. Känns det som en trygg anställning?

Jag är ledsen, Gun, men Janne Hägglund är helt ute och cyklar. Han har ingen jävla aning. Han har svalt allt som de privata hemtjänstföretagen sagt i fråga om anställningsvillkoren i branschen och vänt Kommunal ryggen i den här frågan. Sen skriver han ett blogginlägg där han påstår att Kommunal lokalt inte vill ha lov, men det är faktiskt Kommunals kongress som beslutat att driva avskaffandet av lov. Ursäkta, men ditt partis gruppledare har inte en jävla aning om vad han pratat om. Han springer hemtjänstföretagens ärenden i den här frågan. Hur fan kan man som arbetarparti tro mer på arbetsgivarna när det gäller anställningsvillkoren i bramschen än på den fackliga organisation som organiserar medlemmarna i den branschen? Det är fullständigt galet.

Han sviker Kommunals medlemmar!!

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Hej Thomas, Mikael och Jonsson. Jag beklagar att ni har fått vänta så länge på till era kommentarer. Nu har jag dock svarat på dessa. Och jag är tillbaka som bloggare. Det var tretton dagar sedan jag sist publicerade ett blogginlägg.

Del I
Under den tiden som jag har varit osynligt har Arbetarpartiet kollektivt och jag som person:
1) tagit ställning till om vi ska ställa upp i valet till riksdagen – eller inte. Och vi har klargjort motiven som avgjorde vårt beslut,

2) Jag har varit med och skrivit en debattartikel till en storstadstidning. Vi var en ”blocköverskridande” (i mer än en bemärkelse) grupp som tillsammans utarbetade en analys av det vi alla anser:
a) att det politiska systemet inte har klarat av de påfrestningar som de senaste två valen utsatt systemet för utan befinner sig i en kris,
b) att dagens politiker och partier är de skyldiga – inte väljarna,
c) ett första (och kanske även ett andra) försiktigt förslag till en förbättring av dagens politiska system,
Debattartikeln innebär en skarp uppgörelse dels med bristerna hos politiker/partier, dels med bristerna i själva det politiska systemet samt med början till förslag på förändringar av det politiska systemet (politikerna/partierna går ju inte att förbättra). Sedan vår debattartikel publicerats i en av storstadstidningarna känner jag mig fri att återkomma med analysen bakom debattartikeln i denna blogg.

Det är krävande, men viktigt, att då och då pröva på att samarbeta med folk som har en annan ideologi och även en annan sysselsättning än vad man själv har. I gruppen ingick en forskare, en klassisk liberal, en borgerlig utanför riksdagen, jag, och så vidare. Analysen av vad som gått fel kan IBLAND bli bättre om man har olika bakgrund. Detta även om de längst gående slutsatserna, när det gäller vad som behöver göras åt krisen, kommer att vara olika mellan exempelvis en klassisk liberal och en demokratisk socialist. Men detta behöver inte innebära att det finns omedelbara behov av förbättringar som vi alla kunde enas om. Vi hoppas nu på en snar publicering av vår debattartikel. Sedan kan jag publicera mitt bidrag till debattartikeln som ett blogginlägg och samtidigt redogöra för vårt ställningstagande när det gäller valet 2022 och våra motiv till detta ställningstagande.

3. Vi kommer att fortsätta angreppen på de islamister som förtrycker andra muslimer, kvinnor, barn, homosexuella och som vill skapa ett parallellsamhälle uppdelat i ett ”vi” och ett ”dom”. Islamisterna vill att deras samhälle ska styras av sharia och inte via allmänna och demokratiska val – för män och kvinnor – till en lagstiftande församling som kan kallas för riksdag, parlament eller förbundsdag. Detta kan etniska svenskar få behålla tillsammans med andra. Men islamisterna vill att människor från länder som huvudsakligen är muslimska ska styras av sharia: det vill säga av ett självutnämnt prästerskap som baserar tron på att de står för en gudomlig lagstiftning baserad på delar av Koranen, och på berättelser om profeten Muhammeds handlingar och uttalanden, som kallas för sunna.

Dessa islamister finns även här i Umeå.

4. Jag kommer att återuppta bloggserien om grunden till den svenska politiska fegheten: en serier där jag varit inne på medlöperiet under andra världskriget och oviljan att göra upp med de cirka 50 000 organiserade hemmanazisterna efter krigsslutet 1945. Men det finns långt mer att säga.

Del II: Debatt och beslut rörande LOV vs LOU
I morgon, på morgonen, kommer jag att publicera en blogg rörande LOV vs upphandling via LOU. Det är meningen att ge en rejäl bakgrund inför morgondagens möte med Umeå kommunfullmäktige. Det blogginlägget kommer att bemöta Socialdemokraternas och Vänsterpartiets bluffargument i debatten. Jag ska även publicera ett par av de mest vulgära angrepp som jag har utsatts för av en tidigare ordförande för Kommunal Umeå. Och socialdemokratisk politiker.

Darra du lille pojke. Sanningen om ditt beteende kommer i morgon.

Del III
I övermorgon kommer jag att referera debatten om varför Umeås kommunfullmäktige vägrar att hedra en person som var öppet transsexuell bland annat under 60- och 70-talen. Personen var döpt till Gustav Bertil Lindgren men kallades för ”Bertilda”. i hela länet. Bertilda var biologiskt sett en man men bar läppstift, en annorlunda klädsel och uppträdde feminint. Bertilda var ursprungligen ett öknamn som begreppet ”bög”. Men begreppet bög övertogs av de homosexuella själva och har inte samma negativa klang (för många) idag som under exempelvis 60- och 70-talen. Det finns en sorts parallell med namnet ”Bertilda”. Under alla år som jag hörde Bertilda kallas för just detta blev svaret alltid ett leende och ord som ”vilka fina kavaljerer jag har”.
Jag hörde aldrig Bertilda be om att få bli kallad för något annat än just ”Bertilda”. Sammansättningen av det manliga namnet Bertil och den feminina ändelsen ”tillda”(som i Matilda) innebar troligen ett sorts kvitto på att Gustav Bertil Lindgren var en transperson – eller transvestit som man sade på den tiden. Det finns, åtminstone delvis, en parallell mellan hur det ursprungliga skällsordet bög har övertagits av många homosexuella män och hur namnet ”Bertilda” bekräftade Bertil Lindgren som transperson. Vad Bertilda innerst inne kände inför detta namn vet varken jag eller någon av de som jag har träffat och talat med om personen som döptes till Gustav Bertil Lindgren.

De som motsätter sig att Umeå kommun ska hedra Bertilda kryper bakom argumentet att han var född och skriven i Nordmaling. Men det var i Umeå som han fick ett helvete. Det var här i Umeå som han blev fredlös!

För fredlös var just vad Bertilda blev.

Det var inte ”skolan i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men ”vår” rektor på Mimer bidrog, det var inte ”polismyndigheten i Umeå” som uttalade att Bertilda var fredlös – men vissa poliser struntade blankt i Bertildas klagomål och just dessa bidrog, det var inte alla vuxna som uttalade att Bertilda var fredlös – men alltför många undvek att ta Bertilda i försvar och alltför många visade istället sitt gillande då vi kastade snöbollar vilket bidrog.

En unge som kastar en snöboll en gång är ingenting. Många barn i de yngre tonåren som omringar och kastar många hårda snöbollar vid många tillfällen innebär trakasserier. Detta, och mycket värre trakasserier från de som var äldre, under åratal, kan endast ske med myndigheternas och vuxenvärldens gillande och indirekta uppmuntran. Vilket var just det som skedde.

Jag var tretton år höstterminen 1966 på Mimerskolan. Vi ville inte skada, och vi skadade inte eller heller Bertilda, fysiskt. Det fanns däremot äldre killar som låg i bakhåll för honom då han körde fram och tillbaka Levar – Umeå, periodvis nästan varje dag, på sin moped. De sköt med luftgevär då han kom på E4:an. Åtminstone enligt en lokaltidning. Du dör inte av ett skott från ett luftgevär. Men om du träffas av skottet i ansiktet eller halsen, och vinglar till i trafiken på E4:an, kan du hamna under hjulen på en lastbil. Eller framför kylaren på en personbil. Och då dör du.

Bertilda var fredlös. Bertilda var mans niding. Bertilda var så långt borta från Christer Lindarw och After Dark som det går att komma. Samhället tog avstånd från Bertilda.

I Nazityskland, bara 10 – 15 år innan Gustav Bertil Lindgren gjorde entré i Umeå, hade Bertilda hamnat i ett dödsläger. Detta om Bertilda hade vågat vara sig själv på det sätt som Gustav Bertil Lindgren vågade. I Umeå på 60-talet hamnade inte Bertilda i ett dödsläger. Men  blev verkligen fredlös.

Del IV.
Jag har aldrig förlåtit mig själv för allt våld som jag var en del av på Mimerskolan under högstadiet. Ni som har följt min blogg sedan hösten 2017 vet att detta var huvudskälet till att jag började blogga överhuvudtaget. Mimerskolans högstadium hösten 1966 till våren 1969 påminde skrämmande mycket om filmen ”Ondskan”. Inte boken. Men filmen.

Då jag siktade på Bertilda med snöbollar, tillsammans med mina jämnåriga från Mimer, var jag alltså tretton år och gick i sjuan. Jag gjorde mycket värre saker också. Mot andra elever. Och andra elever mot mig. Men jag var aldrig ensam och övergiven. Jag var aldrig fredlös. Jag var en del av ett gäng. Och denna delaktighet gjorde livet uthärdligt. Även om ärren aldrig går bort.

Men Bertilda var inte en del av något gäng.För honom måste livet ofta ha känts outhärdligt.

Många anser att samhället är mycket bättre och öppnare idag. Och det stämmer på många sätt. Och Umeå kommun jagar sina utmärkelser. Men när det kommer till kritan är det mesta bara yta. Det verkliga testet består, som jag ser det, i att kunna erkänna begångna misstag.
*  Att göra upp med arvet som de 50 000 organiserade nazisterna efterlämnat är något som Sverige hoppade över – vilket underlättade för nynazismen under 80- och 90-talen,
*  Att erkänna att Umeå kommun har brutit mot Miljökvalitetsnormen (MKN) sedan 2003, när det gäller koncentrationen av kvävedioxid i luften på grund av avgasutsläpp är något som kommunens politiker hoppat över, med resultat att de riskerat att umeborna fått sina friska liv förkortade på grund av demenssjukdomar som Alzheimer, hjärt- och kärlsjukdomar, lungcancer samt astma och allergi,
*  Att gottgöra en person som blev fredlös på grund av att dåtidens politiker, myndigheter och vuxenvärld svek, genom att hedra denna människa även om det sker efter döden, är inget för dagens politiska makthavare i Umeå kommun.

Om Umeå och Sverige har utvecklats åt rätt håll när det gäller frågor som berör HBTQ beror det mer på personer som Bertilda än på Christer Lindarw och After Dark. Sådana som Bertilda var droppen som urholkade stenen. Vem kunde låta bli att bli upprörd och tänka till när man fick läsa om att några idioter hade beskjutit denna människa på sin moped! Man eller kvinna. Men Bertilda var som alla vi andra först och främst en människa. Vi beskjuter inte människor. På moped. På E4:an.

Men Umeås styrande tänker inte bifalla min motion att hedra Bertilda (Gustav Bertil Lindgren) som dog den 19 maj 1988. Argumenten är krystade och fegt formalistiska. En sak är säker: Umeås ledande politiker kommer inte att erkänna sin egen och sina föregångares skuld.

Del V
I dödsrunan som publicerades bland annat i VK kan man läsa följande:
”…
Det stämmer. Det fanns absolut ingen som det skvallrades, och ljögs, om så mycket som om Bertilda.

Till sist: låt mig avsluta med den vers som fanns införd i Bertildas dödsannons:

Du somnade så tyst
Från sol och vår
Somnade stilla från smärtans tår
Ljuv är vilan ljuset och friden
Fjärran borta från livet och
striden

Denna dikt är en oändligt bra sammanfattning av Bertildas liv.
En dikt så full av smärtsam kunskap.
Den som valde, eller själv skrev, versen visste det som jag med hjälp av andra har berättat om – här och tidigare.

Låt mig sluta med att säga följande:
genom att vägra hedra Gustav Bertil Lindgren, eller Bertilda för dem som så vill, utsätter de ledande politikerna i Umeå kommun Bertilda för ett andra övergrepp.

Detta enligt min mening.

Då gäller det LOV vs LOU ses vi i morgon.

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.

Angående uppgörelsen om en ny regering – och hånet av Vänsterpartiet!

Ingress
Socialdemokraterna har tillåtit att Annie Lööf har hånat dem. Detta genom att tvinga fram att det nu blivit rumsrent att frångå kollektivavtal och införa marknadshyror. Det må handla om etableringsjobb och nyproduktion. Men tabut att inte röra dessa principer är spräckt. Nu kan kraven på större eftergifter när det gäller att försvaga kollektivavtalens ställning och utökade marknadshyrornas andel av bostadsbeståndet ställas i framtiden – som inte behöver vara långt borta.

Och vad fick Socialdemokraterna och Stefan Löfven för detta?

Det enda som S fick för sina principiella eftergifter, de här nämnda eftergifterna och andra, är ett löfte om att Centern (och Liberalerna) kommer att rösta ”gult”. Det vill säga ”släppa fram” Stefan Löfven som regeringsbildare. Men Annie Lööf kunde inte motstå frestelsen att understryka att hon och Centerpartiet kommer att fortsätta att vara ett oppositionsparti – trots uppgörelsen som kostat Socialdemokratin så mycket.

Socialdemokraterna och Stefan Löfven har låtit sig förnedras. Väldigt mycket.

I. Men hur är det med Vänsterpartiet?

De har också tvingats se en rad av sina hjärtefrågor försvinna från den politiska agenda. Men till detta kommer att Vänsterpartiet under dessa förhandlingar har blivit jämställda med SD – gång, på gång, på gång. Av Annie Lööf och Jan Björklund. Även detta är ett sätt att förnedra Socialdemokraterna. Så sent som i valet 2010 gick nämligen S, MP och V till val som en sorts ”röd-grön” allians.

Vänsterpartiet är inte det stora nya i svensk politik som har skapat den stora låsningen som nu inneburit fyra månader av förhandlingar. Lika länge som i Tyskland. Det stora nya är Sverigedemokraterna!

II. Trots detta har Vänsterpartiets status, under dessa många och långa regeringsförhandlingarna efter fjolårets riksdagsval, reducerats på det mest uppseende väckande sätt.
Vänsterpartiet har reducerats från att ha haft statusen av en likvärdig del i den ”röd-gröna” alliansen i valrörelsen 2010 till att idag gång på gång jämställas med SD under rubriker som ytterkantspartier eller ytterlighetspartier.

Som demokratisk och sekulär socialist har jag ofta fört fram kritik, hård kritik, mot Vänsterpartiet i en rad frågor. Både vad gäller politiken i Umeå samt på riksplanet. Men detta är ändå inte något som jag anser vara riktigt. Vänsterpartiet kan helt enkelt inte acceptera att reduceras, på åtta år, från att ha varit en självklart del av en regering med ministerposter ifall de ”röd-gröna” hade vunnit valet 2010 – till att idag jämställas med det som alla vet är det stora nya i svens politik – själva den utlösande faktorn till dagens regeringskris – nämligen SD.

III. Alltså: Hur mycket klarar V av att hånas – partiet har jämställts med SD samtidigt som det sagts att V ska hållas utanför allt inflytande.

Vänsterpartiet måste rösta Nej till uppgörelsen mellan S, MP, C och L. Detta för att inte göra sig själv till något som inga andra partier behöver ta någon hänsyn till i framtiden. Detta skulle även skada Socialdemokratin – när dessa underlåtit att protestera mot att V jämställts med SD. Detta är ytterligare ett resultat av att Stefan Löfven lät Annie Lööf gå ut och berätta om uppgörelsen.

Inget parti kan acceptera hur mycket hån som helst och klara sig i framtiden. C och L har velat försvaga Socialdemokraterna ännu mer genom att försöka göra deras traditionella parlamentariska allierade Vänsterpartiet omöjligt i de politiska finrummen – lika omöjliga som SD.

Mitt tips: V röstar Nej till uppgörelsen – för att överleva!

UPPDATERING SÖNDAG  14:30

Socialdemokraterna verkar inte förstå vidden av vad de har gjort respektive inte har gjort.

Låt oss börja med vad S har gjort. På grund av den uppgörelse som Socialdemokraterna har gjort med C och L är det numera politiskt rumsrent att kräva införande av marknadshyror samt avskaffande av kollektivavtal – med utgångspunkt i den uppgörelse som Socialdemokraterna själva har deltagit i. Under Reinfeldts åtta år som regeringschef och ledare för Alliansen försökte sig borgerligheten aldrig på en sådan offensiv. Borgerligheten räknade med att S och fackföreningarna skulle slå tillbaka – hårt. Detsamma gäller marknadshyror. Men nu är vi där – genom att Socialdemokraterna hjälpt Annie Lööfs Centerparti.
Någon kan invända att det bara gäller nyproduktion och etableringsjobb. Men det spelar ingen roll! Dörren är öppnad för införande av marknadshyror och avskaffande av kollektivavtal – med Socialdemokratins hjälp!
Vi ska inte trötta ut läsaren med att försöka gå igenom alla 73 punkterna i uppgörelsen. Med reservation för de politiska skillnader som, naturligtvis, råder mellan oss och Expressens ledarskribent kan vi dock rekommendera ledaren i denna tidning från igår (lördag) när det gäller några av de politiska problem – i olika sakfrågor och i principiella frågor – under den kommande mandatperioden.

Du kan läsa artikeln genom att klicka här.

Jag vill dock understryka en sak extra mycket, och det är följande: Socialdemokraterna verkar inte ha fattat att Centerpartiet inte bara har förnedrat arbetarrörelsen och dess traditioner genom uppgörelsen. Centerpartiet kommer också att förnedra Socialdemokraterna i omröstningen i riksdagen. Detta genom att ”rösta gult” = lägga ned rösterna. Stefan Löfven har inte lyckats få till stånd en koalitionsregering i vilken Centern och Liberalerna ingår. Det enda som Socialdemokraterna har fått, trots sina historiskt stora eftergifter vad gäller principerna kring marknadshyror och kollektivavtal, är att partiet ”släpps fram”.

Men Stefan Löfven har inte klarat av att bilda en koalitionsregering i vilken C och L ingår. Annie Lööf – vem annars? – var den som presenterade uppgörelsen (inte Stefan Löfven). I sin presentation underströk Annie Lööf (och förnedrade därmed socialdemokratin en tredje gång) att Centerpartiet skulle fortsätta att vara ett ”oppositionsparti” under den kommande mandatperioden! Det enda som Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning har åstadkommit är alltså att C och (troligtvis) L + V ”släpper fram” Löfven som regeringsbildare. Samtidigt förbehåller sig alltså Annie Lööf och Centern rätten att fortsätta att driva sina egna frågor som ett oppositionsparti – och givetvis att kritisera Socialdemokraterna och MP. Detta är vad oppositionspartier gör.

Detta betyder att Centern, som det oppositionsparti det alltså är, även fortsättningsvis kan driva frågan om att även det existerande bostadsbeståndet ska omfattas av marknadshyror. Annie Lööf har också gett sig själv och Centern fria händer att – som det oppositionsparti Centern fortfarande är – fortsätta angreppen mot kollektivavtal och turordningsregler!

Jag återupprepar: Stefan Löfven och Socialdemokraterna har alltså, trots sina principiellt väldigt långtgående eftergifter, inte vunnit något annat än att ”släppas fram”. S och MP är en regering ”på nåder”.

Dessutom kommer relationerna mellan S och MP att oifrånkomligen förändras till Socialdemokraternas nackdel.

I de fyrpartiförhandlingar (S, MP, C och L) som kommer att föras i framtiden, i alla viktiga beslut, kommer Miljöpartiet att kunna luta sig mot C och L ! Detta innebär alltså att socialdemokratin, inom ramen för den formella koalitionsregeringen S+MP, försvagas påtagligt i relation till regeringskollegan.

Sedan till vad Socialdemokraterna inte har gjort.
S har inte ens gjort ett seriöst försökt att vinna tillbaka väljarna från Sverigedemokraterna. SD är idag inget nazistiskt parti. Men SD har ett nazistiskt ursprung. Det är detta som förklarar varför deras motsvarigheter i exempelvis Norge, Danmark och Finland har suttit, eller sitter, i regeringar medan det i Sverige finns en ”beröringsskräck” för SD. Denna beröringsskräck är förståelig när det gäller ledningen för SD. Denna SD-ledning arbetar för att skapa ett ny-reaktionärt borgerligt block som även skulle omfatta M och KD (även om arbetsnamnet är ett ”konservativt” block.

Men denna beröringsskräck är fullständigt orimlig när det gäller den dryga miljon väljare som la sin röst på SD i det senaste valet. Arbetarförakt vore ett betydligt bättre uttryck – med speciell hälsning till ”radikala” vänsterpartister, yngre socialdemokrater och SSU:are.

Väldigt många av SD:s väljare hör till grupper som tidigare skulle ha lagt sin röst på Socialdemokraterna och även aktiverat sig – kanske både inom partiet och inom LO eller inom fackföreningar som hör till TCO och SACO. Det är endast genom att vinna dessa väljare, förslagsvis för arbetarrörelsens idéer, som SD:s styrka kan reduceras och Jimmie Åkesson och co tillfogas politiska nederlag som bryter deras uppåtgående trend. Och som på sikt även förpassar SD ut ur riksdagen och innebär att detta parti börjar förlora sitt idag ökande politiska inflytande. Men detta kan alltså inte ske utan en medveten satsning från S och fackföreningarna tillsammans – en satsning som kommer att vara helt omöjlig efter uppgörelsen med C, L och MP.

Socialdemokraterna verkar helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

Denna splittring kan komma att vidgas till att även omfatta LO-facken. 

Genom uppgörelsen med C, L och MP har Socialdemokraterna, istället för att satsa på att reducera SD:s styrka, sannolikt skapat en garanti för SD:s fortsatta tillväxt.

Jag vill avsluta denna uppdatering med följande: kombinationen av vad Socialdemokraterna har gjort och vad de inte har gjort utgör bakgrunden till att Arbetarpartiets partistyrelse, idag söndag 13 januari, har beslutat att rekommendera det övriga partiet – dess föreningar och enskilda individer – i Umeå och runt om i Sverige, att ställa upp i valet till riksdaget 2022.

I. Bakgrund: S historiska tillbakagång utgör den största partisplittringen sedan 1917
Den stora förändringen i det politiska landskapet under det senaste kvartsseklet är Socialdemokratins tillbakagång och framväxten av en ny sorts borgerlighet. Den som inte ser detta i nedanstående tabell är blind. Den som inte förstår att Socialdemokratin, för att överleva, måste återvinna väljarna från SD är politiskt blind. Och detta är vad Socialdemokraterna nu visat sig vara. Politiskt blinda. Eller förblindade av innehavet av regeringsmakten.

Återigen: Socialdemokraterna verkar dessutom helt oförmögna att förstå att kombinationen av det egna partiets tillbakagång och Sverigedemokraternas framgång egentligen utgör den största partisplittringen av S sedan 1917.

II. Det är en sak att samarbeta med Centern lokalt i Umeå – som endast är en av Sveriges 290 kommuner.

Det är en helt annan sak när det gäller rikspolitiken.

Centerpartiet är Sveriges mest fackföreningsfientliga parti (kom ihåg Centerns ungdomsförbunds paroll i valrörelsen 2010: ”Fuck facket forever”). Förutom att Annie Lööf vill försvaga facket, på samma sätt som sin förebild Margaret Thatcher, vill hon och Centerpartiet ha marknadshyror och stora skattesänkningar. Centern är idag inte en del av något politisk ”mittfält”. Centern är mer borgerligt aggressivt än Moderaterna – på riksplanet.

Annie Lööf och hennes parti (det framstår verkligen som om C är hennes personliga parti) har redan fått igenom en hel del av sina krav i den uppgörelsen som presenterats mellan Socialdemokraterna å ena sidan och de tre borgerliga partierna C, L och MP å den andra.

Eftersom Socialdemokraterna kommer att vara beroende av Centern och Liberalerna, samt av MP, kommer Annie Lööf att kunna fortsätta att strida för en fackföreningsfientlig politik under hela mandatperioden. Samt för större inslag av marknadshyror,  skattesänkningar och andra borgerliga förslag.

III. Socialdemokraterna verkar inte förstå att de måste låta borgerligheten genomdriva borgerlig politik.
Deras plikt består i att försvara det internationellt sett trygga, jämlika och jämställda samhälle som de varit huvudkraften i att bygga upp – om än inte ensamma. Men dagens två generationer av socialdemokratiska maktpolitiker har UPPENBARLIGEN endast makten, pengarna och prestigen för ögonen.

Socialdemokraterna har valt att lägga sig platt för borgerligheten – främst i Centerns form.
Detta innebär att sossarna medvetet valt bort att inte försöka återerövra de arbetarväljare, och andra väljare, som partiet förlorat till SD (titta på tabellen igen).

V. Folkpartiet SocialdemokraternaSocialdemokraternas vägval gör det sannolikt att detta parti, om ett antal år, kommer att ha bytt namn till ”Folkpartiet Socialdemokraterna”. Så sent som i valet 2018 stod det ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” på dess valsedlar. S håller nu på att ömsa skinn. Partiet befinner sig i en övergångsprocess från att vara ett arbetarparti, om än med borgerlig politik och borgerliga privilegier till sina ledare, till att bli ett borgerligt parti – som de övriga borgerliga partierna.

Skillnaden hittills har varit att Socialdemokraterna har präglats av sina band med fackföreningarna, medan de borgerliga partierna har präglats av sina band med företagen (de större internationella företagen och de mindre inhemska). Då banden klipps mellan socialdemokratin och fackföreningarna kommer partiets omvandling till ett renodlat borgerligt parti att vara fullbordad.

Detta är vad Mona Sahlin stod för och vad Tomas Boström fortfarande står för.

Beslutet att regera vidare – tillsammans med de borgerliga partierna C, L och MP – innebär ett stort steg i riktning mot att omvandla Arbetarepartiet Socialdemokraterna till det rent borgerliga ”Folkpartiet Socialdemokraterna”.

VI. Det är mot denna bakgrund som vi i Arbetarpartiet under en tid har fört en diskussion om ifall vi ska ställa upp i riksdagsvalet 2022.
Eller inte.
Vår partistyrelse har alltså, idag söndag 13 januari, beslut att rekommenderande Arbetarpartiet i sin helhet att ställa upp i valet till riksdagen. Vår interna beslutsprocess kommer att vara klar under fredagen den 18 januari.

 Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress

Det bör till en diskussion om hur hemtjänsten ska kunna vidareutvecklas. Hittills förslagen lyst med sin frånvaro eller dolts av debatten för eller emot LOV. Jag och det parti som jag tillhör har lagt vissa förslag. Läs vad en av mina kritiker säger samt mitt svar.

Inlägg från en av mina kritiker …

Från en som jobbat i hemtjänsten i 11 år som uska så håller jag inte med om ” att omsorg dominerar hemtjänsten”.

Det var nog så för 10 -20 år sen. Tvärtom är det en stor andel multi-sjuka äldre ( ialla fall var det så inom Umeå Kommuns hemtjänst där jag jobbade, hur friska/ sjuka kunderna inom privat hemtjänst är vet jag inte ) som behöver utbildad personal som kommer och ge dom den vård dom behöver.
Andelen ökar hela tiden dessutom, eftersom det krävs att man är i princip döende numera för att få plats på särskilt boende om man önskar det, vilket innebär att det numera ofta är svårt sjuka människor hemtjänsten möter. Jag tycker mig ana lite fördomar och okunskap från dit håll vad hemtjänst är, det är inte en verksamhet som kan prioriteras ner vad gäller utbildningsnivå, tvärtom är det min bestämda uppfattning att uska utbildning behövs som kompetens – dessutom sätter det press på arbetsgivaren att höja lönerna och statusen på yrket.
Men då var det ju då den lilla detaljen då att det är lönerna som är den mest kostsamma biten för privata företag som vill gå med vinst inom välfärds-branschen…

… och mitt svar

Du har missuppfattat allt.

Idag finns inga krav på hur stor andel undersköterskor som ska arbeta inom hemtjänsten – i förhållande till det totala antalet anställda för varje utförare av hemtjänst – oavsett om utföraren är Umeå kommun eller de privata hem-tjänstföretagen!

Regeln som handlar om 7 undersköterskor av tio (70 procent) gäller endast i förhållande till vilka som ska få tillsvidareanställningar. Eller omvänt: Av de som får tillsvidareanställningar måste sju av tio vara undersköterskor (uskor). Däremot finns det, idag, inga krav på hur många uskor (undersköterskor) som det ska finnas i förhållande till alla inom anställda hemtjänsten.

Du förstod uppenbarligen inte den mycket enkla matematiken i mitt blogginlägg. Därför ska jag ge dig en ny chans: om ett företag har 100 anställda och sju av dessa är undersköterskor så är det endast tio av dessa hundra som kan få tillsvidare-anställningar. Detta då sju av tio som får tillsvidareanställningar ska vara uskor. De övriga 93 kan arbeta med bristfällig utbildning eller utan utbildning alls – samt ofta med bristande språkkunskaper.

Och dagens regler tillåter mer än så.

Om en utförare av hemtjänst bestämmer sig för att inte ha några tillsvidareanställda alls, utan endast driva verksamheten med visstidsanställda, går detta i princip bra. Och dessa visstidsanställda kan alltså helt sakna utbildning, eller ha en bristfällig sådan, tillsammans med dåliga språkkunskaper. Detta är inte acceptabelt anser jag.

Som tur är har jag inte träffat någon sådan utförare.

Arbetarpartiets strävan efter att alla ska ha en vårdbiträdesutbildning (minst) samt goda språkkunskaper skulle höja nivån på basbaskunskaperna inom hemtjänsten. Regeln om att det behövs sju undersköterskor för att tio ska få tillsvidareanställning säger ingenting om den allmänna utbildningsnivån. Det enda som regeln innebär är att hindra anställda som inte är utbildade uskor från att få tillsvidareanställning. Detta är negativt eftersom visstidsanställningar stärker trenden att göra arbetet inom hemtjänsten till ett genomgångsyrke.

Du säger att du anar ”lite fördomar och okunskap” från min sida. Tillåt mig säga att du ÄR okunnig och HAR fördomar, detta då du uppenbarligen har blandad ihop andelen undersköterskorna (7 av tio ) med alla anställda – istället för med de som får TILLSVIDAREANSTÄLLNING!

I det jag skrev föreslog jag inte någon minskning av antalet undersköterskor – i förhållande till det totala antalet anställda.

Om andelen uskor – i förhållande till det totala antalet anställda – finns inga krav idag och jag har heller inte föreslagit någon sänkning av antalet uskor. Jag skrev uttryckligt att det skulle finnas undersköterskor inom hemtjänsten även i fortsättningen. Våra två poänger är:
A) en strävan efter att alla ska ha en vårdbiträdesutbildning (minst), istället för dagens tricksande med utbildningskraven, vilket kommer att höga snittnivån på kunskapen inom hemtjänsten,
B) att avskaffa kravet på att sju av tio, som ska få tillsvidareanställning, måste vara en uska. Detta behöver inte alls innebära att antalet uskor minskar – i förhållandet till det totala antalet anställda. Däremot skulle antalet anställda med tillsvidareanställning komma att öka. Vilket minskar karaktären av att arbetet inom hemtjänsten ses som ett genomgångsyrke. Detta kommer att öka kunskapernas inom hemtjänsten även det.

Du verkar förneka att undersköterskorna har ett större inslag av vård i sitt arbete om de återfinns på lasarett och vårdcentraler än inom hemtjänsten, och att de uskor som arbetar inom hemtjänsten har en större andel av omsorg. Ditt argument är att de äldre idag är multisjuka. Detta har jag aldrig förnekat.

Men samtidigt har även antalet multisjuka inom sjukvården ökat. De kommer ju, ofta, från hemtjänst och särskilda boenden och har då blivit sämre och behöver nu sjukvård. Detta är ingen tävling om vilka som har det mest krävande jobbet. Det jag påstod var att de som arbetar inom sjukvården har ett större inslag av vård i sitt arbete än de som arbetar inom hemtjänsten. Samtidigt vill jag slå ett slag för en vårdbiträdesutbildning. För råder det brist på uskor måste dessa, i första hand, i framtiden gå till sjukvården.

_________________________________________

Du som vill läsa de blogginlägg som jag hittills har skrivit om
den svenska politiska fegheten kan göra detta genom att
gå in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Det kommer även fler inlägg om den svenska politiska fegheten.