Diskussionen mellan Arbetarpartiet och Socialdemokraterna om varför S inte vill kartlägga hedersförtrycket i Umeå kommun kommer upp sist på dagordningen, troligen vid 14:45-tiden. Vi ska även lägga ut diskussionen på en länk – om det är möjligt.

Debatten om LOV eller LOU i hemtjänsten
Debatten om LOV eller upphandling via LOU borde kunna föras i ett helt annat tonläge. Skälet till detta är att åtta av nio partier i Umeå kommunfullmäktige vill ha kvar privata utförare – och därför även valfriheten. Det enda parti som egentligen INTE vill ha kvar privata utförare är Vänsterpartiet. Detta framgår av den insändare som V hade inne i VK den 22 november. Där står bland annat följande: ”Ett system med offentlig upphandling enligt LOU ser vi inte som den bästa lösningen, utan det är en kompromiss mellan oss och S, som …”. Detta kan endast tolkas som att V – EGENTLIGEN – vill avskaffa de privata utförarna.

Jag, och övriga i Arbetarpartiet, har ännu inte tagit ställning.

Frågan har väckt väldigt starka känslor och många har inkommit med kommentarer. Jag kommer därför att, som dagens blogginlägg, anonymt publicera kommentarerna som jag fått på min förra blogg – och mina svar på kommentarerna. Läs denna livliga debatt här nedan.

Kommenterande person 1:

Nåja – Vänsterpartiet har faktiskt en poäng i detta ( och Nej jag är inte vänsterpartist själv ) !.
För den enda valfrihet som skulle påverkas är ju privatas möjligheter att välja bort det som är olönsamt – lite annat !.

De privata utövarna undviker ju de olönsamma kunderna – en lyx kommunen inte har !.
Det räcker ju bara att titta på Kommunens egen tabell över vilka utövare man kan välja om man inte bor centralt – dom är få bland de privata, just för att lönsamheten är lägre utanför stan !.

Sen så brukarnöjdhet säger ju inte mycket då det är så subjektivt mätsätt – det säkraste mätsättet för kvalitet i sådan verksamhet är ju personaltäthet ( enligt internationella erfarenheter – Konkurrensverket ), och där ligger de privata lägre i personaltäthet, löner och utbildningsnivå på personalen – det är ju så dom får vinst !.

Sen så är ju debattklimatet i detta klart lågt – från båda håll !.

Mitt första svar till Kommenterande person 1:

Du har så FEL när du talar om att det enda som påverkas är de privata utövarnas möjlighet att välja bort det som är olönsamt. Gör ett försök att förstå verkligheten bakom följande siffror: År 2007 var det två procent av de brukare som fick hemtjänst som valda privata utförare. IDAG är det 54 procent av brukarna som väljer privata utförare. Du själv VÄLJER att bortse ifrån detta.

Vänsterpartiet vill radera ut ALLA de privata utförare som idag har valts av 54 procent av alla umebor som fått sig hemtjänst tilldelad. Fråga dig själv – detta ”en poäng”?

Sedan är det INTE V som har någon poäng i någonting. OM det är någon som har någon poäng så är det socialdemokraterna. Det är nämligen dom som är, och kommer att vara, avgörande när det gäller den andra sidan i denna svåra ekvation. Denna handlar om att kunna kräva kvalitet och där är kommunen av avgörande vikt. Dels som sättare av tonen när det gäller den egna verksamhetens kvalitet både för personalen och för brukarna, dels som sättare av kraven vid en (eventuell) framtida upphandling. Men detta är alltså INTE Vänsterpartiets poäng.

Och den poängen finns. Det är därför som Arbetarpartiet står och väger.

Men DU har SÅ fel då du talar om valfriheten på det sätt som du gör. När de som väljer privata utförare ökar från två till 54 procent från 2007 fram till idag så är detta något som man INTE kan hoppa över. Jag hoppas att du förstår allvaret i denna utveckling från två till 54. Utvecklingen betyder nämligen att kommunen har något att lära!

Kommenterande person 1:

Nej jag har tyvärr inte fel – I sak har V rätt när det gäller vinster i välfärden, sen slänger dom ur sig lite dumma floskler emellanåt – tyvärr …. men det gör ju vinstförespråkarna också – som påstår att allt är bra !.
Kommunen måste ju erbjuda alla sin tjänst, de privata väljer själva vilka dom erbjuder sina tjänster – det är en skillnad ( tittar bara på Kommunens egen tabell över vilka utövare man kan välja – inte alla privata går att välja, utan dom flesta privata exkluderar dom som inte bor i Umeås närhet ) !.
Sen är det ett faktum att privata levererar mindre än dom fått betalt för – det är ju så dom får vinst … det är ju så vinst uppstår generellt – grovt förenklat givetvis, och tittar man på vad det är mindre av är det ju just personal, och omfattningen av tjänsterna !.

Att fler väljer privata är ju inget empiriskt bevis för att dom är bättre, speciellt inte när dom då tummar på vad dom levererar ….

Jag får visst repetera – det säkraste mätsättet för kvalitet i sådan verksamhet enligt Konkurrensverket som tittat på internationella erfarenheter i sådant, just att mäta personaltäthet, och den har ju kommunen högre – så vad ska dom lära ?……. marknadsföring kanske ?… hur man väljer bort olönsamma ? ( vem ska sköta det då ? ) !.

Valfriheten är ju knappast i fara för att man stramar åt de privata – utan det är så man räddar den !.

Mitt andra svar till Kommenterande person 1:

Det är två saker du undviker att ta hänsyn till och följaktligen inte kommenterar.
1. I Umeå kommun, inte i allmänna tumregler som konkurrensverket har för hela landet, har de privata utförarna ökat sin andel från ENDAST två procent till HELA 54 procent på cirka ett årtionde (sedan 2007). Denna ökning är så stor att den kan inte sopas undan med arroganta fraser som ”vad ska dom [kommunerna] lära … marknadsföring kanske?”. Denna attityd FÖRKLARAR INTE denna häpnadsväckande uppgång. Så du undviker den konkreta utvecklingen i Umeå med arrogans,
2. Vänsterpartiet vill egentligen INTE ha upphandling baserad på LOU. Det är därför som de skriver följande: ”Ett system med offentlig upphandling enligt LOU ser vi inte som den bästa lösningen, utan det är en kompromiss mellan oss och S, som …” . Det V vill är att få bort de 18 privata utförarna, vilket naturligtvis drabbar deras anställda och innebär att de omyndigförklarar de över 1600 umebor som idag har valt privata utförare. Det du måste tala om är ifall du håller med V om att dessa företag och deras anställda ska bort samt att över 1600 umebor ska tvingas att återgå till den kommun de valt bort? Du vägrar kommentera båda dessa frågor.

Till sist: Skälet till att Arbetarpartiet ännu inte har bestämt sig är att ÄVEN VI fattar att den kommunala utföraren måste ta de mer svårtillgängliga brukarna som exempelvis bor i Botsmark. För oss finns det å ena sidan och å andra sidan, och slutligen kommer vi att lägga ett eget förslag på hur vi vill ha det.
Men du har i två inlägg på ett arrogant sätt både struntat i att ta hänsyn till ökningen från två till 54 på så kort tid. Du säger att V har en poäng. Jag säger att V:s poänger är socialdemokraternas poänger. Det du måste fundera över är om du stöder V i deras uppfattning om att de privata ska bort och ifall de som valt dessa 54 procent ska omyndigförklaras?
Det handlar inte bara om VAD någon säger. Det handlar även om vad någon INTE säger. Och när det gäller dig är det mer informativt att ta fasta på vad du inte säger. Vill du att jag ska publicera ytterligare inlägg från dig ber jag att du försöker kommentera ökningen av de privats andel (på ett seriöst sätt) samt tala om ifal du -liksom V – vill ta bort alla privata utförare?

Kommenterande person 2:

Det är inte alla som aktivt väljer en privat utförare i Umeå kommun, utan det är en del som inte har förmågan eller intresset att göra ett aktivt val. Tills för några år sedan blev de automatiskt skrivna på den kommunala hemtjänsten, men nu hamnar det i ett icke-valssystem där utförare i princip slumpas fram, och kommunen är en bland de andra. Det var efter det som antalet brukare i privat hemtjänst började öka i hög takt. Det är i det tvånger består, att de som inte är kapabla att ta ett informerat beslut ändå ska hamna hos en slumpmäsigt utvald privat utförare.

Mitt första svar till Kommenterande person 2:

FÖRST: Denna diskussion utspelar sig mot bakgrund av att alla partier utom V anser att de privata utförarna ska få vara kvar. Du måste själv fråga dig – stöder jag en politik som innebär att alla privata ska bort?
SEDAN: Jag känner till det du talar om. Men detta kan inte kallas ”tvång” och kopplas till marknadskrafter utan förklaring. Särskilt inte när det dessutom omges med alla invektiv som vanvård, o s v. Det du skriver nu är för lite och för sent. Som individ gör du nu ett sorts tillrättaläggande (eller avbön). Men det är som individ i kommentarsfältet på någon annans blogg. Du har tyvärr skrivit under ett aktstycke som kommer att bli historiskt som ett av de mest osakliga inläggen i Umeå kommun någonsin.
Men det var bättre att du skrev någonting, här, än ingenting ingenting alls.

Det är embryot till en ursäkt.

Kommenterande person 2:

Jag skriver inte för att göra avbön, bara för att förtydliga hur jag och medförfattarna resonerade. Det är inget självändamål att föra debatten i ett upptrissat tonläge, och det är helt klart att det uppstått missförstånd kring vad vi försöker säga i debattartikeln. Självkritiskt kan jag medge att jag omedvetet bidragit till att tonen i debatten hårdnat i onödan, och det är väldigt beklagligt om den konflikten skulle hamna i vägen för en god dialog om hemtjänstens framtid.
Som medförfattare och vänsterpartist har jag försökt vara aktiv på sociala medier för att förklara och nyansera vår ståndpunkt, och även få synpunkter och från de som förordar LOV. Det har varit lärorikt, och jag har fått nya perspektiv på de problem som många ser i en övergång till LOU men också idéer på hur vi skulle kunna förbättra verksamheten i stort och hur en övergång skulle kunna te sig för att värna de brukare som har särskilda behov som de upplevt att kommunen inte kunnat tillgodose.

Mitt andra svar till Kommenterande person 2:

Jag tycker att det är alldeles utmärkt det du skriver här. Men det avgörande problemet är att i den debattartikel från V som jag reagerat så hårt på (VK 22/11) står det bland annat följande att läsa: ”Ett system med offentlig upphandling enligt LOU ser vi inte som den bästa lösningen, utan det är en kompromiss mellan oss och S, som …”
Bakom dessa ord döljer att Vänsterpartiet, som du tillhör, egentligen inte vill ha kvar de privata utförarna alls. Så även om du skriver att det är synd att tonen i debatten blev upptrissad, och att du nu försöker nyansera er ståndpunkt, så är detta omöjligt så länge V vill avveckla alla privata utförare. Det krävs helt enkelt en reträtt i själva sakfrågan från Vänsterpartiets sida för att tonläget i debatten ska kunna tonas ned.
Jag önskar dig verkligen lycka till när det gäller att få V att sluta upp bakom de åtta övriga partiet som hyser respekt för att det idag finns 54 procent (1600 individer) som valt privata utförare – varav väldigt många HÅLLER FAST vid en privat utförare.

Kommenterande person 3:

”Hedern kräver att Edman och Bäckström ger exempel på det tvång de nämner”. Dessutom MÅSTE de visa på fakta/underlag för alla sina andra negativa påståenden de i artikeln för mot de privata entreprenörerna. Du Jan är nog den ende politikern i Umeå som offentligt vågar ställa krav på sådana här missvisande påhopp från V. Jag fattar inte att Alliansen sitter så tyst i båten. Det borde vara ett ramaskri från dem och att man i nästa KF ställer dem till svars för de påståenden de gjort mot de privata entreprenörerna och deras anställda i Umeå. Vilket underlag utgår de ifrån? Men du vågar ställa frågan till dem?!

Mitt svar till Kommenterande person 3:

Oavsett var vi i Arbetarpartiet landar så måste vi ta avstånd i från Vänsterpartiet. Det går inte heller att spy ur sig följande: ”Äldre prackas på timmar av onödig hemtjänst och betalar onödigt höga avgifter, då varje beslutad timme ökar vinsten”. Skälet är följande: Den som beslutar om du överhuvudtaget ska få hemtjänst eller inte VET INTE vilken utförare som du kommer att välja. Dessutom är det i många fall bara alltför svårt att få hemtjänst. Vänsterpartiet påminner delvis om riddaren Don Quijote som slogs mot väderkvarnar. Skillnaden är att denne riddare ”av den sorgerliga skepnaden” verkligen trodde att väderkvarnarna var monster (åtminstone i filmen). Vänsterpartiet är helt enkelt oärliga. Men i övrigt påminner Ulrika Edman och Åsa Bäckström om Don Quijote – i dubbel upplaga. Det är tråkigt att de har fått två andra att underteckna detta sorgliga aktstycke. Det kommer nämligen att bli historiskt.

I detta läge kommer ”Kommenterande person 2” in i debatten igen och skriver:

När en brukare tidigare inte varit beviljad hemtjänst, och får ett biståndsbeslut, så är det helt riktigt att det inte finns någon formell kontakt mellan hemtjänstutförare och brukare, och därför ingen inflation av tid. Däremot efter det att en brukare valt hemtjänstföretag är det ofta utföraren, brukaren eller båda som kontaktar biståndshandläggare för att be om förändringar i brukarens behov av insatser eller i tidsåtgången. I det här läget ställs ett vinstdrivande företag inför en situation att man kan påtala, exempelvis, ett minskat tidsbehov till biståndshandläggare, men att detta också får som resultat att man får mindre brukartid=pengar in till verksamheten.

Min slutkommentar till Kommenterande person 2:

Det jag tycket är konstigt är att den explosiva utvecklingen av de privata utförarnas andel verkar bita. OM de privata utförarna går från två procent av antalet brukare till till 54 procent, sedan 2007 fram till idag, så KAN denna ökning inte förklaras, eller bortförklaras, med olika former av mygel. Dessa siffror kan bara uppnås om brukarna och deras anhöriga, är nöjda och vill HÅLLA FAST vid sin privata utförare.

Anser du verkligen att dessa dryga 1600 brukare är lurade? Anser du verkligen att de privata utförarna ska bort – så att de brukare som valt privata utförare ska TVINGAS lämna den brukare de valt och är nöjd med? Är detta demokratiskt när det gäller vad som är demokratins själva andemening?

Med tanke på den höga brukarnöjdheten, både med den kommunala utföraren och med de privata, skulle det vara möjligt att gissa att möjligheten att välja har ett egenvärde. En sådan ökning måste också spegla speglar ett uppdämt behov av förändring. EN SAK som framkommit, bland annat från personal inom den kommunala hemtjänsten, är att brukarna anser att det är för många nya ansikten inom just den kommunala hemtjänsten. Ju äldre man blir desto otryggare kan detta kännas.

Kommenterande person 4:

Jag läser dina blogginlägg med mycket stor behållning. Välskrivna, och mycket intressanta. Sedan har du modet att våga ta strid för dina åsikter och redogöra för dem med tydlighet. I den här frågan håller jag med dig fullt ut, vänsterpartiets företrädare uttalar sig på grunder som inte är faktabaserade.

Mitt svar till Kommenterande person 4:

Tack. Det finns nio partier i Umeå kommunfullmäktige. Åtta anser att de privata ska finnas kvar – endast Vänsterpartiet vill avskaffa de privata utförarna. Därför påstår V saker som inte är samma, som är kränkande och som syftar till att skapa största möjliga oro:
1. hos de privata företagen,
2. hos dessa företags anställda,
3. hos, framför allt, brukarna.
Vänsterpartiet är helt enkelt ute för att skapa oro och skada.

Kommenterande person 5:

Att ta bort möjlighet till LOV tycker jag, som vanlig medborgare, att det är fel.
Min erfarenhet är tyvärr endast anekdotisk, men kan berätta följande.
Vi har en anhörig med demens som börjar behöva hjälp. En bekant till familjen, som jobbar på kommunen, berättade att den kommunala hemtjänsten är hårt belastad och inte alltid lever upp till kraven, av olika anledningar. Hen rekommenderade ett privat företag, som vi senare haft möjlighet att välja och som fungerar bra. Så, det är inte så att vi blev tilldelade ett företag helt slumpmässigt och oavsett vår vilja. Företaget är Umeå-baserat och vad vi vet är att de gör ett bra och uppskattat jobb, och att deras ekonomi inte återspeglar den berättelse av ”giriga och cyniska kapitalister” som V vill framföra.
En annan bekant jobbade på en äldreboende som gick från privat till kommunal. Hen berättade om betydligt försämrade arbetsvillkor när kommunen blev arbetsgivaren.
Det finns säkert företag som fungerar bättre och andra som sköter sitt jobb illa, men sådana problem kan lika väl finnas i kommunal regi. Kommunal hemtjänst kan väl också lämna en del av önska pga slöseri, dålig administration, inkompetens, mm.
En ärlig diskussion om kommunal vs. privat borde i första hand handla om kvalitet istället för ideologi. Att man fastställer en acceptabel och värdig kvalitetsnivå (för både brukare och anställda) som både kommunal och privat hemtjänst ska leva upp till.
Det är sånt som jag som skattebetalare, anhörig till brukare och förmodligen framtid brukare skulle vilja höra.

Mitt svar till Kommenterande person 5:

Hej. Du avslutar med följande ord:”Att man fastställer en acceptabel och värdig kvalitetsnivå (för både brukare och anställda) som både kommunal och privat hemtjänst ska leva upp till. Det är sånt som jag som skattebetalare, anhörig till brukare och förmodligen framtid brukare skulle vilja höra”.
Om detta är vi helt eniga.

Det som jag och Arbetarpartiet funderar på är hur mycket av detta som kan uppnås inom ramen för ett framtida system med upphandling i enlighet med LOU. Och inte.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Läs inte endast mitt blogginlägg – följ även diskussionen mellan alla de som skriver kommentarer samt mina svar !

Det är nödvändigt att föra en dialog om den framtida hemtjänsten i Umeå. Dialogen borde kunna föras i en lågmäld och ödmjukt ton. Detta av två tungt vägande skäl. Låt oss börja med de växande problem som gör att en dialog är nödvändig.

Problemen inom hemtjänsten handlar bl a om följande: a) ett skenande ekonomiskt underskott som drabbar hela kommunen, b) brist på personal som stannar, c) hotet att andelen utbildad personal blir alltför liten, d) avvägningen mellan kommunens och de privata utförarnas andelar av hemtjänsten. Dessa problem drabbar hemtjänsten redan idag, både den kommunala och privata, och kräver långsiktiga lösningar. Detta oavsett om hemtjänsten baseras på LOV eller LOU.

Låt oss sedan gå över till det fina omdöme från brukarna som gör att dialogen borde kunna föras i en lågmäld och ödmjuk ton. För det som nästan alla kan erkänna och nästan alla vill slå vakt om är brukarnas uppmuntrande höga betyg på hemtjänsten i kommunen. Det är mellan 92 och 100 procent som är nöjda med personalen (både den kommunala och privata) när det gäller bemötande, förtroende och utförande av arbetsuppgifter! När det gäller måttet för hur nöjda brukarna är med hemtjänsten, kommunal och privat sammanvägd, ligger detta på rekordhöga 94 procent. Detta är högre än genomsnittet i riket. Dessa höga betyg på både kommunal och privat hemtjänst utgör ett tungt vägande skäl till varför en lågmäld och ödmjuk dialog om hemtjänstens framtid borde vara möjlig.

En del i lösningen utgör ett erkännande till de privata utförarna. Andelen som valt privat hemtjänst har ökat från två procent till 54 procent sedan 2007! Innebörden är att idag har drygt 1600 umebor privat hemtjänst. I Umeå finns 18 privata utförare. Av dessa är det endast ett företag som inte har lokala rötter. De privata utförarna och deras personal utgör en tillgång, precis som den kommunala personalen.

Tyvärr verkar Vänsterpartiet ur stånd att hantera detta faktum. Istället för ett erkännande kastar sig partiets frontfigurer Ulrika Edman och Åsa Bäckström över de privata utförarna med uttryck som ”vanvård”, ”cynisk bransch”, ”fritt lycksökande”, vild konkurrens”. Men det allra värsta är deras påstående att brukare, drabbade av trauman efter stroke eller lårbensfraktur, ”ska tvingas in i en konkurrensutsatt marknadsmodell”. Påståendet om tvång innebär en smutskastning präglad av både illvilja och okunskap. V kränker dels alla seriösa lokala företag och deras anställda som (likt kommunens) jobbar för brukarnas bästa, dels omyndigförklarar V de över 1600 umebor som valt privat hemtjänst!

Hedern kräver att Edman och Bäckström ger exempel på det tvång de nämner. Förmår de inte presentera exempel på tvång är det rimligt att V ber om ursäkt på Edmans och Bäckströms vägnar. Intrycket är att V försöker sabotera möjligheterna till dialog och problemlösning.

Vi vill därför uppmana alla övriga, partier och företag samt anställda och brukare, att inte låta sig provoceras av V. Skälen till en lågmäld och ödmjuk dialog om den framtida hemtjänsten kvarstår. Med oförminskad tyngd. Även om V ställer sig utanför.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginlägg
om den svenska politiska fegheten kan göra det.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Inför mötet med Umeå kommunfullmäktige måndagen 26 november

Arbetarpartiet kommer att ta upp frågan om att kartlägga hedersförtrycket, via Umeås skolor, en tredje gång nu på måndag den 26 november. Vid de två tidigare tillfällena har Socialdemokraterna, tillsammans med en majoritet i kommunfullmäktige, sagt nej till detta både i samband med omröstning och debatt.

I. Frågan om att kartlägga hedersförtrycket i Umeå kommun restes första gången i januari 2017

Den som reste frågan var liberalen Ulrica Westerlund. I en motion i januari 2017 krävde hon följande:
att   det hedersrelaterade våldet och förtrycket ska kartläggas på alla skolor,
att   Umeå kommun med kartläggningen som grund skapar ett tydligt och kraftfullt åtgärdspaket för att ingen flicka eller pojke i Umeå ska behöva leva i rädsla för         hedersvåld.

Hennes motion avslogs av en majoritet i Umeå kommunfullmäktige. Detta av två skäl. För- och grundskolenämnden, ansåg, tillsammans med Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden bland annat följande:
” … att en kartläggning av det hedersrelaterade våldet på skolor på det sätt som motionären föreslår är inte genomförbart utan att riskera integritetskränkning …”,
” … att de utifrån ovan beskrivna arbete har möjlighet att upptäcka samt i samverkan med andra aktörer ge eleverna stöd utan att riskera integritetskränkning  …”
(mina kursiveringar och boldningar).
II. Nya förutsättningar – Arbetarpartiet reser frågan en andra gång

Arbetarpartiet tillhörde den minoritet i Umeå kommunfullmäktige som stödda Ulrica Westerlunds (L) motion. Vi uppfattade inte att en kartläggning skulle vara integritetskränkande. Skolan ställer bland annat även frågor till eleverna om alkohol- och drogvanor. Därför återkom vi själva till frågan i augusti i fjol då det stod klart att Stockholm, Göteborg och Malmö – till skillnad från Umeå – hade inlett ett samarbete i syfte att kartlägga hedersproblematiken.

Ungefär vid denna tid presenterades även en mycket oroande statistik. Statistiken visade:
att   av de kvinnor som mördades 2016, och som hade en nära relation till förövaren, hade vart tredje mord identifierats som ett hedersrelaterat mord,
att   av det totala antalet människor som föll offer för dödligt våld samma år (2016) hade cirka tio procent identifierats som hedersrelaterat dödligt våld

Men tyvärr: Även i augusti 2017 stod det klart att en majoritet i Umeå kommunfullmäktige var emot en kartläggning av hedersrelaterade övergrepp. Gymnasienämndens ordförande förde fram åsikten att vissa rektorsområden var så små att personer som uppgav sig vara drabbade av hedersförtryck skulle kunna identifieras!

Det slog uppenbarligen inte gymnasienämndens ordförande att, då statistiken presenteras, det skulle vara möjligt att slå samman olika rektorsområden…

Det krävs förstås lite addition: ett rektorsområde plus ett annat rektorsområde = två rektorsområden. Lägg sedan till ytterligare två rektorsområden = fyra rektorsområden. Ni förstår vad jag syftar på. När det är val till Umeå kommunfullmäktige har hela Umeå delats upp i två valkretsar. Vi har Umeås mer centrala delar och Umeås mindre centrala delar. Och kan ni tänka er: den som vill kan presentera statistiken för media i termer av hela Umeå kommun…

Det är just viljan det handlar om.

III. Det är inte fråga om IFALL hedersförtrycket kartläggs – utan om NÄR
I denna månad i år har kartläggningen av hedersförtrycket i Stockholm, Göteborg och Malmö presenterats i media. Och kan ni tänka er – statistiken som media får ta del av är för hela kommunerna. Inte för alla olika rektorsområden!

Jag anser att frågan måste hållas levande. Den är viktig. Jag ska hålla det allvarliga tonfall som denna fråga förtjänar. Det är bara det att motargumenten, i mina ögon, är så väldigt dåliga.

Enligt vad som sades i augusti 2017 skulle regeringen ge socialstyrelsen i uppdrag att kartlägga förekomsten av hedersförtryck (eller inget hedersförtryck) i Sveriges alla kommuner. Såvitt detta inte har förändrats så är det alltså inte en fråga om ifall förekomsten av hedersförtrycket i Umeå ska kartläggas eller inte. Det är endast en fråga om när hedersförtrycket ska kartläggas.

Om vi utgår ifrån att det även förekommer hedersförtryck i Umeå:
a) vilka är det som tjänar på att kommunen skjuter upp kartläggningen?
b) vilka är det som förlorar på att kartläggningen skjuts upp?

Svaren på dessa frågor är lika enkla som att addera rektorsområden: de som tjänar på att en kartläggning av hedersförtrycket skjuts upp så länge som möjligt är dels förövarna, dels de partier som skydda förövarna. De som förlorar på att en kartläggning av hedersförtrycket skjuts upp är de som utsätts för förtrycket – främst flickor men även vissa pojkar.

IV. Nedan kan du läsa den fråga jag tänkt ställa i Umeå kommunfullmäktige nu på måndag den 26 november.
Jag kommer att få debattera den s.k. enkla frågan, här nedan, som jag har lämnat in till de båda ordförandena i För- och grundskolenämnden respektive Gymnasie – och vuxenutbildningsnämnden.

Vi får se vem av dem som får besvara denna fråga: Moa B eller Peter V?

Tidigare har svaren alltid motiverats med att en kartläggning – just i Umeå – vore integritetskränkande. Men kartläggningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö visar att de som blir kränkta och utsatta för våld och ibland ännu värre handlingar är de som tvingas leva under hedersförtrycket. Detta framgår i min ”Enkla fråga” här nedan.

V. Enkel fråga: Kartläggning av hedersförtryck

Stockholm, Göteborg och Malmö har kartlagt hedersförtryckets utbredning. Det är totalt ca 6000 niondeklassare som svarat på enkäten. En slutsats är att barn som lever med hedersnormer är mycket mer utsatta för våld inom familjen än andra. Av de niondeklassare som inte lever med hedersnormer hade var tionde någon gång utsatts för våld, kränkningar eller kontroll. Bland de som lever under hedersrelaterade våldsnormer var resultatet det omvända – endast tio procent hade inte utsatts för dessa övergrepp. Över 60 procent hade utsatts för fysiskt våld.
Detta ska ses mot följande bakgrund: av de kvinnor som mördades under 2016 och som hade en nära relation med förövaren blev vart tredje mord identifierat som hedersrelaterat och av det totala antalet människor som föll offer för dödligt våld det året identifierades ca tio procent som hedersrelaterat.

I Malmö besvarade 2252 elever i nionde klass enkäten. Av dessa levde hela 20 procent under ”oskuldsnormen”! Syftet är att kontrollera sexualiteten, i första hand hos flickor, men även hos pojkar. Undersökningen visar att risken att utsättas för hedersförtryck är större i religiösa familjer.

Kartläggningen visar att få utsatta skulle vända sig polisen eller socialtjänsten, i första hand, om de var i behov av hjälp. Kunskaperna från kartläggningen gör det möjligt att förbättra stödet till individer som drabbas av hedersförtryck. Kartläggningen visar även på behovet av en integrationspolitik som inte väjer för värderingskonflikter. Kampen för jämställdhet och individuella fri- och rättigheten måste även omfatta de 20 % av niondeklassarna i Malmö som utsätts för hederskulturens förtryck i form av oskuldsnormen. Den kommunledning som bland annat beslöt kartlägga hedersförtrycket i Malmö bestod av S och MP.

Fråga: motsätter sig Umeås båda skolnämnder fortfarande en kartläggning av hedersförtrycket med motiveringen att detta ”inte [är] genomförbart utan att riskera integritetskränkning …? ”

Glöm inte att lyssna debatten i Umeå kommunfullmäktige måndag 26 november. Jag återkommer med detaljerna om hur du ska göra.

_________________________________________

Du som vill läsa mina hittills åtta blogginläggen
om den svenska politiska fegheten kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Jag blir nästan alltid glad när personer som uppmärksammar vårt partis aktiviteter, och det jag skriver på min blogg, ger sig tillkänna. Men naturligtvis känns det roligare att få uppskattning än att bli utskälld. När det gäller bloggen publicerar jag även kritiska inlägg. Mitt syfte är att skapa en så bred dialog som möjligt med de som följer min blogg.
Under de 43 år som jag har varit politiskt organiserad har jag ofta blivit angripen. Inte sällan hårt. Ibland med full rätt. Ibland inte. Men angrepp måste man stå ut med som en offentlig person. Det är nästan aldrig som angreppen på mig tar. Det har hänt ungefär lika många gånger som antalet fingrarna på en hand. Men ibland tar angreppen.
Det lägsta angrepp som jag någonsin har blivit utsatt för av en individ (jag räknar inte in media) var när denne använde min frus dotters död, i ett angrepp utfört av  Islamiska Staten, för att misstänkliggöra mig. Detta var det absoluta bottennappet någonsin. De som löpte risk att skadas var ju inte jag – däremot den mor och bror som lämnades kvar. Personer som aldrig önskat offentligheten.

Då det kom till min kännedom att VK inte tog in detta inlägg från en för mig tidigare okänd person, bad jag personen om lov att få publicera inlägget.

Här kommer det: Inlägget som VK inte tog in – skrivet av ”en kvinnlig väljare”. Det är inte mitt. Det är en reaktion på ett angrepp mot mig som är det lägsta jag har blivit utsatt för sedan 1975.

______________                       _______________                             ________________

Skickat:  i november 2018
Till: Ordet Fritt

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Ingress
Den 8 november skriver media att Jonas Sjöstedt vill ge upp sitt och Vänsterpartiets EU-motstånd. De ska bli snälla EU-kritiker. EU-motståndare vill att Sverige ska lämna EU. Medan EU-kritiker påstår sig tro, och det på fullaste allvar, att de ska kunna ändra EU till det bättre. Inifrån. Alltså, på riktigt.
Detta vore komiskt – om det inte vore så tragiskt.

Varför?

Därför att Jonas Sjöstedt lyckas få media att rapportera att han vill ge upp Vänsterpartiets EU-motstånd – som om det vore något nytt.
Och för att det hjälpte Sverigedemokraterna in i riksdagen!

* Jonas Sjöstedt, och före honom Lars Ohly, har nu tillsammans gett upp V:s EU-motstånd – för fjärde gången!

Många, inte alla men många, journalister är känsliga små käril. Mycket känsliga. Speciellt om du skulle säga att de antingen är obildade idioter när det gäller frågan om V och EU-motståndet – vilket jag aldrig skulle tänka mig att säga, även om detta är exakt vad jag tänker.
Det jag däremot skulle kunna säga, även om det inte är vad jag tänker, är att de som rapporterar om Sjöstedts uppgivna EU-motstånd som vore det en nyhet påminner om några som är gravt politiskt senildementa.

Jag repeterar l-å-n-g-s-a-m-t för representanterna för media: ”Vänsterpartiet har gett upp sitt EU-motstånd  t-r-e   g-å-n-g-e-r   t-i-d-i-g-a-r-e.
Därför borde denna, den fjärde gången, inte vara någon nyhet. Men det ÄR det. För de gravt politiskt seni … o s v.

Jag måste bara få ägna mig åt lite lyteskomik. Jag ska säga att Vänsterpartiet nu överger sitt EU-motstånd för fjärde gången.
Men det känns tunt, mycket tunt, med tanke på trögheten och oviljan att ta emot budskapet.

* Låt oss därför även föra fram det just sagda på engelska: for the fourth time,
* Vi understryker det hela med tung tyska: zum vierten mal,
* Låt oss pressa på med dramatisk franska: pour la quatrième fois,
* För att nå fram behövs troligen även spanskans raka: por cuarta vez.

Tycker ni att detta påminner om den Monty Pyton-sketch där en köpare av en papegoja försöker förklara för säljaren att papegojan som han köpte faktiskt var död. Jag hoppas det.
Jonas Sjöstedt är nämligen lika övertygande som försäljaren av en död papegoja när han försöker få folk, som inte är gravt politiskt senildementa, att tro att han verkligen har något EU-motstånd kvar att ge upp. Men uppenbarligen finns det sådana personer inom media. Det finns uppenbarligen både journalister, och nyhetschefer, som tycker att detta ÄR en nyhet. Annars skulle de bara be Sjöstedt hålla käften. Detta eftersom Sjöstedt försöker sälja på dem samma nyhet – för fjärde gången.

Vi avslutar med latinets vackra: quia dies quartus

* För att ändra grundlagen krävs att riksdagen fattar likalydande beslut två gånger – med ett mellanliggande riksdagsval

Låt oss friska upp minnet hos de inom media som är mottagliga för bromsmediciner och hoppas på det bästa när det gäller en visserligen avtagande men, kanske, till viss del ännu existerande förmåga att minnas tidigare händelser. Om den serveras på silverfat.
Idag finns medlemskapet i EU inskrivet i den svenska grundlagen. Nu är det så, lyssning allihopa!, att för att grundlagen i Sverige ska kunna ändras så krävs att riksdagen fattar beslut två gånger med ett riksdagsval emellan dessa två omröstningarna i riksdagen. Denna procedur gäller även om ifall det svenska EU-medlemskapet ska skrivas in i grundlagen.

Och då är ju frågan om hur Vänsterpartiet röstade!

* Till media om  journalistik, ej undersökande, utan av mer elementär art.
Om V röstade FÖR att EU-medlemskapet skulle skrivas in i   g-r-u-n-d-l-a-g-e-n   är det omöjligt att, samtidigt, hävda att detta parti är EU-motståndare! Den första frågan som en seriös, eller bara normalintresserad, journalist borde ställa sig är därför HUR röstade Vänsterpartiet i den första omröstningen i riksdagen som gällde om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i den svenska grundlagen?
Eller inte.

Den andra frågan som en seriös, eller bara halvintresserad, journalist borde ställa sig är hur V röstade den andra, och avgörande, gången som riksdagen röstade om ifall EU-medlemskapet skulle skrivas in i grundlagen?
Eller inte.

* Sedan var det ju frågan om V:s agerande i samband med det mellanliggande riksdagsvalet.
Vi syftar på det val som ska hållas till riksdagen mellan de två omröstningarna i riksdagen. På vilken politik gick Vänsterpartiet till val på inför det riksdagsval som måste hållas mellan den första omröstningen, och den andra omröstningen, då en grundlag ska ändras? Gick V till val på en politik som motsäger att Sverige ska skriva in ett EU-medlemskap i grundlagen.
Eller gick V till val på en politik som tillät partiet att rösta för en grundlagsändring då frågan kom upp för omröstning i riksdagen den andra och avgörande gången.
Spännande…

* Vänsterpartiets övergivna EU-motstånd – en komisk tragedi i tre akter.
Den journalistiska Metoden borde vara att, Först och Främst, ta redan på vilket ÅR talar vi om. Åren flyger ju bara fram?
Svaret på frågan gör det hela komplicerad. Vi talar nämligen om forntiden. År 2010. Vem kan väl minnas vad som hände för åtta (8) år sedan? Om han, eller hon, är gravt politiskt senildement. Och därför inte kan googla.

Det jag mest minns från detta riksdagsval året 2010 var Lars Ohlys olidliga fnitter. Han var så övertygad om att V, MP och S skulle besegra Alliansen att han gick omkring i vad som verkade vara ett ständigt euforiskt rus. Och fnittrade. Utom på valnatten. Ohly hade då kompromissat bort allt. Han hade – till och med – gått ur Svensk-kubanska föreningen för den goda sakens skull: en ministerpost. Och så resulterade det hela i ett nederlag för de s.k. rödgröna – som alltså fnittrade bort valrörelsen.

Men låt oss titta på hur frågan om EU hanterades före, under och efter valrörelsen detta fnittriga år.

Akt I   den 2 juni 2010:
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU.
Eller inte.
V röstar FÖR att det SKA skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i  EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för första gången.

Akt II   rödgrön överenskommelse inför riksdagsvalet 2010:
De ”rödgröna” slår fast ”att Sverige ska vara en aktiv medlem i EU”. Dessutom innehåller de rödgrönas uppgörelse att de tre partierna även stöder Lissabonfördraget, d v s EU:s ”grundlag”. Denna innefattar bland annat den s.k. solidaritetsklausulen som innebär att Sverige ska ställa upp om något EU-land blir angripet militärt. De tre partierna (V, MP och S) konstaterar att EU är en ”central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör” och utesluter ej ett svenskt deltagande i militära insatser inom ramen för EU och Nato!

Vänsterpartiets dåvarande ordförande Lars Ohly kommenterade, fnittrande, denna överenskommelse som ett ”steg i rätt riktning på alla områden”. Detta var tveklöst en politik som tillät V att rösta för grundlagsändringen rörande EU en andra gång.

Och här överger alltså V sitt EU-motstånd för just andra gången.

Akt III  den 24 november 2010:
Riksdagen röstar om det ska skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i EU,
eller inte, för andra och avgörande gången.
V röstar FÖR att det SKA skrivas in i grundlagen att Sverige ska vara medlem i  EU.
Här överger V sitt EU-motstånd för den tredje, och avgörande, gången.

Det enda parti som röstar nej till förslaget att ändra grundlagen och står fast vid sitt EU-motstånd vid detta tillfälle är Sverigedemokraterna.
Detta var också det år då SD kom in i riksdagen…

* Fjärde gången = Fake News

Mot denna bakgrund frågar jag mig: Hur kan media köpa en nyhet för fjärde gången – en nyhet som dessutom är åtta år gammal?

– det kan ha med vänskapskorruption att göra,
– men det är troligare att det handlar om bristande kunskap,
– eventuellt ren ock skär dumhet,
– eller slöhet.

Oavsett vilket: Är det någon som förundrar sig över debatten om ”fake news”.

____________________________________________

Du som vill läsa de hittills åtta blogginläggen om den
svenska politiska fegheten, efter varandra, kan göra det här.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se – eller klicka här.

Först ett stort TACK

Tack för att vi, umebor, tillsammans återigen åstadkom en värdig manifestation på Kristallnatten.
Åter hedrade vi de judiska offren för Nazi-tyskland under 1930- 40-talen.
Det var även viktigt att vi pekade på dagens växande anti-semitism (judehat) och några av dess orsaker.

Som samordnare för manifestationen vill jag i tur och ordning tacka:
* alla som kom trots att det var regn och fredagskväll. Vi var cirka två hundra stycken – vilket vi arrangörer tyckte var bra – en regnig fredagskväll,
* tack också alla ni som stod för innehållet på manifestationen – som talare eller som konferencier,
* slutligen vill jag tacka er som kom på eftermötet i ABF:s lokaler – ni övriga missade bland annat en f.d. kvinnlig riksdagsledamot från Danmark. Veronica Kerr skulle ha gillat hennes partibeteckning.

_____________                  ____________                      _______________                     _______________

Avslutningen på bloggserien om den politiska fegheten i Sverige blir i tre delar – varav detta inlägg utgör det första.
Den uteblivna uppgörelsen med de svenska nazisterna uteblev – vilket stärkte den offentlig tystnadskulturen och bidrog till den politiska feghet som hjälpte nynazisterna för 30 år sedan. Och som hjälper islamisterna idag

Ingress.

Efter Andra Världskrigets slut anslöt sig en rad tidigare fascister och nazister till riksdagspartierna.
En blev ecklesiastikminister (idag utbildningsminister). Då det begav sig hade han, tillsammans med den kände fascistledaren Per Engdahl, bildat förbundet ”Det Nya Sverige”. Men det var naturligtvis inte endast till Socialdemokraterna som dessa gamla nazister anslöt sig. I ”Det Nya Sverige” fanns aktiva kvinnor. En var så aktiv att hon blev skolminister för Folkpartiet så sent som under 1970-talet. En tredje person som varit en av ledarna för den bruna organisationen ”Fosterländsk Enad Ungdom” hamnade i riksdagen för Högern. Där sprang han på en annan gammal nazist, även han riksdagsledamot, som gjorde honnör för honom i form av en Hitlerhälsning då de möttes ensamma i riksdagen. Den som ”heilade” var från Centern. Och detta utspelade sig alltså i det som borde vara demokratins högborg riksdagen!

* Tidigare hemliga Säpo-akter.

Dessa, minst sagt skrämmande, uppgifter finns att läsa i Bosse Schöns bok ”Där järnkorsen växer” som handlar om svenska nazi-medlöpare. Just dessa uppgifter har han hämtat ur tidigare hemliga Säpoakter. I boken finns många fler exempel än de fyra som jag nämnt här på hur bra det kunde gå för gamla nazister och fascister – eller sympatisörer och medlöpare – som alltså både blev riksdagsledamöter och till och med ministrar. Visste ni att figuren Åsa-Nisses skapare tillhör denna bruna skara. Om inte så vet de flesta  att IKEAs grundare, Ingvar Kamprad, hade ett brunt förflutet.

* Bosse Schöns böcker ”Där järnkorsen växer” och ”Svenskarna som stred för Hitler”

Jag stiftade bekantskap med Bosse Schöns kartläggningar av de brun-svarta i Sverige då TV4 gjorde ett antal program med intervju-porträtt av personerna i hans bok ”Svenskarna som stred för Hitler”. En kompis till mig, från Åsele, insåg att den mest vitale av dessa svenska SS-soldater från Bosse Schöns bok, och från de TEVE-program som byggde på boken, bodde i Junsele en bit utanför utanför Åsele. Denne person var Bosse Schöns ingång till ”det tysta brödraskapet” som SS-veteranerna kallade sig. Detta enligt boken ”Svenskarna som stred för Hitler”.

Förutom de hemmanazister som Säpo kartlagt, uppgifter som Schön kunnat ta del av, fanns det uppåt 270 svenskar som hade stridit som i SS-uniform. Dessa var de verkliga fanatikerna. De hade varit beredda att offra livet för Hitler och nazismen. En del av dessa tillhörde ”de sista trogna”. De visade sin fanatism genom att försvara führer-bunkern under det nazistiska styrets absolut sista och blodiga slutfas.

Det ska tilläggas: Bosse Schön har skrivit fler böcker på detta tema än de två som jag har nämnt.
Läsning rekommenderas.

* Uppgörelsen med nazisterna och deras medlöpare uteblev – med svåra konsekvenser ända fram till våra dagar
Vissa av hemmanazisterna hyste aktiva planer på att bidra till Förintelsen.
Det handlade om att sända de 8 000 judar, som beräknas ha funnits i Sverige under Andra Världskriget, till dödsläger som Auschwitz-Birkenau, Belcek, Chelmno, Sobibor och Treblinka. Hemmanazisterna var en anskrämlig samling fega individer.
Men upprätta register kunde dom.
Bosse Schön uppger att de svenska judarna fanns kartlagda i tre kända register. OM Sverige skulle ha invaderas av Nazi-tyskland så kunde deras namn och adresser ha kunnat serveras till landets nya herrar på ett silverfat. Schön nämner i en av böckerna ett antal kända svenskar vars föräldrar, far- och morföräldrar eller andra nära släktingar, fanns i registren. Till dessa hör släktingarna till journalisten Robert Aschberg, ”festfixaren” Micael Bindefeld, tidigare rikspolischef Sten Heckscher, tidigare handelsminister Leif Pagrotsky den från bland annat TV4 kände Jan Scherman.

Totalt fanns det uppåt 50 000 svenskar som var medlemmar, eller sympatisörer, till olika nazistiska eller fascistiska organisationer uppger Schön. Förutom de redan nämnda organisationerna Det Nya Sverige och Fosterländsk Enad Ungdom fanns även Bruna Gardet, Sveaborgsmännen och Gyllene Spöknippet (spöknippet var den italienska fascismens symbol).
I Sjöbo och på Stora Karlsö hade vissa av dessa hemmanazister planer på att bygga läger där de svenska judarna skulle koncentreras innan vidare transport till döden i Belcek, Chelmno, Sobibor och Auschwitz-Birkenau.

Detta var på riktigt. Det hade skett i Norge och det skulle ha skett i Sverige – om Nazi-tyskland hade invaderat. Dessa 50 000 svenskar slapp påföljder. De övervakades som säkerhetsrisker. Men de kunde samtidigt bygga företagsimperier och bli ministrar! De kunde göra karriär som polis, militär eller läkare och skaffa sig inflytelserika positioner i samhället.
Sjukt? Ja, mycket.

Själv anser jag att det var för många som hade för mycket att förlora. Så min egen, inte allt för originella, slutsats är att när väl   dessa hemmanazister tagit plats i olika riksdagspartier och på andra centrala poster i det offentliga livet – bland annat inom affärsvärlden och statsförvaltningen – blev det många trådar som vävde ett skyddande nät kring dessa potentiella landsförrädare. som korsades. Vissa av dessa nät i Sverige gick ut på att gamla nazi-sympatisörer höll varandra om ryggen. Gamla nazister hjälpa andra gamla nazister att göra karriär. Andra nät innebar att ingen vågade kasta sten i glashus. Om ett av riksdagspartierna skulle avslöja ett annat partis nazistiska skelett i garderoben fanns riks för vedergällning – till det samlade etablissemangets förlust. Jag tänker på det politiska etablissemanget, men också på statsförvaltning, kungahus och affärslivets respektive etablissemang. Wallenbergarna gjorde exempelvis affärer med både Nazi-tyskland och USA.

* Eftergiftspolitiken mot Nazi-tyskland underlättade för medlöparna – och gav upphov till egna koncentrationsläger

Och själva inramningen till detta utgjordes av att samlingsregeringen under Andra världskriget förde en eftergiftspolitik mot Nazi-tyskland som på sitt sätt legitimerade andras kontakterna med hakkorsets ledare i Berlin.

Vi ska inte heller glömma att denna samlingsregering upprättade egna koncentrationsläger, s. k. arbetskompanier. I dessa sattes främst              vilka främst kommunister och Spanienfrivilliga (som riskerat livet för att försvara demokratin i Spanien mot fascisten Franco) men även  radikala socialdemokrater sattes. Färdiga att serveras, även de, om Nazi-tyskland hade ockuperat Sverige. Dessa läger är ett av de mest nedtystade inslagen när det gäller vad som ägde rum i Sverige under Andra världskriget. Det största lägret hette Storsien och låg i Norrbotten. men vi hade läger så nära som  i Vindeln-trakten!

Resultat: en tystnadskultur som sedan dess levt vidare och – i allra högsta grad – bidragit till dagens politiska feghet. En politisk feghet (och tystnad) som hjälpte nazisterna att övervintra och som gav vissa av dessa möjlighet att bidra till återupplivandet av den nynazism som etablerades under 80- och 90-talen. Ingemar Somberg, från Junsele, var en sådan som höll kontakt med de ny-nazistiska grupperna.

* Sveriges första ras-tävling arrangeras av Stockholms Dagblad

Men tillbaka till 30- och 40-talen.
Rasfrågan var mycket större i Sverige då – under 1900-talets första halva – än vad många vet, eller vill veta, än idag. Schön berättar att erkända vetenskapsmän ansåg att människor – ibland kallade för ”ballast-existenser” – borde avlivas. Det handlade om handikappade och utvecklingsstörda. Det lyckades dessa att – med politiskt stöd – inrätta ett statligt rasbiologiskt institut i Uppsala. Det det första i sitt slag i Europa och året var 1921.

Schön berättar bland annat följande: Dåliga gener skulle rensas bort för att vårda den germanska rasen och spara vårdpengar. Därför mättes bland annat skallar och näsor. ”Lapparna” (samerna) låg illa till. Det hölls raskurser för vanliga svenskar. Och Stockholms Dagblad arrangerade Sveriges första ”rastävling”.

Nu invaderades inte Sverige av Nazi-tyskland.

* Tvångssteriliseringar och lobotomi

Inga koncentrationsläger kom till stånd för ”undermänniskorna” (efter tyskans ”untermenschen”). Och handikappade samt utvecklingsstörda dödades inte. Däremot genomfördes väldigt många tvångssteriliseringar och lobotomi-ingrepp istället. Den största beställaren av lobotomi-ingrepp i hjärnan på människor var Umedalens sinnessjukhus (enligt mina uppgifter). Det handlade om nästan 800. De sista beställdes 1958 (även om det, i alla tysthet, förekom lobotomi-ingrepp långt senare fast i långt mindre skala). Tvångssteriliseringarna av människor med ”dåliga anlag” och ”asocialt beteende” fortsatte åtminstone en bra bit in på 60-talet.

Även detta talas det väldigt tyst om idag!

* Samma förbannade politiska feghet och tystnadskultur gynnar idag islamisterna.

År 2019 har det gått hela 20 år sedan Socialdemokraterna gjorde upp med Muslimska brödraskapet via dåvarande kristna Broderskapsrörelsen (S) och Sveriges muslimska råd. Dessa båda organisationer agerade buffertar för Socialdemokraterna respektive Muslimska brödraskapet. Bland de som fått lida mest av detta är vanliga muslimer – som ofta förtrycks av islamisterna i Muslimska brödraskapet. Här i Sverige!

Det är först nu, hela två decennier senare, som bubblan spricker i SSU i Skåne – speciellt i Malmö-Helsingborg.

Finns det kopplingar till Umeå?
Det kommer att komma ett svar på den frågan.
I sinom tid.

Manifestationen hålls också för att hedra de judiska offren på Kristallnatten 1938 i Nazi-tyskland.

Nystarten för manifestationen på Kristallnatten i Umeå var år 2015. Numera är det umebor som samlas mot anti-semitism och nazism. Det betyder att vår inbjudan är bred – samtidigt som manifestationen i första hand går ut på att hedra de judar som föll offer för nazismen före och under Andra Världskriget, en utveckling som trappades upp just på Kristallnatten den 9 november. Det var 80 år sedan i år!

Manifestationen för umebor mot anti-semitism och nazism ska inte sammanblandas med den som hålls av Ung Vänster på Renmarkstorget.

Det bästa sättet att hedra gårdagens offer är att ta strid mot anti-semitismen idag. Det är i denna anda som vår manifestation hålls på Kristallnatten.

Som en av arrangörerna ber jag dig att sluta upp

Rådhustorget,
senast 17.00,
Idag – fredag 9 november

PS. Efter manifestationen samlas de som vill för kaffe, te, en kaka och lite eftersnack kring antisemitismens rötter. Du är självklart välkommen. DS.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Inledning
Det är smärtsamt att tvingas kommentera de påståenden och antydningar rörande personer i min familj som förs fram av Nya Miljöpartiet i Umeå via Arvid Lundberg. Dessa påståenden och antydningar gör att jag känner mig pressad att göra ett undantag från regeln att aldrig ta upp detta själv. Men jag ska, för första och sista gången, självmant, kommentera de osanningar som representanten för ”Nya” Miljöpartiet i Umeå, Arvid Lundberg, ofattbart nog tar sig rätten att sprida (något som skiljer honom och resten av MP från alla andra ledamöter och partier i Umeå). Jag ska även berätta vad denna individ menar då han – på ett så falskt sätt – talar om ”den sorgliga personliga historien” enbart i syfte att förringa vårt engagemang och kunskaper om islamisterna.
Detta trots vad som händer i Skåne.

Avsnitt ett: Bristen på logik hos Nya Mp och Arvid Lundgren

Arvid Lundberg från ”Nya” Miljöpartiet i Umeå anser alltså att min och Arbetarpartiets kamp mot islamister inte är något att bry sig om. Skälet är att en mig närstående person blev dödad av Daesh (Islamiska Staten)!

Enligt Arvid Lundbergs logik skulle inte en person som blivit misshandlad kunna uttala sig om våld, en kvinna som blivit våldtagen skulle inte kunna diskutera sexuella trakasserier. Inte heller skulle en person med judisk tro kunna uttala sig om anti-semitism! Lundberg representerar både den argumentlösa desperationens ansikte, och ansiktet på en speciell typ av självförtroende som endast de minst kunniga besitter. Lundbergs logik trotsar ALL beskrivning.

Han menar alltså, som representant för Nya MP i Umeå, att umeborna inte ska bry sig om mina och Arbetarpartiets varningar för, och argument emot, islamisterna. Detta betyder följande:

* Umeborna ska inte slå vakt om en lagstiftning och rättsskipning som är lika för alla. Det är nämligen så att islamisterna strävar efter två olika rättssystem. De strävar efter att sharialagar ska gälla för just muslimer, och att de lagar och rättssystem som riksdagen har beslutat om ska gälla för etniska svenskar och alla som inte är muslimer,
* Umeborna ska inte kämpa för att alla ska vara lika inför lagen. Islamisternas strävan efter sharialagar tar ifrån kvinnor, barn och homosexuella de rättigheter som de har idag. Den lag som tillåter en man att ha fyra fruar, barnäktenskap från nio års ålder och förföljelse av homosexuella innebär inte att alla är lika inför lagen.
* Umeborna ska ge upp tron på människan. De demokratiska och fria valen till en riksdag som stiftar lagarna och utser regeringsbildare baseras i grunden på tron att människan kan sköta sina angelägenheter utan en inblandning av någon gud. Islamisterna strävar efter sharia. Sharia innebär tron en gudomlig rättsskipning baserad på ett antal verser ut Koranen, berättelser om Muhammeds gärningar och uttalanden (Sunna) samt på ett prästerskap som tolkar detta.
* Umeborna ska överge principen att religionen ska vara en privatsak. Islamisternas syn på Koranen är att den utgör fundamentet för hela samhällsbygget. Då religionen påverkar allt och alla är den inte längre en privatsak,
* Umeborna ska ge upp demokratin: islamisterna är de första att medge att sharia inte ger utrymme för en lagstiftning baserad på en riksdag utsedd genom allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Istället är det Koranen, Sunna och det självutnämnda prästerskapets tolkningar som gäller,
* Umeborna ska acceptera att samhället splittras i ett vi och ett dom. Målet för islamisterna är nämligen att skapa ett parallellsamhälle. De anser att Sverige ska ha ett samhälle för etniska svenskar, och andra, som vill hålla fast vid dagens demokratiska fri- och rättigheter med flerpartisystem, allmänna och fria val, mm. Och ett annat samhälle för människor från huvudsakligen muslimska länder som islamisterna anser att de har rätt att skydda från västerländska värderingar som strävan efter jämställdhet mellan man och kvinna, strävan efter barns rätt och homosexuellas rättigheter. Detta samhälle ska vara baserat på shariastyre.

Självklart kommer inte umeborna kommer att följa Arvid Lundbergs uppmaning. Majoriteten kommer även här att slå vakt både om sina egna rättigheter och sina invandrade grannars rättigheter. Folk lär av de avslöjanden som de inom SSU i Skåne och i Malmö-Helsingborg. Detta kommer Lundberg och Nya MP att upptäcka.

* Avsnitt två: så drabbades min familj
Det sista jag ville var att ta upp det som drabbat personer i min familj. Men jag känner mig alltså tvingad av Nya MP och Arvid Lundberg och deras antydningar. Därför ska jag, för första och sista gången självmant, beröra dessa smärtsamma frågor.

Den kvinna som jag numera är gift med förlorade sin dotter den 22 mars 2016 i Bryssel. Dottern var 30 år, hade bott i Belgien i tio år, och var på väg till jobbet. Det var Daesh (Islamiska Staten) som slog till mot tunnelbanan och flygplatsen. Våra liv förändrades för alltid då dotterns liv gick förlorat. Detta är en erfarenhet som vi delar med alltför många andra.

* Avsnitt tre: Det oundvikliga

Redan för två år sedan varnade jag min livskamrat för att det var oundvikligt, endast en tidsfråga, innan några skulle sänka sig så lågt att de försökte använda hennes dotters död som ett slagträ mot mig.
I VK:s papperstidning den 2 november förra veckan hände detta – samtidigt som islamisternas övertagande av SSU Skåne rullades upp – vilket ökade oron inom ”Nya” MP i Umeå.
Jag hade även varnat de partimedlemmar som jag står i fortlöpande kontakt med för att detta skulle hända. Jag ville inte att någon skull bli chockad. Om du lärt känna världen som en mörk och ond plats, vilket jag har, krävs det ingen större slutledningsförmåga för att förstå efter vilka linjer som islamisternas, och deras medlöpares, argumentation skulle gå. Deras argumentation skulle gå så här: ”Ingen ska bry sig om vad Arbetarpartiet påstår om islamister, eftersom deras påståenden endast beror på att deras ”frontfigur” bedriver ett privat korståg, detta i syfte att hämnas att hans frus dotter dödades.

Men inget kunde vara mer fel – vilket jag ska visa.
Men låt mig först säga att under mina 43 år som organiserad har jag aldrig varit med om något så lågt som detta. En mig närståendes död användes alltså som ett slagträ mot mig. I en politisk debatt. Det låter för osannolikt att någon skulle kunna sjunka så lågt. Samtidigt kom det alltså inte som någon överraskning. Islamister och deras medlöpare, som nu avslöjas i allt snabbare takt för sitt hotfulla beteende i bland annat SSU-Skåne, kommer att använda varje till buds stående medel för att behålla det som inte är deras. Detta inte bara i Skåne utan även i Umeå och Västerbotten.

* Avsnitt fyra: ingen enorm vrede utan en uppmaning att inte hata
Arvid Lundberg (ersättare i kommunfullmäktige för ”Nya” MP i Umeå) försöker få folk att bortse ifrån det vi har att säga när det gäller behovet att försvara en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle mot islamisternas strävan efter ett annat, parallellt, samhälle präglat av sharialagar och shariadomstolar. Hans förklaring är att jag bär på ”en enorm vrede” över min närståendes död.

Fördelen med att vara ansvarig utgivare för en liten, men dock, tidning är att man vet vad man har skrivit om och när.

Låt mig därför, kära läsare, visa hur fel miljöpartisten har om min ”enorma vrede” genom att citera det jag skrev på Första sidan av Nya Arbetartidningen i anslutning till att en IS-anhängare hade mördat fem människor på Drottninggatan. Här följer ett citat:
”Våra tankar går till offrens anhöriga … med den djupaste medkänsla. Vi vill understryka att hat mot en viss religion inte ger offren livet åter, att hat inte läker de skadade och att hat inte hjälper anhöriga att återvinna ett fotfäste som kanske gått förlorat på grund av sorg och saknad över förlorade nära och kära”.

Om någon skulle ana att jag skrev av egna erfarenheter så anar denna person rätt.

Men det är sant att jag verkligen har burit på något ”enormt”. Det handlar om en gradvis insikt om hur enormt otillräcklig jag var som stöd till min livskamrat när hon hade drabbats av det obeskrivliga och outhärdliga.

* Avsnitt fem: Arvid Lundberg och Nya MP i Umeå struntar i sanningen.
Han saknar respekt både för de döda och för de levande, både för de efterlevandes smärta och saknad, och han drar sig inte för att försöka tränga sig in i de allra mest privata rummen hos andra människor. Han leker amatörpsykolog, med all den okunniges absurda självförtroende och självsäkra påståenden. Han har exempelvis en teori om bilden på min blogg. Den utgör ett led i hans teori om att jag bär på ”en enorm vrede”.

Men bilden av mig i en tröja med ”Listons” namn på, kompletterad med boxhandskar och bilder av Liston själv i bakgrunden, är en hyllning till denne förföljde svarte boxare som kallades för Sonny Liston. Denna hyllning har lett till flera tidningsintervjuer, medverkan i en bok samt till att många människor som liksom jag har gripits av Listons öde, har hört av sig till mig. Bilden är min blinkning till alla dessa människor. På you tube finns ”Song for Sonny Liston”, skriven och framförd med ömhet av Mark Knopfler. Bilden på mig uttrycker detsamma. Men hur ska Arvid Lundberg veta det?  Just därför borde han inte yttra sig om det han varken vet eller kan förstå.

Jag ber gud, alla helgon och martyrer att bevara mig från amatörpsykologer som Arvid Lundberg, personer som i brist på verklig kunskap, passar bäst med att fläka ut sitt CV i media. Han tillhör de personer som, i avsaknad av varje form av spärr och självkritik, uttalar sig om sådant som INGEN riktig psykolog skulle yttra sig om. Arvid Lundberg visar att han inte är intresserad av sanningen. Bara av ett desperat försvar av Nya MP i Umeå – som inte har förtroende från partistyrelsen att sköta sina egna affärer.

* Avsnitt sex: Gravskändning
Även om jag visste att det skulle hända, att en mig närståendes död skulle användas som ett slagträ mot mig, så kändes det ändå¨overkligt då en medlem i Arbetarpartiet ringde mig sent på torsdagens kväll (1 november) och varnade mig för vad som skulle stå i pappers-VK på fredagen. Men jag är evigt tacksam. Det gav mig tid att varna min livskamrat.

Angreppet från denne miljöpartist skadar inte mig. Angreppet skadar inte Arbetarpartiet. Men angreppet skadar de människor som dottern lämnade efter sig då hennes liv togs ifrån henne. Idén att dra in hennes död i en debatt, som ett slagträ, är en handling så låg att den enbart kan jämföras med gravskändning.

Trots att jag visste att detta skulle komma, att det endast var en tidsfråga, är det fortfarande ofattbart för mig hur någon kan sänka sig så lågt att den försöker använda en tragedi som detta massmord – med 35 döda och över 300 skadade – som ett slagträ i en politisk debatt. Men det är inte min trovärdighet som skadas. Det är trovärdigheten för den som skrev dessa obeskrivliga rader. Och även trovärdigheten för de övriga i ”Nya” MP i Umeå och Västerbotten, om de inte tar avstånd från Arvid Lundbergs metoder.

De som har valt offentligheten måste tåla granskning och kritik. De som aldrig valt offentligheten, och som fortfarande kämpar med sorgen, dessa är ska varken Arvid Lundbergs och hans uppdragsgivare, använda som måltavla.

På tal om vrede: Det som väckt en enorm vrede hos mig är försöket att åter skada de människor som redan är skadade efter att ha förlorat någon så närstående. Men denna vrede väcktes i förra veckan för något som hände i Umeå för sju dagar sedan. Den väcktes alltså inte p g a det som hände i mars 2016 i Bryssel.
Tisdag den 6 november fanns mitt svar till Arvid Lundberg, representant för Nya MP i Umeå, i pappers-VK på sidan 6.
Samma svar finns i en av länkarna här nere.

* Avsnitt sju: IS är inte detsamma som islamister – Arvid Lundberg saknar ELEMENTÄRA kunskaper

Arbetarpartiet beslut att bekämpa islamisternas värderingar hade ingenting med Islamiska Statens krigshandling mot civilbefolkningen i Bryssel, tidigare Paris och senare Berlin (osv, osv) att göra. Jag förutsätter att Arvid Lundberg – representant för Nya MP i Umeå – har samma uppfattning som oss när det gäller IS. Att även han och hans parti, som en självklarhet, vänder sig bort från IS i avsky.

”Alla” tar avstånd från IS. Om detta behövs det inte diskuteras. Eller hur – Nya MP i Umeå? Jag förstår inte vad IS överhuvudtaget har i debatten att göra.

Vårt ställningstagande mot islamisterna – och för försvaret av en sekulär stat och ett demokratiskt samhälle – publicerades i Nya Arbetartidningen nr 91 och var daterat till den 29 februari  2016. Vid denna tidpunkt levde min livskamrats dotter. Vi trodde att hon skulle leva i minst 60 år till! Hennes död en månad senare kunde helt enkelt inte ha med vårt ställningstagande mot islamisterna att göra. Låt mig redogöra för några av dessa ställningstaganden:

– ”Om den kristna religionen har gjorts till en privatsak – och så är det till nästan 100 procent i Sverige – gäller motsatsen för islam. I vissa muslimska samhällen, och hos olika islamistiska riktningar, anser man att religionen ska påverka hela samhällets organisering. Dessa vill alltså organisera även det världsliga livet”. Vi exemplifierade med Iran och Saudiarabien,
– Sedan ”1979 finns en författning som säger att staten [Iran] ska vara baserad på religiös grund: sharia…”
– Vi skrev bland annat följande om Saudiarabien: Där ”är om möjligt islam/islamismen ännu mer dominant. Om vi jämför islamismen med en ideologi så är syftet i Saudiarabien inte att med politiska medel ta över staten, för att via denna stifta lagar och utöva rättsskipning i syfte att organisera samhället. I Saudiarabien har regimen sedan länge kontrollen över domstolarna. Det är islamisterna som utgör staten … Dödsdomarna är väldigt många och rättssäkerheten är liten eller ingen alls. Man tillåter åttaåriga flickor att gifta sig… ”
–Slutligen avrundade vi med en artikel som hade följande talande rubrik: ”Försvaret av det sekulära samhället och kvinnorna innebär konflikter både med islamister och andra muslimer”.

I detta nummer av Nya Arbetartidningen betonade vi också att vanliga muslimer är våra vänner och tillhör bland våra viktigaste allierade i kampen mot islamisterna.

Arbetarpartiets ställningstaganden var resultatet av en längre intern diskussion.
Vi tog ställning kollektivt och på basen av kunskap. Vi tog inte ställning på grund av en individs vrede.

Arvid Lundberg verkar inte förstå.
Daesh (IS) är inte samma sak som islamister. Vi kände mycket väl till IS agerande. Vi hade hjälpt till att organisera en manifestation i Umeå riktad mot IS för deras mord på 130 människor i Paris i november 2015. Ingen i Arbetarpartiet blandar ihop IS med islamisterna i Muslimska brödraskapet eller Salafist-rörelsen, deras sympatisörer och medhjälpare.
IS metod går ut på att förstöra samhället. Islamisternas metod går ut på att försöka ta över samhället och anpassa det till sharia. Vi i Arbetarpartiet kan inte ta avstånd från IS hårdare än vi gör. Detta avståndstagande delar vi med miljarder av andra människor i världen. Men detta säger ingenting om hur befolkningen i Sverige ställer sig till Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen. Här måste en strid för sanning och upplysning föras. Denna strid för jag tillsammans med det parti jag tillhör.

* Avsnitt åtta: debatten med islamisterna och deras medlöpare i ”Nya” MP i Umeå

Jag vill ge alla läsare en chans att läsa den pågående debatten mellan oss i Arbetarpartiet och medlemmarna i ”Nya” MP i Umeå. Jag överlämnar därför detta bonusmaterial. Ni får även tillgång till den länk som innehåller den text där Arvid Lundberg berättar för världen varför det Arbetarpartier säger saknar värde. Och att jag, personligen, bedriver mitt eget korståg mot islamister från Muslimska brödraskapet på grund av det Daesh (Islamiska Staten) har gjort.

I första länken: Där för jag och ytterligare två partikamrater fram kritik mot islamisterna i Sverige samt mot vad Mariam Salem från Nya MP i Umeå bevisligen har sagt i Sveriges riksradio den 1 oktober.
Länk: https://www.vk.se/2547144/i-mekka-finns-ingen-jamlikhet

I andra länken: I ett desperat försök till replik kastar Arvid Lundberg fram lögnerna om vad som driver Arbetarpartiet och mig som individ – ett personligt hämndbegär. Detta är har jag visat vara en ren lögn. Lundbergs lögner skada varken mig eller Arbetarpartiet. Men hans lögner riskerar att skada en mor som redan tvingats gå igenom en förlamande sorg en gång.
Länk: https://www.vk.se/2551080/replik-salem-ar-en-progressiv-rost-i-miljopartiet

* i tredje länken: Jag svarar besvarar Arvid Lundberg som försöker att använda min livskamrats dotters död mot mig – och som därmed visar sin obeskrivliga brist på respekt för både levande och döda. Jag påpekar att det Mariam Salem har sagt i riksradion – det har hon faktiskt sagt. Detta även om Arvid Lundberg och Nya MP i Umeå skulle önska att så ej var fallet. Men Mariam Salem är ert problem – inte mitt eller Arbetarpartiets.
Länk: https://www.vk.se/2555331/replik-en-helt-nodvandig-demokratisk-granskning

Jag avslutar med att upprepa det jag sade inledningsvis.

Det är mycket smärtsamt att beröra en närståendes död. Och det känns förnedrande att tvingas till det på grund av antydningar och direkta osanningar. Men jag har gjort ett undantag och, självmant, berört dessa frågor på grund av de osanningar som Nya MP via Arvid Lundberg har tagit sig rätten att sprida.

Tack för att du läst.

——————————-                            —————————

Du som vill läsa alla de sju blogginläggen om den svenska politiska fegheten, efter varandra och utan andra
blogginlägg emellan, kan göra det här. Gå bara in på www.arbetartidningen.se
Eller klickar här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

Förord.
JUST NU visar det sig tydligare än på länge att vi måste sätta ned foten och säga ”HIT MEN INTE LÄNGRE. En tolkning av islam som skulle kasta tillbaka Sverige hundratals år måste bekämpas. Jag talat naturligtvis om islamisterna i och runt Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen, med sympatisörer och medlöpare. Till och med politiskt blinda och döva måste ha uppmärksammat det som har hänt och händer just nu. Jag tänker bland annat på det som händer just nu här i Umeå och inom  Socialdemokraternas ungdomsförbund (SSU) i Skåne. Jag tänker på det som hände i Solna där två kvinnor som var islamister hade infiltrerat Tingsrätten via Centern och underlät att döma en man som misshandlat sin fru. De båda C-märkta kvinnor som frikände hustrumisshandlaren använde shariaargument.

Händelser som dessa – som upprepar sig om och om igen  – utgör delar av bakgrunden till varför jag har formulerat min devis här ovan på det sätt som jag gjort. Devisen lyder: ”Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås. Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör”.

Det är just för att bekämpa den politiska fegheten, och islamisternas tolkning av islam, som jag har varit med om att ta initiativ till en rad är artiklar, föreläsningar och andra aktiviteter. Ett för mig mycket viktigt initiativ är min ännu inte avslutade bloggserie om rötterna till den svenska politiska fegheten. Jag ska fortsätta med den serien senare under den kommande veckan.

                                                                                                             A. Religionskritik
Jag kände mig alltså tvingad att göra uppehåll med bloggtexterna om rötterna till den svenska politiska fegheten. Tyvärr just nu när jag hade arbetat mig fram till vad jag anser vara själva kärnan till denna politiska feghet. Men det gick inte att hoppa över det som händer just nu i Sverige, Solna och nu Umeå och Skåne. Det som jag och mina allierade, inom och utom Arbetarpartiet, anser är att vi måste bekämpa de värderingar som islamisterna står för.

Detta innebär religionskritik. Ni som förstår behovet av att angripa islamisterna för den politiska agenda deras tolkning av islam innebär förstår också detta:
a) religionskritik har inte något med rasism eller islamofobi att göra,
b) du som vill bidra i den strid som vi, och våra allierade, utkämpar mot islamisternas åsikter måste kontakta oss – och inte fortsätta att sitta hemma och oroa dig. VI BEHÖVER DIN HJÄLP. Och vi behöver din hjälp NU!

                                                                                                       B. HIT MEN INTE LÄNGRE.

Men för att du ska kunna bidra i denna strid på ett sätt som hjälper oss måste förstå våra värderingar:

a. Vanliga muslimer tillhör bland de första som blir förtryckta av islamisterna (och värst). Detta gäller speciellt för kvinnor och barn. Men också för homosexuella. Homosexuella tillhör de första offren när det gäller islamisternas förtryck i Sverige och i andra länder. Men vi framhåller även månggifte och barnäktenskap som extremt svårartade uttryck för islamisternas förtryck.
b. Vi ser vanliga muslimer som en av våra viktigaste grupper av allierade – de både vill bidra i denna kamp och har ofta själva fått lida under islamisternas förtryck.

Förstår du dessa grundläggande värderingar kommer vi att kunna samarbeta bra. Annars inte.

Då man sammanställer de exempel från olika delar av Sverige som jag ska redovisa här nedan, och sedan lägger samman dessa exempel med det som har hänt (och händer) i Solna, i Skåne och Umeå, anser jag att det är dags att säga: HIT MEN INTE LÄNGRE.

                                                   C. Dags att kräva av islamisterna att de bildar egna partier istället för att infiltrera andra
Det är dags att pressa islamisterna i Muslimska brödraskapet och i Salafist-rörelsen – med de nätverk av sympatisörer och medlöpare som existerar runt omkring dessa – att bilda egna partier som de naturligtvis redan gjort i Turkiet och i Egypten.

Men islamisterna har även bildat egna partier i exempelvis Tyskland, Frankrike och Nederländerna !

Det vore alldeles utmärkt. Islamisterna får chansen att föra fram hur de vill omorganisera samhället vad gäller exempelvis månggifte och barnäktenskap i tidningar och TV, via egna valmanifest och partiprogram. Islamisterna tvingas stå till svars för sin strävan efter att införa månggifte och barnäktenskap. Islamisterna får även chansen att motivera varför de förkastar allmänna val till till den lagstiftande riksdagen och istället strävar efter sharia (föreställningen om en gudomlig lagstiftning) som bygger på 350 verser ur Koranen, berättelser om Profeten Muhammeds uttalanden och handlingar (Sunna) tolkade till nutid av ett prästerskap.

Detta skulle leda till hundratusentals debatter om varför islamisterna vill kasta Sverige hundratals år bakåt i tiden.

Men så länge politikerna i riksdagen låter islamisterna ”bädda in sig” i främst MP men även S och V får islamisterna en rad advokater – feghetens apostlar – som på grund av ett extremt opportunistiskt röstfiske försvarar ”sina” islamister. Skälet är att bland dessa islamister finns religiösa ledare som kan påverka vanliga muslimer (och islamister) att rösta på främst dessa tre partier – inte minst via fredagsbönen.
Alltså: Muslimska brödraskapet och Salafiströrelsen borde (tillsammans med sina sympatisörer och medlöpare) pressas att bilda egna partier. Och därmed också via valmanifest, partiprogram och ”livedebatter” få tillfälle att redovisa sina politiska ambitioner. Vi kan även sägas att de skulle PRESSAS att redovisa sina politiska ambitioner:
                                                                  

                                                D. Här följer fler exempel på islamister som lyckats ta sig väldigt högt upp i politiken – via just MP.
Vissa känner du, käre läsare, igen. Andra är kanske nya bekantskaper. Men memorera dem alla. Du kommer att få användning för dem i dina diskussioner med de politiska fega-  i Umeå och Sverige.
Kom ihåg – det vi gör handlar om religionskritik. Vanliga muslimer är våra vänner, i kampen mot islamisterna i Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen, eftersom de vanliga muslimerna blir också förtryckta av islamisterna.

                                                                                                   E. Läs och lägg dessa demokratins fiender på minnet.
– Mehmet Kaplan tog sig t o m in i regeringen innan hans samröre med islamiströrelsen Milli Görus och turkiska fascister i de Grå Vargarna tvingade honom att avgå. Han hade redan 2014 väckt stor ilska då han jämfört ungdomar som ansluter sig till terroristerna i Islamska Staten, med de svenskar som försvarade Finland under Vinterkriget, då Stalins Sovjet angrep Finland år 1939 år!

– Yasri Khan var på väg in i MP:s partistyrelse. I en debatt 2016 tog Khan inte avstånd från Saudiarabiens avrättningar av ateister. Samma år vägrade Khan att skaka hand med TV4:s kvinnliga reporter.

– Derya Uzel Senir var ersättare i Stockholms fullmäktige och ledamot i en nämnd då det avslöjades att hon inför valet 2014 lovat turkiska ungdomsförbundet att MP skulle arbeta för att regeringen inte skulle erkänna folkmorden på över en miljon assyrier och armenier 1915. Hon har även kopplingar till Erdogans parti AKP.

– Mohamed Temsamani deltog så sent som i april på ett möte med kultur- och fritidsnämnden i Solna som ersättare. Han är vice ordförande för den stora Stockholmsmoskén – som har starka kopplingar till Muslimska Brödraskapet. Temsamani har även gjort praktik hos Brödraskapets ”Frihets- och Rättviseparti” i Egypten.

– Ali Khalil satt i kommunstyrelsen för MP i Botkyrka då han inför årets val försökte köpa ett bygglov till en ny moské genom att lova (M) 3 000 röster via ”sin” församling! Khalil har även gillat inlägg av Yusuf Al-Qaradawi – en av Muslimska Brödraskapets högsta andliga ledare som bl a sagt att Hitler utgjorde guds straff mot judarna.

              F. Till sist: lite bonusläsning om uppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Muslimska brödraskapet. 

http://helenaedlund.se/socialdemokraternas-islamistiska-draksadd/

Artikeln heter ”Socialdemokraternas islamistiska draksådd” och är skriven av Helena Edlund.

______________________________

Du som vill läsa alla de sju blogginläggen om den svenska politiska fegheten, efter varandra – utan andra
blogginlägg insprängda emellan, kan göra det.
Gå bara in på www.arbetartidningen.se
Eller så klickar du här.

Den politiska fegheten i Sverige finns, kan förklaras och förstås.
Men måste bekämpas. Detta är vad jag och folk från vissa andra politiska läger gör.

__________________________________

”Nya MP” i Umeå antyder att jag dricker och mobbar kvinnor. Och DESSA människor påstår sig ska polisanmält MIG för förtal! Allt för att undgå att frågan om islamister i MP-leden. Men min kritik kommer inte att tystna.

1. Lawfare
Många känner till det engelska ordet ”Warfare” som betyder krigföring. ”Lawfare” handlar också om ”krigföring” men nu genom att använda det juridiska systemet mot någon – exempelvis mig – genom att anmäla mig för polis och åklagare. Det är Lawfare som ”Nya MP” i Umeå nu sysslar med mot mig och mot det parti jag tillhör.

I Storbritannien och USA är detta så vanligt att det alltså till och med finns ett eget ord för fenomenet (Lawfare). Varför använder då ”Nya MP” denna metod då de vet att varken jag eller Arbetarpartiet kommer att låta oss skrämmas? Svaret är att de inte siktar på mig eller på Arbetarpartiet med metoden Lawfare.

”Nya MP” i Umeå har istället två andra syften.
Deras syften är att sända ett par budskap till de som funderar på att följa i mina och Arbetarpartiets spår och själv plocka upp pennan och bedriva religionskritik mot islamisterna i Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen.
Det första budskapet är detta:
A. Gör du som Hägglund och Arbetarpartiet kommer vi att angripa dig genom att sprida rykten om att du dricker, mobbar kvinnor och du riskerar även att bli polisanmäld. Vi kommer att göra ditt liv till ett helvete.
Och i Sverige går denna metod hem väldigt ofta.
B. Det andra budskapet går ut på att ni ska inte bjuda in Hägglund att föreläsa, om islamisterna eller något annat, för då kommer vi att angripa er.
Även denna metod går också hem sällsynt ofta i Sverige.

2. Samtidigt finns det inga som är så bra på att pudla som islamister (och islamisternas medlöpare).
De börjar med att flytta fram sina positioner. Möter de inget motstånd så fortsätter de att flytta fram sina positioner. Möter de motstånd backar de, ofta snabbt. Bara för att sedan åter försöka flytta fram sina positioner. Detta är en metod.

Här vill jag understryka en sak av avgörande vikt: Arbetarpartiet vill samarbeta med Sveriges alla vanliga muslimer (som accepterar att det är riksdagen – till vilken vi har allmän och lika rösträtt – som stiftar lagarna); vi vill samarbeta med folk från alla religioner i kampen mot invandrarfientlighet, för arbete åt alla med inriktning på att radera ut utanförskap och utanförskapsområden.

Salem påstår att hon upprepade gånger har förklarat var hon står ideologiskt.
Jag har läst en lång ”förklaring” till var hon står på en av Nils Seye Larsens bloggar. Men det som lyste med sin frånvaro var det för oss helt avgörande ställningstagandet!
Vad är det som gäller i Sverige:
– fria och allmänna val till en riksdag där lagarna instiftas och regeringsbildaren utses – eller sharialagar tillsammans med berättelser om profeten Muhammeds uttalanden och handlingar (Sunna) tolkade av ett prästerskap? Här är det antingen eller som gäller. Ledande islamister är nämligen väldigt öppna med att sharia och demokrati inte går ihop!
Det som var så typiskt i det som Salem skrev var att hon inte tog ställning i denna fråga. (Detta kommer att upprepa sig). ISTÄLLET för att ta ställning skriver hon att hon alltid måste bedyra att hon inte är terrorist. Detta är ett ytterligare sätt att komma undan huvudfrågan i debatten med mig /oss. Ingen som JAG känner har någonsin påstått att Salem är terrorist. Däremot anser vi att hennes agerande tyder på att hon är islamist – eller medlöpare till dessa.
3. Vi fick upp ögonen, och har hissat varningsflagg, för Salem av en rad skäl:
Valdebatten på Ersboda Folkets Hus. Efter en valdebatten hävdade hon på facebook att debatten blev ”… en klassisk uppvisning av fördomar, stereotyper och strukturell rasism … och hon exemplifierade detta med att … ”Arbetarpartiets representant [berättade] att i Sverige står står Sveriges lag över muslimska lagar”.

Här undrar jag återigen varför Salem inte sade att hon håller med oss om att allmänn och lika rösträtt – för män och kvinnor – står över Sharialagar, Muhammeds Sunna och prästerskapets tolkningar av Sunna. Men även denna gång gled Salem undan ett ställningstagande. Salem tog alltså INTE ställning för att svensk grundlag gäller och att därför SHARIA inte gäller. Jag skulle bli glad om Salem gjorde detta. Men under lång tid har Salem har medvetet och envist undanhållit oss övriga var hon står i denna fråga.

4. Då Ahmed Hersi, en vänsterpartist som också ska in i Individ- och familjenämnden, sade att Arbetarpartiet inte borde ha blivit inbjudna till valdebatten över huvud taget svarade Salem på följande sätt: ”du tog orden ur munnen på mig”. Det är underligt att den som försvarar landets grundlagar påstås ha skapat ”en klassisk uppvisning av fördomar, stereotyper och strukturell rasism” (enligt Salem). Det blir ännu underligare då Salem håller med en vänsterpartist om att vi i Arbetarpartiet – som hävdar att den svenska grundlagen står över sharialagar, Muhammeds sunna och ett självutnämnt prästerskap som ska tolka dessa berättelser – inte ska inbjudas till valdebatter…
Men förklaringen ligger mycket nära: demokrati har aldrig varit islamisternas / eller medlöparnas metod. Sharia är tron på en gudomlig rättsskipning och är därför inte förenlig med tron på att människan kan ta sitt öde i egna händer, med allmän och lika rösträtt som instrument.

5. Sveriges Radios ”Morgonandakt” den 1 oktober
I denna fällde Salem följande orimliga uttalande då hon, av något obegripligt skäl, utvalts att hålla Morgonandakten i riksradion:” Vi människor aldrig är så jämlika som när vi står i bön inför Gud och vi kan aldrig uppleva en mer konkret handling av jämlikhet än när vi befinner oss i Mecka under vallfärden”.
Detta var en ren kupp! Det råder nämligen ingen jämlikhet i Mecka som ligger i Saudiarabien:
* det är förbjudet att ens resa in i Mecka om man inte är muslim,
* de som överger tron på islam i Saudiarabien och konverterar för att gå över till kristendomen eller judar riskeras att avrättas,
* # metoo-kampanjen gav massor av kvinnor styrkan att berätta om hur de blivit utsatta för sexuella trakasserier i Mecka under själva vallfärden,
* För oppositionella är läget mycket svårt: Mordet på den saudiske journalisten som gick in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul visade detta på ett brutalt och skrämmande sätt.
6. MP och V I UMEÅ FÖRSÖKER STOPPA RELIGIONSKRITIK
Medlemmarna i ”Nya MP” i Umeå tar alltså till allt mer desperata åtgärder för att undgå den religionskritik som jag och det parti jag tillhör riktar mot de vi anser vara islamister (och islamistmedlöpare) i MP-leden. Och en grupp vänsterpartister i kommunfullmäktige stöttar ”Nya MP”. Men HOT om polisanmälan kommer inte att tysta min granskning och vår kritik. Det står för stora värden på spel. Åsikterna hos islamisterna i Muslimska brödraskapet och Salafist-rörelsen måste bekämpas:
* de anser att sharialagar och prästerskap står över våra allmänna och fria val till den lagstiftande riksdagen,
* vi kämpar för att försvara barn mot att bli bortgifta (barnäktenskap),
* vi vill stoppa seden att en man kan gifta sig med fyra kvinnor (månggifte),
* vi försvarar de homosexuellas rättigheter: i detta ingår att ej upplåta lokaler som kommunen kontrollerar till predikanter som anser att det kan vara rätt att döda homosexuella under nämnda förutsättningar – sådana besök har nämligen skett – så sent som i början av 2016.

7. Därför begreppet ”Nya MP”.
MP:s centrala partiledning, den för hela Sverige, har tagit över MP i Umeå och Västerbotten. De har handplockat folk till MP:s interna partiorganisation i exempelvis Umeå. De i Stockholm har även utsett vilka som ska stå på valsedeln till Umeås kommunfullmäktige. I samband med denna utrensning försvann cirka 60 muslimer från MP i Umeå. Utrensningarna berörde alltså ”Gamla MP”. Detta skapade intrycket att ”Nya MP” i Umeå var negativa till muslimer. Så ”Nya MP” letade, tillsammans med den centrala ledningen i Stockholm, efter muslimer att sätta upp på valsedeln. ”Nya MP” i Umeå ville på så sätt motvisa den alltmer spridda uppfattningen i Umeå att ”Nya MP” var negativt inställda till muslimer. En av de muslimer som ”Nya MP” i Umeå kunde sätta upp på valsedeln var Salem. Hon är i mina ögon islamist (eller islamistmedlöpare). Jag har förklarat vissa av skälen till detta. Men Salem kan bilägga den konflikt som råder genom att säga att i Sverige gäller inte sharia baserad på 350 verser ur Koranen, profeten Muhammeds Sunna och prästerskapets tolkningar av det som skapades på 600-talet. Eller kan hon det?
8. Salem står nu på tröskeln till att bli en makthavare. Om mina olika källor inom MP har rätt handlar det, förutom om platsen som ledamot i Umeå kommunfullmäktige, även om fyra ytterligare poster. Vissa av dem verkligt tunga. Först som ordinarie ledamot i Äldrenämnden, Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden samt Personalnämnden. Det handlar även om en post som ersättare i Individ- och familjeomsorgen.

Det vore illa om Umeå företräddes av en islamist. Det är ingen som tror att Salem är terrorist. Jag upprepar: Det borde vara lätt för henne att säga att i Sverige gäller svenska lagar. Det borde vara lätt att säga följande: I Sverige gäller inte sharia! För det är ”antingen eller”. Det är vad ledande islamister ofta understryker. Sharia och demokrati med allmän och lika rösträtt – för män och kvinnor – går inte att förena.
9. Till socialdemokraterna vill jag säga följande:
* Kom ihåg att det var Stefan Löfven som själv avskedade Mehmet Kaplan för hans kontakt med fascister och islamister.
* Det var också Löfven som i riksdagens frågestund sa: ”I Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen”,
* Klarar ni av att ta in vad som skett i SSU i Skåne?

I februari var det första gången som jag försökte göra Socialdemokraterna i Umeå uppmärksamma på att imamer som ansåg att det var riktigt att döda homosexuella som försökte påverka andra att bli homosexuella (kanske genom att gå med i Pride-paraden). Det har gått tre år sedan dess. Och socialdemokraterna i Umeå agerar som om dessa frågor inte angick dom.
10. Västerbottens-Kurirens NYHETSREDAKTION borde göra sitt jobb på samma sätt som Expressen.
Expressen har avslöjat de orimliga förhållanden som råder inom SSU i Skåne. Men Steffen Renklint anser sig kunna skoja bort mitt och Arbetarpartiets engagemang.
Därav hans raljant tonfall i dagen artikel om Nya MP:s polisanmälan.
Han skriver – helt felaktigt i sak och med ett direkt förklenande och barnsligt tonfall – om min reaktion på Salems yttrande om jämlikheten i Mekka: ”Detta påstående provocerande Jan Hägglund så till den grad att han beslutade att skriva en mängd blogginlägg om Salem och en debattartikel i VK”. Nej, Steffen Renklint, om du hade läst vår artikel i gårdagens VK så hade du sett att det är väldigt mycket som vi reagerat på under åren.

Som jag skrev under punkt 9. ovan så är det snart tre år sedan jag gjorde Hans Lindberg uppmärksam på att en imam, som anser att det är rätt att döda homosexuella som påverkar andra att bli homosexuella, besökte Umeå strax innan. Första gången som denne predikant var i Umeå var 2014. Sedan dess har andra predikanter med helt oacceptabla åsikter varit i Umeå men inget har blivit gjort för att stoppa detta.
Steffen Renklint: Jag är också upprörd över att innehållet i de två rapporterna från Myndigheten från samhällsskydd och beredskap (MSB) inte bara förblir ouppmärksammade utan direkt motarbetade.
Detsamma gäller för den rapport som Försvarshögskolan har gjort.
Jag är mycket upprörd över att Ali Khalil – en miljöpartist som satt i kommunstyrelsen i Botkyrka – inför årets val försökte köpa ett bygglov till en ny moské genom att lova Moderaterna 3000 röster via ”sin” församling. Jag är upprörd över att samme Khalil vågar gilla inlägg av Yusuf Al-Qaradawi (en av Muslimska brödraskapets högsta andliga ledare) som bl a sagt att Hitler utgjorde guds straff mot judarna!
Jag är upprörd över att Steffen Renklint inte ens verkar känna till Svante Nicanders (Försvarshögskolan) oro över att Miljöpartiet infiltrerats av islamister. Det är likgiltigheten inför dessa frågor på NYHETSREDAKTIONERNA som gör att islamisterna kan infiltrera MP – igen och igen.
VK:s nonchalanta hållning – det där är Hägglunds och Arbetarpartiets grej-attityd – hjälper islamisterna att behålla ett alldeles för stort inflytande inom främst MP men även inom andra partier. Och ungdomsförbund.

11. Både Socialdemokraterna och Västerbottens-Kuriren försöker framställa det hela som att de står ”neutrala” i dessa frågor. Renklint verkar ha attityden att detta endast är en fråga för Janne Hägglund och Arbetarpartiet. Men likgiltigheten inför det som händer i dessa frågor utgör en bidragande orsak till att S gjorde sitt sämsta val sedan 1911! Och jag anser själv att VK:s nonchalanta hållning kommer att bidra till en ökad anti-semitismen.

Jag har skrivit många bloggar kring dessa frågor sedan början av 2016.

Men det är en accumulerad oro över vad som händer som ligger bakom. Det är väldigt få av det totala antalet  bloggar och artiklar som jag skrivit om islamism, under snart tre år, som har handlat om Salem (som vi uppmärksammade endast en mycket kort tid före valet). Vi var nämligen alltför upptagna med att beskriva Umeå kommuns dåliga ekonomi med hjälp av ölbackar …
Så vad är det som är så roligt Steffen Renklint: Varför detta raljanta tonfall? Är det köpslåendet med röster i Botkyrka. Är det vad som har skett under flera år i SSU-Skåne. Är det löjligt att ett ett icke-riksdagsparti tar på sig ett stort ansvar i dessa frågor?
Berätta för allt i världen?
Berätta.

—————————-                           ——————————-                           ——————————-                            —————————

Du som vill läsa alla de sju blogginläggen om den svenska politiska fegheten, efter varandra och utan andra
blogginlägg emellan, kan göra det här. Gå bara in på www.arbetartidningen.se
Eller klickar här.